Martin

Mattias Lundbäck, premiepensionerna endast 13 procent av pensionssystemet och statens inkomstpension sämre och dyrare skulle aldrig få tillstånd att bedriva verksamhet på samma villkor som privata fonder. Rubriken är Magdalena Anderssons fond är den största bluffen hos bloggen Den hälsosamma ekonomisten.

Det är Mattias Lundbäck som har den bloggen och han har tidigare arbetat som politisk sakkunnig på regeringskansliet och som ledarskribent på Svenska Dagbladet. Jag måste erkänna att jag är helt obekant med den här bloggen. Känner du till den som förut, Martin?

Johnny

Ja, Lundbäck som han oftast kallas är ett bekant namn. Från vissa kretsar som jag har rört mig i. Frihetsfronten, Moderata sfärar, Frihetsområde och studentförbundet och så vidare. Han är en känd profil och kuf i de här kretsarna.

Martin

Hjälplatsen till vilka hemläxor, jag tror jag måste läsa lite äldre bloggposter av honom.

Johnny

Hans blogg är väl lite högt och lågt. Det är en del grejer som jag inte tycker är superintressanta. Sen ibland så är det ganska djupblodande analyser. Det är en del grejer som jag inte tycker är superintressanta. Framförallt inom hans expertområden, som jag inte minns det, är hälsoekonomi. Men han har också en tendens att nöda in sig på lite av varje. Han har också en lovade ambition att faktiskt utveckla sin blogg till lite av en generell nyhetssajt.

Där han skriver om allt möjligt och jag tror han försöker monetarisera den lite grann. Han är generellt intresserad av de här alternativa mediefrågorna. Jag följer själv inte hans blogg. särskilt aktivt. Men han är ett synnerligen bekant namn från rörelsen om man säger så.

Martin

Tackar för det. Adressen är alltså ekonomism.us för de som vill titta närmare. Men det här inlägget kan man säga är ett slags svar på den pågående debatten från politisk håll. Där man från politisk håll säger att premiepensionerna, de här fonderna, lurar sparare med höga avgifter.

Och retoriken är helt enkelt att folk är så dumma i huvudet att de inte kan välja sparfond själva och att staten ska göra det istället. Bagdad Maggan kan naturligtvis bäst. Den här bloggen beskriver lite det nuvarande systemet. Den allmänna pensionen består av två delar, inkomstpensionen och premiepensionen. Inkomstpensionen förvaltas av staten och tas upp som en skuld till framtida pensionärer, vilket räknas upp med ett avkastningskrav.

Avkastningen är fiktiv och räknas upp med motsvarande löneutveckling i samhället i stort, ett slags inkomstindex. Med andra ord så skäls pengar från... Den arbetande delen av befolkningen. Det bokförs som en skuld. Och sen i framtiden lovar staten att betala tillbaka plus ränta.

Så alla kan ju andas ut eftersom alla vet ju att staten alltid håller vad de lovar. Alltid. Den del som är fonderad och som förvaltas av fonder som spararna själva väljer uppgår till 13% av pensionsavgiften enligt bloggen. Om avkastningen i premiepensionen och inkomstpensionen är lika hög så kommer då även pensionerna en dag bestå av 13% premiepension och 87% inkomstpension.

Han skriver så här. Så kommer det med all sannolikhet inte att bli. Staten betalar nämligen en lägre ränta till spararna än vad den allra sämsta fonden i premiepensionssystemet gör. Inkomstpensionerna har sedan 1995 räknats upp med 3% årligen. medan premiumpensionen ökat med 6,4 procent per år. För att uppnå samma låga avkastning som staten erbjuder i inkomstpensionen skulle en privat fond behöva ta ut 2 procent i avgift om man även tar hänsyn till effekten på kapitalet, alltså ränta på ränta.

Vid en jämförelse med statens fond ser vi att avgiften som Magliela Andersson tar ut att de blivande pensionärerna är 150% högre än vad någon privat fondförvaltare i PPM-systemet överhuvudtaget tar ut. Så statens fond är sjukt mycket sämre än de privata alternativen. Men staten måste såklart skydda de stackars spararna genom att tvinga in dem i den egna superdyra skitdåliga fonden.

