Martin

Fnordspotting, sedan 70-talets stagnation och 80-talets reversering har konfliktlinjen mellan höger och vänster ej främst varit ekonomi. Dagens höger bör se liberaler som motståndare och kan finnas stöd inom arbetarklassen. Ja, du Tobias har skrivit många bra blogginlägg på senaste som jag vill tacka för och uppmärksamma.

Dels har vi det här inlägget som är postad på Bubbla just nu men vi har också några andra inlägg på senaste och då tänker jag som du har publicerat sen vi sist pratade om en av dina blogginlägg på Bubbla. Bland en som handlar om liberalism heter det om skeletten i en kultur. i den liberala garderoben som handlar om relationer mellan liberalism och nationalism.

Väldigt tänkvärt. En text som heter någonting med... Den heter Om de fria 1800-talsmänniskorna och deras ofria nutidättlingar. Där använder Karl Oskar och Kristina från Willem Mobergs Utvandrarepos för att illustrera hur människor på många sätt är mindre fria idag än de var på deras tid på 1800-talet.

Vi har skrivit ett par riktigt intressanta inlägg om Erik von Konelt-Ledin, som är en liten obskyr, reaktionär, libertariansk tänkare som vi pratar alldeles för lite om. Jag vet inte riktigt hur vi ska börja sätta tänderna i det här, men jag tänkte att... Jag tänkte att först ska jag försöka att sammanfatta ditt senaste bloggenlägg, det som handlar om... om de politiska kartorna och om faran med att navigera dagens politiska landskap med en gammal politisk karta.

Så du börjar med reflektionen att höger och vänster inte primärt är ekonomiska begrepp. Man hör ju ofta den uppfattningen. Jag hörde den bara häromdan i en diskussion. Att någonting i stil med att det kan omöjligen finnas en politisk position som står till höger om anarchokapitalismen.

Därför att anarchokapitalismen förespråkar 0% stat. Men så är det inte som vi... binormalsätt brukar tänka kring dock. Även nu i en sorts mainstream-diskurs så har man också börjat erkänna det, men på ett sorts bakvänt sätt. Så att nu lägger man till en ytterligare dimension, och den framstår oftast som lite diffus. Ett exempel som du tar upp är Galtannskalan, vilket tror står för, GAL står för Grön Alternativ Libertär, och TAN tror jag står för Traditionell Autoritär Nationalistisk.

Tack! som ska vara ett sorts komplement till en mer, som man tänker på det, traditionell ekonomisk hög vänsterskala. I våra kretsar så pratar vi ofta om en kulturell dimension. Och i amerikansk politik så skiljer man på fiscally conservative respektive socially conservative. Men, som du påpekar, så är den här andra dimensionen som inte är ekonomisk, den är egentligen den fundamentala.

Det är egentligen det som politiken alltid har handlat om. och det som är mer av en röd tråd genom historien. Och om det är någonting som är anomaliskt och svårbegripligt så är det snarare att ekonomiska frågor har fått en sådan särställning. Att man tror att det är dem som politiken i grund och botten handlar om.

Och sen skriver de att, jag tycker det här är en intressant reflektion, att det som har hänt under sista halvan av 1900-talet Vänsterns ekonomiska politik, att man hela tiden expanderade staten, höjde skatterna och så vidare. Den här politiken slog i lafferkurvans tak, eller hur man ska uttrycka det, någon gång under 70-talet.

Vilket gjorde att när man... Kort för dem som eventuellt inte är bekanta med Laffer-kurvan, så innebär det att om man är i ett sånt läge att skatterna är så höga att man har pikat på Laffer-kurvan så innebär det att om man höjer skatterna så minskar skatteintäktingarna till staten. 80-talets nyliberalism som följde efter 70-talets socialistiska ira var nödvändig.

Den skedde på vänsterns premisser och man införde vissa liberaliseringar för att möjliggöra mer vänsterpolitik. Nu har skattenivåer och ekonomisk politik kanske delvis stabiliserat sig på vänsterpolitiken. på man säger liksom topp toppen av Laffer kurvan där man där man där man varken vill höja eller sänka skatterna mer.

