Martin

Påven avskedar kardinal Gerhard Ludwig Müller från viktiga positionen som prefekt för troskongregationen. Tolkats som del av teologisk maktkamp där Franciscus vill göra kyrkan mer tolerant och öppen. Påven Franciscus fortsätter sina dramatiska ombebleringar i kyrkan som han har hållit på med ända sedan han valdes till sitt nuvarande ämbete.

Tack till elever och personer som hann med den här videon! Det senaste steget är att kasta ut en av katolska kyrkans främsta teologer. I deras hierarkier. Det här är lite obskyrt. Det finns något som kallas för troskongregationen, som är en komitee som sysslar med teologisk doktrin. Och utreder vad det är som sanna katolska läraren är i olika frågor och så vidare.

Så det är en jätteviktig position att leda den gruppen. Man kan säga att det är en av katolska kyrkans topp fem viktigaste positioner. Jag får med tillbaka den här artikeln. Det stod att den räknas ibland som den tredje viktigaste. Då räknar man in påven som nummer ett. Hur som helst, kardinal Müller, som jag tror utsågs till kardinal av den förra påven, Benedikt.

Han är hur som helst tysk som Benedikt och han är känd för sin konservativa hållning i de här teologiska frågorna. Han och Poven har varit på kollisionskurs, inte minst i och med Povens text av Maurizio Laetitia, som vi har talat om tidigare, där Franciscus försöker jobba om ganska mycket grundläggande.

Vi ska inte gå igenom all detalj än, för vi har redan pratat om det flera gånger i Radio Bubbla. Men de stora stödstenarna där är till exempel... Gifta om sig efter att man har skilt sig. Man har brutit upp för ett äktenskap, men man har inte fått gått igenom den formella processen med kyrkan och fått det här godkänt.

Kan man då ändå gifta om sig enligt katolska sed? Sådana här grundläggande regler som man gör med äktenskapet bland annat. Påven vill luckra upp dom här för att kyrkan inte ska vara så intolerant och exkluderande mot dom som bryter mot kyrkans bud. Men bland kardinalen Müller har varit väldigt negativ och har öppet kritiserat den här texten och den här tendensen.

Men Påven fortsätter på sin inslagna väg och rensar nu helt så onyka ut Müller. Han får inte sparka en teknisk sätt ut under helt hans tid. Hans femåriga mandat på den här positionen, när det löper ut så kommer det inte förlängas. Men det är kutin i de här sammanhangen, det brukar vara så att man har de här uppdragen på livstid, eller tills man går i pension och slutar arbeta överhuvudtaget. Och för Mille då skulle det ha varit om sex år. Men han får gå redan nu, jag vet inte exakt när. Hur som helst, en ganska dramatisk omöblering i katholiska kyrkans topp.

Boris

Ja, och jag tror att den är än mer dramatisk än att Mühle får gå. Därför att, som noteras här också, i princip samtidigt, och sådana saker händer liksom inte, så har också George Pell, kardinal från Australien, avsagt sig sitt kyrka. Han har tagit time out som vi säger i Sverige Därför att han skall i Australien och svara för gamla anklagelser om pedofili Och det är han som är nummer tre Müller är troskongregationens ledare, anses vara nummer två Sen kommer Påven Och det här är ju, alltså det är lite märkligt Vi har två kardinaler som är kritiska mot Poven och som nummer två och tre i hierarkin.

Och lite grann av olika skäl då, så försvinner båda ur sina platser i hierarkin under samma vecka. Alltså det är något stalinistiskt över detta. Eller visst finns det sammanträffar, men jag finner det synnerligen konstigt. Jag tror det är ganska orkestrerat det här. Man ser i Australien hur det här samordnas också med en mediacampanj mot den katolska kyrkan.

Man använder ingången med pedofilibrott som ingång för att kräva ökad öppenhet till kyrkan. Man ska bli mer öppen. Och ur detta följer man ska bli mer öppen i största allmänhet och tillåta vad som helst. Och det hävdar även icke-katoliker alltså. Som om de har något med det hela att göra.

Så att jag tror inte vi ska underskatta påvens förmåga till ränksmidderi och utrensningar och stärka sin position. För jag tror det är fullfärd, det är det han är fullfärd med att göra.