För pensionärernas skull. Men hela den här diskussionen är väl också rätt tramsig eftersom alla som är pålästa... förstår att man ändå inte kommer få ut någon pension värd namnet. I alla fall inte vi födda sent 70-tal, 80-tal, 90-tal och så vidare. Och vi som är entreprenörer, vi har ju sedan länge accepterat att vi inte kommer få någon pension om vi inte själva sköter det sparandet. Så, vad ska man säga här Martin? Det finns väl bara ett alternativ och det är ju att bygga en egen lada och fylla den utan maggans hjälp.

Johnny

Ja, det är ju ett otroligt vågspel. Om man skulle flita sig på att staten ska ge den biffen, jag vet inte ens om man ska kalla det för vågspel. Jag tror ju som du att sannolikheten är nära noll. Att man har någon nytta av... Självklart den statliga grundpensionen, men vi har ju även sett i Sverige hur staten agerar i relation till privata pensionsförsäkringar.

Hur man vid tillfällen till och med har gjort rena konfiskationer av privata pensionsmedel som man gjorde på 80-talet till exempel. Det skulle inte förvåna mig det lilla minsta om det hände igen. Så att alla i mina ögon... Jag är en amatör här, men i mina ögon ser alla former av sparande pensionsförberedelser som har någonting att göra med den svenska staten livsfarliga.

Så att de måste hållas långt bort från statens klor, alltså utomlands. De måste få ut pengarna i någon annan juridikation där staten inte kommer åt dem. Eller åtminstone se till att de inte sitter på någonting som heter pensionskonto, pensionsförsäkring. Därför att det kommer vara en av måltalerna för staten att gå på och konfiskera. Delvis i... enligt den här logiken som de redan har.

De kallar det för fond och det marknadsförs kan man säga. Som att man stoppar in pengarna och så ligger de i en stor pengabytta och sen så kommer de plockas ut igen. Men det är ju inte så det funkar i praktiken, precis som du förklarade. Det finns ingen påsepengar där, utan det är bara löpande räkning på statens budget. Enligt exakt samma logik så kan staten konfiskera verkliga pensionsbudgeter.

medel, som finns i en riktig fond, och säga att nej, nej, nej, vi löser det på samma fina sätt som de andra pensionerna. Att när den dagen kommer så kommer staten bara betala ut från statens kassa eller budget vid det tillfället. Det är ett livsfarligt och väldigt bedrägligt system. Och nu känner inte jag så många sådana människor, men det är lite oroligt. De få människor jag ändå känner som sitter i det här systemet och har hela sin utkomst från det här systemet.

Martin

Ja, det är viktigt att förstå att det är den arbetande delen av befolkningen, alltså den del av befolkningen som betalar in i systemet, det är den delen av befolkningen som betalar till de som inte betalar in i systemet. Och det är inte så att, precis som du säger, det är inte så att... Den konfiskering som sker från oss som arbetar, att det läggs i en pottöronmärk för våra pensioner, utan de betalades ut till nuvarande pensionärer.

Och systemet bygger lite på att de ofödda barnen ska arbeta i framtiden när vi är gamla. Och ja, frågan är ju då, kommer staten fortsätta kunna att hålla på som de gör nu? Och det verkar ju inte direkt gå åt rätt håll. Så att staten försöker ju då fylla de här ladorna med alla möjliga sätt. Och de här metoderna för att fylla ladorna kommer ju bara bli mer och mer omfattande ju värre kollapsen blir.

Så det är ju lite som du tidigare har sagt i radion att... Man ska alltid ha en privat sjukvårdsförsäkring, speciellt om man bor i Sverige. Och det är likadant med pensionen. Du måste ha ett privat sparande, speciellt om du bor i Sverige. Och då menar du såklart inte ett PPM-sparande, som är väldigt lätt för staten att konfiskera i framtiden, utan ett sparande som är betydligt svårare att komma åt. Fast egendom. Fysisk guld eller andra tillgångar utomlands i en annan juridikation?