Man kan säga på en sån här pervers märkelse att det har nått ett equilibrium. Men rörelsen vänsterut fortsätter, skriver du. Alltså, den fortsätter inte ekonomiska frågor primärt. Där har man redan uppnått det här sjuka ekvilibret. Det exempel du tar då istället, det är migrationspolitiken. Och det visar på att socialdemokraterna är, som man pratar om, som ett vänsterparti.

De är visserligen vänster i migrationsfrågor, Inte mindre än fyra riksdagspartier som står till vänster om S i den frågan i migrationspolitiken, som i dagsläget är den fråga som mest definierar höger och vänster. Och två av de fyra partierna som står till vänster om S är partier som man i dagligt tal skulle kalla för högerpartier.

Vi skulle inte göra det i bubbla, men i dagligt tal skulle man säga att Centerpartiet och Liberalerna. är höga partier men också långt till vänster om socialdemokraterna i den här frågan. Och en av dina slutsatser då är att arbetarklassen i allmänhet är vänster. i den här ekonomiska bemärkelsen som delvis är daterad.

För att arbetarklassen vill ha överlag, de vill ha höga skatter, de vill ha stor offentlig sektor, de vill ha omfördelningspolitik och så vidare, men de är höger i den mer rimliga kulturella eller sociala dimensionen. Till exempel i kraft av att de är negativa till invandring. Och därför skriver du att en riktig höger ska se liberalismen som en fiende, men tänk på att... Arbetarklassen som en potentiellt viktig allierad. Har jag någorlunda sammanfattat det här bloggenlägget?

Tobias

Ja, det tror jag.

Martin

Det finns flera saker som jag skulle vara intresserad av att gräva vidare i här. Kanske mer än vi har tid för egentligen. Om jag får börja med det här med arbetarklassen, för jag tycker det är en intressant fråga. Så du skriver då att högern, börsger, liberalismen som fiende men arbetarklassen som en potentiell allierad. Och det här är en fråga som jag har tänkt ganska mycket på och jag blir inte riktigt klok på den.

Å ena sidan så verkar det ju... Som från ett så naivt, intuitivt, libertarianskt perspektiv så kan jag tänka att arbetarklassen borde vara allierad med borgarklassen. Därför att arbetare och arbetsgivare har så starkt överlappande intressen. Den som jobbar på ett företag och den som äger ett företag har båda starkt intresse av att det går bra för det här företaget.

De gör bra affärer. och kan återinvestera i sin verksamhet och så vidare. Och dessutom är det så att arbetare och arbetsgivare har en gemensam fiendegrupp kan man säga i människor som inte, vi tänker nu på arbetare i privatsektor och så vidare, de har ju fiender i form av de som inte har produktiv arbeten i privatsektor utan till exempel jobbar med slösaktiga, låtsasjobb i offentlig sektor eller går på bidrag.

Så det borde egentligen finnas en sådan grupp. en sorts naturlig allians över klassgränserna där alla som är involverade i produktiv verksamhet står på ena sidan och alla som är involverade i icke-produktiv verksamhet står på andra sidan. Men i praktiken så verkar det vara väldigt lätt för demagoger av olika sorter att förleda arbetarklassen till att, nu blir jag lite marxistisk igen, förleda arbetarklassen till att motarbeta sina egna materiella intressen.

Då kan jag undra lite grann, vad har vi för nytta av dem i kulturkriget när de är så lättlurade? Och dessutom, det är inte som att de har så mycket kulturellt kapital att bidra med till kulturkampen?

Tobias

Nej, det innehåller naturligtvis många förenklingar det här inlägget och alla de här sakerna är kanske inte riktigt så okomplicerade som jag beskriver. Samtidigt då skulle jag vilja säga att när du säger att arbetarklassen är förledd, ja det kanske den är, men medelklassen då? Den skulle jag vilja säga är egentligen precis lika förledd idag.

Så att det problemet har vi väl att jobba med över hela brädet. Och jag skrev egentligen det här inlägget då som ett sätt att att uppmärksamma folk på den här Höger-vänster-dimensionen och var den egentligen rymmer och var den egentligen, som den beskrivs i den gängse samhällsdebatten, bidrar till att dölja.

