Martin

Idag för tre år sedan, den 31 oktober 2014, så sändes det allra första avsnittet av Radio Bubbla. Det här är avsnitt nummer 439. Man kan räkna ut själv då hur många... Vi har ju kört samma takt i stort sett från början. Vi har kört tre avsnitt i veckan, med något undantag då och då. Men i tre år, tre år på dagen har vi hållit på, Boris. Jag tycker det är på sin plats att vi reflekterar lite över detta faktum.

Boris

Ja, det är visst det.

Martin

Jag satte mig igår kväll, jag och Sofia satte oss och lyssnade på den allra första sändningen som vi någonsin gjorde av det bubbla. Det var jäkligt intressant. Tyvärr ska jag säga det, den version som ligger ute på sajten är nästan omöjlig att lyssna på på grund av att jag inte visste någonting om ljudet. Ljudinspelningar av mikrofoner och sånt där. Det är inte amatörmässigt inspelat utan det är knappt inspelat alls.

Vi gjorde en sorts upphutsalvortion så att åtminstone annanställningen kan höra vad vi säger. Vi kanske lägger ut den senare. Men, jag var nyfiken på vad vi pratade om, vad var det egentligen för försändning. Till att börja med satt vi på Twang. Vi satt på Twang och innan vi började prata om nyheter så körde vi en liten intervju med Jörgen faktiskt. Pratade lite om Twangs historia och övrig verksamhet. Du berättade, Boris, ganska entusiastiskt om era tidigare talarkväller som ni haft. Bland annat den som handlade om varför man ska bli lesbisk för sin karriär och sin hälsa.

Boris

Ja, just det. Den hade jag förträngt. Tack för påminnelsen.

Martin

När vi väl började ta oss an nyheterna så... Först artikel som nämndes var Aftonbladets etta den dagen med rubriken Han inte tänka efter drabbades av panik. Kommer du ihåg den? Nej. Du tog upp den som ett exempel på samtidens medieklimat. Den första riktiga nyhetsinslag vi gjorde i Ödebubbla någonsin handlade om den då nytillträdda svenska regeringens erkännande av Palestina.

Så vi pratade om Albrecht Wallström, regeringsförklaringen och du slog fast på det så att Palestina är egentligen en icke-fråga. Det är en väldigt marginell fråga jämfört med Till exempel då IS-terroristernas framfart som var aktuell redan då, men som då var tämligen underrapporterad. Det var inte en väldigt stor sak som folk såg och pratade om. Och så pratade vi om den i Palmers efterföljd konsekventa men korkade utrikespolitiska linje som Socialdemokraterna har gjort. Och redan i första inslaget någonsin i Radio Bubbla så pratade vi om Robert Mugabe. Tack!

Boris

Gjorde vi redan förra? Ja.

Martin

I absolut första inslaget i första avsnittet så pratade vi om Robert Mugabe, alltså med apropå Sveriges utrikespolitik och dess förbläss för starka män. Och du föreslog Boris att svenska trupper, svenska soldater i Afghanistan borde hjälpa till med att skörda Valmo för att åtminstone göra någon nytta.

Boris

Ja, men då hade det faktiskt gjort någon nytta. Ja, det gör det. Och det är fortfarande en av de minst diskuterade insatserna i svensk militär har gjort faktiskt. Jag vill inte säga lite, men det här landet har haft krigförande trupp i ett fjärranland. Och det är nästan icke-existerande i den svenska debatten att så har varit fallet.

Vad ledde det till? Varför gjorde vi det? Vad blev resultatet? Och istället diskuterar vi hela tiden alla... ensamkommande afghanska unga män och låtsas inte om varför de är här. Det är mycket märkligt.

Martin

Det andra nyhetsinslaget vi gjorde handlade om Åsa Romsson. Satte tonen för nästkommande år. Det var en förtroendemätning som hade gjorts i regeringen när Åsa Romsson var allra längst ner. Och du spekulerar i om det kanske var så att Det är för att hon syns helt enkelt. Jag drog en lans i det här inslaget för Miljöpartiet. Gjorde ett försök att försvara Gustaf Fridolin och Miljöpartiet.

Boris

Du hade ett stråk där ett tag av. Du lät nästan lite förlåtan egentligen mot Åsa. Hon var ändå en tjej på något sätt.

Martin

Ja, och sen var det den här artikeln som jag läste av Gustav Fridolin som jag tyckte var så intressant när han försökte whitewasha Miljöpartiets historia och säga att miljöpartier kommer från en anarkistisk idétradition. Så att det var också, det får gå till historien att jag försvarade Gustav Fridolin som en anarkist i första avsnittet av Radio Bubbla. Sen pratar vi om en dom som hade fallit mot Dan Park och hans gallerist.

Du Boris, du försvarade lite grann Dom Parks konst. Jag gav mig på och försökte försvara Björn Ranelid. Men Boris, du var ju inte så förtjust i Björn Ranelid. Du sa att att läsa Björn Ranelid är som döden i skumbadet. Sjunka ner och drunkna i ett parfymerat skumbad.

