Transkribering
Michael Perilloux: Styrketräning ett spirituellt vapen mot moderniteten
Martin
Michael Perillo Att återuppveckla mänsklig vitalitet. Ja, det var ingen dålig passning efter våra återkommande diskussioner om styrketräning här i Radio Bubbla.
Jag har ju uttryckt en viss skeptis till att fördjupa mig, och sa att jag återkommer om ett år. Men man blir så illa tvungen när det kommer sådana här långa och intressanta sä-ämnet. Det finns väl en hel del som man kan säga om den här. Artikeln, du gillar den också Boris Fröö.
Boris
Ja men jag är överförtjust i den för att använda ett fånigt uttryck. Den här, alltså jag hittar alltid något att gnöla på av den som jag skriver. Till och med när jag själv skriver. Men den här som tagen i min dagbok, den är jättebra.
Martin
Får jag vara djävulens advokat då? Ja, kör på! Alltså jag tror jag vet Boris varför du gillar texten så mycket. Varför den liksom bara glider in i din själ och passar så bra där. Jo men du beror på att jag fick déjà vu när jag läste den här texten för att den känns oerhört marxistisk. Inte till innehållet, inte till politiken utan till formen. Det känns som att läsa en sån här gammal testuggande trotskistisk artikel från Pravda eller nånting. Det börjar då med en svulst i rubriken. The politics of bodybuilding heter den.
Boris
Martin
det är bara den tittaren. Och sen så introducerar man problemet på ett ganska allmän sätt och sen kommer en lång, lång lista med tänkbara förklaringar. Alla är bra förklaringar till varför folk lyfter vikter. Att det är bra av atletiska skäl för bättre hälsa, man är bättre förberedd på krissituationer, det är bra av sexuella skäl, det hjälper att bygga mental disciplin.
Men trots att vi har den långa, jag skulle säga uttömmande listan på orsaker så finns det ändå någonting ytterligare som ändå inte är avslöjat med det här. För att förutom de individuella fördelarna med träningen så finns det sociala effekter. Styrketräningens samhälleliga funktion, precis som en marxist skulle tänka på det.
Därför måste vi ha ett mer komplicerat resonemang och komma fram till en mer upphöjd och dialektisk syn på det här. Sen kommer det också en stor textmassa av poetiska formuleringar, vilket jag gillar. Jag tycker det är väldigt trevligt att läsa. Det är en av orsakerna till att jag gillar lite sådana här neo-reactionaries.
I alt-right är det lite mer svulstigt poetiskt språk, det tilltalar min romantiska natur. Samtidigt kan jag reflektera över hurpass analytiskt många av de här meningarna är. Idén här är att det högre, det djupare syftet eller orsaken till att folk tränar, folk som är högerorienterade som personer, det är att en vältränad människokropp berättar en berättelse.
Det berättar en berättelse där människan är ett praktiskt instrument för kraft och liv. En människa är i sin toppfysisk form. säger till människor omkring den Jag jagar inte av denna världen Kom med mig om du verkligen vill leva Ja du vet jag köper det där direkt Hahaha Men du har ju rätt i det där Alltså det
Boris
är nästan genant Men att den här slank ner så jäkla lätt i min strupe Det beror ju precis på det här du säger alltså Det där Det är en gammal marxist som har skrivit, eller som har rört sig i den konär riktningen.
Martin
Exakt, exakt. Det är en gammal marxist som har skrivit och han har fortfarande kvar sitt gamla formulär. Man har bara bytt ut mycket av idéerna. Vilket är en sådan sak. Det är intressant och... Jag skulle kasta sten i glashus om jag gick till storms allt för entydigt mot den tendensen. Men det är lite av ett problem, apropå det som jag brukar prata om, att högern tar över vänsterns metoder.
Det var en reflektion som jag gjorde. Den här artikeln är en utmärkt text med många bra poänger, på ett svulstigt poetiskt sätt, men det finns också en substantiell kärna här. Grundidén som jag uppfattar, det som jag gärna tar fasta på, är att en välutvecklad mänsklig fysik, en stark, funktionell, vacker kropp. Det är någonting som blir något oerhört radikalt.