För jag tror det här då att det kan vara bra att medvetandegöra folk om det här, med vad höger- och vänster-regeringen är. För som jag skrev där då i slutet av inlägget att just eftersom Människor lite till mans är så okunniga om hur den här dynamiken egentligen fungerar. Så är det väldigt många som misstar fiender för vänner och vänner för fiender.

Martin

Jag är ju väldigt intresserad av de här frågorna om höger och vänster och det är saker som jag... Ja, som jag grubblar över dem från månad till månad och försöker prata om dem i Radio Bubbla. Jag tycker att du har haft en hel del intressanta tagningar på de här frågorna och skulle gärna skulle gärna försöka gräva lite mer, ska se om jag kan formulera en tanke här. Givet att vänstern redan har förändrat samhället på alla möjliga ganska dramatiska sätt, hur ska vi kunna komma till rätta med saker utan att göra stora ingrepp?

i motsatt riktning. Så om vi har en konservativ inställning och säger skynda långsamt accepterar vi inte då en massa onaturliga och skadliga saker som finns enbart på grund av vänsterns sociala ingenjörskonst. Men om vi istället säger att vi ska göra upp med vänsterns illdåd och reversera dem för att gå tillbaka till någon sorts mer naturlig ordning Gör vi inte då någonting som liknar vad vänstern gör?

Det vill säga radikala förändringar av samhället utifrån idéer som vi tror väldigt mycket på men som har ofrånkomliga begränsningar för att vi bara är enskilda människor som saknar förmåga att överblicka eller förstå eller styra ett helt samhälle. Ett annat sätt att uttrycka saken då är att det känns ibland för mig som att samhället är så vänsterifierat.

att även konservatism och till och med reaktion måste ta form som vänsterfenomen, du säger som rationalistisk radikalism?

Tobias

Jo, det är väl egentligen precis de frågorna jag själv har brottats med, i synnerhet på senare tid. Och jag har flöjt mig igenom en del obskyra böcker i sammanhanget för att få lite mer klarhet i det här. Namnammat och Erik från Kynälten din. Man kan gå tillbaka långt i tiden och spåra utvecklingen från olika punkter i historien.

Men vad man ser då är att oavsett vilken punkt man går tillbaka till så finner man där som egentligen det första man ser att tangentens riktning pekar vänster ut. Så en av de stora frågorna här är kanske hur långt till höger man egentligen vill gå. Man kan väl se det som så är då att i ett bubblasammanhang så är det kanske inte att sticka ut hakan att man ska att förespråka att göra sig av med demokratin.

Men vad mer vill vi göra? Vill vi göra oss av med nationalismen? Det kanske vi gör. Nationalismen är i grund och botten ett liberalt påfund. Och dessutom ett påfund som syftar, som har centralisering som uttalat mål. Och att nu man har övergett nationalismen, det är egentligen... Kan man väl egentligen mest se som ett utslag av att man vill ta den här centraliseringen till nästa nivå, det vill säga globalisering.

Om vi då pratar om Erik von Kynet-Ledin igen så beskriver han västvärldens välstånd av idag mångt och mycket som resultatet av en protestantisk, ganska totalitär konsensuskultur med väldigt mycket grupptryck och så vidare.

Är vi då villiga att offra en del av vårt välstånd för att på det sättet uppnå mer frihet och verkligen duralism? Där är jag benägen att svara ja. Men vill man gå ännu längre då? Ska man försvara yttrandefrihet? Ja, det kanske man ska göra. Men då måste vi komma ihåg att så sent som in på 60-talet så såg man yttrandefrihet främst som en rättighet för vänstern att uttrycka vänsterståndpunkter.

Historiskt har högerståndpunkter traditionellt varit normen. Så de har egentligen inte betraktats som någonting i behov av något särskilt skydd. Utan yttrandefriheten då, den har då handlat om att man vill tillåta vänstern att uttrycka vänsterståndpunkter. Och låt oss i det här sammanhanget då inte missa att det är först när vänsterås sikter börjar uppnå fullständig dominans som vänstern har börjat göra avkall på yttrandefriheten.