Johnny

Precis, köp fastigheter utomlands i en juridikation som har rimliga äganderättsbestämmelser. Ha ett eller flera bankkonton utomlands. Ha fysisk guld i bankvalv utomlands. Det är inte så svårt. Det är ganska enkelt. Och är man osäker på hur det funkar så finns det många som kan hjälpa till med de sakerna. Men pensionssparande är ju en ganska substantiell del av en ekonomi.

De flesta ansvarsfulla människor avsätter ganska stor del av sina inkomster till det här sparandet. Över ett arbetsliv så blir det ganska stor summa pengar som mycket väl kan räcka till större investeringar i fastigheter, guldtackor. Eller vad det nu är för någonting. En annan aspekt av det här, och nu kommer vi igen återigen in på det här territoriet där man inte ska ta mig som en rådgivare, men bara som en sorts personlig reflektion som jag sätter mig själv och i andra, det är att när man tänker på pensionssparande och sina inbetalningar till pensionsförsäkringar, jag själv har sett det många gånger på nära håll, att folk blir väldigt, väldigt, nästan fixerade vid sitt pensionssparande.

Det finns ju en rimlighet i det med tanke på vilken stor del av ens inkomster, av ens sparande och hur viktigt det är för ens framtid att det fungerar. Man är väldigt intresserad av hur stora inbetalningarna är, hur förvaltas de, hur man ska göra det här valena aktiva delen av pensionssparandet. Det är ett stort skämt jämfört med att ha ett eget sparande där du har full fred.

Istället för att välja mellan de här kryssrutorna. Men det smalnar av människors perspektiv väldigt mycket. Att vara fast i det här systemet. Medan man får ett mer expansivt perspektiv. Och en mer expansiv livskänsla. Om man lämnar det här systemet. Jag själv är inget kloknätt exempel eftersom jag aldrig har trott på det här. När jag hade mitt första jobb någonsin så hade jag redan lämnat tron på staten långt bakom mig.

Så jag har aldrig trott att jag skulle få ett spänn. Jag har alltid bara skrattat åt de orangea kuveren och de här sakerna. Jag har alltid räknat det som att det där är pengar som de tar som jag aldrig får tillbaka. Precis som alla andra har skratt. Men däremot har jag sett vissa andra människor. Vi har också haft ett par lyssnarbrev om det här till Radio Bubbla. När man slutar förlita sig på det här och inser att jag måste lösa det här problemet själv.

Om jag inte kan lösa problemet själv, då får jag jobba. Oavsett hur gammal jag är. Jag får jobba tills jag dör. För att ingen kommer hjälpa mig med det här. Det är en otroligt befriande känsla. Det kan låta läskigt. Om man fortfarande sitter och försöker känna sig trygg i statens system. Men det kan vara väldigt frigörande och expansivt.

Att bara lämna det bakom sig och inse att jag har blivit lurad. Dratt sträck över det. Inte kasta bra pengar efter dåliga. Och även om det är i lite skala påbörja ett riktigt sparande. Som genomformar riktigt trygghet.

Martin

All frihetssträvan börjar ju inifrån i ett mindset. Och utifrån det inre kan man också ta sig ut i en större värld än vad den var innan man hade den frihetssträvan. Och det här med att jobba tills man dör. Man ska inte glömma bort att den här magiska siffran 65 det är ju en statistisk, historisk förutdelse.

När man införde det här pensionssystemet just då var snittåldern 65. Så man räknade ju kallt med att hälften av människorna hade arbetat tills de stupade för att då betala för dem som inte har stupat. Reinfeldt, innan han slutade som statsminister, sa ju mycket tydligt att den här siffran 65 kommer att höjas till 75 eller någonting sånt.

Det är bara att vakna upp, lukta på kaffet och inse att ja, du får jobba till du är 75 i alla fall. Om du förlitar dig på det statliga pensionssystemet. Ja, vi får önska alla lycka till med att bygga sina egna lador och hoppas på att ni kan fylla dem på kreativa sätt.