Egentligen så är det med ett självklarat sak som finns. Människor har också haft historiskt sett mer vältränade, vackra kroppar. Om man ser till exempel på relativt okontaktade stammar, jägar och samlare, befolkningar i vår tid. så har de ofta helt annan typ av muskulatur, annan typ av kroppshållning. De ser ofta väldigt starka, snabba och sunda ut. De ser inte feta, krokiga och degenererade ut. För de drar runt i djungeln och gör djungelgrejer som naturliga aktiviteter.
Boris
Martin
de gör ju det. I vår tid så har vi ett annat. där som vi ofta försöker ringa in på olika sätt, som jag brukar kalla för den här progressiva tendensen. Och det är mycket en destruktiv tendens som identifierar någonting för att motsätta sig det. Och där kommer den här konflikten hit. Man kan jämföra med till exempel modern konst.
Modern konst är inte en tendens. en sorts egen inriktning i sig, utan det handlar väldigt mycket om att negera och invalidera traditionell konst och klassiska estetiska ideal. Så att en väldigt stor del av poängen är att bryta mot de här gamla normerna. Och så är det hela vägen, att progressivismen måste hela tiden negera och invalidera hävdvunna principer.
Och en av de här principerna är ju till exempel... individuell självständighet, starka individer som kan ta hand om sig själva. Det är någonting som man vill byta ner och istället ersätta med idén att människor ska förlita sig på sina grupptillhörigheter. Och då behöver man inte vara stark och klara sig själv i en fysisk bemärkelse, för det ska vara gruppens ansvar.
Boris
Det där är jätteviktigt, därför att vi i en lång nästan epok i historien har man försökt utplåna tanken på att du är ditt eget ödesherre. Du formar ditt liv och ditt öde och därmed också din kropp. Det är därför vi ständigt har det här tjatet från de pedagogiska klasserna och omhändertagarna att det spelar ingen roll hur du ser ut.
Och det gör det visst. Förr i tiden så var det ett adelsmärke i nästan dubbel bemärkelse att man var stark efter sina förutsättningar. Det visade att man var en person med självbehärskning och kontroll. Det var lika viktigt som ett fast handslag eller förmågan att buga på ett korrekt sätt. Det där har man genom historien tagit bort.
Det spelar ingen roll vad du kan göra med dina händer eller din kropp. Du kommer. Du duger ändå. Och det är inte alls givet att det duger ändå. Göran Greiders argument duger inte. Inte bara därför att de inte är bra, utan de duger inte därför att han ser ut som han gör. Men det vågar man inte säga åt folk längre. Man kan inte ha tilltot till en människa som ser ut som Göran Greider, som inte ens kan kamma sig dessutom eller borsta skorna.
Det är jätteviktigt. Formen i all mening när det gäller den enskilda individen är viktig för att skapa trovärdighet kring personen och för att visa att personen har kontroll över sig själv. Och det där var ju väldigt viktigt förr i tiden när man valde den äldre maktkamp i Kungahuset till exempel. Henrik VIII stärker ju sin ställning och liksom just därför att han är, beskrivs alltid av samtiden, att han var ju extremt stor för sin tid och kraftfull och muskulös och en duktig jägare.
Ryttare och stark som fan. Det var viktigt förr i tiden. Det är ju först i och med att vi får sådana här små skrumpna människor som Napoleon som idealet försvinner. Det finns dock en liten liten sak jag vill reflektera över i texten som jag är lite fundersam på. Jag har ju en känsla av att den här personen som har skrivit denna utmärkta text.
faktiskt inte tränar själv på riktigt. För att då inträffar det här, alltså om man ägnar sig mycket åt fysisk träning och aktivitet så når man ju faktiskt också, har jag tyvärr själv upptäckt i vissa perioder, den där punkten där du de facto inte orkar ägna dig så mycket åt intellektuell aktivitet. Alltså det gäller att hitta balansen där och det berör han inte.
