Martin

Gustav Hörlgren, Jonas Nilssons bok Anarkofasism, en lovvärd skrift till decentraliseringens lov, bidrar trots sin brist på praktiska strategier med en given utgångspunkt för att förena frihetliga och nationalistiska tankar. Det här är en bokrecension som är publicerad på nordic.altright.com, Nordisk Alternativ Höger.

Det som alltså är en ny hemsida som är en del av den här bolagiseringen av Alternativhögen som Daniel Friberg och Kristoffer Dullner och andra har tagit på mig. Vi kanske får tillfälle att återkomma till deras projekt. Jag har pratat med några av dem för att förstå vad de håller på med. Men det mest konkreta är att de har den nya sajten där de publicerar texter på svenska.

Och en av skribenterna är Gustav Hörngren som här anmäler en bok som heter Anarkofascism naturen återfödd. Jag har inte mycket att gå in på och sammanfatta själva idén här. Författaren är en person med militär bakgrund. Han har varit frivillig i sydafrikanska AWB, franska främlingslegionen och Azov-battaljonen i Ukraina.

Han resonerar i den här sessionen om hur man kan tänka sig en mer praktisk organisering och övergång till AWB. Det som han tänker på som en fascistisk samhällsordning. Och narkofasism definierar han som decentraliserandet av myndighetsutövande till den minsta möjliga enhet som frivilligt ingås och som klarar av att upprätthålla sin egen suveränitet.

Jag tycker att det här är, till att börja med, jätteintressant för att det visar vilket otroligt starkt inflytande som libertarianska idéer har på andra tankeströmningar. Det här handlar ju om det man kan ha förut som den nationella, den nationalistiska rörelsen som har ett fascistiskt arv som är fullständigt annorlunda än vad den libertarianska rörelsen har men ändå så är de väldigt tydligt och explicit influerade av libertarianska, högeranarkistiska, anarkokapitalistiska idéer.

Det är jätteintressant att vår rörelse, våra idéer, de libertarianska idéerna har ett stort inflytande även på andra rörelser. Om man ska sätta det i lite perspektiv så... Du Boris, du har sagt några gånger att du ser libertarianismen som en defensiv strategi, som en försvarsmekanism lite grann.

Att det inte är ett egenvärde eller ett slutmål. Men just nu så är det en nödvändighet av defensiva eller taktiska skäl. Och så har det också varit historiskt med konservativa människor, den här palio- och konservativa typer som också tagit till sig ett libertarianskt idearv för att de inser att de är omringade.

Det enda sättet för dem att bevara sin livsstil, sina värden, är att göra anspråk på en sån här libertariansk äganderättsprincip och säga att vi har rätt att ha vår egen enklav här och göra som vi vill. Vi är suveräna som individer eller som lokalsamhällen. Så på det sättet så blir libertarianismen en sorts försvarsstrategi kan man säga från deras perspektiv.

Och nu ser vi även exempel på... på fascister. Jag sätter lite ministrationstecken för jag tycker det är lite oklart vad man egentligen kallar för fascism i den här situationen. Men man ser i alla fall att folk kommer från den organisatoriskt, kommer från den riktningen. Och definitivt så ser man sig själva som etnonationalister. Även de tar till sig nu ett libertarianskt tänk.

Så att omvänt kan man säga att det här blir ännu en sorts libertarianism eller ännu en typ av innehåll. som man kan fylla det libertarianska ramverket med. En libertariansk metabition i det som som Robert Nozick fångade med en berömd formulering Framework for Utopia Ett ramverk för många olika sorters utopier En utopi är kanske att ha en kibbutz med egendomsgemenskap och avvaro efter förmåga och åtvarande efter behov och åtnärvsdagar En annans vision kanske är att ha något sånt här ultrakapitalistiskt marknadssamhälle där allting är till salu Ytterligare en person kanske vill ha en etniskt baserad samhörighet.

Alla ser likadana ut, pratar samma språk och samma andliga idéer och sånt där. Alla de här grupperna kan använda sig av samma libertarianska idéer och också samma typ av libertarianska strategier och frihetsteknik för att nå väldigt disparata mål. Det här är en intressant utveckling, tycker jag.

