Martin

Klaus Bernpeintner, Althögen ej alternativ till libertarianism, utan en av dess många inkarnationer, präglas av fokus på identitet och ointresse för ekonomi. Klaus på Mises-institutet fortsätter sitt utforskande av den så kallade Althögen. Alternativhögern, alt-right, tjärtban, har många namn.

Claes använder termen alt-höger. Jag vet inte om han har skrivit en eller fler artiklar tidigare, men det är uppenbart att han är ute på en sorts utforskande resa där han försöker lära sig mer om det här förvisso nebulösa konceptet alternativhöger. Det är inte helt lätt att få grepp om det.

Och ibland så får jag en känsla som jag misstänker att Klaus delar. Att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Inte desto mindre så har vi här ett generöst försök att ta till sig alternativhögernas principer som tar avstamp i en text som är skriven av Vox Dei.

Vox Dei som har varit en hängiven kultur. Libertarian av den Mises Rothbardianska skolan. Det är en barnsben som jag förstår det på grund av den familj som han växte upp i. Men så har han så småningom kommit att betrakta sig själv som en fördetta libertarian. På hans blogg så har han skrivit ett sorts manifest som har fått ganska stor spridning.

Som heter What is the alt-right? Det finns även en översättning i svenska, faktiskt. Han har låtit översätta den till nu 30 olika språk. Den sätter upp 16 korta punkter för att sammanfatta vad alternativhöger är respektive inte. Klaus har gått igenom de här och filosoferat. Hans slutsats är i mångt och mycket samma sak som han har påpekat tidigare för tjänstfullt inlägg på Mises-institutet och som även vi har påpekat här i Radio Bubblat.

I hög utsträckning så verkar det handla om missförstånd. Det finns en del libertarianer som... rör sig mot alternativhöger. Jag brukar säga ibland så här vad nu det betyder. Som Klaus säger här ibland hör man någon som säger så här jag har gått vidare från libertarianism och blivit allt högre. Och det är lite oklart vad det betyder så vad är det egentligen i den nya alternativhögerpositionen som inte ryms i en libertariansk uppfattning?

För att libertarianismen är som vi ofta påpekar en så kallad tunn. ideologi. Det är egentligen bara ett ganska enkelt skelett bestående av några få grundprinciper som alla libertarianer är överens om. Nämligen att våldsindicering är otillåtet och att eftersom staten bygger på ett så gott som obegränsad våldsindicering från en våldsmonopolist så måste statens...

Storlek och roll begränsas oerhört mycket. Vi måste ha så liten stat som möjligt. Därmed har man inte sagt särskilt mycket om hur samhället ska se ut, förutom att staten ska vara väldigt liten. Libertarianismen som sådan säger ingenting om alla de här andra aspekterna. Om den insikten som gör att man går från libertarianism till allt högre, om den insikten är att man plötsligt förstår att det behövs mer än bara en eller två simplistiska principer för att bygga ett samhälle.

Då får man konstatera att den personen som säger så har aldrig skaffat sig en särskilt djup förståelse för libertarianismen. Det är en sak som skapar förvidring i den här överlappningen som finns mellan vissa libertarianer och vissa personer som snarare ser sig som förrättade libertarianer och delar av alternativhögen.

Och sen allra i hög utsträckning när frågan om identitet. Identitet eller kanske till och med ras, så kallad etnonationalism. Och då finns det folk som säger så här att jag brukade vara libertarian, men nu inser jag att det finns de andra sakerna som är så otroligt viktiga. Vi måste agera nu för att rädda världen, rädda Europa, rädda den vita rasen från undergång, för att bli erövrad av araber och islam som ansätter Europa och så vidare.

Men som Klaus mycket påpekar så är det så att även om det finns saker som är väldigt viktiga, och jag för min del, jag pratar ju ofta i Röde Bubbla om hur orolig jag personligen är över islam och islamisering. Och att jag faktiskt är väldigt pessimistisk rent av på den punkten. Jag är inte en av de som säger upp till kamp för att försvara Europa, för jag tror egentligen att det är kört.

Jag är väldigt långt gången åt det där hållet. Men som Klaus påpekar, den saken gör inte att de grundläggande ekonomiska lagar... som libertarianismen ytterst handlar om invalideras. Precis som att andra lagar som finns, naturlagar, andra grundläggande principer, de gäller oavsett vad man tycker om det ena eller andra, eller att det finns något annat som är viktigt.

Så det hjälper inte hur... hur viktigt den är med någon sån här kulturkamp eller identitetsperspektiv. Det är fortfarande så att staten är ett enormt problem och alla typer av statliga interventioner, statliga regleringar kommer skapa mer eller mindre oförutsedda negativa konsekvenser som kommer innebära större problem än de fördelar, de tänkta fördelar som man eventuellt får i andra änden.

Och oavsett så finns det inte mycket till konflikt. Mellan de här perspektiven, i den mån som Alternativhögern förespråkar, åtgärder, strategier som bygger på statligt tvång, så är det ineffektiva strategier som ännu inte kommer kunna lösa problemet på något effektivt sätt. Medan de många effektiva sätt som faktiskt finns för att bemöta de här problemen, som snarare har att göra med till exempel kultur, folkvandringar, identitet och så vidare. De mest effektiva lösningarna är sånt som libertarianer, konservativt eller högerorienterade libertarianer är 100% överens om?