Det tycker jag är det svåraste om man försöker både skärpa sitt sinne och stärka sin kropp. Alltså att hitta balanspunkten. Jag är inte såhär jättebegåvad. När jag har kört ett två timmars pass på gymmet, då orkar jag sätta i ett avsnitt av Billions och kolla på ungefär. Vilket är i och för sig intellektuellt stimulerande. Men just att hitta balansen, det är inte bara en fråga om att bli bra på precis allting. Det är också en fråga om att hitta en slags... ja.
Martin
Just balans. Jag har alltid längtat tillbaka till att börja med styrketräning igen. Samtidigt har jag varit orolig, för jag minns att de två längre perioder, båda gångerna under några år, i ett taget som jag har hållit på med det, så har det tagit upp väldigt mycket av min energi, eller mitt mentala fokus.
Det är som att jag har blivit väldigt intresserad av träningen helt enkelt, och andra saker har framstått som mindre intressanta och mindre viktiga. Så att jag har blivit faktiskt mindre produktiv på andra sätt. Så jag själv har utvecklats på ett bra sätt och jag tror att det är sällan fel att utveckla sig själv och bli starkare och bättre och så vidare. Men det är definitivt en avvägning som man måste göra.
Det är sant att han inte reflekterar det nu. Jag tänkte också lite på hur han beskriver effekterna av träning och också den terminologi som han använder. Att han pratar genomgående om bodybuilding. Det är väl inte helt fel på ett sätt. Jag kan förstå att det här är mer filosofisk text och så vidare. Men om man rör sig i träningsvärlden så brukar man använda de här orden på ett lite mer exakt sätt. Det vill säga att bodybuilding inte är synonym till träning. styrketräning som det nästan antas i den här texten.
Boris
Ja, och bodybuilding har ju utvecklats i något tveksam riktning faktiskt sedan den klassiska perioden som tar slut någon gång med, tycker jag, Schwarzenegger och Lo Fring och andra. Så att det är nog en människa som har armlängdsavstånd på fel sätt till skivstången det här med, men läs väldigt inspirerande text.
Martin
Jag tycker det är läsvärd för budskapet och också för formuleringarna. Även om den här personen kanske inte är så bra på styrketräning. Jag kanske är bara fördomsfull, kanske bara tar sig lite poetisk frihet här med ord och så vidare. Eller är mer avancerad utöver än vad jag är. Men det här är en person som, ta med tusan, kan skriva ett marxistiskt manifest.
Boris
Ett marxistiskt romantiskt manifest. Det är länge sedan man såg den här underbara kombinationen. Men jag vill passa på att göra reklam för Bubblas BBS också, där det faktiskt finns en styrketräningsgrupp som diskuterar. Och den tar upp, läser man igen de inlägg som man har hunnit göra så finns det en viktig sak till där.
Och det avslutar vi här med bodybuilding. Man märker att väldigt många tar det här med träning seriöst. Men att de också faktiskt har kommit så långt att de väljer träningsform som är anpassad till deras personlighet. Vilket jag tror är jätteviktigt. Det finns alltså inte en form av styrketräning som passar alla. Utan det finns förespråkar för kroppsviktsträning som jag själv tycker är väldigt sympatisk numera.
Och så finns det sådana som är mer klassiska styrkelyftare som vittnar om hur skönt det är att känna sig tung i kroppen. Man ska prova sig fram till att hitta det som passar ens personlighet och kroppskonstitution. Det hör också till det här med balans. Det är skälet att bli premiummedlem faktiskt. Man får goda råd om sin fysiska utveckling.
Martin
Det finns mer att säga om den här textens marxistiska form. Jag har slått att lägga tandförtungel i, men jag ska göra det. Jag gillar verkligen biten om estetik. Men han måste först få ställa frågan, vad är egentligen estetik? Ja, det är så typiskt. Och sen det första exemplet han tar på vad estetik är en maskin. Hehe. En stor maskin full med motorer och vackert plåtskal och sånt där.