Martin

Public discourse, missbruket av mänskliga rättigheter för progressiva syften, beror på den inbyggna avsaknaden av religiös grund till FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Ja, public discourse står som avsändare. Jag vet inte om det är korrekt, det är skriven av en Elisa Koren och Paul Coleman.

Som är någon typ av FN. En av dem har jobbat på FN i högkvarteret. Och de har både jobbat för ADF International. Det kanske jag borde kollat upp innan, jag bara kikade på deras bylines nu. ADF, International, är någon typ av människorettsorganisation, tror jag. Hur som helst, de har skrivit en artikel som jag tycker var lite intressant från en sorts filosofisk perspektiv.

Det här är någonting som vi snuddar vid då och då. Den stora fördjugenhet och ihåliga tomhet som finns i begreppen om mänskliga rättigheter. Det finns några olika perspektiv på det. Jag själv är inte... Jag är inte ett fan av några sådana här rättighets- etiska teorier överhuvudtaget, vilket är då ett svära i kyrkan bland libertarianer.

För att inom libertarian- situationen så är resonemang kring rättigheter väldigt centrala. Jag är personligen inte stort fan av just den linjen, utan jag är på ett filosofiskt plan så tycker jag om mer en utlitaristisk approach, för att man resonerar i termer av nytta. Men det finns den här diskursen. Och jag tycker att den här kritiken som framförs, den är intressant även från en annan riktning än så lite som en kritik av en libertariansk position också eventuellt.

Det vi får läsa i den här artikeln i alla fall är att rättighetskatalogen i FNs deklaration om mänskliga rättigheterna är så väldigt spretig att den blir oanvändbar och det blir en endavalsglidning som vi säger ibland att paragraferna kommer att betyda nya saker, varje årtionde så läggs det in nya betydelser nya till exempel statliga program som ska motiveras av att de är nödvändiga för att upprätthålla FNs mänskliga rättigheter och så vidare.

Och enligt de här författarna så är problemet med rättighetskatalogen det är jag ska säga det tycker det är bara det är bara lustigt att de som skrivit den här artikeln då de har sina poänger som sagt men Deras premiss är att det är fantastiskt bra och viktigt och rätt att FN har gjort en lista över mänskliga rättigheter.

Det har lett till enormt mycket framsteg, ansvarsutkrävande gentemot stater världen är över. Det har mött ett slut för storskaligt mänskligt lidande, allt tack vare att FN har gjort den här deklarationen. Vi kan lägga det lite till sidan. Men de säger att problemet är att det inte finns någon kohärent filosofisk underbyggnad. Det är bara några veckor sedan sist vi pratade om det här.

Vi berörde det som en tangent på en annan nöt. Det var liksom en dragkamp, det beskrivs i den här artikeln också, en dragkamp mellan USA å ena sidan och västländer och å andra sidan Sovjet och Sovjet satellitstater. Där den ena sidan vill ha ett starkare fokus på mer klassiskt liberala, som vi säger ibland, negativa rättigheter. Frihet från saker. Medan de socialistiska länderna vill gärna blanda upp det med positiva rättigheter.

Frihet till frihet att få sjukvård eller frihet att få ett bra samhälle. för att få utbildning om man är barn eller vad det kan handla om. Och som det påpekas då i artikeln, det blir filosofiskt inkoherent. Om det inte finns en tydlig filosofisk princip ur vilken alla rättigheterna är härledda så kan man då fusk härleda lite vad som helst och det blir inget som hindrar att de här definitionerna flyter ut.

Det alternativ som artikelförfattarna verkar ha i åtanke är, jag vet inte om det är att tolka för mycket, bubbleredaktioner har tolkat berättelseret i alla fall. att de gör att någon typ av religiös, alltså antal av de typ av kristen-grundval skulle kunna vara mer kohärent och mindre flytande och leda till för mindre urspårade regler. Samtidigt så verkar de också säga att det inte är realistiskt att hela världen ska kunna samlas kring en enda filosofisk teori för rättigheter.

