Martin

Blanche Jan, laglidiga medborgare, bör få bära vapen i självförsvarssyfte, vilket redan stöds i vapenförordningen från 1996. Enda som förhindrar det idag är praxis. Timbros nygamla opinionssajtsmedjan publicerar alla möjliga texter och nu i dagarna har han fått väldigt mycket uppmärksamhet, upprörda känslor och är lovord för att man har publicerat de här artiklarna av Blanche Jan.

Därför att man förknippar Timbro med en lite mjukare inställning och faktiskt en viss feghet. En obenägenhet att ta i frågor som kan vara kontroversiella. Och därför så vill jag instämma i kören som vill ge Timbro elogier för att man publicerar den här texten. Inte för att det är något supermärkvärdigt egentligen att publicera en artikel med självklara, liberala uppfattningar om vapen. Men det ändå pickar upp faktiskt, att ses median publicerar det här.

Så Blanche Jan påpekar till att börja med att svenska polisen funkar inte längre, rättssystemet funkar inte, staten kan inte göra sitt jobb att upprätthålla säkerheten i samhället. Då är den självklara konsekvensen att människor återvänder till det som är naturligt och så som det alltid varit, att man tar ansvar för sin egen säkerhet.

Och vissa grupper som är särskilt utsatta för den typen av våld som eskalerar just nu har börjat ta saken i egna händer. Till exempel HBTQ-nätverket Pink Pistols som säger att beväpnade queer-personer får inte stryk. Och det är alldeles riktigt. Vi har pratat om det tidigare. att bögar, lesbianer, queers, transpersoner och allt vad de heter de börjar komma över till en andra sida nu i det här kulturkriget för de fattar att om vi ska ha miljontals muslimer som väljer in i Europa och etablerar sig här och börjar ställa krav på samhället implementera sina egna idéer på gatorna då finns det vissa grupper som hamnar väldigt illa till bland annat judar och bögar Så det är flera vi har sett i libertarianska rörelser också, till exempel homosexuella personer i våra kretsar, som tidigare har varit väldigt vänsterliberala, öppna gränser, invandrare är bra, ska inte gresa på marknaden.

De säger inte det, nu säger de så här, fan jag hade fel, hoppe hade rätt. Det funkar inte den här mångkulturalismen, det funkar inte den här massinvandringen för att sådana människor som jag, han har väldigt, låter väldigt illa ut. Man kan tycka att det är lite svagt att man inte förstår det här för att det blir en personlig konsekvens för en själv. Men faktum är att de här grupperna börjar komma över till den andra sidan i debatten och de börjar också beväpna sig som pink pistols.

Men det här är ju problematiskt i Sverige för att det är svårt. Det är svårt i Sverige på grund av hur myndigheterna agerar kring vapen och vapentillstånd och sånt där. Vi pratade om det tidigare. Det pågår ännu mer. Det är en extrem typ av obstruction, framförallt från polisens sida, deras involvering i vapenlicenshandläggandet.

Hela tiden fördröjer, säger nej på godtyckliga grunder och också har sagt öppet flera gånger. Ledande företrädare säger att de gör allt de kan för att slippa utfärda vapenlicenser, trots att det står i lagen att folk har rätt att ha vapen och vapenlicenser. Och Blanche Jönsjö har ett påpekande som var nytt för mig men som jag tycker är extremt intressant. Nämligen att i den nu gällande vapenförordningen som trädde i kraft 1996, så står det tydligen att skydd av den egna personen är en legitim anledning att bära vapen, jämte jakt, målskytte, samling och udda ändamål.

Enligt svensk lag så får man bära vapen under vissa omständigheter, antar jag, i självförsvarssyfte. Men samtidigt här har vi en väldigt fin illustration av att i Sverige så finns det inget lagstyre. Lagarna betyder inte ett dyft när det kommer till kritan. Det som betyder någonting i Sverige det är vad byråkrater och polischefer och andra pappersvändare känner för att göra.

Det är upp till deras eget gottfinnande om man ska följa lagen eller om man ska göra det som man vill. som vi har hört så mycket om de senaste veckorna. Det är sådana här små undantag, men undantag från lagen. Som Daniel Eliasson gillar att göra och som Transportstyrelsen gör. Man gör ett undantag från den här säkerhetsregeln. Visst är det en så skrikig säp på höganski men just idag så valde vi att inte följa lagen. En annan dag följer vi lagen och det blir bra för att slå emot våra fiender. Visst är det spännande Boris.

Boris

Men här känner man ju liksom behovet av, det är en jättebra artikel och när man får veta sådana saker blir man helt lycklig. Men man skulle ju vilja liksom att Timbro tog det här ett steg till och startade en, vad ska vi säga, en steg 1 folkbildningsrörelse. Sprid kunskaperna så att du har rätt att bära vapen i självförsvar.

