Martin

Markus Malcolm, Situationen i norra Afghanistan samt datorspelet King of Dragon Pass, bevis för att libertarianism aldrig kommer fungera. Inbyggda självmotsägelser omöjliggör debatt. Med anhängare.

Boris

Har du lyssnat på den här?

Martin

Jag har lyssnat på...

Boris

Berätta, jag är rätt nyfiken på argumentationsgången här.

Martin

Det låter som ett spännande och bizarrt argument. Ja. Det är precis det det låter som. Jag har ju, som jag sa i några tidigare avsnitt från några veckor sedan, så... Jag sa ju att jag ska försöka lyssna på Marcus och Malcom. Det är många som pratar om dem och sånt där. Jag ska se, vad är What's the fuss about? Jag ska lyssna på några avsnitt. Jag har ju lyssnat på en 10-avsnitt eller någonting nu. Och jag brukar göra det, jag brukar lyssna på podcast när jag kör min styrketräningsrutin.

Så jag kör Marklyft och Malcom. Och sen så har jag Botaniserat. Det är deras utbud. Och känslan jag får inför avsnittet påminner mycket om min allmänna känsla som jag får kring Marcus och Malcom. Nämligen att jag har sett fram emot det här avsnittet. Eller tänker, ja, vad det intressant ska bli. För de har sagt det de ska prata om, om libertarianism i ett avsnitt.

Förhöra deras synpunkter och sånt där. Men sen när jag väl lyssnar så är det som att det finns ingenting där. Det händer ingenting. Jag tycker ofta att det är ett podcast. Det känns som att det ska vara intressant på ytan. Det kanske är för att alla säger att det är en så intressant podcast. Att den är lite ovanligt intressant och smart för att vara en vänsterpodcast, tror jag att många människor menar.

Men i praktiken så är det faktiskt väldigt ytligt. Det är ointellektuellt, det är väldigt mycket tomt, poserande, väldigt mycket resonemang som plåser till sig. Påbörjas eller inte ens påbörjas, men indikeras. Men sen bara lämnas där hem. Sen går man vidare till någon allmän poserande tjafsa med folk på vänsterkanten och sånt där.

Men nu ska jag titta lite på vad de sa i det här avsnittet. Så de säger inte så mycket, de är engelska en halvtimme och då pratar de libertarianismen. Det är väldigt, väldigt lite som faktiskt sägs. De säger till att börja med att det finns färre än hundra libertarianer i Sverige. Det är en väldigt liten grupp. Det finns max hundra stycken, säger de. Ja, fortsätt.

Det kan vara så att det är jättemånga av dem som inte är libertarianer, bara hängarounds med vänsterinfiltratörer. Men den gruppen som heter Ankeborg, men det ska man ju säga att en väldig bubbla, har ju runt 900 betalande medlemmar. Alltså inte folk som följer, det är 12 000 som följer oss på Facebook och kanske 3-4 000 återkommande lyssnare på den libertarianska podcast som du känner till.

och lyssna på just nu. Men vi har också 900 betalande medlemmar så kanske inte libertarianer, men de är åtminstone tillräckligt sympatiskt inställda för att donera pengar varje månad till ett tämligen hardcore-libertarianskt projekt. Så det var lustigt att börja med en sån här uppgift om att det finns max 100 libertarianer. Inte för att det är viktigt, inte för att det spelar ingen roll om det finns 10 libertarianer i Sverige eller 10 000.

Personligen så tror jag att det kanske finns 1 000, 2 000 och sånt där. Medvetna libertarianer som skulle tänka sig på sig själva på det sättet. Det finns på hundralibertarianer, man träffar dem aldrig i verkligheten, säger de. Men på internet dyker de upp lite överallt. Och de är boksmarta. De är boksmart, precis som trotskister, säger han. Under det här avsnittet ska jag ha flera märkliga paralleller mellan libertarianer och trotskister. De är lite grann liknande storheter i Marcus Malcolms värld.

Boris

Jag måste hela tiden fråga, på vilka grunder då? Att båda grupperna läser böcker?

Martin

Ja, precis. De är boksmart. Jag förstår att de är boksmart då som att man är smart och beläst. Men inte så praktiskt orienterad.

Boris

De flesta turistkister jag känner till de senaste 20 åren som inte är aktiva turistkister har snarare rört sig i en slags neo-con-riktning. Det finns en mycket större affinitet mellan turism och lusten att skicka amerikansk trupp ut i världen.

