Transkribering
Tommy Sundvall: Vänstermän som skriver för högerradikala krafter spelpjäser i legitimeringsprocess
Martin
Tommy Sundvall, vänstermän som skriver för högerradikala krafter, spelpjäser i legitimeringsprocess, karismatiska och självmedvetna svikare som bygger ideologisk kritik på att vänstern är korrupt och arbetarklassen lurad. Ord och inga visor från Tommy Sundvall, en för mig obekant person som skrivit en artikel i Kronoberg.
tidningen Arbetaren. Han är väldigt upprörd över att vissa personer inom politiken har bytt sida från vad som han upplever då, från vänster till höger. Hans forna kamrater har börjat skriva i tidningar som han inte tycker om, uttrycka politiska uppfattningar som han inte gillar.
Och här går han till storms mot de här personerna. Till att börja med så tycker jag att det är svagt att vi inte får minsta lilla hint om vem som åsyftas. Inget namn nämns, inte heller nämns namn på någon tidning eller någon sajt där de här personerna antas skriva. Och jag hänger ju med lite grann i politiken, men jag har svårt på rak arm att lista ut vem det kan tänkas vara som han syftar på.
Boris
Ja, alltså... Jag har också väldigt svårt för det. Jag får nästan en känsla, alltså håller du inte med om att det här luktar nästan personligt svek. Du får en känsla av att det är en eller två av hans gamla kompisar som har börjat skriva åt det han betecknar som höger tidningar. Det är något väldigt personligt. skilsmässa-aktigt över det hela?
Martin
Jo, definitivt så tror jag att det är så. Och det är ju väldigt personligt. Det han går in på ju också att de som då, som han beskriver det, dras till högradikala kretsar som har en bakgrund i vänsterrörelsen, de är män, det är bara män, de kommer från medelklassen, de snör in på vissa specifika frågor. Till exempel motståndare till skattesmitande.
Det är ju väldigt märkligt. Folk som ogillar skattesmitande och tycker att det är lands förräderi. Men de förklarar också att de här människorna är självupptagna och narcissistiska. Det finns en koppling mellan att de börjar flörta med fascismen, som han säger, och deras nästan till patologiska förhållanden.
Boris
Det finns en intressant sak att nysta i den här märkliga artikeln och det är ju att han vidrar ju en... Det är faktiskt en existerande kraftfält. Det är det här med vänsterfolk som klagar på folk som stoppar undan pengar och inte vill skatta för dem och som angriper dem för detta.
Det skiljer sig och det blir nästan att ni sviker nationen, först är det att ni sviker välfärdsstaten. Men från detta är det ett väldigt kort skutt som han är inne på till att säga att det är landsföräderi. Då rör man sig åt SD-hållet och SD, som jag har påpekat, är Per Albins hossar egentligen. Så att han rör vid ett kraftfält som faktiskt finns där, sedan är han ju så kryptisk för övrigt. Så det hade varit jätteintressant att diskutera konkreta namn här.
Martin
Som du säger, det är någonting som händer på riktigt. En annan sak som jag tycker ligger ganska nära till hans att associera till, om vi lyfter blicken lite grann från det här som han uppenbarligen syftar på, folk som till exempel tänker på skattesmitare som landsförädare, det där utesluter ju en del människor som annars skulle kunna vara intressanta att tänka på.
Till exempel du själv, Boris. Det skulle inte förvåna mig alls om det finns en och annan person till vänster. som har ett liknande perspektiv på dig. Du är trots allt en gammal vänsterman som har, jag vet inte om du har publicerat dig på högerradikala sidor, men du har definitivt skrivit saker som har varit misshagliga för dina forna kamrater inom vänstern.
Och det är också, det är inte ovanligt att du säger att vänstern är dålig och korrumperad, finns ingen riktig vänster kvar, det är bara du som är riktig vänster. De missförstår allting och lurar arbetarklassen. Så lite grann ringer det väl en klocka för dig här?
Boris
Ja, speciellt när han skrev att det var karismatiska personer, då tänkte jag, fan jag känner ju inte honom. Men, jo, det är klart att det finns fler sådana människor, men jag känner mig initialt träffad och tänkte, Jag kan inte tänka mig att han har något med mig att göra. Men beskrivningen är ju på sätt och vis rätt. Förutom att jag inte skriver på något som kan betecknas som höga sydliga.
Martin
Boris
Nej, men den vi faktiskt kan tänka oss. Det skulle ju vara Jan Myrdal alltså. Han har ju faktiskt, han och jag har ju intagit numera igen liknande ståndpunkter. Och han har ju faktiskt publicerat, både låtit sig djupintervjuas i Schankfrikstidning och publicerat texter i, vad heter de där som vi inte får med på? Och för detta blev han utesluten ur Klartea till exempel och ligger pyrtidig i Folket i bild.
