Martin

Donald Trump presenterar tullavgifter om 25% på stål och 10% på aluminium. Stålexporterande länder väntas vara med åtgärder indiktade på amerikanska jordbruksprodukter. Aktiemarknaden reagerar negativt på nyheten med undantag för amerikanska stålproducenter.

Det är ingen stor överraskning att det här draget kommer med tanke på att Trump har haft det som ett paradnummer under sin valkampanj. Att han ska införa tullar, ska riva upp existerande handelsavtal och införa nya tullar för att skydda olika delar av amerikansk industri. Det kan vara ett ganska bra tillfälle att nämna att det finns ett ganska enkelt libertarianskt case mot tullar, mot till exempel ståltullar, alla sorters tullar.

På sätt och vis så kan ju faktiskt det här sägas vara den kvintessentiella libertarianska frågan. Ett sätt att se på libertarianska idéer är att det är en slags kärn. Generaliserad frihandelsideologi. Principer om frihandel konsekvent applicerad på alla sorters marknader.

Det är ett perspektiv på en klassisk liberal ekonomisk tradition. Det ekonomiska caset är ganska enkelt egentligen. Det är att amerikanska ståltullar, som de som Trump har infört nu, de är bra för amerikanska stålproducenter och alla som har intressen i amerikanska stålproducenter.

Inklusive naturligtvis de här stålföretagens anställda. Och det är det som är bra. De anställdas fackföreningar och till exempel politiker som de som jobbar på stålföretagen röstar på eller som stålföretagares ägare ger politiska donationer till och så vidare. Men tullarna är dåliga för alla andra. Först och främst är de dåliga för alla företag i USA som använder stål som en produktionsfaktor eftersom det driver upp priserna på stål.

I nästa led då så är det dåligt för alla som konsumerar USA-tillverkade produkter som innehåller stål. Ett väldigt välkänt och lättbegripligt exempel är naturligtvis bilar. Eftersom bilar innehåller väldigt mycket stål, och består i huvudsakligen av stål. Bilar används som bekant av alla amerikaner med stor entusiasm. Ståltullar innebär alltså att bilar blir dyrare.

Alla som jobbar på en stålfabrik har en chans att få det lite bättre. Men alla som använder bilar får det sämre. Det är ett välkänt ekonomiskt resonemang. Man kan visa ganska enkelt att de sammanlagda ekonomiska förlusterna för de som förlorar är allt större än de sammanlagda vinsterna för de som vinner.

Den här typen av handelsrestriktioner ser man som en sorts omfördelningspolitik. Från ekonomin i allmänhet till stålproducerade delar av ekonomin. Man kan också se det som ren kapitalförstöring. Vilket förstås alltid på omfördelningspolitik blir i praktiken.

Och i termer omfördelning så kan vi också redan nu se vem det är som tjänar på det. Det var jätteintressant tyckte jag att se en artikel. Den är inte på bubbla men jag såg precis nu en artikel om Carl Icahn. Den välkända... Välkända Wall Street-magnaten som jag tror att Gordon Gecko i Wall Street var delvis baserad på Carl Icahn.

Han tydligen avyttrade en väldigt stor position i ett stålköpande företag. Han sålde en miljon aktier i det här företaget bara några dagar innan Trump utannonserade ståltullarna. Så många händelser kan man tycka. Carl Icahn som är en av Donald Trumps närmaste rådgivare.

Han har varit nära i många år och Carl Icahn har fått massor av positioner nu i Trump-administrationen som rådgivare. ansvarig för saker och så vidare. Det finns argument, det finns motargument, som talar för tullar. Till exempel så säger man ibland att man måste införa tullar som ett svar på andra länders tullar.

För det är andra länder som inför tullar, subvokationer och så vidare som snedvider konkurrensen. Och då liksom blir vi sittande med det kortaste strålet här. Om inte vi också svarar med våra bortdrag. Det kan ligga något i det, men... Det förändrar inte den grundläggande analysen av vilka effekter tullar får på marginalen. Det vill säga, om det inför ytterligare tullar så leder det till ytterligare eskalering av handelsrestriktioner ömsesidigt.