Martin

Medan franskister är libertarianer, egentligen.

Så problemet med libertarianismen är inte att det är skillnad i preferenser mellan en socialdemokrat och en kommunist. Det är det exempel som de tar. Utan problemet är att oavsett vad man tycker om libertarianska uppfattningar så är de så paradoxala. Så de upplöser sig själva genom att konfliktera mellan de egna premisserna. Tyvärr så får vi inte så mycket exempel på vad det handlar om.

Det som nämns är att libertarianismen förutsätter en idé om att alla människor är en del av en. fria individer, fullständigt metafysiskt fria individer som aldrig är beroende av andra människor. Och om det inte är så att människor är helt fria individer som funnits oberoende av sig vidare, då faller hela det libertarianska projektet, enligt Marcus och Malcom.

Och de påpekar då att själva idén om den fria individen är en produkt av ett specifikt samhälle. Det är inte ens en universell idé, utan en väldigt specifik lokal idé som bara funnits i en viss kultur. Undertextning.nu Och för att den typen av radikal individualism ska kunna existera, så förutsätter det en gigantisk stat som kontrollerar hela samhället.

Det tror jag är ett så gott som ett ordagrant citat för någonting som Malcolm sa. Om man ska vara generös så kan man säga att det ligger någonting i det här resonemanget. Det är bara det att det inte är en beskrivning av någonting som någon libertarian som jag någonsin har träffat. Möjligen att du kan hitta en eller två personer i Ankerborg som låter lite grann som att de är lagda åt det här hållet. Men det finns ju ingen seriös libertariansk debattör eller författare eller ens någon som man träffar på i Bulla Premium eller Frihetsfronten eller någon diskussion.

För det libertarianer hela tiden påpekar, det är att... Det som är essentiellt för samhället är de organiska, naturliga relationerna mellan människor. Och ett av de största problemen med staten är att staten bryter ner de här naturliga relationerna. Det finns väldigt stor medvetenhet om att människor inte är abstraherade individer som aldrig behöver ta hänsyn till andra människor.

Man kan säga tvärtom att ett fritt samhälle på många sätt är en fritt samhälle. forcerar relationer med andra människor och tvingar människor att ha sunda, organiska, ömsesidiga relationer med folk. Och det är staten, den enorma välfärdsstaten, som skapar den här atomistiska individualismen som isolerar människor från varandra genom att säga att människor ska inte vara beroende av normala organiska och sociala sammanhang för att överleva, utan de ska enbart vara beroende av staten.

Alla ska bara göra sig beroende av staten. På så sätt ska de bli fria från varandra. Ibland i Sverige kallar de det för statsindividualism. Det är väl någonting i stil med det de beskriver. Det är bara att det inte är en libertariansk idé. Det har ingen koppling till någonting som libertarianer faktiskt tror på eller förespråkar. En annan sak de tar upp då är att i deras huvud så verkar libertarianism vara ungefär samma sak som statslöshet.

Alltså frånvaron av en stat. Det är det som libertarianer eftersträvar, tror Marcus Malkom. Och då har de det lysande motargumentet att om man bara tar bort staten från ekvationen, om man bara avskaffar staten, då kommer inte det automatiskt leda till att det uppstår en väl fungerande marknadsekonomi, påpekar Marcus Malkom.

Fullständigt korrekt. Tack Marcus och Malmö. Och det är då liksom, för det händer så då att vi får nya lyssnare som kommer in då och då så vi kan säga några meningar om det. Det finns naturligtvis inga libertarianer någonstans som tror att, varje de som tror att statslöshet är det enda målet, det enda som eftersträvas, eller att bara man tar bort staten så händer det automatiskt massa bra.

libertarianska saker, utan det som libertarianer förespråkar det är en uppsättning alternativa institutioner som bland annat inkluderar marknadsekonomi, men kärnpunkten, det centrala det som är A och O i den libertarianska tankevärlden är idén om ägande. om äganderätt eller mer exakt väldefinierat ägande.

Det som är det centrala, det positiva innehållet som man arbetar för. Och det kan ske inom ramen för en stat. En stat som garanterar äganderätten, som man säger. Som ser till att man har ett väldefinierat ägande, väldefinierad överföring av egendom mellan aktörer. Det kan också ske i en statslös kontext med en anarchokapitalistisk modell.

