Martin

Julian Bretonescu, sovjetnostalgi i uttryck för traditionalism, snarare än längtan efter planekonomi. Trots bolsjevikernas initiala progressivism var öststaterna vid Murens fall reaktionära, jämfört med länderna i väst. En intressant reflektion från en person som uppenbarligen har rötterna i Rumänien och berättar om sin frus minnen av att stå i brödköer i Ceausescus, Rumänien bland annat.

Texten handlar om hur människor i Östeuropa ser tillbaka på den gamla tiden innan muren föll. Det är många i de här länderna som känner en särskild sorts nostalgi. Det man i östtyskland kallar för ostalgi. Där man konstaterar att många saker tycker man har blivit sämre sedan övergången till ett annat system.

än det realsocialistiska systemet som man hade innan 1989, 1990, 1991 när det vände. Och han påpekar också, och det är intressant att... Å ena sidan så har man den ekonomiska politiken där man... Men relativt enkelt kan man säga, och det är inte så jätteproblematiskt, att man hade mer av marknadsekonomi i väst medan man i öst hade mer av planekonomi.

Men om man tittar på det som man ibland kallar för sociala frågor, kulturella frågor, så är det inte entydigt så att väst gick höger ut och att öst gick vänster ut. Initialt 1917, under ryska revolutionen, då hade man ett program i sociala frågor som för den tiden, får säga, var väldigt progressivt.

Till exempel i fråga om kvinnors. ställning, kvinnor skulle ha rösträtt, obetingat. Man införde till exempel fri aborträtt, vilket var väldigt ovanligt på den tiden. Men det var liksom ett centralt i det där programmet då. Men efter det, och det tog ganska lång tid innan västvärlden kom i kapp, om man tänker på det här som de gör, som en sorts en utvecklingslinje från sämre till bättre.

Människor blir mer och mer upplysta och mer och mer kulturellt progressiva och radikala. Men så var det inte i öst, utan under öst så gick det tillbaka i en mer traditionell riktning, bland annat under Stalin. Stalin var orolig för att de här kulturradikala aspekterna skulle underminera samhällsbygget.

Planekonomi och sånt skulle man ju syssla med, även om man ju också delvis redan under Leni så rullade man ju delvis också tillbaka de allra mest centralistiska planekonomiska idéerna för att man insåg att det funkar inte. Men på det här kulturella planet så åtgick man till exempel till en mer traditionell syn på familjen. Man återuppväckte nationalism väldigt starkt och det gjorde man i och för sig hela tiden.

Man använde sig mer och mer av nationalism och byggde upp en sorts känsla av... nationell stolthet och sammanhållning för att få resten att funka, för att få planekonomin och stasiövervakningen och allt det andra så att folk skulle acceptera det. Så att när vi kom till 1990 och muren föll så var det ett planekonomiskt system som kollapsade, men det var också ett system som kulturellt sett, på många sätt, var mer traditionellt eller konservativt.

än vad Vest var, som hade genomgått den kulturradikala 68-revolutionen och urartat väldigt svårt i en kulturradikal riktning. I förlängningen ser vi idag att medan Vest, anförda av Harvard och Kalifornien och galningarna i USA som smittade av sig på Europa och Sverige och så vidare, nu har den postmoderna...

Postmarxistiska, feministiska, PK-ideologin, något som stratosfäriska höjder. Så vi går inte att hänga med vecka för vecka, huvudet bara snurrar. Där man tänker på deras senaste knäppa idéer. Medans i Östeuropa så har folk en mycket, mycket mer konservativ och traditionell inställning. Och det är inte bara en motreaktion att pendeln har slagit tillbaka efter att muren föll.

Utan det är också en följd av... att man hakar inte på det ultrakulturradikala postmoderna tåget under sovjettiden. Det är en ganska intressant nyansering av 1900-talets historieskrivning.

Boris

Ja, alltså, den här är också en text som... Det är ungefär som den här texten om de fula japanska marxisterna. Den tar upp något som man haft surrad i bakhuvudet, men som man egentligen inte vill ta upp för folk, tycker man är lite konstig då. Men vår mänsklig vän sätter ju fingret på en väldigt viktig sak, alltså att Alltså den gemenskapsstyrka och vardagssolidaritet som fanns bland folken under det sovjetiska förtrycket i Östeuropa och även i Ryssland.

Och ett sätt för dem att ingen där, ingen vanlig människa såg staten som sin vän. Det var ju fienden, det var de andra i verklig mening. Det gjorde att man visste att för att överleva så var man tvungen att hålla ihop. Och då blev ju vårdandet av gammal kultur, seder, tradition och faktiskt även i vissa länder av religionen nödvändiga inslag i överlevandet. Något som vi inte ser i västeuropa eller USA alls i samma utsträckning.

Martin

till exempel i östtyskland. Det var ganska mycket när jag växte upp. Folk odlade sin egen mat till exempel. Folk hade alla möjliga sätt att få tag på mat och andra saker eftersom de odlade själva, väldigt vanligt i östtyskland. Och man hade såklart informella marknader där man kunde få tag på saker. Så man hade fria marknader i viss utsträckning där man handlade utan några startregleringar, utan att ha något konsumentverksam som berättade om det.

man fick och inte fick göra. Och såklart man smugglar in saker, och vi smugglar också in saker. När vi åkte till Tyskland så frågade vi våra kompisar där vad fattar vi nu, vad behöver ni? Så tog vi med allt från litteratur till plastpåsar och vad det nu kunde vara. Många av de här sakerna är konsekvenser av ett dåligt system av förtryck.