John Myrdals sällskapet styrde så jag har till och med tagit avstånd från honom vilket är en fascinerande situation. Så Myrdalen kommer jag att tänka på mest. Sen har vi väl de här två unga poddarna också. Kanske de man tänker på.
Martin
Ja just det. Marcus Allard från podcasten Marcus Malcom som skriver för Nyheter Idag numera. Han skulle kunna vara ett exempel då. Myrdal och Allard. Ja. Jag tycker att det är två saker som är särskilt intressanta med den här artikeln. Det ena är att Tommy Sundvall själv, han erkänner ju, det ska man beheda det till honom för att han säger det rakt ut, han erkänner att han inte förstår fenomenet.
Han säger att han... Sedan begriper jag inte i detalj hur det förflyttas, det måste jag säga. Men vipp så skriver han på högerradikala sidor och pratar om att vänstern är vek, feg och dålig. Och här, det var... Han förstår inte riktigt hur det går till, han bara ser hur det här händer omkring sig. Men jag har en liten hypotes om en av mekanismerna som jag tror har den här effekten. Jag tror att det kan gå till ungefär det här. Delvis utifrån personlig erfarenhet.
Få se Boris om det väcker någon igenkänning hos dig. Man är en någorlunda... rationell och reflekterande intellektuell person. Så man vänder sig vidare på saker och sen upptäcker man att vissa saker som kanske själv ens kamrater brukar säga, de kanske inte är helt och hållet väl underbyggda. Det finns allvarliga invändningar, motargument som är värdet att ha på allvar.
Man lyfter de här frågorna i diskussioner. Man pratar kanske med kamraterna, är det verkligen så här? Kanske man kan ha en annan uppfattning? Istället för att få rationell diskussion... så får man oerhörda mängder ovett istället för argument. Man blir misstänkliggjord. Man blir kallad ett högerspöke. Man blir patologiserad. Man är en narcissistisk gubbjävel.
Och man får exempelvis läsa sådana artiklar som Tom Sundvall har skrivit här. Med tid kan det leda till att de okvädningar som slängs mot en blir till hedersbetygelser. Det i sig har en väldigt provocerande effekt. En annan sak som jag tror händer ganska ofta är att när kamraterna visar sig vara fullt ut orosoliga, bara vill misstänka göra en och hoppa på en personligen, så testar man då och då att umgås med personer som befinner sig till höger politiskt.
Och sen upptäcker man att de är väldigt trevliga. De är rentav trevligare som människor. De är mer öppensinnade och mer toleranta. Och där kan man faktiskt ha en intellektuell diskussion, även om man inte nödvändigtvis håller med varandra till punkt och pricka. när man inleder samtalet. Och det där är en process i alla fall som jag tycker mig se ibland. Och Tommy Sundvald riskerar att spä på den här tendensen med den här typen av artikel.
Boris
Det var en milt och fint uttryck. Nej men det där har jag inte tänkt så mycket på, men du har alldeles rätt där. När man fonderar mot sina partikamrater, kan jag ha gjort ett antal gånger i olika sammanhang. Så är det alltid lättare att diskutera frågorna med folk som betraktar sig som icke-vänster och höger. Det är trots allt gemen, ett öppnare debattklimat och faktiskt fortfarande en större intellektuell nyfikenhet på andra sidan.
Inte så att säga i den officiella borgerligheten, men för övrigt så är det helt enkelt. Och åk! Han har en del jättefascinerande formuleringar om att... att man blir så här knäpp som jag och du också om man, citat, som så ofta är fallet när man bygger sin ideologiska uppfattning utifrån en massa teser och gamla böcker Jo men det är väl okej, vad ska jag annars bygga det för?
Man börjar ju där helt enkelt och sen får man liksom ställa det mot verkligheten. Och han tillhandahandlar del av det som är helt enkelt tvungen att bränna alla gamla teoretiska diskussioner och teoretiska verk på bål i princip för att kunna lansera sin egen smörja idag.
Martin
Jag måste säga att jag bundrar även hans öppna deklaration och hur han ser på politiska ideologier. Han säger att, jag kan se att han har det jag tycker är ett stycket efter här. Det finns ju de som vandrar hela livet i socialismens fotspår och som hur tidigare än förändras aldrig viker en tum från sin övertygelse. Jag skulle påstå att det har att göra med att man ser ideologin som ett par glasögon att se världen igenom, snarare än som en dyr tröja man vill visa upp sig i. För en dyr tröja kan du ju göra dig av med för en annan tröja, men ett par glasögon behöver du ju för att kunna se världen.
