Transkribering
Paris höjer straffskatt på tomma bostäder, 100 000 bostäder används enbart som investeringsobjekt
Martin
Paris höjer straffskatt på tomma bostäder. Överhettad marknad gör att mer än 100 000 bostäder används enbart som investeringsobjekt. Det här är en nyhet från Paris där den staden också upplever en enormt överhettad bostadsmarknad. 100 000 bostäder, hur mycket är det då?
Jo, enligt artikeln motsvarar det 7,5 av bostadsbeståndet i Paris. Tidningen Le Monde menar att 40 000 bostäder- -"inte ens är inkopplade till elnätet." Vi har tidigare pratat om hur för låga räntor- -"eller till och med negativa räntor, leder till spekulationsbubblor"- -"som förr eller senare kraschar, som alla bubblor gör." Under en bubblas uppgång försöker individer skydda pengarna.
Om man är förmögen kanske man parkerar överskott i olika typer av tillgångsslag– –och försöker parkera pengar för att sprida sina risker. Bostäder är en sån typ av tillgång. Vi ser på många platser i världen att bostadspriser har nått nivåer– –som vi inte går att motivera i termen.
Det handlar om avkastning i kassaflödestermer. Redaktionen mellan köp och skiljning– –och de intäkter man kan få om man hyr ut lägenheten– –är försvinnande liten. När avkastningen historiskt sett blir betydligt lägre– –än vad det tidigare har varit, så är det också en tecken på en bubbla.
Nåt som är ännu mer tecken på en spekulationsbubbla- är när bostäder köps för att inte ens hyras ut. Då handlar det inte längre om en fungerande marknad- där folk med överskott av kapital- tillhandahåller en tjänst till marknaden- i det här fallet en bostadstjänst. Då handlar det enbart om spekulering.
Det är inget fel med spekulation överhuvudtaget. Det är en enormt viktig del i alla marknadsekonomier. Men problemet blir när staten på olika sätt- –skapar ekonomiska incitament som inte skulle ha funnits där- -.om marknaden hade fått agera fritt. Det som är beklämmande i det här fallet är att... Först sänker staten räntorna så lågt- –att individer tvingas springa in i tillgångsslag som stiger kraftigt.
som en konsekvens av allt för låga räntor. Och det är ju liksom så att säga, inte alls konstigt om man tittar på hur de individerna agerar. Nummer två är att staten blir grinig över att individer agerar efter de förutsättningar som staten själva har skapat. Nummer tre i det här fallet i Paris så blir staten så grinig att man börjar straffa individer som har agerat utifrån en ekonomisk verklighet som staten själva har skapat.
Och i fallet i Paris så har staten infört en straffskatt på 20% av marknadshyran även om man inte hyr ut. Bostaden alls och nu ska den siffran höjas från 20 till 60 procent. Så om du har köpt en bostad, inte hyr ut den, så ska du betala 60 procent av en marknadshyra. –som du inte får. Men i en värld av negativa räntor– –är det kanske inte ens avskräckande.
Att parkera pengar i bostaden och betala en fejkskatt– –och att du får ett negativt skattsflöde– –är exakt samma sak som om du parkerar i en statsobligation– –med negativ avkastning. Om inte nominellt, så i alla fall rejält. Vad ska man säga om det här, Martin?
Johnny
Det är ett av många, men ändå ett osäkert... Det finns ett vanligt flagrant exempel på hur staten... Det finns olika sätt att uttrycka det. Den ena handen vet inte vad den andra gör. Staten försöker reglera olika komplexa system från flera håll samtidigt på sätt som hamnar i konflikt med varandra. Det finns en klassisk formulering som är en beskrivning av statens logik.
Om den rör sig beskattar den. Om den fortsätter röra på sig... Om den slutar röra på sig, subventionera den. Här har man en delvis annan mekanik. Om den existerar, subventionera den. Om den börjar röra på sig, beskatta den. Om den fortfarande finns där, subventionera den. Det kanske ska bli reglerat i nästa steg då. Då ska det regleras. Kanske börja expropriera tomma bostäder eller någonting.
Det är nästan svårt att förstå hur man kan missa det här problemet i den här uppenbara situationen. Att staten skapar problemet och sen börjar den göra en massa desperata saker för att försöka åtgärda det. Utan att göra någonting åt grundproblemet. Men jag har en fråga där. Du säger att spekulation är inget fel på spekulation och det är normalt och sånt där. Jag är helt med på noterna vad det gäller aktie i ett företag eller valutor för den delen.