Nicholas

Det är missförstånd på flera nivåer från de här författarna. Det är ju roligt att de kritiserar FNs mänskliga rättigheter. Men, vi börjar med det första missförståndet då, att de säger såhär, men var... Varifrån kommer de här rättigheterna? De kommer från FN. Det är det som är grejen. FN har gett oss de här rättigheterna. De mänskliga rättigheterna är sprungna ur FNs goda vilja.

Och att fråga varifrån de kommer, det är som att fråga en monotist. Men varifrån kommer Gud? Eller vem har gett Gud rätt att bestämma? Det är lite att missförstå poängen. Poängen är att... Det ultimata svaret då är Gud om man tror på den religionen. Precis som om du tror på den moderna, universalistiska religionen så är det klart att det är från FN det kommer. Det är det som är urkällan till allt som är gott och fint.

Det andra missförståndet de har är att såhär, filosofisk underbyggnad. Hela poängen med mänskliga rättigheter är att de behöver inte ha någon underbyggnad. Det är... Greppet du tar till när du inte kan underbygga ett påstående. Jag har själv erfarenhet av det här. Jag vet inte, jag tjatade tidigare om när jag var partiaktiv. Men jag kanske får tjata om det igen. Jag var ju med i Piratpartiet tidigare, då väldigt aktiv i dess ungdomsförbund.

Och vid något tillfälle så skulle jag sammanfatta alla olika sådana här ståndpunkter som årskongresserna hade... liksom beslutat över åren. Det hade suttit en massa flitiga delegater och sagt att så här ska vi tycka, vi ska tycka så här är den här frågan. Och så skrev de delmotionen och så röstade alla och så var det lite så här kompromisser fram och tillbaka. Och sen så las det ett protokoll någonstans och så ja nu är det här vår officiella åsikt.

Så kom vi på att det där kanske vi borde faktiskt tala om för folk. Skriva på hemsidan, vad är våra åsikter? Så då tog jag på mig det och skriver det. Och för det mesta så brukar jag försöka linda in det i i någon typ av resonemang, att vi tycker så här av den här orsaken och marknadsliberal som jag var så såg jag ju förstås till att det skulle vara en marknadsliberal bias i allting. Men i vissa fall så var det helt omöjligt.

Det var bara, det var någon hel, någon lösfråga när man hade sagt liksom att så här tycker vi och jag är så här, och jag kan inte, jag kan inte berättiga det här. Det finns, det finns inget sätt att underbygga den här ståndpunkten. Och hur löste jag det här? Jo, jag skrev Det där är en självklar mänsklig rättighet att man ska få si och så och ditten och datten. Och så tillämpade jag bara det. Varje gång jag inte kunde komma på något sätt att underbygga en ståndpunkt så körde jag bara på det.

Och det var aldrig någon som hade några invändningar av att liksom, ja nej men det funkar bra, säg bara att det är en mänsklig rättighet. Och det där, kolla på det andra styrdokument och värdegrundsdokument och... program och förklaringar som olika organisationer kan ha. Att varje gång det är en självklar mänsklig rättighet, det betyder att man har ingen grund för det. Det är bara någonting man tycker. Eller om man har en grund för det så är det en grund man inte vill berätta.

Det vill säga att man är typ socialist och vill smyga in en gradvis utbyggnad av statsapparaten. Men det kan man inte säga att liksom... Målet är 100% offentlig sektor, så då säger man bara men det är en mänsklig rättighet med det här bidraget och det där regleringen. Och det är det som är poängen, alltså om du har en filosofisk underbyggnad då behöver du inte ta med mänskliga rättigheter överhuvudtaget.

Martin

Det är intressant sammanträffande för övrigt att en uppsättning rättigheter som skapades av en samling stater är ett så otroligt flexibelt användbart verktyg för att ständigt expandera staternas verksamhet. Mm. Det är ju häpnadsväckande sammanträffande,

Nicholas

kan man säga. Ja, vem hade kunnat tänka sig?

Martin

Ingen, ingen hade kunnat förut säga att det skulle bli så om man lät världens stater definiera spelregler för sig själva.