Transkribering
Brasilianske presidentkandidaten Jair Bolsonaro vill låta poliser skjuta kriminella
Martin
Brasilianska presidentkandidaten Jair Bolsonaro vill låta poliser skjuta kriminella och ge dem en medalj snarare än att åtala dem. Säger att man inte kan behandla kriminella som normala människor. Jag blir lite förvirrad av bullbarubriken här. Får jag gissa, får jag drista mig till att anta att det är någon typ av syftningsfel här?
Eller vill Bolsonaro att... Poliser först ska skjuta kriminella och sen ge dem kriminella medalj Istället för att åtala de kriminella Ja, kanske någon redaktör vill ta en titt på den här rubriken Det låter väl lustigt Men det kanske är värt att ge brottslingarna medalj Bara man får dem skjutna på kuppen också Förlåt, skämt åsido.
Jag får lite asperger ibland bara på bubbla-rubrikerna när de inte är exakta. Jag ska försöka komma över det. Jair Bolsonaro är en person som har börjat följa lite grann i det här med bubbla. Tycker han är ett spännande karaktär. Han är alltså presidentkandidat i Brasilien och... som han har gjort under lång tid nu så befinner han sig fortfarande på plats nummer två i opinionsmätningarna.
Och det är väldigt spännande därför att kandidat nummer ett i opinionsmätningarna är Lola Da Silva. Brasiliens för detta och numera utskammade och fängslade president. Så Lola Da Silva sitter i fängelset och kan förmodligen inte rent lagligt kandideras. Det som förmodligen kommer hända är att Lola, den mest populära kandidaten, kommer att diskvalificeras från deltagande i valet.
Och då är den person som har störst opinionsstöd och som dessutom har laglig rätt att kandidera är Jair Bolsonaro, som mer och mer låter som en brasiliansk Duterte. eller något åt det hållet. Han har pratat med upprepade tillfällen om att Brasilien borde återgå till militärstyre på det sätt som man hade från mitten av 60-talet till början av 80-talet tror jag.
När man hade då ett militärstyre som man brukar säga i Brasilien. Och för att riktigt understryka det här militärstyret så har Bolsonaro också en... han kandiderar tillsammans med en general. Generalen är hans vice presidentkandidat. För det är den här sköna militärstyrelse-vibben som man är ute efter ibland.
Och nu, han har sagt alla möjliga kontroversiella saker, nu pratar han om hårdare tag mot brottslingar. Han säger att man inte kan betrakta brottslingar som människor, man kan inte behandla brottslingar som människor. Utan man måste ha mycket hårdare handskar än så. Ja. Min ledarspaning här är att det våras för hårda tag i Latinamerika.
Fler och fler röster verkar höjas för att det kanske inte var så jäkla dumt ändå när militären styrde upp i Brasilien. Vilket de har gjort två eller tre gånger under Brasiliens relativt korta historia. Så har militären tagit över, antingen kuppat eller utövat väldigt starkt inflytande. Nu är vi i en situation igen där man säger att det kanske är dags för militären igen att kliva in i Brasilien för att den inhemska säkerhetssituationen är urusel.
Man får inte kontroll på brottsligheten. Lokalt så säger man att nu måste militären gå in och styra upp den här regionen och de gör det också. De har militärpolis och så vidare. På vissa ställen när den lokala polisen tappar kontrollen. Men även i Chile så finns det mer ambivalens än tidigare kring Augusto Pinochet och den historien.
Vi har en annan länk just nu som handlar om att man har beslagtagit pengar från Pinochets arvingar. För att man säger då att Pinochet försökte smussla undan pengar till sin anhöriga och nu har man då spärrat medelna på något bankkonto och så vidare. Men jag undrar, vad tror du Tobias om den här spaningen? Att det våras militärstyrna i Latinamerika och tror du att det är någonting som eventuellt kan skapa en del?
Tobias
Jag skulle väl säga att de problem politikerna har skapat med kriminalitet och så vidare, de är idag så stora att för att få bukt med det här så kommer vi behöva ett ganska betydande inslag av polisstat. Därmed ställs vi som medborgare inför ett val mellan pest och coolare, tack vare vad politikerna har gjort. Och det valet kommer vi förmodligen inte undan, men vi börjar ju definitivt inte vara snabba att förlåta med att vi har hamnat i den situationen.
Martin
Nej, och att det blir en konstig situation för oss libertarianer och mer generellt folk som är liberalt sinnade män som inser vart då det barkar med massinvandringen, mångkulturexperimentet och så vidare i Europa. Nu finner vi oss i en väldigt konstig situation där vi måste överväga saker som egentligen inte liksom följde sig så naturligt för oss.
Till exempel tänka tanken kanske måste militären ta över och kanske måste vi ha någonting i stil med en polisstat. Sådana här saker. Och nu kanske vi måste börja titta på de idéerna förespråkare. Men det var inte vi som hittade på det egentligen. Det var inte vårt fel. Här till är vi nödda och tvungna.
på grund av saker som andra har gjort. Samtidigt så verkar det vara ändå ganska många libertarianer som kommer till liknande slutsatser. Som jag har nämnt tidigare så har vi i bloggen The Seer of Position, som i många år har varit en ledande högerlibertariansk sajt. De har ett slogan som de säljer på en t-shirt som de har i sin butik som jag såg.