Det är en del av mekaniken, en del av den normala prissättningsmekanismen, att man spekulerar. Men är det verkligen så för fastigheter? Det måste ändå vara så i mindre utsträckning för fastigheter. Finns det exempel på sund spekulation i fastigheter som gör att man till exempel... –och bygger en massa fastigheter som man inte använder i spekulationssyfte.
Händer det om inte staten har blåst upp en lånebubbla med artificiellt låga räntor– –eller statliga subventioner, spökstäderna i Kina och så vidare? Finns det några historiska exempel på att fria marknader eller rimliga processer– –leder till nåt liknande resultat?
Martin
Jag tror att det är ett misstag att se på aktier på ett sätt– –och bostäder eller vad det är. –fastigheter på ett annat sätt. Det är bara prissättning– –på olika tillgångsslag, produkter och tjänster. Det du är inne på är att prissättningsmekanismen– –i en fri marknad är till för att entreprenörer och sparare– –utsätter sina surt förvärjade medel för risk– –för att man vill ha en avkastning.
När priset förändras... Om många sparare börjar köpa bostäder i Paris- -...som driver upp priserna- -...är det ett tecken till byggherrar och entreprenörer- -.att bygga fler bostäder. Nu förutsätter vi att det är en fri marknad- -.med marknadsräntor, vilket vi inte har.
Det är det som spekulationen tillför. Det är ju inte så att det är så att det Det är det man kallar för fundamenta som driver prisuppgången.
Det är en... Det är en obalans i tillgång och efterfrågan. Här är det snarare att det finns så mycket fejkade pengar i omlopp- –som ECB har tryckt och bankerna skapar i det tomma intet- –när nån tar ett lån. Det blir för mycket kreditpengar i omlopp- –vilket måste ta vägen nånstans.
–i det här fallet råkar hamna i bostäder. Det går egentligen inte att separera penningpolitik– –från spekulation i en icke-fri marknad som vi lever i. Men i en fri marknad när marknadsräntorna skulle sättas av– –mötet mellan entreprenörer som behöver låna pengar– –och sparare som vill utsätta sitt sparande för risk mot avkastning.
I den situationen skulle räntan avslutas. –att spegla både entreprenörers och sparares tidpreferenser. En sparare är villig att avsäga sig konsumtion i dag– –för att kunna konsumera mer pengar i framtiden.
Medan entreprenören som lånar pengar– –är villig att göra avkall på framtida konsumtion. Den absolut viktigaste prismekaniken– –i en fri marknad. Den sätts för spel– –när staten lägger sig i räntesättning. Det får konsekvenser för spekulationer i Paris.
Johnny
Om man tänker sig att en övergripande utveckling– –på fastighetsmarknaden drivs av fundamentala faktorer– –så skulle det vara en hög efterfrågan– På bostäder märker man att det är många som vill flytta till Paris och bo i bostäder. Då skulle man se det återspeglas även på andra sätt.
Till exempel att folk som är i Sverige och i Sverige. De bodde i bostäderna. Bostäderna var uthyrda och hyrorna gick upp för att det var brist på dem. Men så är det inte. Bostäderna är så tomma. Själva problemet är att vi investeras mer och mer i fastigheterna. Samtidigt är de så tomma och eventuellt är det enligt uppgift 3 procent av bostäderna som inte ens är anslutna till elnätet. Det finns inte ens några planer på att någon faktiskt ska bo där. Det verkar vara en riktigt bra fråga.
Martin
Det är ju bizarre, en surrealistisk situation.
Där handlar det mer om att parkera pengar- –och hoppas på en prisuppgång. Eller i vissa fall säkert att man vill få ut pengar- –ur Kina eller Ryssland och parkera nånstans. Man bryr sig inte så mycket om priset går ner med 40 –för då har man i alla fall fått ut pengarna- –ur ett korrupt land som Kina eller Ryssland.
Johnny
Väldigt mycket bättre att äga ett palats i London- –än att äga nåt oljebolag i Ryssland som Putin kan lägga vantarna på. Exakt.
Martin
Så där har vi ju liksom en... Det är snarare en effekt av en bristande äganderätt i Kina och Ryssland som driver de faktorerna.