Transkribering
Annie Holmquist: Den allt mer frånvarande fadern kan och bör aldrig ersättas med statliga program
Martin
Annie Holmquist, den allt mer frånvarande fadern, kan och bör aldrig ersättas med statliga program. Är mer nödvändig än vad dagens män får lära sig. Bedrövligt att ta 24% av amerikanska fäder inte lever med samtliga sina barn. Bland svarta är siffran 47%.
Vi pratade i förra inslaget om en diskussion om... Olika versioner av konservativ ideologi urartade till en diskussion om biologiska perspektiv, R-selektion respektive K-selektion och hur den moderna staten har underminerat naturliga mönster för biologisk fortplantning.
Den här artikeln är en skrämmande blixtbelysning av vad som har hänt när staten har gått in och ersatt familjer. Och mer specifikt har ersatt fäder. Även om jag följer de här sakerna lite grann så blev jag faktiskt förskräckt av vissa av de här uppgifterna.
Annie Holmquist berättar att hon har jobbat med innerstadsbarn i 20 års tid. Jag vet inte vad Annie Holmquist jobbar med, men hon kommer i alla fall ha kontakt med barn genom sitt arbete. Hon säger att hon har vant sig vid att det knappt finns några biologiska fäder involverade i hemmen där de här barnen bor.
Hon säger att hon har blivit nästan lite avtrubbad inför det. Men hon blev ändå förvånad när hon hade diskussioner med några av de här barnen nyligen där hon förklarade att deras pappor har ducintals barn. Deras pappor har liksom 10, 15, 20 barn. Sen blev hon förvånad när hon uppfattade att barnen inte ser de här andra barnen.
som sina syskon. De tänker inte... Det är inte heller som en flytande skala mellan syskon, halvsyskon och så vidare, utan de har syskon. Det är sina mödrars barn. De andra barnen är bara några andra. De andra, liksom 12, 15, 18 barnen, det är bara några andra. Därför att de bor med sina mammor.
Papporna är bara borta och har barn med dem. Det är en extremt bizarr situation där på ena sidan då barn växer upp i trasiga familjer, icke-familjer utan sina pappor. Och bara det som Annie Honkys beskriver här så är det någonting som vi vet genom forskning är oerhört skadligt.
från ett samhällsperspektiv och det förtjänar att tilläggas även psykologiskt från ett individuellt perspektiv utan att ha en pappa. För att i ett barns utveckling, framförallt den tidiga psykologiska utvecklingen, så fyller pappor en väldigt viktig roll. Och det finns massa saker som man normalt och naturligt lär sig av sin pappa.
Och om man inte lär sig de sakerna så finns en väldigt stor risk att man blir socialt missanpassad. Till exempel eftersom det har att göra med Hantering av risker, sociala konflikter, fysisk kraft, våld och sådana här saker. För att lära sig att hantera de här sakerna med bra balans, det gör man ofta i interaktion med en pappa.
Och om man inte får den interaktionen så blir man ofta väldigt missanpassad. Och det vi ser, det här är ju en epidemisk utveckling som man ser. Och då från en kollektiv nivå så ser man att barn som växer upp utan pappa, de begår självmord i mycket högre utsträckning än andra människor. De presterar sämre utbildningsmässigt i skolor, utbildning på alla nivåer.
De begår brott i högre utsträckning, hamnar i fängelse. De blir fattigare överlag, tjänar mindre pengar, de loppda livet hamnar oftare i fattigdom beroende av staten och så vidare. Och dessutom så reproduceras ju alla de här mönsterna, både av sociala skäl och av, om man säger, I termer av psykologisk utveckling så tenderar människor att återskapa de situationer och typer av relationer som de har upplevt som barn.
Så även på ett socialt sätt så återskapar strukturerna. Men förmodligen även genetiskt. Det är någonting som slår mig när jag ser de här siffrorna som Annie Holmqvist ger. Förlåt, jag pratar på henne. De här papporna har alltså, och även sen de har trasiga familjer. Mammorna har barn, men det finns ingen pappa i bilden. Barnen växer upp i de här partiella familjerna.