Boris

Ja, det gäller ju fortfarande alltså. Men nu har till och med vattnet i skumbadet kallnat så det är ännu värre.

Martin

Vi pratar lite om det här med ändamålsskridning och hets mot folkgrupp. Vi pratar bland annat om Günther och hans scenarkorv.

Boris

Men då var det i första avsnittet redan?

Martin

Det var i första avsnittet. Redan i första avsnittet, tredje inslaget, så... Så började du Boris prata om surkål. Då var det sista du sa i det inslaget, glöm inte surkålen, du måste ha surkål också på senarkorven.

Boris

Det är helt otroligt, jag tror den grejen kom mycket senare.

Martin

Hur gick det med senarkorven, säljs den fortfarande eller är den slut nu?

Boris

Den säljs definitivt inte, men jag har inte tagit mig förbi och kollat hur de sköter resten av korvehanteringen. Men senarkorven är borta. Man kan dock se, det dyker ibland upp färdigskivad tysk korv i plastförpackningar i vissa livsmedelsbutiker som har senare på cigoiner i namnet. Ja, slunkit igenom, men det är inte den sorten senarkorv vi pratar om där.

Martin

I det här inslaget fick våra lyssnare naturligtvis... Min obligatoriska utläggning om ändamålsglidningen i lagen om hets mot folkgrupp. En så kallad rant som jag har hållit. Det känns som att jag har gjort det en gång i månaden under tre års tid nu. Och till och med i första avsnittet så körde jag mitt vanliga tugg om hur ändamålsglidningen utvidgar hets mot folkgrupp-definitionen.

Härligt. Vi pratar om Afrika-nyheter. Vi pratade rätt mycket om Afrika. Zambias president hade dött och en vit person hade tillträtt, Guy Scott hade tillträtt. Vi beklagade oss här över att vi inte hade någon Afrika-avdelning på Bubbla. Det är vissa så pass länge sedan det var. Vi pratade om Nelson Mandela och målets resa. Och du berättade Boris om vilken entreprenör Dalai Lama är. Mm. I form av de små kulor som rullas i Indien och sådels.

Boris

Alltså, han är med, han små bajskulor där. Men har vi med allt detta i ett avsnitt?

Martin

Ja, jag berättar bara nu vad vi pratar om i första avsnittet. Otroligt, va? Det tänkte vi kanske kanalisera lite efteråt. Sen pratar vi om artikeln Sanna Reiman hade skrivit i svenskan om Spice. Sån här artificiellt cannabis-knark. Och vi hyllade lite grann Sanna Reiman för att hon ifrågasatte narkotika- Du, Boris, pratade om droglegaliseringshistoria, vi pratade lite om Colorado, Helge här är ju minister.

Jag pratade lite om, det här är också en grej som jag känner som att jag har pratat om fem gånger minst, om mina diskussioner med ledande socialdemokrater genom åren om drogpolitik och att de mellan skål och vägg är ganska, inte alls är, negativa till att sossarna kan gå i bräschen för att legalisera droger. Vi gjorde en liten shoutout till Jonas Sjöstedt också för att han har varit ganska bra i drogfrågor.

Vi pratade om Kent Asp och hans senaste drapa om hur politiker anpassar sig mer och mer efter media och hur Ulrika Skenström visat väg genom att börja ringa upp medierna. och fråga, hej det är från partiet, vad är ni intresserade av att skriva om idag? Vi kan göra ett utspel om ni berättar vad ni vill skriva i era rubriker om.

Och du påpekade Boris att... En viktig del av saken till Sverigedemokraternas popularitet är att de är de enda som inte anpassar sig till media. Och det är ett stort vakuum på marknaden kan man säga. Det är enkelt sätt att bli populär, att bara inte dansa efter medias pipa. Tre år senare, vad ska vi säga om den analysen?

Boris

Jag började säga att jag blev lite stum och att vi hann med så mycket och uppenbarligen redan då. Jag vågade inte riktigt lyssna på första avsnittet för jag var rädd att jag skulle vrida mig som en mask. Det låter ju gediget.

Martin

Sen pratade vi om etc. och att de har blivit fällda för att ha ljugit om... ensamkommande Det var ett antal män som skulle ha misshandlat ett ensamkommande flyktingbarn och sagt rasistiska saker. Vi pratade om attacker som hade skett mot romer och mot andra. Och i det här inslaget hade vi också en diskussion om det här med catcalling.

Vi var inne på det tidigare i den här sändningen. När män ropar eller visslar till kvinnor på stan så räknas det numera som sexuella övriga. Det var det också med första avsnittet. Och jämför det med den här situationen då männen... Det var rasister som skriker neger efter folk på gatan. Vi pratar lite om fake news, den här super-reva-bluffen som de gjorde. När de hittade på att en hel tunnelbanevagn hade stoppats och rasprofilerats.

Där verkar det som att det var helt och hållet påhittat. Vi pratar om rasistiska halloween-kostymer. ganska extrema kampanjer för att trycka ut vänsterextrema åsikter på sina sidor. Det var väldigt roligt för att Sofia öppnade Nytid24 hemsida. Vi sa till varandra, men vad håller de på med egentligen?

