Martin

Företaget Botnik matar bot specialiserad på textförutsägelse med sju Harry Potter böcker i syfte att låta botten producera ett nytt kapitel. Resultatet, Harry Potter and the Portrait of What Looked Like a Large Pile of Ash, innehåller passus som beskriver när Ron äter upp Hermione's familj, samt avsnitt om väldigt låst dörr till vilken lösnodet är nötköttskvinnor.

Jag har ett intressant företag, eller möjligen konstnärskollektiv, eller något sånt där, Botnik. De beskriver sig själv på ett ganska roligt sätt. De säger, Vi använder beräkningsverktyg för att skapa märkvärdiga nya saker. De vill inte ersätta människor med algoritmer, men de vill hitta naturliga sätt för människor och maskiner att interagera och skapa vad ingen av parterna hade kunnat skapa på egen hand.

Och mycket riktigt svårt att tänka sig detta missfoster till novell uppstå utan en kombination av två helt olika arter och ordningar i naturen. Harry Potter och porträttet av vad som såg ut som en stor hög med aska.

Det är alltså ett datagenererat Harry Potter kapitel. Jag måste erkänna att det är ganska roliga formuleringar. Jag ska inte läsa upp allihopa, men jag rekommenderar att folk går in och tittar på. på de här meningarna som datorn har fått till. Jag tror dessutom att det finns en del saker som vi kan göra mer esoteriska uttolkningar av. Jag vet inte om du noterar det Boris, men det var en del saker som var ganska spännande associationer tycker jag.

Boris

Jag tror att det här är... Man ska akta sig för att tänka liksom att Åh gud vad tråkigt det här blev då. Jag tror att... Man har fångat en tydlig alternativ möjlighet i Harry Potter-sviten. Och helt seriöst alltså. Det är därför att nu klarar sig Harry Potter, Hermione och Mugglar-killarna rätt bra.

Det är därför att de upprättar ett nytt......nya sociala samband och valfränskaper. och ingår i ett nytt sammanhang. Men när de kommer dit så är de ju alla egentligen ganska lösryckta individer som har ställt sig utanför alla fungerande sociala sammanhang. Och om de inte hade lyckats upprätta de här valfränskaperna, då hade de mycket väl kunnat glida över i en slags framtalad vardagsspråk, någon slags allmänt terrorism, en bit väldigt våldsamma och kannibaler.

Det ligger där insprängt i berättelsen, den möjligheten. Så jag tycker inte det här hamnar så fel helt enkelt. Det är en alternativ, rimlig utvecklingsväg, så här kunde det ha gått.

Martin

Ja. Jag gjorde en liknande reflektion och jag tror att man eventuellt kan generalisera den också. Det genomgående intryck som slår en när man läser den här nya Harry Potter-berättelsen, det är en otroligt mörk känsla. Det finns väldigt mycket fientlighet och aggression. Det är inte bara det här med Ron äter upp Hermione's familj, utan det är också det oförställda förrakt.

som Harry känner för Ron. Ron... Ron... För Harry var Ron en högljudd, långsam och mjuk fågel. Harry tyckte inte om att tänka på fåglar. Nej. Alltså det är hela den här starka undertryckta aggressionen, hatet mellan karaktärerna som bubblar fram.

Boris

Och det där är en av många bra formuleringar som finns också. Det där är inte dumt alls.

Martin

Nej, och det kommer ju från berättelsen. Språket är ju taget direkt från berättelsen. Det beror på att den underliggande fientligheten finns i berättelsen, den finns i språket, men den täcks över av författarens samarbetsgranna. Det är ett pussel som väcks. för att täcka över det.

Men om man bara tittar på orden så ser man att det är väldigt mörkt. Människorna tycker inte om varandra. De är väldigt skeptiska, medfientliga, de är slutna i sin egen värld och känner framförallt förakt och oförståelse inför varandra. Och det kommer fram på det här sättet när man tittar med en mer maskinell, objektiv blick.

Och det här tror jag är fallet med väldigt mycket litteratur och generellt med mänsklig interaktion. Det är ett genomgående, det är väldigt tragiskt, men det är ett tema i mänsklig kultur och mänsklig interaktion. Att man förväxlar fientlighet och hat. med till exempel vänskap och kärlek. Man tror att man skrattar, man tror att man älskar, men i själva verket så förraktar man och hatar människor och försöker begränsa dem så mycket som möjligt och berika sig själv på deras bekostnad.

Därför tror jag att när man när man gör en maskinell analys av diverse mänskliga kulturella artefakter kommer de här underliggande mörkare stråken komma fram.

Boris

Jävligt intressant alltså.

Martin

Ja, den här intressant sak för min personlig del var att jag har gjort ett snarlikt projekt en gång på den tiden då jag var datanörd på heltid. Väldigt, väldigt liknande, fast det var inte Harry Potter då, utan jag tog alla Ayn Rands böcker.

Boris

Hjälp, det visste jag inte, berätta.

Martin

Jag slog ihop dem till en sån här korpus. Sen skrev jag en liten algoritm som tog i sig alla Ayn Rand-böckerna för att sedan spotta ur sig inte ett helt Ayn Rand-kapitel. Det var inte syftet. Det här ledarprogrammet var till för att skapa typiska Ayn Rand-meningar som skulle vara fristående men baserade på hennes ordval och mönster.

Då använder vi en teknik som kallas för Markov-kedjor. Ni som är datornördar vet vad Markov-kedjor är för någonting. Det är ett ganska enkelt sätt att... Man kan beskriva det väldigt, väldigt förenklat. Hur det funkar kan man säga att du har ett ord och sedan för att avgöra vad som kommer efter det ordet så tittar du statistiskt på vad som brukar komma efter det ordet.

På så sätt kan man då kedja ihop till exempel meningar. Okej. Vi gjorde ett program som tryckte ur sig en lång radda av nya Ayn Rand-meningar. Vi satt en hel kväll och var garvat vad som kom ur det. Vi körde också Gamla testamentet och Nietzsche och lite andra saker. Ayn Rand var roligast. Det blev roligast de mest karakteristiska meningarna.

De var inte mörka och otäcka utan det var mer liksom... Det var mer skyskrapor och män som tog fasta grepp om sina kvinnor.

Boris

Mäjla mig gärna.

Martin

Konstiga påståenden om människors moraliska renhet. Vi ska se om vi kan hitta programmet. Det är väldigt diffikelt. Kanske man kan trycka ut några sådana där.