Men poängen där är inte framförallt att man tar bort staten, utan att man skjuter till institutioner som på ett effektivt sätt kan försvara ägande och avtalsfrihet och marknadsprinciper. Så återigen, det är en fullständig hamngubbe och de diskuterar inte ens libertarianismen. Sen påpekas det också att det finns inga demokratiska förhållanden.

praktiska exempel på libertarianska samhällen. Det är orealistiskt, för det finns inga libertarianska enklaver. Libertarianer har inte gått ut och skapat små, små öar av libertopia. Och man skulle kunna säga många saker om det där. Jag ska inte här gå in på Man skulle kunna vända det här argumentet mot deras ståndpunkt. Det skulle eventuellt vara intressant.

Men förutom att det finns många libertarianska sammanhang, det finns fria marknader. Nästan vilken produkt eller tjänst som man än tittar på så finns det någonstans i världen som den här produkten eller tjänsten produceras med så gott som helt marknadsekonomisk mekanism.

Som jag har påpekat ganska många gånger tidigare också så behöver man inte göra något mer avancerat än att bara gå bakåt i historien. Några årtionden, några århundraden för att få se hur allting som vi idag tar för givet att staten gör, görs av andra situationer. Jämfört med hur det är idag så var nästan alla länder, skriande libertarianska ordningar för 100 år sen, 150 år sen.

För att det fanns inga länder då som hade högre skatter än 10% eller någonting. Idag är man ju definitivt en toklibertarian om man förespråkar så låga skattesatser. Ändå så fungerar det saker och ting. Så historien är det allra bästa exemplet. Dessutom hela världshistorien är är väldigt libertarianska i bemärkelsen att det fanns inte stora stater som la sig i precis alla aspekter av samhället och styrde hela ekonomin och så vidare.

I alla fall, man kan väl för all del göra ett sådant argument och jag tycker att man ska diskutera. också ifrån det perspektivet. Finns det faktiska exempel på det folk förespråkar? Men det är liksom... Det var en väldigt ointressant diskussion. Den enda libertarian som nämndes, så att jag kan minnas i det här inslaget och som citerades, var Jean Frick.

Jean Frick verkar ha blivit någon sorts husgud för Marcus Malcom. Varje avsnitt pratar de om Jean Frick, ofta med en sorts beundrande ton. De gjorde också en intervju med honom och en av dem, Marcus, jobbar ju nu... Jag kan uppskatta att han har stor respekt för sin arbetsgivare. Det är hedervärt. Men när Jean-Fricq ständigt återkommer och också lyfts fram som den främste företrädaren för libertarianismen.

Jean, han är en trevlig kille och en god kamrat liksom, men jag tror inte det finns någon libertarian som tänker på honom som en ledande libertarian. Någon som man refererar till och citerar, där man ska förklara libertarianism eller libertariansk ideologi eller någonting liknande.

Boris

Det kan ju vara du, jag som har missat något där.

Martin

Det kan vara så. Jag tror bara att det som Marks och Malcom valde att göra är att podcasta en snitt om någonting som de faktiskt inte vet någonting om. Och de är så pass lata och arroganta att de inte ens kunde bemöda sig att lägga tio minuter på att läsa en Wikipedia-sida. om det som de ska prata om och kritisera. Hade de gjort det, det hade kunnat bli intressant.

Det hade kunnat bli giftigt. Men... En otrolig slapphet, faktiskt. Som jag hade sett fram emot det här, att få lite tuggmotstånd och liksom... Man kanske kan ha en dialog eller nånting. Men tyvärr, måste jag säga, jag har verkligen försökt att gilla deras podcast och jag var jättesugen på det här avsnittet. Men... Det är väldigt... Det är väl ganska ointressant faktiskt.

Jag måste också få säga bara... Jajamän, säg inte. Jag måste också säga en sak till. I det här avsnittet, det är kul med utläggningar, det är kul när folk tar av på tangenter. Men en bit in i det här avsnittet så börjar Malcolm, han ska ta ett exempel på varför den libertinanska världsförskådningen och den libertinanska antropologiska synen på världen är förfelad.