Boris

Den är jätteintressant, alltså. Man blir ju extremt nyfiken på boken efter att ha läst recensionen. Faktiskt också beröm mot recensenten. Recensioner idag är ju ofta så jävla blajiga. Det handlar mest om recensenten och sen är det lite uppfäktande om huruvida personen inte har rätt eller fel ståndpunkt.

Det är sällan du får en recension som försöker gediget återge ståndpunkterna. Det är sånt som ger en lust att läsa vidare. Sen tycker jag, jag blir väldigt glad, det är också lite perifert, men att någon gång, för en gångs skull, det är lustigt att någon på högerkanten använder begreppet organiskt, intellektuellt, på alldeles rätt sätt, alltså det gamla gramskianska begreppet.

om en speciell sorts intellektuell. I Sverige idag så betyder ju organisk intellektuell medhänvisning, obegripligen 80 gram, så kallad att du är anställd som LO-ekonom eller någonting sånt. eller jobba på Sosanas partikansli eller göra en grej där det är någonting helt annat. Som ni säger alltså, det är, jag tror vi är på väg mot en situation där rätt många olika rörelser som är sinsemellanvittskilda betraktar libertarianismen som just ett befästningsverk där man kan samla sig och...

börja bygga sina egna enklaver eller andra former av sammanhang. Och det är bra i sig på grund av det praktiska och det är ännu bättre, det som jag tror följer detta också, att de här grupperna faktiskt i och med att de befinner sig inom samma befästningsverk kan diskutera och resonera sig insemellan om olika ideologiska frågor utan att liksom, Det finns ett intressant i sig faktiskt att diskutera med en del av de här frågorna.

Man behöver inte ens ha lust att övertyga motståndaren. Det finns ju också själva lusten i diskussionen för att man själv ska bli klokare. Sen har jag anat mellan raderna där det satt... små tecken runt ordet fascist. Jag förstår heller inte riktigt var fascismen kommer in i det hela faktiskt.

Martin

Alltså fascism betyder ju hävdvunnet någonting helt annorlunda än det som beskrivs här. Så det som beskrivs i den här artikeln är ju en radikal decentralisering. Medan fascismen i alla skepnader som jag hört talas om i alla fall handlar om en massiv centralisering av makt. Och klassiska fascistiska slagord är sådana saker som Jag kanske har citerat fel, men till exempel allting inom staten, inget utom staten, inget mot staten, sådana här saker.

Boris

Ja, men det är liksom Mussolini och det är den ursprungliga och mycket exakta definitionen av fascist. Och det finns ju få fascister, jag kommer inte på någon fascist i stat som... också inte haft någon form av imperiebyggande med

Martin

sig i paketet. stick i stäv med den här typen av väldigt lokalistisk, decentraliserad strategi. Kanske tänker man sig att små enklaver ska bryta sig loss och bli som fascistiska protostater och sen växa sig i större. Men som jag uppfattar, det känsliga jag får av den här recensionen i alla fall, det är ju att tanken är att samhället ska kunna fortsätta vara decentraliserat även på sikt.

Och då är frågan om det här verkligen räcker för att göra det här till en fascism. Det är mig i fjärran att förvägra människor att använda de etiketter de vill, särskilt om man väljer att använda en sån urslig och bespottad etikett som fascist. Det är nästan lite beundransvärt att man försöker kalla sig fascist, särskilt om man inte ens är fascist. Det måste jag beundra på något perverst sätt.

Det som finns är den här etnonationalismen. Jag antar att man tänker sig att det ska vara oerhört rasren och kulturellt harmoniserat. omöjen. ordning där. Att varje sån här enklav ska bara vara en viss sorts människor. Att det är en väldigt viktig del.

Boris

Men det är samtidigt väldigt motståndsfullt. Det finns så mycket som är intressant att diskutera just i termer fascism. Ursprungligen menar jag italiensk Mussolini-fascism. Den hade ju faktiskt, jag har inte läst boken, men det är en del av den här. Parallellt med detta präglades hela Mussolini-eran av ett starkt uppmuntrande understöd till De lokala språken och kulturerna i Italien.

