Martin

Fnordspotting, högutklagande om hot mot den liberala demokratin, kommer oftast från förmenta försvarare vars agenda står stickistäv mot idealen de säger sig företräda. Svågerkapitalister, kulturelit och tjänstemän, närmare feodalherrar än upplysningsfilosofer. Det här är en intressant inlägg från Fnord Spotting där han menar på att den liberala demokratin marknadsförs på falska grunder.

Det som egentligen kännetecknar det politiska systemet, det styrelseskicket, är saker som går emot dess nominella principer. Till exempel påpekar han att konstitutioner anses vara en väldigt viktig del av den liberala demokratin. Men det finns också gränser för vad demokratin kan göra som kodifieras i författningen och skyddar till exempel minoriteter, individens rättigheter och så vidare.

Men i praktiken så har författningar blivit helt meningslösa därför att de djupa staterna, som de brukar säga nu för tiden, de låter sig inte styras av konstitutionen och kan inte begränsa. Av det vill säga uttrycket som Fnålsbotning använder är aktivistiska tjänstemän. Vilket man kan säga är ett annat sätt att säga den djupa staten. Samtidigt har man den här paradoxala situationen.

Det är väl funnet påpekande kan jag tycka att så fort man hör någon säga att demokratin är hotad då är det i själva verket någon som, den som säger det, är alltid en person som är en del av att undergräva det som är tänkt att vara principerna för den liberala demokratin. Någon som har skaffat sig. illiberala privilegier och nu ser de privilegierna är hotade.

Det finns många paradoxer som enligt min mening förtjänstfullt beskrivs i den här artikeln. Sen går artikeln över i en annan liknelse kan man säga, som på ett sätt är mer intressant men som kanske också är problematisk på vissa sätt. Där för något på ett sätt man kan likna det nuvarande systemet med Feodalism, han kallar det för neofeodalism.

Han menar att inom den här förvuxna staten så har det bildats ett system med förlänningar där olika grupper blir som... Nu tolkar jag in det här som att han använder neofeodalismen som en analogi. Att olika grupper är som vassaller. Han nämner till exempel de aktivistiska tjänstemännen, kultureliten, svågrikapitalisten och så vidare som alla då...

på olika sätt parasiterar på det här systemet. Det är intressant för att vi använder ju ibland brepet nio federalism i en positiv märkelse. Alltså vi går tillbaka till federalismen som ett positivt ideal. Som till exempel Hans Hermann Hoppe i sin föreläsning på senaste BFS som pratar om att medeltiden och det federala systemet är det närmsta vi har ett sorts faktiskt existerande libertarianskt utopia.

Vi kan peka på att här är den historiska manifestationen av våra idéer och dit kan vi liksom söka oss tillbaka. Men här kommer Fnord Spotting och säger att den liberala demokratin och skitsystemet som vi ogillar och motarbetar det är ny feudalism. Hur ska man egentligen se på det här, Niklas?

Nicholas

Jag tycker att han är alldeles för hård mot feudalismen. Det finns ett annat begrepp han också använder. Klientism. Mycket mer träffande och mycket mer lämplig till sammanhanget. Helt enkelt att du har makthavare med olika klientgrupper. Det är ett system som... Det var systemet som underbyggde Romariket under väldigt lång tid. Ända fram till det kollapsade. Det är därför bland annat som man brukar säga att en...

För en historiker som är... bekant med Romarikets fall. Man behöver aldrig fråga sig varför föll Romariket utan man kan istället fråga sig varför följde inte mycket snabbare därför att grunden var så pass instabil. Och grunden var då den här institutionaliserade korruptionen med klientsystem där du har en patron som delar ut ofta då pengar från statsapparaten till sin grupp som i utbyte levererar röster till honom.

Feodalismen skulle jag säga är lösningen på det här systemet. Det vill säga, man bryter upp hela riket, det kollapsar. Det decentraliseras radikalt. Vilket gör att bönder i Egypten behöver inte sitta och ge bort bröd till någon klientgrupp uppe på den europeiska kontinenten.

Allting är så pass decentraliserat att du inte längre kan göra den typen av omfördelningar. Det är på vissa sätt en lite formalistisk tendens av att du gör om de här patronerna till feodalherrar och deras klienter blir en slags undersåtar. Men de får klara sig själva. De kan inte längre sitta och suga ut ett helt imperium.

Utan av för all del, ni får ha er egen grupp med er egen identitet. Ni kan till och med få ha ert eget lilla land. Men ni får inte bestämma över alla andra. Alla andra får också ha sina egna grupper och sina egna identiteter med sina egna länder.

Martin

Mm. Ja, precis. Det var en decentralisering och en, hur ska man uttrycka det, en mer fundamental decentralisering. I det feudala systemet så var det inte så att... att kejsaren eller kungen, ens kungen, hade beskattningsrätten centralt i riket, samlade in alla pengar och sen så lobbade alla vassallerna på kungen för att få en del av kakan. Alla delarna var autonoma i hög utsträckning och var beroende av nivån under och nivån över. Så då hade de här hierarkierna, då hade kejsaren, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade kungen, då hade Under kejsaren hade du kungar, under kungen så hade du härtigar, under härtigarna så hade du grevar och så vidare.

Och det fanns ansvarsutkrävande och reciprocitet i flera led i det här hierarkiska systemet. Därför att varje entitet hade en hög grad av autonomi eller suveränitet. Till exempel i termer av beskattningsrätt, organisationer, militärförsvar och så vidare. Och det är en väldigt stor skillnad. Jag vet inte om man kan överföra det till till det aktuella exemplet, men det skulle vara som om kultureliten i Sverige hade ett eget skatteverk och tog in skatt från alla kulturarbetare.

Och de hade också kulturarbetar-miliserna med folk i vapen som de kunde ställa till förfogande för Sveriges regering, utbyte dem mot kanske viss fördelaktig behandling eller nåt sånt där. Svåger kapitalisterna de också sin egen... Det är inte alls så det funkar. Som du säger, det är en bra liknelse med... mer det klientelistiska patron-klient-systemet.

Att det man byter är pengar mot röster i princip. Du har en sonator som säger att du röstar på mig så fixar jag bidrag till dig och så vidare. Sen kanske man inte ska racka ner 100% på patron-klient-systemet i Rom, kan jag tänka. Men det är också välfunnet att feudalismen är snarare lösningen i det här problemet.

Nicholas

Och ett vitt piller är väl då att patron-klient-systemet ledde in i feudalismen. så är det ett sånt system vi har börjat återskapa idag, så kanske man får vara hoppfull för framtiden.

Martin

Just det. Så vi säger så här, om du inte vill ha 30-talet, så sluta bygga 20-talet. Nu säger vi, om vi vill ha medeltiden igen, så ska vi... Nej, jag vet inte det. Jag tror vi får jobba lite på en bättre slogan där.