Vill man gå ännu längre? Vill man göra sig av med människors rätt att handla fritt med varandra? Vill man göra sig av med kapitalismen och äganderätten, som i grund och botten är liberala påfund är också? Eller är det kanske så att man någonstans får börja överväga att vänstern till en början kanske hade rätt att acceptera ett visst mått av vänsterglidning från någon sorts tänkt urhögerposition?

Det är rätt komplicerade frågor och jag är inte säker på att alla gånger finns något bra svar. Men jag tror att det kanske inte är det som är det centrala heller utan vad jag tycker är intressant i det här sammanhanget det är att försöka komma underfund med vad som egentligen är vänster. Att se vilka former den här ständigt pågående vänsterglidningen egentligen har tagit.

För risken är ju alltid som du också var inne på med konservatismen. Att man reflexmässigt intar och försvarar högerståndpunkter som i själva verket bara är det som igår var vänsterståndpunkter. Och det kanske är viktigt att vara medveten om vilka krafter de ursprungliga vänsterideerna har släppt loss i samhället.

Eftersom rörelsen mot vänster hela tiden har fortsatt allt sedan man så att säga öppnade Pandoras ask från början. Kan man få ett samhälle som de flesta libertarianer vill ha, men sen frysa rörelsen mot vänster där? Det är förmodligen inte helt lätt att uppnå ett sådant resultat.

Martin

Det är flera frågor som hänger ihop. Det kanske är så att vi inte behöver sätta fingret på exakt när man öppnade Pandoras ask. Jag tycker det är en intressant reflektion att göra. Vilken position man än tar i historien så är tangentens riktning alltid vänster ut.

Jag har också en stark känslighet att det är så. Men samtidigt som du är inne på så kanske man utan att reda ut alla de frågorna skulle kunna bestämma vad vänster och höger är för någonting. Jag brukar ju tänka så här. Den grundläggande konflikten kretsar kring de som vill förändra samhället. De som ser samhället som formbart eller som en experimentverkstad eller som ett verktyg för att uppnå vissa mål.

De har olika sorters idéer som de tycker är fantastiskt bra och de säger, vi måste göra om samhället så att det blir som i min idé. Och det är vänstern. Högern består av människor som har en annan syn på samhället. De ser samhället som någonting organiskt, eller någonting som man varken kan eller bör gripa in i och styra. Så på sätt och vis påminner det mycket om hur man, mer generellt, inte minst vänstersinnade personer, ser på ekologiska system i allmänhet.

Men det finns ju en stor, och enligt min mening högst berättigad, skeptis mot att gripa in i diverse naturliga system. Till exempel, ingen vettig människa skulle drömma om att ta en spade och börja bygga om en myrstack för att den ska bli mer effektiv. Alla förstår att det enda sättet att bygga en myrstack är att låta myrorna göra det på sitt spontana myrsätt.

Om man går loss på myrstacken med en spade eller ens med en pinsett och ett förstoringsglas, det kan bara leda till försämringar. Men av något skäl så har folk en totalt annorlunda syn på mänskliga samhällen. Och det finns då enkelt uttryckt ingen gräns för hur mycket man kan gripa in i och designa om ett mänskligt samhälle. Och hand i hand med det förstås så finns det en föreställning om att människor är formbara, enskilda människor och mänskliga kulturer. Bara vi vill så kan vi forma saker och ting efter olika idéer som vi har.

Tobias

Ja, så är det väl. Samtidigt då som du säger att en naturlig ordning... Kanske är det så att en naturlig ordning... Hur perverst den kan låta innehålla den här naturliga rörelsen vänsterut. Vad ska vi göra då?

Martin

Ja... Det är inte lätt då. Som du har varit inne på så knyter det an till den här frågan om liberalism. Du har skrivit ett tag nu om liberalismens historia och det är något som jag också, det ska jag säga är något som jag har kämpat med och nu på senaste tiden så har jag till och med fått lite kritik. från Radio Bubblelyssnare, för att jag har uttalat mig alltför apologetiskt om den klassiska liberalismen efter att jag tidigare under en period varit väldigt oförsonligt negativ till klassisk liberalism och utmålat det som en renodlad vänsteride och så vidare.