Och steg två var det kanske mycket begärt av Timrå, men det är också uppmuntrat till ett återupplivande av de här gamla skyttesällskapen som fanns i Sekläsbyn. Eller som faktiskt också ofta var kopplat till olika former av rösterättsrörelser i Sverige, vilket man lätt glömmer bort.

Så att bara att en sån här text dyker upp tycker jag är jätteviktigt. Vi på bubbla måste väl också förvalta det här på något sätt. Det kanske jag drar det allt för långt men det vore intressant att se vad våra vänner i Jag vet inte hur man står still. Jag håller på att säga hemfrid med våra vänner som har startat Trygghetsfrämjandet. Tack! Det här borde ingå i deras plattform också, att påpeka att du har denna rätt. Mm.

Martin

Jag är ju ibland pessimistisk vad gäller svenskarnas benägenhet att faktiskt resa sig upp och kräva sin rätt, protestera på ett tillbehörigt sätt, bort politikers olika ofog. Men på en punkt så tror jag att det finns ändå hopp, nämligen den här punkten. Tanken är så här, att Sverige har varit i tusen års tid ett samhälle som präglas av hög tillit.

Det finns en grundläggande premiss i svensk samhälle om att man litar på varandra, man ska kunna lita på varandra, man ordnar samhället på ett sådant sätt som förutsätter hög tillit. Det gör tyvärr att om man går tillbaka till de gamla bondupproren, för väldigt länge sedan, men i övrigt så har fånget. Det finns en stark konsensuskultur, folk försöker hålla ihop och lita även på politiker och på staten.

Så jag är ibland orolig att svenskarna har det bara inte i sig att kasta av sig de här tyrannerna som rider på deras ryggar. Men vad det gäller just vapen så finns det, precis som du påpekar Boris, en lång, lång svensk historia av vapenkultur och vapenhantering och allmän beväpning. Tack för mig.

Du tog ett exempel från segelskiftet och framåt. Men även under kalla kriget. Det kan vara värt att påpeka det här, för det finns många som är i min ålder och knappt har några minnen från kalla kriget. Under efterkrigstiden så hade Sverige ett helt annat förhållningssätt till militära frågor än vad man har idag.

Man hade ett oerhört stort militär-industriellt komplex. Så till den grad att vissa sa att Sverige är ett militär-industriellt komplex som också har ett land. En del av det här var att man var väldigt mån om att folk i allmänhet skulle kunna hantera vapen. Så man hade väldigt många... Skyttebanor, dels i form av skytteklubbar men också företag.

Internt mot företagen hade man skytteklubbar och till exempel underjordiska skyttebanor. Det kunde vara till exempel Ica. Under Icas högkvarter fanns det en stor skyttebana i källaren. Eller posten eller vad det nu kan vara någonting. Nu är alla skyttebanor nedlagda. Nu är det svårt att komma igång som skytt för det är så svårt att få tid på en skyttebana. Åtminstone i tätbyggda områden.

Det är omöjligt att få bygglov för att bygga nya skyttebanor, men så var det inte under kalla kriget i Sverige. Folk hade vapen, folk kunde hantera vapnen och det uppmuntrades att man skulle göra det. Även förstås av staten, men det här är något som är förankrat i en sån här situation. Så även om svenskarna drar sig från att säga sin mening när den avviker från det man tror är konsensus, så kanske man ändå kan hoppas på att svenskarna faktiskt ska hitta ett sätt att beväpna sig igen.

Boris

Alltså det där är, jag har faktiskt glömt bort det, men jag har ju, är man så gammal så har jag ju klara minnen där, hur självklart det var liksom att Det är jätteintressant, nu måste jag svälja ut lite. För du vet, ofta i svensk stadsteve så är det ju så här... Alltid när de skickar ut någon nykorrespondent som ska vara ett år i USA det första de gör det är ju liksom standardrepet av de tokiga amerikanska familjerna som packar ner barnen i bilen och tar fyr med sig så åker man ut och dundrar loss på skjutbanan.

Och så framser detta som världens mest perverterade sysselsättning. Och det där har jag liksom alltid tyckt är idiotiska TV-reportage, för jag finner inte att det där var någon idiotisk sysselsättning. Men jag har totalt något bort det du tar upp nu, att det där var ju inget udda i Sverige på... 50-tidigt 60-tal till exempel.

Då åkte ju familjerna ofta ut till en skyttebana och barnen var med. Inte alltid att de fick panga på, men det var en fullt normal aktivitet. Och så snabbt har det alltså gått att ta bort faktiskt till och med mina minnen av det där. Det visar lite grann hur formateringen funkar väldigt effektivt.

Martin

Värt att reflektera över och också värt att fråga, om man är i min ålder, fråga sina föräldrar och morfarföräldrar om hur det var på den tiden.