Det är vad man kallar för ett handelskrig. Och i det här fallet då, som vi kan se i den här artikeln, så tror man framförallt då att amerikanska jordbruksexporter kommer drabbas. För det är det traditionellt. som omvärlden brukar svara med att säga att nej men då ska inte vi importera amerikansk mat från USA. Och Kina har redan flaggat för att de funderar på att införa strafftullar på sojabönor.

För Kina importerar mycket sojabönor från USA. EU har också gått ut och sagt att Jean-Claude Juncker, den oefterliknade, han säger att nu ska vi ha strafftullar på, inte jordbruksprodukter nödvändigtvis, utan vi ska ha på Levi's jeans. Harley Davidson motorcyklar och Bourbon säger jag.

Ska straffdulla på Bourbon. Bourbon är i och för sig ett jordbruksprodukt. Bourbon är en jordbruksprodukt. Men det är intressant här, för här ser man att uppenbarligen så är inte de här Junkers strafftullar till för att skydda europeiska arbetare eller något sånt. Eller liksom värna om europeisk industri. Utan en strafftull på Harley Davidson, motorcyklar, Levi's, Seans och Bourbon.

Det är ju till för att kränka amerikansk nationell stolthet. Det ena. Det andra är att man vill orsaka politiska problem. Bourbon tillverkas i Kentucky, hemliga stat för Mitch McConnell, ledare i senaten.

Apelsiner tillverkas i Florida, kritisk swing state. Och också en delstat där Donald Trump har mycket intresse och där han bor i det stora laboratet. Så att säga. Nu säger Trump, Trump säger att han ska, han hotar då med att han ska lägga tullar på europeiska bilar.

Det ska bli svårare att importera europeiska bilar till USA. Och redan idag så är det ju, det finns, det är ju Trumps poäng att det finns handelshinder som gör det svårt att importera amerikanska bilar till Europa. Europa. Men det är ändå så att jag måste säga att det är en väldigt simplistisk och dålig analys från Trump. Och jag vet inte, jag blev lite missnöjd med vad Trump tilltalar ytterligare med den här nyheten.

Och det är alltid den här lättsignigheten som Trump säger på Twitter att handelskrig är bra. Trade wars are good säger han. Handelskrig är bra och desto mer är det lätta att vinna. End of rant som som kids brukar säga. Jag tänkte bara skruva av lite grann det libertarianska caset här.

Boris

Ja men det är en bra rant eftersom du har tänkt frågan djupare än jag. Men hur ska Donald hantera det här? Jag fick hålla i mig lite när jag läste den här tveken för jag blir alltid så upphälld när någon säger att krig är bra. Så jag fick dämpa mig lite där. Handelskrig, härligt, härligt. Någon slags krig i alla fall. Men grunden för det hela, om man tittar på just den amerikanska verkligheten.

Nu är inte jag för handelskrig, trots allt när jag är väl lugnare med mig. Men USA, vi har ju ett problem också i den allmänna berättelsen om hur världsekonomin ser ut. Att det på något sätt skulle råda frihandel och att... Till exempel när Donald Trump nu stör de fina frihandel som ändå finns. För tittar man på stålindustrin så är det ju så att det är ingenting som ens påminner om frihandel.

Du har ju Indien. Indien är ju världens tredje största stålproducent. Och i och med att man ju rustar infrastruktur och annat väldigt mycket i Indien. så ökar behovet av stål inhemskt. Man skapar en stark inre marknad. Men man har också sedan två år infört brutala skyddstullar för stålimporten.

Det går inte att komma in på den indiska marknaden. Och samtidigt så genom att man skaffar en stark hemma marknad så håller man... Då får man också styrka i de indiska stålföretagen och kan expandera internationellt. Så indiska Tata Steel är ju nu världens femte största ståltillverkare som har köpt sedan länge.