Martin

Jag tror att du sätter fingret på det när du pratar om stalinism. Vi har en stalinistisk Pove på mer än ett sätt. Han är ju en sorts vänsterextremist. Han har väldigt sådana här kulturradikala, politiskt korrekta idéer. En man av sin tid, kan man säga. Man ser inte så mycket av kristendom och katolicism och teologisk insikt från honom, men en otrolig samtida politisk fingertoppskänsla har på en Franciscus i alla lägen.

Även metodologiskt, organisatoriskt, så verkar han ha en, som du säger, en stalinistisk approach. Det är ganska skrämmande och jag kan bara föreställa mig hur smärtsamt det måste vara för alla viktiga katoliker. Alla katoliker som har en, det känns så konstigt att säga, men som har en traditionell tro. Katoliker som har en tro som inte är extrema vänsterradikaler som påvänd.

Det måste vara otroligt smärtsamt för dem att se sin kyrka kapas på det här sättet. Teologiska omstyrningar som är helt uppåt väggarna. utrensningar av de främsta kardinalerna. Det är ju en ganska enorm sak som håller på att hända nu med katolska kyrkan. Sätter du det till historiskt perspektiv?

Boris

Ja, sådana saker har ju förekommit förr i historien. Men det gör de ju inte mer sympatiska alls. Det är en kapning som pågår. Det som kommer hända tror jag att han faktiskt lyckas påvän och då kommer alla kulturradikaler tycka att gud vad fina katolska kyrkan är. Men de kommer inte gå med. De kommer bara tycka att de är trevliga. Men man kommer att tappa sin folkliga förankring helt enkelt.

Martin

Om man vill se vad som händer när man fortsätter längs den här vägen så är det inte svårare än att studera Sverige och Svenska kyrkan som ett exempel. Svenska kyrkan har börjat få en nytillströmning av medlemmar nu, eller åtminstone en medlem i form av Alexandra Pascalido som är så oerhört imponerad av kyrkans politiska korrekthet och socialistiska doktriner.

Att hon har bestämt sig för att bli medlem. Det tror jag är det bästa de kan hoppas på. Som du säger, ingen som helst folklig förankring, utan i bästa fall en och annan Peko-elitdebattör som kan tänka sig att gå med i en sån genompolitiserad och andligt, fullständigt utarmad kyrka. Det är inte ens värdnamnet kyrka längre. Vi måste ha något annat. Liksom den kulturradikala kampenheten Svenska kyrkan.

Boris

Ja, så är det ju. Svenska kyrkorna har kommit mycket längre på det området. Du har ju delar av Stadskyrkans kyrkor på Södernbarm till exempel som är verkligen kampenheter för den nya värdegrunden. Det är som faktiskt är fyllda med hipsters på söndagar. Det är mer en social samling. Här är alla välkomna och du behöver inte tro på någonting. Vi är bara glada och sjunger lite. Det är som att säga. Eftersittning efter branschen på Söder. Ja, det är en styggelse. Usch, nu går vi vidare, jag blir totaldeprimerad.

Martin

En trista fotnot, en trend som jag tycker mig se i mina nätverk, både i Sverige och internationellt, är att de som har ett intresse för kristendomen på allvar och de som söker sig till kristendomen eller kanske återorienterar sig för att ta kristendomen på större allvar, oftare och oftare ser jag att människor söker sig till den orthodoxa kyrkan.

Inte minst de mer konservativa varianterna av den ryska ortodoxin. Det tror jag är en trend i tiden som vi kommer få se mer av. Allt eftersom den svenska kyrkan... har vi räknat bort för länge sedan. Men nu när även katolska kyrkan abdikerar och ger upp sin position som en andligt ledande organisation så kommer det även att gynna de kristna institutioner som fortfarande håller ställningarna i viss utsträckning.

Och då är det framförallt den östliga ortodoxa kyrkan. Så på den andra, kanske positiva sidan av den här ekvationen så tror jag att det är en bra lösning. Jag tror att vi kommer få se en stärkning av och blomstring inom ortodoxin.

Boris

Ja, du ser till och med en kryptortodox strömning i delarna av Svenska Fikyrkorna. Där tror jag att du har alldeles rätt.