Jag börjar med att berätta om ett dataspel, och det är det som nämns i rubriken. Jag tänkte återknyta till det. King of Dragon Pass är ett tydligt klassiskt dataspel. Jag känner inte till det. Jag kollar upp det sen, det verkar ganska intressant liksom. Det handlar om att man ska vägleda någon liten stamm, någon liten folkstamm i en fantasyvärld. Och det finns mycket intressanta saker.

Ibland så berättar man att det finns vikingar som rider på dinosaurier. Och de som har gjort det här spelet då, de har läst jättemycket historia för att förbereda sig. Och de har rökt väldigt mycket mariana också, enligt uppgift. Ja, och... Då säger man att när man sitter och spelar det här spelet, då fattar man verkligen hur en marxistisk, historiematerialistisk syn på världen är korrekt.

Och det här är argument som han framför, att det som är ett bevis för att historiematerialismen är en bra världsutskådning är att det här obskyra fantasispelet... genomsyras av en historiematerialistisk idé. För att de som har gjort det är historiematerialister. Historiematerialismen har chancerat lite sen din tid, eller hur Boris?

Boris

Nej, det går inte att ta spjärn. Det offentliga samtalet präglar sig av att folk som deltar i det blir dummare och dummare. Där måste man bara akta sig för. Tycka saker och ting om allt dumt som sägs. För risken är att man sänker sin nivå. Det går inte att diskutera den historiska materialismen och dess problem med utgångspunkt som ett jävla dataspel.

Martin

Jag tror man skulle kunna ha en sådan diskussion, men argumentet kan inte vara att historiematerialismen är uppenbarligen sann eftersom den till och med genomsyrar ett dataspel som är gjort av historiematerialister. Det här är inte bara en... en sorts sidopoäng som nämns i förbifarten. Malcolm lägger fyra-fem minuter på att prata om det här dataspelet och beskriva hur det funkar och sånt där.

Och det är liksom, jag vet inte, en sjätte del, en sjunde del, åtminstone en åttondel av hela inslaget som handlar om libertarianismen. Så det som du säger, Borg, det är svårt att ens ta spjärn. Jag önskar vi kunde ha en dialog, men jag vet inte om det är de här människorna eller någon annan. andra intressanta vänstermänniskor. Men det finns liksom inte ens något att ta spjärn mot.

Boris

Nej, och då ska man nästan låta bli för att man tvingas, man märker ibland när man ska skriva någon sak, när man tänker, nej jag ska inte göra det. För att man sänker den operativa nivån på sin egen hjärna på något sätt. Som gör att i slutändan kanske man inte kommer tillbaka till ett normalt sätt att tänka.

Martin

Jag återkommer till den här idén som jag haft tidigare i bostad. Kanske du och jag ska starta en marxistisk podcast.

Boris

Ja, nej men alltså det är ju marxismens räddning på något sätt.

Martin

Det är så deprimerande att det inte finns en enda intelligent vänsterpodcast. Det borde liksom finnas. Det är ett vakuum på marknaden. Om ingen annan gör det, det kanske faller på vår lott.

Boris

Vi kan ta det som ett jobb helt enkelt. Ja, då får vi se. Cloud Source har vi överens där.

Martin

Vi får starta en seriös intellektuell marxistisk podcast. Vi kan börja med ett avsnitt där vi på marxistisk grund sablar ner libertarianismen.

Boris

Ja, det går ju att göra den ansatsen. Det finns jättemycket att säga.

Martin

Det finns jättemycket argument som jag skulle svettas om jag fick emot mig. Som man kan ge från en socialistisk eller marxistisk grund. Jag är inte så benägen att bjuda på de gåbitarna, men det är nästan så jag blir sugen. ta fattheten som finns hos de som ofta utmålas som någon typ av intellektuell spjutspets genom vänstern?

Boris

Ja, jag känner igen en känsla. Jag tänker alltid på det här svårskött... Alltid tänker jag på fastafrikiets svårskött pastorat, alltså. Det här att det kan ta av i en oväntad riktning om vi gör... Vi ska inte förse dem med sådana vapen. Vi ska inte tala om för dem. Genom teoretisk skolning är det bättre att de håller på att köra med dataspel och tror att det ger dem någon kunskap om tillvaron.

Martin

Apropå så har vi kanske ägnat aningen för mycket tid. Jag tänkte kort nämna den här grejen. Så klart så blir det ett jättelångt inslag. Det är symptomatiskt att människorna får mycket mer uppmärksamhet än de förtjänar.