Martin

Ludvig Svensson, Svensk historia mer än centralmaktens version. Människor i Sveriges smånationer borde protestera mot historieförfalskningen genom att engagera sig i sitt eget arv och sin lokala historia. Jag vet inte exakt vem Ludvig P. Svensson är. Det står här på bloggen att han studerar kognitionsvetenskap i Linköping och är ordförande för Linköpings FMS, alltså Fremoderata Studentförening.

Han är intresserad av musik, psykologi, filosofi, politik, tradition och historia. Det här är första inlägget på hans nystartade blogg. Välkommen till den frihetliga länken! blogg och svären Ludvig P. Svensson. Mycket lovande start på den här bloggen. Ett av våra absoluta favoritämnen som vi faktiskt redan har berört ett par gånger så sent som i denna sändning av Radio Bubblan och som pratar ofta om på BVS och när vi träffas är bubbliganer emellan.

Nämligen att Sverige som nation är en artificiell konstruktion. Sverige är egentligen ett antal olika länder som har uppgått i det här centralstyrda amalgamet som vi kallar för Sverige. Det som egentligen hände historiskt, om man ska uttrycka det i ett nödskal, det var ju att Svea-land, som var folksnamnen Sveanas land, Svitjord, som är ett av länderna på den här märkliga halvön som vi lever på, som ligger runt Mälardalen och Värmland och Dalarna och så vidare.

En av de här stammarna tog över hela landet. Sveana erövrade götarna och koloniserade Norrland. och försviade, kan man säga, Småland, Skåneland, Gotland. Och än idag så lever resten av Sverige under Svianas ok, under den här håresande illegitima centralstyrningen från Stockholm.

Och innan Stockholms var det Uppsala och Södertälje. Arboga och Sigtun och så vidare. Men det här är den politiska makten som har varit koncentrerad i Sverige. Men, som det förtjänas på att påpekas av Ludvig P. Svensson, så är Sverige en mycket mer mångfaldig nation. Om man vill förstå vad Sverige har varit historiskt så ska man mer tänka sig någonting i stil med kartbilderna av Tyskland som man kan se ibland på medeltiden.

Tyskland består av hundra olika små länder med intrikata, snirkliga gränser mellan sig och landet. Olika namn, olika dialekter och kulturer, ekonomiska invigningar. Vi får se bland annat en karta här över Småland. Småland heter ju Småland för att det är ett land av många småländer. Här ser vi då en karta där vi kan se Finnveden, Väränd, Møre, Handbörd, Aspeland, Njudum, Tveta, Vispa, Vedbo, Ydre, Kinda, Sevede och Tjust bland annat.

Det är fantasiegande alltid att se det här utlagt, och den här fantasin man kan ha om hur Norden skulle kunna vara organiserat i framtiden. Den självständighetsrörelse som egentligen har visat framfötterna mest i Sverige är ju Skåneland, Skåne, Blekinge och Halland, som ju inte är en del av Sverige alls egentligen, utan är ett historiskt och kulturellt danskt område.

Så om Skåneland ska tillhöra någon av de nu existerande nationalstaterna så borde Skåneland dimligen tillhöra Danmark, men framförallt så borde Skåneland vara ett eget land. Det skulle vara en perfekt egen entitet, en sorts federation av skåneländska stadsstater och små regioner skulle man kunna ha.

Ja visst. Det här är en väldigt förtjänstfull genomgång. Jag skriver också faktiskt här om samerna. som vi pratade om tidigare, samerna som koloniserades av svenskar men som egentligen ska leva sitt eget liv uppe på en jord. uppe på norrspetsen av den skandinaviska halvan.

Boris

Ja, alltså den här är jättefascinerande. Jag kommer alltid när jag ser den här typen av kartor eller läs sådana så kommer man tänka på hur... just skillnaden mellan den förhärskade ideologin och praktiken. Alla känns som har anammat Aftonbladets mångåriga mått och att vi gillar olika. Men så fort du kommer ner på den svenska landbacken, då gillar vi inte plötsligt olika längre.

Då försöker man låtsas om att alla är svenska och att det inte finns speciella. Kynnen, speciell mentalitet och speciell historia kopplat till olika landsändar och även till olika regioner inom de nuvarande landskapen och helt olika matseder och traditioner.

Man tar ju bort så oerhört mycket av det som gör tillvaro spännande, alltså olikheterna och att varje del av ett land är olika. Och att olikheten är följd av ett långt, månghundraårigt samspel med andra områden, med naturen och de näringar man kan utveckla.

Så att, men frågan är ju här, hur pass urarvad vi har gjort oss i Sverige, alltså hur pass mycket dystra stunden kan tänka, det här blir intressanta övningar för någon som är intresserad av historia och av Sverige och av sånt som kännetecknar. Lokalkulturer kan ha haft mat i kläder, dräkter eller vandringsägda.

Ibland är jag orolig för att de band som finns mellan generationerna och som förbinder generationerna till en plats är rätt, kanske inte avslitna, men tämligen slitna. Det är lite tråkigt.

Martin

Det står något väldigt viktigt i slutet av det här bloggenlägget. Jag ska läsa upp hela stycket för jag tycker att det här är så välformulerat och anniläget. Svear, götar, smålänningar, skåningar, samer, gottlänningar, jämtar. Sök efter ert arv. Våga leva ute. Börja redan idag. Låt inte den svenska historieförfalskningen fortgå. Varje landskap, härad, socken och byggd har sin egen historia.

Boris

Dyk ner i just din historia.