Boris

Ja, personligtvis. Vissa av de här, jag tycker det är bra att Claes skriver här. Sen när jag ser liksom, jag tycker framförallt att all-tracks-rörelsen är så jäkla nebulös. Jag tycker det är lite svårt att behandla den som en enhetlig rörelse trots allt. När man ser i en sakad dokument som den här som ska punkta ner den, dess trosatser. Det finns punkter i det här dokumentet som, jag vet inte varför, men på nästan Erik Erfors art och sätt så vände det sig lite i magen inför punkt 14 där Orgite anser att vi måste säkra Den vita folkets existens och ett framtid för de vita barnen.

Det är någonting i själva språket där. Jag är på något sätt, jag får alltid obehagstjänsten när det här förbannade vi dyker upp. Vi måste säkra existensen. För mig ligger det alltid i stora sätt väldigt obehagliga saker då det där förbannade vi, det är det som har hög relevans i det här alltså. Och sen är det så tomt på innehåll att säga att det vita folket och de vita barnen, alltså en rörelse som ska mobiliseras kring vithet är ju fan inte mer begåv än en rörelse som ska mobiliseras kring svarthet. Eller gulhet.

Martin

Ja, jag är benägen att hålla med. Och just den här punkten med 14, det är ju en sån här klassisk white nationalist ramsa. De så kallade 14-orden. Som är väldigt berömda som folk här i Sverige ser till. De 14 orden är alltså We must secure the existence of white people and the future for white children. När man ser de här människorna använda sifferkombinationen 14, 88.

De syftar ju 14 på just de här 14 orden och 88 är en kod för bokstavskombinationen H. H. Heil Hitler. Åtminstone så har jag förstått det. Jag är inte någon superexpert på de här sakerna. Men det är en sån här central slogan som de använder sig av. Jag är benägen att hålla med Boris och det är väl någonting som jag själv skulle trycka på lite mer om jag skrev en skrämstakt.

en liknande text. Och det är inte osannolikt att jag kommer göra det faktiskt. Jag har på ett tunt haft några saker när jag är bakhuvud och tänkte att jag kanske måste skriva någonting lite mer uttömmande. Det är dags för det. Ja, det kanske är dags. Och en av de frågorna som jag skulle vilja sätta lite mer fokus på, det är just frågan om den här etnonationalismen och det ras-tänkande som är starkt associerat med det.

Så man kan säga att etnonationalismen historiskt ledde till i förlängningen. Via Darwin förmodligen. så ledde den nya typen av nationalism till en sorts rastänkande som vid den tidpunkten var ett fullständigt nytt fenomen i den europeiska historien. Så det är någonting som kommer väldigt, väldigt sent i historien.

Ingenting som är frankrat i århundraden eller årtusenden av europeiskt tänkande. Och som jag har varit inne på tidigare, säkert flera gånger i Råd i bubbla, så är specifikt den här idén om vita människor, den vita rasen, en. En fullständigt ohistorisk begrepp. Det är en amerikansk uppfinning som inte har någon genklang alls i europeisk historia.

I Europa har man definitivt haft identiteter, men de har varit baserade på nationalitet och etnicitet och uroldiga europeiska stamtillhörigheter. Det är inte på hudfärg och en påhittad så kallad vit ras. Det är en farlig typ. av kollektivism, som du säger Boris, det här vidtänkandet.

Jag läste en bok för inte så länge sedan som beskrev det som nostrism, viismen, som är en väldigt farlig avvart. En sak som händer när man tänker på det här sättet, på det här rasistiska eller etnorationalistiska sättet, det är att man upphöjer miljontals människor till en sorts pseudoaristokratisk status.

Ja. Bara för att du är vit. så har du någon speciell särställning. Du är mycket bättre än de som inte är vita. Eller vilka grupper det nu handlar om. Och det är en sorts logisk utveckling från etnonationalism och demokratiska idéer och en sorts demokratiserad rasism.

Men den saknar verklighetsförankring. För att det är en sån här I verkligheten så är det inte så att alla som är vita eller alla som är svenskar har någon typ av relevanta högstående drag som förenar dem och skiljer dem från alla andra människor. Det kan vara ett verktyg som kan användas i viss utsträckning för viss analys, men det är faktiskt helt på tok att sätta det här som en central analyskategori. Men det finns ju många, många andra saker som är mycket viktigare.

Boris

För mig kan man bara prata om vi när man ingår i en medveten och självvald gemenskap. Ett mål om att göra någonting. Då kan man säga vi. Men när vi baseras på sådana här definitioner som är just väldigt lösa i köttet som hudfärg eller någonting annat liknande. Så det kommer inte att sluta med att någon lanserar sig själv och sin grupp som uttolkare av vad vithet egentligen är. Och så tar de kommandot över det här med vithet. Jag förstår aldrig, jag fattar inte att folk vill vandra in i det här riktigt.

Martin

Ja, jag får fundera vidare på det här. Men jag kanske får skriva en hel bok. Jag kanske får skriva en hel bok om högerfrågor, libertarianism och allt höger och etonationalismen och allt det där. Det är mycket krångliga saker som behöver redas ut faktiskt.