Man kan inte entydigt säga att det är bra att folk hittar en gemenskap, om gemenskapen består i, om grunden är att man är en gemenskap. Man är gemensamma motståndare mot ett förtryckande system. Jag har kära minnen av vissa typer av tillställningar i östtyskland. Till exempel hur man hade stora fester på stränderna. Folk var extra frispråkiga. Man var på FKK-stranden, alltså nudiststranden.

Därför att när man hittade kläder på sig så kunde man också vara säker på att ingen hade mikrofoner på sig. Så då kunde man prata fritt om regimen och det var en väldigt speciell social miljö. Och såklart hade vi önskat oss att det förtryckte inte hade funnits, att man inte hade behövt reagera på det. Men ändå är det ett faktum att folk tänker tillbaka på den här tiden med nostalgi och konstaterar att den sammanhållningen finns inte längre.

Och nu har man en annan inställning till. till staten. Men jag skulle ändå vilja göra poängen, även om det är klart att vi inte önskar oss den typen av förtryck. Men det finns en parallell här till hur demokratin, eller det man kallar för demokrati i nuförtiden, alltså den här liberala parlamentariska demokratieideologin, blev introducerad i västvärlden.

Därför att innan det blev, i några situationer, stekat demokratiskt, så fanns det en naturlig inbyggd skeptisk till staten. Man visste att staten representerade en överhet, en överklass, en maktelit som inte representerade folkets intressen. Allra särskilt när det fanns än en kung som var enväldig eller nästan enväldig. Visste man att det där är kungen?

som förhandlar med olika grupper i samhället men han företräder inte alla. Mina intressen och kungens intressen är inte samma sak. Det var någonting som man visste med självklarhet på ett interaktivt plan. Men i och med att den demokratiska ideologin kom, så var det inte så att det var så. så började man manipulera människor väldigt intensivt för att man istället skulle identifiera sig med staten.

Och nu är det den officiella melodin va, som faktiskt nästan alla människor tror på. Att staten, det är vi alla tillsammans. Demokratin där vi alla möts och bildar en gemensam röst. Så att allting som staten gör, gör staten och mina vägnar. Det är jag som agerar indirekt. när staten gör saker. När staten beskattar mig och tar mina pengar egentligen så betalar jag bara pengarna till mig själv.

Det låter ju som en psykos men det här är ju faktiskt vad många människor tror på. Som till exempel det klassiska svenska socialdemokratsargumentet att egentligen så är välfärdsstaten det är ingen omfördelning från en person till en annan person utan en omfördelning från en och samma person. Så att först får man pengar när man är ung, när man är barn och växer upp och sen så betalar man in pengar när man är vuxen och jobbar och sen får man pengar igen.

när man är pensionär. Det är en sorts ideologisk kortslutning som gör att folk inte längre är medvetna om grundläggande maktstrukturer och intressekonflikter i samhället. Här finns det en parallell till Östeuropa. Man visste då att regimen och deras intressen var en sak, och mina intressen och min familjens intressen är en annan sak.

Man agerade ute efter det. Den, den insikten. håller på att försvinna nu. För att även i Östeuropa nu så indoktrineras folk med den här senmoderna liberaldemokratiska ideologin där allting ska liksom smälta samman i den här mytologiskt demos som alla ska gå upp i och glömma sina egna intressen.

Så sant! Jag tyckte det var intressant, det finns precis som med den här bizarra artikeln från Japan så finns det andra saker som Man skulle kunna säga att en sak som jag kommer att tänka på till exempel är att kommunismen hade vissa sådana här traditionalistiska effekter under 1900-talet. Men kommunismen är ju också i grunden, i sitt ursprung, en traditionalistisk idé.

För på många sätt kan man se den ursprungliga kommunistiska idén som ett nostalgiskt förhållningssätt till ett långt tidigare, nästan ett förhistoriskt sätt att leva. Och det var ju också, det var en del av Marks vision och det har alltid varit en del av av åtminstone inte kommunismens praktik men däremot av kommunismens teori.

Att man vill återvända till nästan ett sådär jägar-samlar-samhälle. Men mycket mindre av arbetsdelning, mycket mer decentralisering. Man ska inte ha de här stora centraliserade, alienerande samhällsstrukturerna, utan man vill tillbaka till någonting som man tänker sig, och som jag tror att det är sant också, att de tänker sig likna mer hur människor levde för tusentals, kanske tiotusentals år sedan.

Boris

Ja, och där spårar det ytterligare en nödvändig distriktion åt rätt håll. Jag tycker den här lilla texten ska bli just en öppning mot där du linjerar upp det. Ska vi förstå vad som hände i Östeuropa. Det var en... Östeuropas sovjetimperiet var som vi säger brutalt förtryckt. Men det hände så mycket annat där också.

Och har man en alltför endimensionell bild av sovjetimperiet då förstår man... Då förstår man faktiskt inte vad som händer i länder som till exempel Ungern och Polen idag. Eller i Slovakien för den delen. Eller i Serbien. Som förvisar inte vad en del av Sovjetimperiet men just det här enkla sättet att klassificera länder och nationer.

Och inte gå till grunden med varför tycker de som de tycker egentligen. Och studera i stora traditioner. Det är väldigt väldigt fel. Och det tror jag bland annat är... Det finns någon slags liberal konsensus i västvärlden om att den polska och den ungerska regeringen är genuint onda. Och egentligen är folken ganska onda där också.

Som liksom värnar sina gränser. Och det där är en följd faktiskt av att man inte bryr sig om att man ska dela historien utan att det utgått från en enkel och svartvitt världsbild. Så jag tror det finns mycket att gräva på i det här spåret.