Martin

Joel Halldorf Lokalsamhället bygger svensk kultur underifrån och bildar mångfacetterad helhet. Islam är det nya annorlunda, som liksom frikyrkorörelsen möttes med skeptis. Så här till midsommar så tycker jag att det här var en ganska på många sätt lämplig artikel. Jag blev glad när jag såg den på bubbla. Börja med en intressant berättelse, där känner inte jag till.

Du Boris som är mer kunnig kanske kan. Kanske kan flika in här, men han skriver att för 100 år sedan, 1916, så lyckades det svenska fotbollslandslaget bli en stor bedrift. Man bann över Danmark efter att vanligen ha förlorat. Och han berättar då att det här berodde på att man ändrade på principerna kring hur man satt ihop landslaget och såg till att det enbart bestod av stockholmare.

För att om man hade en etniskt homogen lagsammasättning. så blev det mycket lättare att få saker och ting att funka. Innan dess så hade man spelare från alla olika landsändar. Det funkade inte så bra när man blandade stockholmare, göteborgare, skåningar och så vidare. Det blev oräda. Men när det var bara en av de svenska etniska eller regionala grupperna representerade, då blev man samspelta som en väl oljad maskin och spöde Danmark med 3-0, istället för att förlora med 0-8 och 0-10 som det brukade vara. Stämmer det Boris, du som är på den här tiden?

Boris

Jag var med på den tiden och jag spelade också i Göteborg med Svarte Filip ett tag. Vi var mäktig för grymmade över stockholmarna. Det här stämmer men det är samtidigt inget... Han konstruerar lite grann en historia här i Halldorf därför att man kan faktiskt se... Sådana fenomen i den här fotbollen i modern tid också. Det är ganska naturligt egentligen att du bygger...

Bygger ett landslag kring... Det spelar ingen roll om du har en liga med 14 lag till exempel. Det finns... Den bästa spelaren på varje position finns i olika lag. Det är ju inte säkert att du får ihop ett bra landslag. Det är för att du tar ut den bästa. Och det är ganska vanligt förekommande genom fotbollshistorien att ett lag utgörs domen i landslaget också.

Sen har det kommit att luckras upp lite grann med proffsåtbollens globalisering kan man säga. Men fram till 70-80-talet så var inte det här någonting udda. Sen överlagras det och förklaras det med lite inre landskapsmotsättningar och så vidare. Men storyn i sig är sann. Men förklaringsmodellen är inte riktigt perfekt.

Martin

Det är i alla fall ett spännande exempel på att den här frågan om nationen och hur det konstrueras och hur det leder till inre spänningar för att folk är så olika. Vi har också en länk i opinionsfördelningen från Joakim Andersen på Oscorej. Ja,

Boris

den ligger i Blandat. Den är också väldigt intressant. Jag ska säga något kort om den. Ibland blir jag lite irriterad på den gode Joakim. Det är för att han plockar upp en väldigt intressant sak som faktiskt är uppenbar för alla som har rört sig i Skåne. Skillnaderna mellan slättskåningar och skogsskåningar. Någonting som faktiskt är genomgående i väldigt många länder. Alltså det är skillnad på slätt och skogsbefolkning.

och bergsbefolkning. Och så refererar han gamla texten om detta. Men man väntar sig liksom att han ska tjofflyfta och säga föra det in i nutiden också. Det blir lite för mycket riksantikvarieämbetet över den texten. Så jag förväntar mig att han driver det här landskapskinneprojektet vidare och skriver själv antiken lite grann också. Jag är väldigt nyfiken på det.

Martin

Det där är en fråga som ofta kommer upp när man pratar, för att vi gillar ju att påpeka det här att Sverige är inte en enda homogen nation med en enda mentalitet, en enda kultur och så vidare. Utan det är ett amalgam, en sammanslagning av ett antal olika länder. De genuina länderna i Sverige, de kanske inte är lika många som landskapen, men det är mer åt det hållet.

Det är ett antal olika nationer i kulturell och historisk bemärkelse. Men, säger vissa då, gäller det här fortfarande idag? Har verkligen fortfarande östsköttarna och norrbottningar och så vidare sina gamla historiska mentaliteter? Eller har det inte blandats ut tack vare centraliseringen i Stockholm? centraliserade utbildningsväsendet, man har tappat intresset för lokal kultur och så vidare. Så det är en högst relevant fråga att återkomma till. För det kan ju vara så att alla de här lokala skillnaderna är utraderade, även om det inte är min erfarenhet. Jag tror inte att det är så.