Martin

så kan vi tillsammans bygga ett Sverige med en decentraliserad historieskrivning. En verklig motståndshandling i en tid av centralisering och historieförfalskning. Och just det här, att gå tillbaka till den lokala historien, tror jag är oerhört viktigt. Jag satt så sent som för en vecka sedan här och diskuterade med en mycket klok vän om hur vi ska kunna ta oss an det här historieproblemet.

Hur kan vi göra en ny historia för Sverige? Och dels att skriva en längre historia om Sverige. som Moberg som skrev Sveriges historia från Oden till Dacke. Det är rätt idé, va? Att Gustav Vasa som ofta tas som startpunkten för svensk historia, han är i själva verket mittpunkten. Han är exakt i mitten av svensk historia.

Och det viktigaste är att först och främst kartlägga hur Gustav Vasa kunde hända. Allting som ledde upp till den vändpunkten. Och sen den katastrof som har pågått sen dess. Öh... Gustav Vasa som är för Sveriges helhistoria, och ung skäva Olof Palme är för Sveriges 1900-tals historia. Den katastrof-milstolpen, hur som helst.

Så vi måste ha ett längre perspektiv, men min vän som jag pratar med sa en annan sak som var väldigt tänkvärd tycker jag, och det är att om man ska hitta den här historien så måste man arbeta lokalt. Av uppenbara skäl så finns det ingen nationell historieskrivning. om någonting som inte är en nation och inte har varit en nation. Därför måste man gå ner på varje landskapshistoria, varje stadshistoria, titta i stadsböcker, i de dokument som finns kvar.

Han berättade att han själv i sin egen hembygd gått igenom de här, suttit i kommunala arkiv och sånt där, läst igenom de här böckerna för att hitta information. Men det är det man måste göra. Vi måste ha folk i hela landet som går igenom alla de här dokumenten, lusläser, letar efter saker och sammanställer varje enskild del av Sveriges unika lokala historia.

Det är vägen framåt och på det sättet kan vi tillsammans. återskapa inte en utan många olika revisionistiska berättelser om Sveriges historia och börja blottlägga vad som egentligen har hänt i den här delen av världen.

Boris

Det tror jag är jätteviktigt och när man gör den lokalhistoriska arbetet och grävningarna som det rör sig om egentligen i arkiv och även ut i verkligheten det är då man också får ammunition och kunskap så man kan börja diskutera den övergripande historisk skrivning, alltså den som handlar om den svenska staten.

Tack för mig! Vi måste komma ihåg att vi har en historieskrivning som är så utan överdrift förfalskad. Du nämnde ju själv Gustav Vasa och Olof Palme. Alltså bortanför, och Palme är väldigt modern givetvis. Men alltså vi rör oss ju mot en samstämmighet där i folkstänkaren, där man att Gustav Vasa var bra och väldigt många, även högerut, tycker väl att Olof Palme, bland de vanliga väljarna, inte är så.

Det var ändå något bra med honom och så vidare. Han har tagit landet. Och tittar man på kungarna så har ju alltså Karl XI har ju ett extremt gott renommé. Det är faktiskt den mest lyckade propaganda-kuppen tror jag från statens överhetens sida. För han har ju ett rykte om att han var sparsam och snål och han förhävdes inte och så redan runt i landet och ledde dem.

Reduktionerna där man tog ifrån adeln, deras gods och herresäten och rikedomar. Och det är ju bra. Och han är ju socialdemokratisk favoritkung. Alltså det finns socialdemokratiska historiker som har skrivit hyllande verk om honom. Och begräver man ner sig i sin ortshistoria och sin byggshistoria så kommer man ofta upptäcka att reduktionerna innebär att man krossade ortskärmarna.

Det var en jävel på att dra in biblioteken som även låg av den han hade byggt upp. Och sina härresäten var ju ofta kulturbärare. Man ville inte ha för mycket kunskap ute i bygden. Och när man genomförde auditionerna så slog man också sönder...

Godsen sa att den faktiskt lokala industrier och såg till att staten kunde kontrollera bruksnäringarna. Så att historierevisionen måste börja på alla nivåer men det är ett utmärkt sätt att få blick för hur överheterna agerar genom att gräva ner sig i sin byggs historia. Så det vore underbart att se rörelser av människor som nu började

Martin

Det ägnas av ett hembygdskunskap, väldigt enkelt uttryckt.

Så var det de grundläggande geografiska enheterna. De kommuner som vi har idag som har ärsat socknarna, de är en väldigt ny uppfinning. Gränserna ritas om hela tiden. Så var det inte förr i tiden. Så att jag till exempel, jag som kommer från, man kan säga att jag är född och uppvuxen i Eriksberg i Uppsala. Men, jag skulle också kunna säga att jag kommer från Bonkyrkasokken i Ulleråkers härad i tiondeland i Svitjord.

Det är lite fantasiägande, bara att ta reda på vad som fanns. Vilka folk som bodde på samma plats och hur de såg på gränser, hur de såg på sina identiteter och enheter, vilka ledare de tydde sig till, vem de gick i krig för och bara veta namnet. Bara veta det som det är. ursprungliga egentliga namnet på den plats man kommer ifrån?

Boris

Ja, men jag har inte tänkt på aspekten förut, men... Du uttryckte det väl, just fråga om individens identitet, för det blir ju bärare och så mycket mer. Om du kan säga att min släkt stammar från den och den bygden, den och den socken och så vidare. Det innebär att du tar på dig ett arv nästan som du faktiskt måste axla och hedra och leva upp till. Det är en väldigt vacker tanke. Det är någonting annat än att säga att jag är skristenabor, jag är stockholmare. Det är inte alls samma sak.