Men från männens perspektiv, från männens genetiska perspektiv, så är det här på sätt och vis en fantastisk situation. För att de har jättemånga barn. Deras DNA får reproducera sig gång på gång De har femton barn. Det här innebär att de män som är benägna att hålla på på det här sättet, deras gener kommer fortplantas den nästa generation i enormt mycket högre utsträckning än andra män.
Det innebär att vissa egenskaper kommer att öka sin närvaro i genpoolen på ett oerhört deprimerande sätt. Till exempel olika egenskaper som gör att man blir mer benägen att överge sina barn. Det här innebär att vissa egenskaper kommer att öka sin närvaro i enormt mycket högre utsträckning än andra män. kommer att vara mycket mer förkommande i nästa generation av genpålen än i den här.
Så att olika typer av kortsiktigt beteende, antisocialt beteende, parasitiskt beteende. De männen som beter sig på det väldigt dåliga sättet, samhällsskadliga sättet, det sättet som är skadligt för deras egna barn. Det kommer vara större sannolikhet att människor i nästa generation har de egenskaperna av gentinedska skäl. För att de här papporna har förökat sig.
De har skaffat 15 barn. Medans de männen som var välordnade och skötsamma och skaffade sin riktig utbildning och kanske gifte sig och skaffade ett barn. Eller var så försiktiga att de inte skaffade några barn alls. Deras gener kommer att dra ut. De kommer inte reproducera sig i den mån som behövs för att även om de skaffar barn, de skaffar så få barn, att deras andel av nästa generationen genpoolen kommer väldigt litet. Så att även då av genetiska skäl så blir det här som en självförstärkande negativ spiral.
Boris
Det skrämmande är ju alltså att, det skrämmande är inte den faktiska utvecklingen och hur det ser ut tycker jag. Det skrämmande är att... Det här har vi vetat och det har varit fastlaget i exakt 52 år nu. 1965 så publiceras den stora Moynihan-rapporten.
Och Lyndon Johnson hade gett en unge kommande stjärna i Det demokratiska partiet är i uppdrag att utarbeta en rapport om de svarta situationen i USA. Det var Dan Patt Mångenhans som fick det uppdraget, han såg lämpad. Det skulle vara den ideologiska grunden för The Great Society och att man ger och drev lagstiftning som skulle förbättra de svarta situationen.
Många av dem gick till verket med faktiskt helt förutsättningslöst. Rapporten är helt fascinerande för att han beskriver de svarta situationen i storstäder och i småstäder, precis som Holmqvist gör här. Och han slutsatsar i följande att det spelar ingen som helst roll vilken lagstiftning vi genomför.
Det spelar ingen roll vilka bidrag eller sociala stödsystem vi hittar på så länge den svarta familjesituationen är som den är. Nu hade man så stort förtroende för Mågnerna, även Lindon Johnson, så han fick publicera sin rapport och hålla presskonferens om detta. Han fattade inte att han hade gjort något fel. Dagen efter i princip så tar ju president Johnson avstånd från detta och att det här är inte regeringens ståndpunkt.
Det där förlorar sig en av de stora slagen i den politiska... I kampen om den politiska opinionen i USA när de begraver rapporterna säger att den är rasistisk. Och där har vi alltså som sagt vetat i 52 år om den amerikanska situationen. Men man väljer medvetet från överheten och eliten att blunda för detta.
Därför att den politiska makten vilar på att... De svarta är en stödgrupp som hålls under armarna. Och för demokratiskt partihängare är det ju inga problem att de sätter 15 barn till världen. Det är ju 15 nya röster helt enkelt. Vid sidan av där så är det intressant att man brukar ofta i svensk vänsteråberopa svarta ikoniska figurer som Malcolm X eller Martin Luther King eller Louis Farrakhan är väldigt populär.
Och vad man missar med alla de tre svarta ledarna det är att de om och om och om igen hamnar inatt. Vi kommer aldrig att kunna befria oss själva om vi inte har starka familjer som bas.