Har de helt försvunnit? Jag har inte hört någonting från Nytid24 på jättelänge. På deras hemsida hittar vi en stor kampanj. Där Nydig24 hyllar sig själva för sin mångåriga kamp för sina värderingar. De hade en lista med bilder på folk, inklusive ett antal oironiska handhjärtan.

Tydligen finns Nydig24 kvar och det är inte så mycket som har ändrats på deras sida. Och så pratar vi om kulturpolitik. Du hade skrivit en liten krönika om pressstöd på Facebook. Du pratade om det ironiska i att Aftonbladet beklagar sig över att kultur och demokrati hotas av att sådana tidningar inte får lika mycket stöd från staten.

Sen sa vi att det fortfarande kan finnas en marknad för vissa sådana här. Kanske om man börjar mer nätbaserat så kan man eventuellt även göra papper. Vi konstaterade att Bubbla borde ha en helgmagasin. Vi pratade lite om taxichaufförer som psykologer. Vi konstaterade att Göran Greider eventuellt borde bli taxichaufför.

Boris

Det var kanske inget bra förslag.

Martin

Och sen i slutändan av sändningen så kommer vi tillbaka till Palestina-frågan. Men Boris, förlåt, bara den här genomgången, det här var vad vi pratade om i första avsnittet. Och å ena sidan så kändes det här en klassisk råd till bubbla sönder. Det är precis som en sändning, det skulle kunna varit igår. Ämnesvalen, diskussionerna. Och på ett sätt känns det ju bra att vi från början har haft ett stabilt koncept.

Och det kan man förstå att de som gillar konceptet, de kommer tillbaka som lyssnare för de vet vad de får. Men jag blev orolig också. Berätta. Jag blev ganska eftertänksam och bekymrad. Tänk om RadioBubbla hade kunnat vara någonting helt annat. Det hade kanske kunnat vara hundra helt andra saker. Men vi råkade slå in på ett visst spår.

Det blev så den här första sändningen att vi pratade om Robert Mugabe och Åsa Romsson och lagarna hos Folkgruppet och vad det var för någonting. Och sen så fastnade vi i de hjulspåren och bara fortsatte göra samma sändning om och om och om igen i tre års tid.

Boris

Gud vad deprimerande det låter. Ja men fortsätt så ska jag invända.

Martin

Vi kanske måste omfamna den här hypotesen i en itziansk anda. Det är den eviga återkomsten. Robert Mugabes eviga återkomst i radiobubblan. Och det är det verkliga mandonsprovet att acceptera att det är. Att lyssna på samma Radio Bubbla-sändning år ut och år in.

Boris

Ja, alltså på något sätt så det är väl en plick som har lagts på oss från ovan nästan att följa Robert. Det är liksom ett chicken race. Vilka vicker ner sig först, vi eller den gamla krokodilen?

Martin

Ja, inte blir det vi. Vad tycker du Boris, tre år senare, hur har det varit att göra Radio Bubbla?

Boris

Jag blir lätt... Oavsett, som du sa någon gång nyligen, så är vi väldigt dåliga på att fira jubileer och tilldragelser i Radio Bubbla. Så är det Bubblas historia överhuvudtaget. Och det beror på att man inte tänker på det så mycket. Man blir liksom bara häpade över att det har gått så lång tid. Och det var en formidabel genomgång av första programmet.

Man blir lite häpn över att vi är oss så lika. Men det har ju blivit ett gift att göra bubblan en slags mentalsäkerhetsventil helt enkelt. Men ser man över hela perioden, över alla tre åren, så tror jag nog att man kan uppfatta vissa vågrörelser. Det har alltid funnits vissa bärande teman och sen vissa perioder så snöar vi in, vilket är bra på vissa grejer.

Ett tag var vi väldigt geopolitiska till exempel. Vi inledde ju varje sändning nästan med en. expatier över kontinentalsocklarens förskjutning. Och sen har vi haft vår guds nådeliga tid också, mycket religion ett tag. Och sen har vi i olika perioder borrat ner oss i, i kort period var det väldigt mycket Afrika och sådär, så att vi har haft en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, Men jag blir lite mindre talträngd just nu för att jag gärna gick igång på det här du sa om jag hade fastnat i vissa hjulspår.

Det är alltid värt att betänka det för det ligger något positivt i att vi har hållit linjen så att säga. Man kanske ska tänka på vad vi gör för att utvecklas framöver utan att det blir någon slags hittepåutveckling. Hur utvecklas man på ett sätt som gör oss ännu bättre?

Martin

Vi får se vad vi hittar på. Eventuellt så kanske vi hittar på något nytt under tider som kommer.

Boris

Man kan aldrig veta.

Martin

Jag tror att själva Radio Bubbla-formatet har blivit lite grann som en terapiform, en psykologisk nödvändighet nästan för oss själva. Oavsett om någon lyssnar eller inte, så behöver vi ha sådana här välgörande samtal. Men ja, det som lever får se om vi fortsätter göra precis samma Radio Bubbla-sändning tre gånger i veckan, år ut och år in i det här. tre år till och trettio år till.