Men jag har ju ungefär samma typ av kritik mot liberalismen som du formulerar inklusive att det i grunden är en vänsterideologi och att den ligger bakom den klassiska liberalismen. väldigt stor del av alla problem vi har i samhället. Samtidigt är det ju svårt att bryda sig loss från den här mentala positionen som vi befinner oss i, där alla politiska ståndpunkter blir en form av liberalism eller alternativa försök att förverkliga liberala målsättningar.

Jag kommer att tänka på det här helt nyligen när jag lyssnade på en podcast med Samlingsministeriet. De gjorde en intervju med Malcom Cheyune. Malcom Cheyune som i vanliga fall pratar i podcasten Malcom Marcus. Jag brukade lyssna på Malcom Marcus tidigare men jag slutade med det för ganska länge sen. För jag tyckte det var så intellektuellt låg nivå, ointressant.

Den här intervjun var dynamit i Sanningsministeriet. En av flera intressanta saker som Malcolm Schirini säger är att han beskriver hur alla är liberaler idag. Det mest vänstriga vänsterpartiet riktar sig till vänsterpartiet. De försöker mejsla ut och artiklera den mest högerextrema formen av liberalism.

som de kan åstadkomma. Medans de mest högre krafterna, jag vet inte exakt vad han nämnde i intervjun, men jag tror att han nämnde liksom alt-righten och sånt där. De försöker istället uttrycka den mest högerextrema formen av liberalism. Och jag tyckte det var väldigt intressant formuleringar. Det var intressant också att Malcolm Skyrune blir så mycket skarpare och mer intressant att lyssna på när han inte sitter och pratar med Marcus Allard.

Det verkar förslappa honom ganska mycket. formatet i hans vanliga podcast. Den var mycket skarpare och mer intressant i sanningsministeriet. I alla fall, det där fick mig att tänka till lite grann också med avseende på min egen relation till de här idéerna. Och du tycker också bra Tobias, är att eftersom de klassiskt liberala strömningarna till början var en vänstertendens ska man se det på det sättet att vi vill gå en liten bit åt vänster, men sedan sen frysa där och säga hit men inte längre. Det verkar vara en väldigt svajig teoretisk position eventuellt.

Tobias

Ja det är det ju och det är någonting jag drar mig för att säga och det är någonting som liksom är väldigt obehagligt att säga men jag tror att det är nästan omöjligt att förfäkta en libertariansk ståndpunkt utan att hamna i den sitsen att man faktiskt... erkänner en sådan premiss.

Jag skulle säga här, jag lyssnade faktiskt också på 20 juni i sanningsministeriet och det var väldigt intressant, det var väldigt obarmhettigt och väldigt brutalt och väldigt brutalt ärligt men jag tycker definitivt det är ett avsnitt som alla som intresserar sig för de här frågorna borde lyssna på. Man kan väl kanske tillägga här då att det finns ett annat perspektiv på de här frågorna Nämligen Evolas.

Han pratade om någonting som han kallade för, jag tror på svenska skulle bli, ungefär kasternas tillbakagång. Och vad han menade med det var en utveckling där makten hela tiden förflyttas från högre till lägre kaster. Något sorts ursprungstillstånd då är att makten är hos prästerskapet, sedan har den då med tiden förflyttats till krigarkasten, eller arden kan man säga.

Därefter har den förflyttats till borgerskapet och så vidare. Och om man då anlägger det synsättet, som egentligen jag tror är exakt samma sak som den här vänsterglidningen vi har pratat om, då blir plötsligt berättelsen om den klassiska liberalismen ingenting annat än berättelsen om hur borgerskapet övertog makten från arden.

Det är ett väldigt intressant sätt att... betraktar hela den klassiska liberalismen. Och man kan naturligtvis ha olika syn på om det var något bra eller dåligt. Och jag tror att där hamnar nog väldigt lätt libertarianer i konflikt med sig själva. Men i vilket fall som helst tycker jag det är ett väldigt värdefullt och användbart perspektiv på att förstå den här historiska mekanismen.

En annan kul sak med det där, det är att han använder det perspektivet för att beskriva första världskriget som ett slags slutstrid mellan krigarkasten och borgerskapet. Där då krigarkasten representeras i form av Österrike, Ungern och Tyskland och som alla vet förlorade den striden.