De fick en renaissance där de hade tidigare, under den långa perioden efter Italien senades, så har det varit Italien, Italien, Italien på ett utslätande kulturellt sätt, alla italienare. Under Mussolini lever faktiskt de regionala språken och vi kan ju tala om friolanskan som ett helt eget språk.

Och de får liksom utbildningssäten, lärosäten och så vidare. Man uppmuntrar verkligen detta. Så att det är ett både och där. Men det är lite svårt att diskutera eftersom man antar alltid att fascist går ju aldrig att diskutera liksom vad hände egentligen. Och den ursprungliga fascismen var ju heller inte såhär etnoraserigen alls.

Den var ju väldigt väldigt demokratisk och hade faktiskt, även i Mussolini's närhet, plats för ganska mycket judar också. Så att det kan bli väldigt spännande diskussioner här framöver, tror jag.

Martin

Ja. En av de fina sakerna, tycker jag, i den här texten som du trycks på, som är en väldigt viktig del, som jag känner att det är svårt ibland att kommunicera, även libertarianer, emellan, det är att det som Jonas Nilsson, som har skrivit den här boken, uppenbarligen har förstått precis, det är att... Det vi behöver för att nå framgång med en sån här strategi är inte att ta över politiken eller förändra samhället, påverka saker omkring oss inom stor skala, utan det som krävs är att vi kan skapa ett undantag, att vi kan utropa vår egen suveränitet.

Så vi behöver inte omvända en miljon människor och vi behöver inte... stoppa staten från att göra dåliga saker med de människorna heller. Det är ju ingen särskild vits med det om de inte har någonting emot den behandling som de får av staten. Utan vårt syfte behöver vara att freda oss själva. Om vi själva, vi som är intresserade, och det är ju liksom en liten minoritet av alla som tänker på sig själva som libertarianer som är intresserade av att göra det här i praktiken.

Om vi kan freda oss själva och leva på ett sätt som gör att staten inte kommer åt oss på något sätt som vi inte vill och på det sättet blir suveräna som personer eller som olika typer av gemenskaper. Det är det som är målet, inte någon typ av revolution. Det är en poäng som är svår att kommunicera ibland, och folk säger ja, men hur ska vi förändra samhället då?

Hur ska vi liksom omkullkasta allting och skapa ett nytt samhällssystem? Hur ska Sverige bli ett anarkokapitalistiskt Sverige istället för socialdemokratiskt Sverige? Och det är inte det som är poängen, poängen är... som det också framgår till, de här anarkofascisterna tänker sig, är att de som är intresserade, den lilla promillen som har den ambitionen, själva tar sig till den punkten att de blir suveräna, på det sätt som de själva vill vara.

Boris

Ja, alltså det här med viljan att övertyga andra och att få folk med sig och så vidare, det är det man måste bekämpa i sitt inre. Alla människor är så programmerade av att man måste vinda alla debatter, man måste samla folk, man måste samla majoriteter, man måste uppnå någon slags minsta gemensamma nämnder så man kan gå vidare.

Och det finns ju ingenting som är så förödande för ens egna intellektuella förmåga och för en stådkraft helt enkelt. Det finns ingenting som gör att man förstör så mycket kraft. Och det är det. Det där ska man helt enkelt ge upp alltså. Man gör saker och sen får de som är intresserade av att göra saker. Hänga på!

Martin

Även jag tyckte att det här var en fördömlig recension. Mycket fyllig och ändå koncis och välskriven. Gustav Hörngren som har skrivit den här recensionen. Jag har faktiskt haft förmånen att träffa honom vid ett par tillfällen. Jag har haft några samtal med honom. Oerhört sympatisk och skärpt person. Jag klickade på hans namn där på sajten. Kolla om han har skrivit mer. Men det finns bara den här artikeln än så länge. Jag för min del kommer hålla utkik efter fler alster från Gustav Höngrens penna.