Martin

Läkemedelsindustrin i USA, oroliga över Trumps vilja att avreglera, tror sig inte kunna sälja produkter utan statlig kontrollprocess. President Donald Trump har sagt att han vill minska regleringar med 75% och det är inte bara i läkemedelsbranschen utan i alla branscher. Den här artikeln från Reuters handlar då om hur läkemedelsindustrin har reagerat på Trumps ambitioner att avreglera deras bransch.

Få branscher är ju så reglerade som läkemedelsbranschen. Det är väl egentligen bara banksektorn och möjligtvis mat som är så hårt reglerat som läkemedel. Så nu är branschen helt enkelt nervös eftersom man i decennier har pumpat in miljarder och miljarder dollar på lobbyism där man köpt senatorer och kongressledamöter till höger och vänster och byggt upp klientiska murar för att hålla uppstickare och konkurrenter utanför och cementera sin egen marknadsposition.

Så nu har man försiktigt bett Trump att inte tillsätta en ny chef för Federal Drug Administration, som då är USAs motsvarighet i Svenska Läkemedelsverket, för att man är orolig för att nya arbetssätt ska helt enkelt hota deras patent och deras dominerande ställning.

Roger Perlmutter, som är representant för läkemedelsföretaget Merck, han menar att vissa har framför kritik för att FDA är för strikta, men vi tycker att balansen är på rätt nivå. Det var väl inte så konstigt att han tycker det, för att det är Merck och deras ilikar som har skrivit de här kriserna.

Regleringarna just för att hålla sina konkurrenter borta. Men sen har vi Ian Reid på Pfizer som är ju en av de här stora bjässarna. Han är lite mer klarsynt och ärlig och sätter fingret på det verkliga problemet. Han säger så här, avregleringar kommer öka konkurrensen vilket kommer resultera i lägre priser. Så det är lite mer ärligt uttalande.

Det är lite mer uttalande. Reformerna välkomnas främst av, surprise surprise, nya uppstickare. De här uppstickarna beskrivs i artikeln som disruptiva. Tim Shannon från riskkapitalfirman Cannon Partners säger att systemet vi har nu har rötter tillbaka 70 år. Det har blivit alldeles för dyrt.

Vi vill göra hela sjukvårdsindustrin mer effektiv. Låt marknaden få bestämma priset på läkemedel. Sen spekuleras det lite i artikeln om olika kandidater som Trump då har i siktet. Man nämner bland andra Jim O'Neill som är kollega till Peter Thiel.

Johnny

Det är intressant det här. Det är ett osedvanligt, skamlöst spel. som sker här inför helt öppen ridå till sydnäs. Det händer säkert väldigt mycket skumrask bakom kulisserna också. Men just därför är det ju ett exceptionellt bra exempel på hur storskaliga regleringar funkar och hur det går till när staten och storföretag växer ihop i sådana här konspirationer som det faktiskt handlar om.

Den mest extrema. –typen av svågerkapitalism som vi pratar om ibland. Jag tycker att det är oerhört värdefullt att studera snarksituationerna– –och studera vad de här stora företagen säger. Precis som du var inne på tidigare, Johnny– –så är det de här företagen som har skapat regleringarna. Det är en grej som många missförstår.

Det är definitivt folk som är mainstream i politiken– –men även... Även till exempel de vi brukar kalla för nyliberaler. Ekonomiska liberaler som kanske inte är lika grundiga och genantänkta som vi regelrätta libertarianer. Det finns ju en föreställning bland folk som är lite så här liberal i allmänhet att staten är en sorts fri och oberoende aktör.

som lägger som en våt filt över hela samhället och begränsar företag till exempel. Att det är staten mot företagen och staten håller heltidligen på att lägga hinder i vägen och förstör för företag och inför massor av godtyckliga regleringar som företagen sedan måste anpassa sig till. Och i viss utsträckning så är det där sant. Och det kan ibland vara så som dragkampen ser ut från dag till dag och det är definitivt i ögerutsträckning samt om man ser till statens relation till små företag.

Men regleringar, särskilt den här typen av komplexa regleringar som finns kring läkemedelsindustrin eller för den del som du nämnde bankindustrin, matindustrin och andra sådana superreglerade branscher. Man skulle kanske också kunna nämna till exempel fordonstillverkningsindustri, bilindustri, energiproduktion, flera andra. i sådana sektorer där det finns superstora aktörer.

Staten skulle inte ens ha någon idé om hur de här regleringarna skulle se ut. Det skulle inte finnas någon själv reglerad, det skulle inte finnas någon inom staten som har den typen av koll på regleringarna. Sättet de här kommer till är genom att stora företag beställer regleringar. Som du uttryckte det, de skriver regleringarna.

Deras lobbyister, deras anställda, deras jurister. formulerar de här regleringarna, som lägger en beställningsjobb till staten och säger att det här är det vi behöver för att göra det ena och det andra. Och staten är såklart beroende för skatteintäkter och så vidare av stora företag. Och man kan också säga att det är som en marknad. Det är en marknad där vissa aktörer efterfrågar regleringar, som man också kan uttrycka som skydd mot konkurrens.

Och på en marknad, om det finns en efterfrågan på någonting, så kommer det också tillhandahållas. Och i det här fallet då så är det staten som tillhandahåller det som marknaden efterfrågar. Så man kan se det från det perspektivet, att det är staten som är den aktiva parten som kontrollerar samhället och reglerar och styr.

Men det är ett ganska ensidigt sätt att se på det. Det är inte mindre korrekt att säga att stora företag är de som kontrollerar och styr samhället. och förtrycker och lägger en våt filt över saker och ting. För att visst, om det inte fanns någon stat så skulle det inte finnas några regleringar. Men och med det där i slutändan så är det kanske det som är jag tror att det är det som är den libertarianska slutsatsen att man måste ta bort staten helt och hållet.

För att så länge staten finns så kommer det att finnas en marknad för de här regleringarna. Men när man tittar på en specifik reglering så är det sällan så att det är staten som har initierat den, utan det är allra mest det där som finns. Det är initierat. av stora företag som har köpt den här tjänsten av staten och köper tjänsten att slå ut små konkurrenter, uppkomlingar som skulle kunna underminera deras affärer. Och det är bland annat det här man syftar på när man pratar om staten och kapitalet som som som alla vet sitter i samma båt och det vi kallar för svågerkapitalism.

Martin

Precis. Vad heter han i Italien? Mussolini. Han kallade det för fascism. När de kapitalistiska krafterna parar sig med statens makt.

Johnny

En korporativ samhällsmodell, säger man då också. Ja, precis.