Martin

Vincent McCaughey, vänsterns anklagelser om empatilös libertarianism, ett gott tecken, visar att libertarianer genom fokus på allmängiltiga argument och principer förvaltar filosofiska arvet efter Platon, Aristoteles och Thomas av Aquino. En enkel men oerhört träffsäker reflektion att autism har blivit ett politiskt skällsord.

Det kanske var en yngre internetbaserad generation, men nästan jämnt skulle jag säga. Jag försöker undvika så långt som möjligt att prata med normala människor. Prata med människor som har mainstream uppfattningar, politisk vänster. Då och då stöter jag på dem i kommentarfälten på andra människors postningar på Facebook. Inte mina egna postningar och grupper som jag är med i, men ibland stöter jag på dem.

Och nästan alltid. så är det här snacket om att det är autism. Det är autistiskt, det är inte tillräckligt intjänande, tar inte hänsyn till känslor, människors subjektiva upplevelser, utan det är bara det här iskalla, rationalistiska, bara massa argument, ingen empati och så vidare. Och det här är liksom ett, det är inte ett argument, men det anses bara bättre än ett argument, för det är att man kan avfärda någon som som person.

som medmänniska eller motmänniska. Det blir... Man behöver inte ens argumentera mot en person som är autistisk. Men som det påpekas här så finns det ett annat ord för det som då kallas för autism förr i tiden. Så kallades det för visdom och det ansågs vara själva kännetecknet för ett förfinat intellekt och en förfinad själ att man kunde ställa sig över sina känslor och även andras känslor för att istället se klart på saker och ting.

Och även. Även om det fanns emotionella aspekter, även om folk var väldigt upprörda, även om man själv kanske blev känslomässigt berörd, så kunde man ändå höja sig till att istället fokusera på argument och på principer. Det här är själva grunden för till exempel en akademisk vetenskaplig metod och för all filosofi och generellt all tankebyggnad som har byggt vår civilisation.

Man kan säga att vi lever i en oerhört autistisk civilisation och alla de goda saker som vi har. som vi skördar frukterna av idag är resultatet av en bunt outhärdliga autister som bara struntat i folks känslor och istället bara tänkt i termer av argument och rationalitet och bevis.

Boris

Den här texten var bra, men det är värt att grotta i hur luddigt autismbegreppet har blivit. Du kan ju nästan lätt bli autistämplad bara för att du vägrar Samspel, alltså ner på social mikronivå, om du väljer att inte prata med folk därför att du tycker att de är dumma i huvudet och inte har tid, så kan det ju lätt, alltså där börjar du få en sjukdomstempel nästan, eller att du inte vill anpassa dig efter de sociala regler, normer som faktiskt numera direkt följer ur PK-manualens anvisningar på hur man ska vara.

Det är nästan sovjetiskt att det blir ett sjukt... Du kan stämplas som lätt rubbad om du inte följer de koder och sätt att vara och sätt att tycka som gäller. De anses som självklara. Det är en förbannat obehaglig utveckling.

Martin

Det som är ju en parenthet, men det är ju nu också en psykiatrisk diagnos. Att inte ha samma åsikter som andra. Det kallas för... Antisocialstörning eller något sånt där som definieras delvis då, diagnostekniskt i termer av att man inte reagerar på saker och ting som andra människor.

Boris

Och det där var ju faktiskt det som gör det så obehagligt. Det är en gammal sovjetisk och östeuropeisk diagnos på dissidenter. Antisocialt beteende.

Martin

Du hamnar på hispan för det. och gå all in på den här positionen. Om någon säger till exempel att sådär säger du bara för att du är autist och sitter i din mammas källare och det ena och det andra. Om du hade haft den här upplevelsen, då skulle du ha en helt annan uppfattning. Då kan man svara, tack Gud att jag inte har haft den uppfattningen.

Tack Gud att jag inte vet hur det är att ha den erfarenheten. För då kan jag tänka klart kring det. Tack och lov att det finns människor som har olika perspektiv och ser saker på annorlunda sätt.