Det tycker jag är ett väldigt intressant perspektiv som nästan gav mig gåshud när jag läste om det. Sen kan man väl kanske tillägga här då att inte ens Evola förstå förmår att inta en helt kompromisslös högerposition. För att han ser egentligen idealet som att makten ligger... Som att det är någon sorts syntes av prästerskapet och arden, krigarkasten, som har makten.

Och därmed då så har han också erkänt en viss vänsterglidning från ursprungspositionen där prästerskapet har monopol på makten. Så inte ens någon som Evola kan tyckste förmå inta en helt kompromisslös högerposition. Och det säger kanske en del om att, kanske bidra till att förklara att vi har problem med att hantera de här frågorna.

Martin

Det är ett jätteintressant reflektiv. Det sätter saker och ting i perspektiv när man tänker på Julius Evola. Jag tycker det är en väldigt bra referenspunkt. Jag har själv funderat över det här med hur högrig är man, vem är mest högerextrem. Är det faktiskt alltihop en tävling om vem som kan vara mest höger? Eller är det något annat perspektiv som kan vara relevant?

Jag kan utan vidare ge exempel på punkter. där jag själv inte intar en maximal högerposition. Alltså punkter där ännu mer högriga personer skulle kunna slå mig på fingrarna och gör det också vid tillfälle. Det mest uppenbara som jag tycker är det första och främsta i den kategorin det är att mitt tänkande kring samhällsfrågor äger i allt recentligt rum i en sekulär.

kontext. Så visserligen så har jag på många sätt en positiv syn på religion. Men det är tveksamt om man kan kalla sig genuint reaktionär eller ens höger om man inte ser traditionalistisk religion som absolut centralt för samhällsbygget. Så visserligen verkar det finnas en form av samtida, man kanske kan säga sekulär reaktion.

som jag är liksom en del av och försöker bidra till. Men det framstår samtidigt i mina ögon som en ganska märklig nymodighet. För när man läser historiska reaktionära tänkare så baserar de alltid sitt motstånd mot progressivismen på religiösa grunder. Och det gäller ju... Erik von Konrad Ledin men framförallt alla äldre tänkare som han bland annat refererar i sina böcker.

De flesta är katoliker, allihopa är kristna huvudsakligen, religiösa människor. Och det är egentligen bara nu de senaste par årtiondena som det finns en sorts icke-religiös form av kristna. avreaktionärt politiskt tänkande. Är inte det ett ganska gapande hål i hur jag och Anders resonerar?

Tobias

Jo, men det är det naturligtvis. Och man får väl komma ihåg då att en typisk libertariansk diskussion det är medelklassens eller borgerskapets idéer. Så vi har redan då enligt Evola sett och ser det trillat ner två kaster från den absoluta högerpositionen.

Och för att upprepa mig här då, man får väl någonstans fundera på hur långt åt höger man egentligen vill gå. Som sagt, vill vi avskaffa kapitalismen? Kapitalismen är en typiskt klassiskt liberal idé. Är det något önskvärt för oss att avskaffa den? Eller får man acceptera att vi har avlägsnat oss från en kapitalistisk kultur? ur högersynpunkt och ta det som en premiss när vi formulerar våra teorier. Jag tror vi har nog inte något annat val än att göra det faktiskt.

Martin

Nej, det är en väldigt svår situation alls. Man kan ju alltid ta olika historiska utgångspunkter och argumentera för, när man till exempel när det gäller kapitalism och äganderättsprinciper och sånt där, de idéerna kan spåras tillbaka till den grekiska antiken, till exempel, den klassiska grekiska världen. Som jag ofta tänker på som att, som jag egentligen hela mitt tänkande liv har haft en sorts utgångspunkt när jag har försökt sätta saker i perspektiv.

snarare än till exempel den kristna medeltiden i Europa som ofta används som utgångspunkt av folksmart reaktionärt perspektiv. Bara för att ge exempel på någonting som jag kan tänka på, som är en annan sån här punkt där jag kanske är en vänsteravvikare från en genuint reaktionär position eller så är jag ännu mer genuint.

reaktionär. Jag tänker till exempel på min egen inställning till homosexualitet. Den kan nog betraktas som ganska reaktionär i och med att jag skulle gärna säga att vi gick tillbaka till den klassiska grekiska världens förhållningssätt. Men det skulle nog uppfattas som väldigt libertinskt och kanske helt oacceptabelt av reaktionärer som tar ett konservativt kristiskt perspektiv och använder medeltiden som måttstock.