Boris
Martin
Den fick han till, det tog sig uppåt. Det händer ju aldrig till exempel att man behöver byta glasögon. Kanske justera skärpan, man kanske var närsint en gång i tiden och nu kanske man har omvänt problem. Man måste byta glasögon. För det är ganska kul associationer som jag får i huvudet när jag ser hans bild här. Alltså, glasögonen det är det positiva sättet att ha en ideologi, men tröjan är det dåliga sättet?
Boris
Nej, alltså, det vår vän här säger, att du skaffar ett par glasögon när du är 17 år, och sedan hur din synen påverkas. Så om det är så att du bara har ledsyn kvar när du är 67 år, så du behåller glasögonen, även om du går ut mitt i gatan och blir överkörd. Vilket händer ideologiskt sett stora delar av vänstern idag. Men behåll för guds skull. Dina pubertetsglasögon, det är jätterätt.
Martin
Ett annat, ändå ganska vanligt sätt att se på politiska ideologier är att de snarare är som tvångströjor och att de i termer av perception fungerar som skygglappar och för all del. Ta inte av dig skygglapparna, du behöver ju dem för att slippa se världen.
Boris
Ja, men då kommer man ju igen in på Jan Myhdalaren. Jag gör det ofta på söndagar av någon anledning. Han har sagt att det var lite klok sak när folk hackade på honom för att han bytte åsikter. Då sa han att min grundläggande ståndpunkt byter jag aldrig, men åsikter byter jag väldigt ofta. Varför skulle jag inte göra det? Man byter ju kalsonger.
Martin
Boris
Martin
Det man gör i alla fall inte är ostraffat. Nej. Det är intressant apropå den här tankgången som jag var inne på tidigare, som du lät som att du kan relatera till lite, Boris. Det är en otrolig trång syntet, små syntet och en tendens att göra saker personligt. Jag har ju själv en mörk bakgrund som politisk vänster. Jag kan helt plötsligt säga att jag var ung.
Jag bröt helt och hållet med de idéerna redan när jag gick på gymnasiet. Men under några år så var jag ganska djupt inne i sådana här kretsar. Jag fick ju många vänner också, nära vänner, som jag hade väldigt mycket utbyte med, nära personliga relationer, och som jag trodde skulle vara vänner för livet. Om någon hade frågat mig då om det hade spelat någon roll om utvecklades politiskt och så vidare, för det var inte som att jag passade så bra in åsiktsmässigt deras grupp ändå.
Jag hade alltid ganska avvikande idéer för att jag var väldigt anarkistiskt lagd och så där framför allt. Men jag blev ändå väldigt förvånad när jag till slut sa till de här människorna att jag tycker inte att jag håller det här med marxism och socialism. Jag delar fortfarande mycket av min tid. grundläggande premisser, men hela den här ideologiska överbyggnaden, jag tycker inte att det håller.
Det var ingen av de här människorna som ens kunde tänka sig att vara kompis eller bekant med mig. Alla utom en person, ska jag säga. En person som även idag är en ledande politisk opinionsbildare och politiker. Som inte förkastade mig och tog avstånd. Alla andra. vände sig med en väldig hetskhet mot mig.
Och under samma period, och det var så intressant för mig, under samma period så började jag träffa av rent intellektuella skäl, för jag ville ha argumentation och tuggmotstånd och så vidare. Så började jag umgås lite grann med folk från Frihetsfronten och Fremoderata studentförbundet och sånt där. Jag tog väg och hittade. De var fullständigt öppensinnade, de kunde pika mig ibland för att jag hade varit med i någon vänsterorganisation och sånt där.
Jag hade ingenting emot att träffas och ha diskussioner och argumentera och så vidare. Det var väldigt öppensinnade och intellektuella personer. Och jag måste erkänna att det gjorde väldigt stort intryck på mig. Alltså vid sidan av de egentligen intellektuella aspekterna så gjorde det stort intryck på mig att Folk till vänster var som killen Tommy Sundvall, medan folk till höger hade bara en helt annan och mycket mer civiliserad attityd.
Boris
Ja, det där är väl värt att påpeka igen. Just den här normala mellanmänskliga anständigheten helt enkelt, som faktiskt är en stor del av vänstern. Det större problemet är att den är fegobegåvad. Normalt folkvätt helt enkelt. Och sen också lite grann, vilket vår vän Tom är ett exempel på.
Den saknar ju liksom självdistans och självironi och någon slags grundläggande skämtsamhet. Det tycker jag, ungefär som när man börjar omgås med någon som är icke-vän så upptäcker man att de här andra människorna man umgås med är jävligt tråkiga och saknar faktiskt självdistans. En ytterligare... En viktig faktor som man nog bör ta på stort allvar är att eftersom både du och jag har sett de där utstötningsmekanismerna och det totala avståndstagandet då kan man ju tänka sig hur samhället skulle se ut om de här människorna fick verklig makt. Det är inte en alldeles behaglig tanke.