Boris

Nej, det är ju inte så. Men just det får vi börja diskutera och uppmärksamma. De är naturliga uttryck för folks miljöomgivning, naturen, vad man försörjer sig på och så vidare på bygden. Och det är därför värda att lyfta fram helt enkelt. Och inte så här att det vi faktiskt har i Sverige idag att man låtsas inte om det eller så skäms folk för sin dialekt eller för någonting annat som är lokalt förankrat.

Det är ju tvärtom något som borde o. Då skulle det geografiska enheten Sverige bli en mycket mer spännande geografisk enhet på alla sätt. Jag skulle bara vilja säga en sak som jag trodde du var inne på som vi faktiskt måste nagla fast om Halldorfs artikel. Alltså att han har ju i mitt tycke en mycket märklig slutsats där. om den muslimska och islamska identiteten som är en del i det svenska nye relationsbygget. Den förstår jag inte riktigt.

Martin

En övrigt intressant artikel avslutas på ett halsbrytande och bizarrt sätt. Efter en diskussion om att Sverige inte är en enhetlig kultur, att det finns olika regionala variationer. Det pratas om frälsningsarmen och pinkströrelsen och hur man såg på skeptisk med dem. Men att frikyrkliga människor blev en positiv kraft och kunde bidra mycket med oss.

Sen glider det över till att nu har vi också muslimer och det är samma sak. Det är precis som vi hade Frälsningsarmen förut, att vi har Jihad-armen nu som ska komma och berika oss på något sätt. Vi ska bara se hur de passar in. Nu ska vi få upptäcka bara en sorts härlig kulturell smältdegel, vilken roll den nya muslimska armen kan ha. Det är magstarkt för att uttrycka det försiktigt. Jag vet inte om man ska börja med den här idén, att jämställa frikyrkorörelsen med islam.

Boris

Jag tror att man ska vara lite inne i frikyrkorörelsen för att förstå tendensen. Jag har faktiskt sett den dyka upp sedan några år. Han gör ju den här tankefiguren när han målar upp den. Svenskheten har byggts av folkrörelser ur djupen, som Frälsnings-Nationell, Frikyrka och även arbetarrörelser faktiskt. Och de har betraktats som någonting utanförstående och sen tar de sig in i samhället, bygger sina organisationer, vilket alla tre gjorde, och tar plats och säter och stämmer.

Och det är inte riktigt konstaterat, de bidrar till samhällsutvecklingen på olika sätt. Och sen säger han, pang, titta här, vi har en annan grupp som nu som alla ser ner på som står utanför, muslimerna. Och då är det ju givetvis bara en fråga om hur de ska integrera, hur de ska bidra till det svenska. Det är bara så dumt, han måste ju själv vara medveten om att de rörelser han räknar upp, de utgår ju från och växer fram inom svensk tradition, kultur och mentalitet.

Och än så länge kan väl ingen, och det är rätt, men än så länge kan ju ingen hävda att, det är väl bara Jean Guillaume som på något sätt har försökt hävda att islam är ursprungligt fullbundet med svensk mentalitet. Det är en kokuppfattning, det rena skär i storifalskning. Han är ju kunnig, Halldorf, så jag ser det som att det är en medveten grej han gör, vilket är ganska obehagligt.

Men mekanismen som ligger bakom här, och det är... Tyvärr så har det här... Svenska kyrkans tänkande faktiskt spritt sig in i delar av frikyrkorna. Av någon obegriplig anledning, för i stadskyrkan så kör man i det här loppet att det viktiga är att tro på någon högre makt. Och det spelar ingen roll vad du tror på, utan det viktiga är att vi trolförenar oss över de olika religiösa gränserna.

Och det där har ju faktiskt, finns det frikyrkopastorer som hävdar att, till och med har hört dem säga att man ska se och lära på av muslimernas liksom, vad heter det, ja, alltså deras härdgivenhet i tron. Och att där finns det beröringspunkter. Och det tror jag beror på att kvinnorna har haft en sån här kärlek. Aktiva kristna i Sverige, speciellt om de har en betalt position i kristenheten, känner sig lite pressade av avvikande politik.

besöksantal i det inre livet och på högmässor. Och det innebär att då ser man sig om efter allierade. Och allierade det blir då andra som tror helt enkelt. Och det skapas en i verklig mening ohelig allians. Så jag är lite rädd för att det här är någonting som kommer att se mer av från svenskt frikirkohåll. Det vore väldigt olyckligt.