Martin

Marcia Kristof Kurapovna Aristokratiska värderingar och höga förväntningar på individer, nödvändiga för att bevara frihet. Försök att få kapitalism att tjäna egalitära och politiskt korrekta mål, leder till kortsiktigt tänkande och i förlängningen tyrani och totilitarism. Ja, det här är en i långa stycken intressant och relevant betraktelse, måste jag säga. Här ser vi för övrigt att den är publicerad i Sri Lanka men skriven i Boston, enligt uppgifterna.

Boris

Jag trodde det låg på Sri Lanka. Det hade inte varit gulligt att det var något som hette Boston på Sri Lanka.

Martin

Varför inte om man tänker på det? Det är en brittisk koloni och Boston måste ju vara ett gammalt engelskt ortsnamn. Den här texten tar avstamp, om man ska hitta någonstans att ringa in var den tar avstamp, så finns det en idé som är väldigt populär nu för tiden, som är väldigt modern, som säger så här att kapitalism är väl bra, eller åtminstone nödvändigt.

Men. Vi ska kanalisera kapitalismen och marknadsekonomin så att den tjänar goda syften. Det är på sätt och vis ett klassiskt argument för kapitalismen. Det kan man gå tillbaka till till Adam Smith som påpekar att likt genom handlingarna av en osynlig hand så leder kombinationen av Aktörers egen intresse till ett ökat välstånd och större nytta för alla olika aktörer.

Tack vare bagarens egennyttiga agerande som jag får bröd på mitt bord. Han bakar inte bröd för att vara snäll mot mig utan för att tjäna pengar. Och på det sättet så... så tjänar kapitalismen ett högre syfte, ett kollektivt eller egalitärt syfte. I modern tid så har man dragit det här ännu längre.

Då räcker det inte längre med att alla agerar egoistiskt och så blir det ett bra utfall för alla. Nu har man mycket mer avancerade saker, till exempel att företag ska ha så kallat för Corporate Social Responsibility. Att företag även i sig själva, i sin verksamhet, ska göra massa goda saker. Välgörenhetsprojekt har olika typer av politiskt korrekta hänsyn.

Men grundsynen här är att kapitalismen är som en sorts användbar motor. En sorts maskin som man måste ha för att tagit det som ska funka. Men den är också farlig, har dunkla drivkrafter. Därför måste den hela tiden styras och kanaliseras till sina goda samhälleliga mål.

Men som det påbörjas i den här artikeln så funkar det inte på det sättet. Det som är bra med kapitalismen och det som egentligen gör att det fungerar på lång sikt och skapar mycket nytta och bygger bra samhällen olika typer av egalitära konsekvenser av digitala människor.

Utan det är att kapitalismen är associerad med det som här kallas för ett aristokratiskt ideal. Den bygger på att man måste ha starka individer, väldigt kapabla individer, som är självtillräckliga, som har ett stort måttlag av självrespekt och framförallt som arbetar med det som gäller.

för att upprätthålla sina egna liv, men också att förlänga sina verksamheter i tiden till sina barn och sina barnbarn och så vidare. Och det är de här aristokratiska idealen som gör att kapitalismen fungerar väldigt bra. Inte att den kan kanaliseras till olika typer av kollektiva nyttigheter.

Boris

Jag gillar ju den här tankegången förstås, om det här med vikten av de aristokratiska idealerna. De befinner sig i alla samhällsklasser. Det är mer en fråga om självsyn och självaktning och vilja att utvecklas som individ. Jag förstår inte själva hennes... Så det är alldeles rätt, utgångspunkten och synen på aristokratin. Men sen förstår jag inte vart hon vill komma.

Där tar det stopp i mitt huvud. Det är för att... på något sätt så vill hon laga någonting. Alltså det framgår av själva rubriken. Demokratin behöver aristokratin. Och varför ska vi överhuvudtaget behöva laga demokratin?

Martin

Det tycker jag också är den del där det blir väldigt oklart. En tanke som finns här är att när man inte längre sätter fokus på individer, och på exceptionella individer och de mål som de sätter upp, deras långsiktiga planering, deras förutsättningar.