Tobias

Det är naturligtvis en väldigt bra fråga. Poäng här då att vad som är en naturlig utgångspunkt är inte helt självklart i alla rägen.

Martin

Nej, och det är väldigt svårt att veta var... Tangentens riktning är alltid vänsterut oavsett var man än tittar i historien. Jag tror inte att det är riktigt sant, men det är nog sant till 99% eller något sånt där. Så det där är väldigt tveksamt. Min känsla när jag läser historien och försöker förstå vad som har hänt på ett övergripande plan, så är det väldigt svårt att...

I politiska termer så är historien en enda lång marsj vänsterut. Att det verkar finnas, min gissning är att det finns något inneboende i den mänskliga naturen, eller i de flesta människors natur, som gör att människor blir väldigt starkt benägna till kollektivistiska och egalitära, demokratiska, socialistiska idéer, för att de verkar ha uppstått under tid.

Genom hela historien, i alla olika epoker, så har det funnits versioner av de här fenomenen. Och undantagen från den regeln är bara som enskilda små episoder, små bubblor. av ett kanske antiegalitärt, antidemokratiskt sentiment som har fått inflytande vid något tillfälle, ofta i samband med krig. I efterdyningarna av ett krig så har en viss grupp då, krigarkasten kan vi säga då, med den formleringen.

Krigarkasten som framgångsrikt har utkämpat ett krig, upprättar en ny aristokratisk ordning som inte bygger på de här egalitära vänsterideerna. Men det är alltid bara en tidsfråga. innan den ordningen sköljs bort, innan de egalitära massorna tar över med sin egalitarism igen.

Så det finns bara de här små bubblorna av frihet, tankar om äganderätt och personligt ansvar och såna här saker. Men det är små undantag till den större övergripande trenden.

Tobias

Det finns väl en annat undantag från den regeln, och det är väl också när nya civilisationer uppstår. när nya viktiga civilisationer uppstår. För då tenderar de att börja i en högerposition och så går de vänsterut och så går de under. Och sen kanske en ny civilisation föds och då ser vi en rörelse till höger så tillvida att den nya civilisationen startar i en högerposition.

Men sen händer samma sak igen och så vidare. Så om man ska prata med Evola då till exempel så tar han upp att Den grekiska kulturen, enligt honom, gick vänster ut väldigt snabbt. Sen föddes den romerska kulturen och då fick vi en återgång till en högre position just för att det var en ny kultur som dök upp.

Den, enligt honom, var betydligt bättre på att bromsa den här utvecklingen vänster ut även om det naturligtvis kom i kapp romerna till slut också. Och sedan... Då tar han upp som nästa steg det tysk-romerska riket som på många sätt föddes ur ruinerna av det romerska imperiet. Och där ser han då en väldigt stabil ordning födas som höll sig stabil under väldigt lång tid, även om den naturligtvis då också fallerade i slutändan.

Martin

Där har vi ändå ett, som jag tycker är väldigt intressant, frö till den idén då om Nya civilisationer är bättre. Nya civilisationer är kanske mer motståndskraftiga, åtminstone börjar på en högre position så att de har en längre fallhöjd eller något sånt där. Det kan ju tyckas vara den ultimata reaktionära paradoxen, att lösningen är att skapa någonting nytt. Men kanske är det ändå det. Det kanske är ändå en ledtråd där, att det är åtminstone en del av vägen framåt att försöka tänka i termer av vad som är det som är viktigt. En ny civilisation eller en ny kultur?

Tobias

Ja, det kanske inte är bättre.

Martin

Ja, vad intressant att få göra en liten ideologisk, filosofisk djupdykning. Jag tycker alltid det är trevligt när vi kan få utrymme för det. Radio Bubbla.