Martin
Ja. Det är intressant där du sätter fingret på Boris att det finns en direkt motsatsförhållande mellan de här insikterna och staten och statens intressen och de grupper som är beroende och allierade med staten.
Boris
Martin
Och absolut nödvändiga, precis som du sa. De är absolut nödvändiga. Systemet vilar. på trasiga familjer och frånvarande fäder. För vad skulle det innebära för staten och de så kallade välfärdssystemen om man erkände de här sakerna som du säger, som man har vetat väldigt länge? Och även i den här artikeln, i slutet av Annie Holkvids artikel, så citeras 1600-talspoeten George Herbert, som säger att en far är mer än en man. En hundra skolmästare, vad heter det? Skollärare.
Boris
Martin
Tänk vilken radikal och farlig idé det är. Att en pappa är värd mer än hundra lärare. Och så är det naturligtvis. Om vi inte har fäder så är allt förlorat. Och lärarna klarar vi oss utan, det vet vi. För vi klarade oss utan dem i hundratals år, i tusentals år. Under den goda tiden, mänsklighetens goda tider.
Så hade vi inte ens dem. Det är livsfarligt. Och samma sak med starka självständiga män som försörjer sina familjer. Vilken roll finns då kvar för staten när vi har fäder som gör de här sakerna? Så som det alltid har varit. Det var bara genom att ta bort fäderna ur ekvationen som staten kunde växa sig stark. Och de parasitiska element, samhällsklasser, individer som lever av och genom.
Så det finns en direkt motsatsförhållande här. Och det leder också till en ganska tydlig bild av vad vi måste göra för att komma framåt. Det är dystert att prata om de här sakerna, det är viktigt. Jag hoppas det inte är allt för deprimerande att lyssna på. Men man kan se att uppsidan är ju att vad vi kan göra istället, hur vi kommer framåt och hur vi kan.
bryta den här cykeln. Och det är ju helt enkelt, enkelt uttryckt, att vara fäder. Dom av oss, dom av oss som kan. Du Boris har gjort ett bra jobb på det sättet. Du har ju levt väldigt länge. Men använt tiden väl. Inglat av dig. Varit en pappa. Jag är lite yngre. Har inte riktigt kommit igång än, men om Gud vill. Det som framtiden hänger på, det som avgör om vi kommer ha något samhälle kvar, någon civilisation kvar, det är hurvida sådana som vi faktiskt är.
Vi måste faktiskt bilda riktiga familjer och ta det riktiga ansvaret för att skapa familjer, att uppfostra barn, inte förlita oss på staten utan ge våra barn en naturlig, en sund uppväxtmiljö. Och det ligger också i sakens natur att om vi gör det, om vi ger våra barn en sådan miljö, då kommer de inte behöva staten.
De kommer inte att vara uppfostrade på den här premissen att staten är alla goda gåvårsgivare. De har fått det de har behövt av sina familjer. De kommer inte att vara betingade att se staten som den stora välgören. Skolan är ett stort problem naturligtvis. Om man sätter sina barn i skolan så kommer de att få en väldigt intim relation med staten.
I mitt personliga fall så slog det i slint då, för jag hatade att gå i skolan. Så att resultatet för min del när jag blev satt i skolan i nio år, tolv år var det väl, så det gjorde att jag lärde mig att hata staten. Och staten blev min eviga svurna fiende. Men för många människor så blir det istället en sorts Stockholmssyndrom. Så att det är en av de mest...
En av de viktigaste sakerna man kan göra är att skydda sina barn från skolan. Gör vad man kan för att de ska slippa gå i skolan. Eller åtminstone se till att det sker under någorlunda bra former. Men det allra viktigaste tycks vara, utifrån ett sånts tidlöst visdomsperspektiv, men också utifrån modern forskning, att barn måste ha pappor.
Vi måste ha riktiga fäder igen. Och vi kan inte ha... Civilisationen kan inte överleva i ett samhälle som hatar faderskap och underminerar och motarbetar det. Och omvänt så kan inte civilisationshatarna, civilisationsdödarna, de kan inte överleva. Att vi återupprättar faderskap och familjer.