Deras processer som de i senaste tid sätter över loppet av generationer och så vidare. Utan istället fokusera på faktorer som är relevanta för mer än en individ, mer än en familj. Då får man en sorts mass-tänkande. Och om man börjar anpassa samhällsutvecklingen eller värderingar till vad miljontals människor vill, de minsta gemensamma nämnderna, så leder det till ett totalitärt tankesätt och därför till en kultur.

till tyranni. Så att en av tankarna här är att undvika att man hamnar i ett totalitärt tyranni. Vilket hon påpekar korrekt, som vi inte medjambelangar, blir en konsekvens av den här typen av tänkande. Men det som är konstigt med hennes artikel, det är att hon hela tiden pratar om demokrati och det demokratiska samhället.

Och hon framhåller de här aristokratiska värderingarna som den upphöjda och värdefulla delen av demokratin. Och för mig så ser det bara ut som att hon har stoppat in ordet demokrati i varannan mening i hela texten för att få det att låta... Jag vet inte, för att sätta in det i en sorts kontext som folk kan relatera till.

Boris

Nej, jag tror att det beror på att hon är feg. Hon är jättefeg. Hon vågar inte säga så här att det här är mitt ideal. Så här tycker jag att människor ska vara och så här strävar jag själv efter att vara. Det aristokratiska idealet där man utvecklas som individ och ställer krav på sig själv, det är ingenting som rimmar med samtidsandan i västerlandet. Hon vågar inte stå för det där och då kör hon den här knirken att vi tycker så här det är bra med aristokratiska ideal, men ni ska tänka på, ni andra, att det här är jättebra för demokratin. Så minta arg på mig för jag tycker så här, för ni behöver faktiskt min ståndpunkt. Och det där tycker jag fegar ur.

Martin

Det delar också till, som jag skulle säga, om jag förstår hennes resonemang någorlunda rätt, till ett ganska allvarligt felslut i resonemanget. I slutändan så håller det inte ihop. Väldigt mycket av texten är bra, det är nyttiga reflektioner. Men i slutändan, den här slutsatsen om demokrati är faktiskt helt förfelad som jag ser det. Det är inte så att aristokratiska värderingar är en essentiell del av det som vi gör.

Tvärtom finns en direkt motsättning mot aristokratiska värderingar och demokratiska värderingar. Förutom att det är ganska lätt att se det här på ett sorts filosofiskt eller logiskt plan, att de här två principerna går helt och hållet emot varandra. Demokrati är ju någonting som per definition fokuserar på massan, på helheten av alla människor och på majoritetsstyre.

Vilket är någonting som hon kritiserar i den här texten. Medan aristokrati på andra sidan är någonting som per definition utgår från individer och familjer som står oberoende från massan. Det är själva poängen med aristokrati. Men det är också så att ut historiskt perspektiv så finns det en viss sekvens i vilken olika samhällssystem tenderar att avlösa varandra.

Och då är det så, som ni är inne på här, att tyranni och ett totalitärt samhällssystem är någonting som historiskt tenderar att följa på demokrati. Det vill säga, den logiska utvecklingen av ett demokratiskt system är att den urartar till tyranni, eller försämrar ännu mer till tyranni. Därför att demokrati orsakar så mycket oordning.

Det är en regering i samhället som till slut tröttnar folk och då säger de här har vi en stark ledare. Så kan man säga att folket och de breda massorna förenas med en stark ledare. som tar makten från traditionella eller tidigare institutioner, men framför allt mot eventuella kvardröjande aristokratiska eliter.

Men demokratin i sin tur har en liknande relation till de aristokratiska system. som den ofta utvecklas ur. Så att först har man en aristokratisk ordning som är relativt väl fungerande men som leder till olika typer av problem som hanteras genom att man inför demokrati.

Och där finns en väldigt tydlig också historisk motsättning. Att aristokrati är inte en del av demokratin utan aristokrati är en annan typ av tänkande, en annan typ av samhällssystem som historiskt ofta föregår demokratin. i en sorts sekvens. Man kan gå tillbaka till Platon eller många klassiska tänkare.

Det här är ju bara en sorts tankefigur som har varit i hög utsträckning allmänt vedertagen. Det är i vår kultur. I vår intensivt demokratiska tidsålder så är det förstås en okonventionell, en udda uppfattning. Men i alla epoker som har varit orienterade på ett annat sätt, som inte haft den här fanatiska demokratiska ideologin, så har man sett det bredvid. Man har sett tydliga distinktioner mellan till exempel aristokrati, demokrati och tyranni.