Där står svaret på 1984. är 1973. där den 1973 syftar på året då Pinochet tog makten i Chile. Och de har skrivit en del, på CES-positionen har de skrivit en del om att om vi hamnar i en polariserad politisk situation som liknar kanske hur det var i Europa på kanske 20-30-talet där det ser ut som att man alltmer har en polarisering mellan å ena sidan vänsterextremister kommunister, socialister som tar åt mer med makt och blir mer och mer militanta och å andra sidan så verkar det som att de enda som jobbar aktivt för att stoppa socialisternas framfart är vad man kan kalla för nationalistiska krafter, populistiska, konservativa krafter, fascistiska krafter och så vidare.
Så att man har den här situationen. Det som hände lite grann enkelt uttryckt på 20-30-talet var att man hade en polarisering antingen var det kommunist eller fascist. Och liberalerna som stod i mitten hamnade lite i kläm och blev väldigt marginaliserade. Och eventuellt kan man säga att liberaler blev i praktiken irrelevanta. Jag vet inte vad du tror, Tobias, men jag har lite grann känslan av att vi befinner oss i en liknande situation idag.
Där liberala idéer inte är lika relevanta längre på grund av de politiska, beklagliga utvecklingarna. Så nu hamnar vi i en lite oaptitlig situation. Där vi måste se, pester eller cola, vad är det minst dåliga? Är det liksom......mångkultur-experiment, massiv vandring och socialism? Ska vi hålla för näsan och acceptera det? Eller ska vi hålla för näsan och acceptera......motorfascism och polisstat och andra saker......som inte heller är i linje med libertarianska principer?
Tobias
Nej... Om vi nu håller oss till kriminalitet här så kan vi konstatera att vår definition av kriminella det är ju inte långt ifrån alltid detsamma som makthavarnas, vilket kanske blir tydligt i fall som Filippinerna då till exempel. Om man får en sådan utveckling så kommer det i praktiken innebära att väldigt många oskyldiga kommer i kläm.
Om staten vill visa handlingskraft. Och det är naturligtvis också väldigt problematiskt för oss. Men rent generellt så är jag i mitt personliga fall ganska paleokonservativ när det gäller att bemöta brottslingar som gör sig skyldiga till övergrepp på andra människors...
Jag ser att jag har skrivit helt fel i mina anteckningar där. Som gör sig skyldiga till grova övergrepp. på andra människors negativa rättigheter. Jag tycker man kan ha en väldigt stort mått av tolerans fram till dess, men när folk börjar misshandla andra eller stjäla från dem eller sådär så har jag absolut inga problem om man tar av sig, om man tar på sig hårdhandskarna.
Då tycker jag liksom, då har man passerat den gränsen att det frihetligt och mysigt utan då har du förverkat anrätten. Då säger jag gärna väldigt drakoniska metoder.
Martin
Ja, det är intressant just från en mer stickprincipiell libertariansk horisont, alltså till skillnad från en mer liberal-humanistisk perspektiv. I den libertarianska tankevärlden så har man ju väldigt långtgående rätt att agera i självförsvar, till exempel. Så om någon, om någon, säger, bryter sig in i ditt hemmel eller något sånt där, då har du, då har du...
Enligt libertarianska principer är en långtgående rätt att försvara dig själv inklusive att använda dödligt våld rätt snabbt mot den här personen. Medan i Sverige till exempel, om någon bryter sig in i ditt hem och du skjuter dem till exempel så kommer du förmodligen få väldigt mycket rättsliga problem. Medan libertarianismen är ganska generös med självförsvarsmöjligheterna.
Det är ett av flera exempel på att det ändå finns en sorts affinitet mellan principiell libertarianism och hårdare tag. Det finns också ett citat av Ludvig von Mises som är ganska spännande. Det är en passage där han kritiserar fascismen bland annat.
Att vi måste samtidigt ge fascismen det att den gjorde ett sorts heroiskt motstånd mot den framvällande socialistiska eller kommunistiska revolutionsvågen. Och för det kommer fascismen alltid leva i historiskt minne som en god kraft eller en kraft som gjorde goda insatser.
Så att det är endast en misestid så har vi haft den här spänningen av att... Vi önskar att vi slapp välja mellan de här två polerna, men när det kommer till kritan så verkar det ändå som att de krafterna som på ett militant sätt motarbetar den socialistiska utvecklingen är betydligt mindre dåliga från vårt perspektiv.
Tobias
Oavsett vilket så hamnar man i en situation där våra klassiska hjärtefrågor plötsligt inte är det som är högst prioriterat. utan vi måste först och främst ta ställning till annat för att överhuvudtaget rädda en situation där vi kan få genomslag för våra jättefrågor. Och det är ju en fruktansvärd situation, men det går inte att undvika den. Så tyvärr, det är där vi är.
Martin
Jag har så mycket kognitiv dissonans om den här frågan att jag till och med var tvungen att göra ett helt avsnitt där Radio Bubbla är i torsdags där jag enbart pratar om den här frågan och om tvånget nästan att känner att välja det minst dåliga av alternativen och att gå och rösta på ett parti vars politik i huvudsak tycker det är förjävligt och illa genomtänkt och så vidare. Det är en lite liknande situation som man har även i valrörelsen till exempel.