De kontrollerar brittisk och holländsk ståltillverkning. Så jag gissar att han sitter där i Vita huset och ser sig om i världen och tänker att när fan alla andra fuskar, det här är ju inga jävla frihandel. Och det är ju värt att påminna om att påståendet att vi skulle leva i en värld av frihandel är en total kemär.

Martin

Ja, det är jag vet inte. Jag vet inte hur många som påstår det, men så är det ju definitivt inte. Frågan är däremot om två fel blir ett rätt, som man brukar säga på engelska i alla fall. Eller om det blir en eskalering. Vi har liknande situationer till exempel. För ett tag sedan hade vi i Bubblan en diskussion om så kallad nätneutralitet.

Där finns det ett åtminstone besläktat resonemang som man kan titta på som säger att visst är det dåligt att ha prisregleringar på internetrelaterade infrastrukturtjänster. I den bästa av alla tänkbara världar så borde vi ha en frimarknad, eller som man skulle kunna säga frihandel på bredbandsinfrastrukturmarknaden.

Men, men, men! Eftersom det redan finns en massa regleringar och monopolrättigheter och annat jävelskap som staten har infört så måste staten nu gå in och göra ännu mer regleringar, ännu mer ingrepp för att korrigera de problem som man orsakat tidigare. Frågan om frihandel är inte direkt överförbart därför att det handlar om olika länder, olika politiska entiteter som konkurrerar mot varandra.

Det är inte lika glasklart att det är så inom staten, även om det förstås är olika delar av staten som inför olika regleringar. Men det är ett återkommande politiskt mönster. Jag är ingen expert på handelspolitik, så jag är inte bäst på att göra de här detaljerade analyserna av de specifika fallen.

Tack för mig, och tack för att ni har tittat på den här videon! Jag tycker att det verkar finnas en, lite av en bristande koppling mellan Trumps retorik som handlar väldigt mycket om Kina och stålindustrins realiteter. Där Kina spelar en relativt liten roll, som jag har förstått det, för amerikansk stålindustri. Jag såg en lista på vilka länder som USA importerar stål ifrån.

Det land som man importerar mest ifrån i särklass är Kanada. Man importerar 8 gånger mer stål från Kanada än från Kina. Det handlar alltså om 16 respektive 2 procent av alla stål som är borta. Då andra länder från vilka USA importerar mer stål än de gör från Kina är Sydkorea, Mexiko, Brasilien, Japan och Taiwan.

Och man importerar... ungefär lika mycket från EU som från Kanada. Det kanske finns mer komplexa samband som jag inte som jag inte förstår mig på här. Men jag vet inte varför. Det känns som att retoriken handlar mycket om Kina, men man slår desto mer mot kanadensisk stålindustri.

Boris

Nej, men där är det jätteviktigt att så var. Därför jag lyfter fram Indien. Indien har ju, förstår du, i smyg kunnat bli en så stor aktör på världsbanan. Deras stål visar sig också under andra nationalitetsbeteckningar eftersom de börjar äga så mycket stålproduktion ute i världen. Där ligger något smått kocko i fixeringen vid Kina.

Det är andra länder som är... Det är inte ett speciellt sorterat policy jag har där. Sen kan jag ju tänka mig ibland att det kan vara rationellt för små länder eller stadsstater att av nationella skäl skydda vissa segment av den inhemska produktionen eller jordbruket.

Men hela diskussionen är så sopig. Du sa just det här om att... Det är inte alldeles en känsla av att någon förordade att vi lever i en värld av frihandel. Det är ju bara att läsa DNs och Svenskans ledarsidor. De utgår från att vi lever i en värld av frihandel. För de finns liksom inte... EU... eller alla dessa amerikanska subventioner av jordbruksprodukter som liksom totalt förstör. Inhemsk jordbruksproduktion i tredje världen, och så vidare, och så vidare.