Boris

Men det är också viktigt att komma ihåg att... samhällsformationer med tydliga aristokratiska... Stråk tenderar också att förflackas därför att man inom de olika aristokratierna inte förmår heller att upprätthålla de aristokratiska idealen. Så det där är ju en fråga i sig som är väl värd att diskutera. Hur upprätthåller man som individ de idealen egentligen oavsett samhälle men framförallt i det moderna samhället.

Det finns så många krafter som verkar emot ett sådant sätt. vara och se på sig själv. Det är ju den diskussion som bör förestryka, inte hennes diskussion om hur man ska utforma en slags PR-kampanj där ett aristokratiskt ideal ska kunna inlämnas i värdegrunden. Man ska vara elak.

Martin

Nej, definitivt är det så. Aristokrati är ju inte någonting som är en värdering. Någonting som har uppstått historiskt för att man har propagerat för vissa åsikter, att människor har blivit övertygade för vissa saker. Det är ett materiellt fenomen som kommer av att människor lever på ett visst sätt, att de äger vissa tillgångar.

Det blir ju komplicerat om vi ska gå in på alla... alla komponenterna i det här. Men om man skulle tänka sig en väg framåt, då måste man ju hoppas på att det faktiskt kan uppstå nya aristokratier, det vill säga aristokratiska människor och familjer.

Och det betyder ju, som ordet betyder då, det är alltså människor som är bättre än andra människor, lever på ett bättre sätt. Det är för alldeles en oerhört beundransvärd egenskap att eftersträva en aristokratisk värdighet och en sådan stat. Men det måste byggas på ett materiellt plan.

På ett sätt är det som att hennes artikel delvis går ihop. En av de positiva potentialen som kapitalismen skulle kunna ha är att den eventuellt skulle kunna möjliggöra återupprättandet. av naturliga aristokratier. Förr i tiden så skapades de aristokratiska samhällsklasserna inte minst genom krigföring.

De var väldigt starkt kopplade till krig som i sin tur belönades med landägande och som i förlängningen kopplades till ett fortsatt stöd av centralmakten i olika typer av krigsäventyr. I vår tid så kan man eventuellt, om man är väldigt optimistisk, jag är egentligen inte så optimistisk, men vissa ser sådana här tendenser att kanske IT-mogulerna i Silicon Valley börjar intressera sig för andra saker än bara sina affärer.

Kanske filantropiska verksamheter, eller jag vet, det blir väl skrattretande, men man skulle i alla fall kunna fantisera. om att en ny aristokratisk samhällsklass skulle kunna uppstå på en sorts kapitalistisk bas där deras status kommer från deras entreprenöriella framgångar snarare än mer. deras risktagande och ledarskap i krig. Fan trot, men det är i alla fall en tanke som man skulle kunna leka med.

Boris

Fan trot alltså, men jag tycker det är det som jag verkligen vill diskutera, som jag finner mer och mer värt att diskutera. Hur ser mekanismerna ut för att man ska kunna få människor och sig själv att leva upp det aristokratiska idealet? För man behöver ju inte bli it-demogul utan Det klassiska aristokratiska idealet är att oavsett samhällsställning så ska du kunna leva upp det aristokratiska idealet.

Om du så var tunnbindad i det gamla Sparta eller Aten. Och det är svårt att se möjligheterna till detta i det moderna samhället som det heter både mentalt, ideologiskt och materiellt. uppbyggt. Det tvingar den som strävar efter aristokratiska idealet att hela tiden interagera med krafter som definitivt inte har någon aristokratisk strävan utan bara strävar efter nivellering och fördomning och underkastelse.

Martin

Men det måste gå på något sätt. Medan demokrati handlar om nedbrytandet och förkastandet av alla hierarkier.

Likställandet av alla människor i en sorts jämlik massa. Eller ett massamhälle. Och de här två är näst in till direkta motpoler i en sorts... på ett sorts fält av olika tänkbara sätt att organisera ett samhälle. Så till att börja med så måste vi nog i alla fall ställa oss fullständigt fria från den moderna typen av demokratisk ideologi om vi ens vill utforska sådana idéer som hur man skulle kunna återupprätta en aristokratisk ordning. För all del en mycket intressant fråga som det skulle vara spännande att återkomma till. Ja.