Sofia

Nasim Niklas Taleb. Syriens alternativ övercentraliserar och enväldig men numerellt demokratisk ordning eller teokratisk islamosfascism. Massiv propaganda kampanj pågår i väst för senare alternativet. Det är ju rätt... Kriget i Syrien är ju oerhört komplex med olika fraktioner som kämpar mot olika. Och fiendens fiende kan vara din vän och din fiende. Och liknande saker. Så... Vad säger du egentligen, Nima? Vad borde vi som... som gillar frihet, fred och marknadsekonomi. Vad borde vi hoppas på i Syrien?

Fredrik

Jag skulle säga att här är ju väldigt komplex. En överblickande bild är att Syrien och Irak hade en unik ideologi. I både Syrien och Irak fanns det BAT-partierna som styrde. Det är fortfarande BAT-partiet som är syriska regeringen. Då var det någon slags arab-nationalister slash socialister. Och givetvis, Saddam och Assad, det är så här, diktaturer, i många fall brutala, de dödar många, de torterar många och det ser vi fortfarande att Assad av allt och döma trots allt, de dödar ju många civila.

Men vad de här regimerna sa, kommunicerade ut, innan de födde typ, var ju att vi är garanter mot islamism och sektivism. Vi behöver inte fokusera på islam så mycket. Vi är garanter mot att olika grupper börjar slåss mot varandra. Och i väst fanns det den här tron att nej nej vi hoppas på demokrati. Tyvärr var det just så att demokraterna förlorade. Och så är det ju.

När det finns sektoristisk våld så är det väldigt svårt att vara en demokrat. Jag menar den riksdagsrevolutionen kom många, de var ju demokrater, socialdemokrater, kommunistiska demokrater, liberaldemokrater. Men då kom ju de här aggressiva fraktionerna och bara slog ihjäl dem. När Iranska revolutioner kom liknande. Så det är väldigt svårt vad man ska tycka om Syrien. Och en annan fråga är vad vi tycker är ju kanske...

Jag tror folk får mycket tänker, vad vore bra? Det vore väl bra om inga barn dog? Ja, det är klart det vore. Men det som händer, händer ju på någon nivå. Och det måste finnas någon balans, någon sorts realistisk frihetsprocess. Så jag vet inte, jag tror att det finns inget bra val. är väldigt brutal, mördar många civila, men å andra sidan, de man slåss mot är inte så snälla heller.

Nima

En sak som Nassim Mikrosaleb tar upp i den här texten handlar om, texten i sig är en slags liten jämförelselista mellan de två realistiska alternativen som finns i Syrien. Och det tycker jag är ett intressant text. Grepp att ta till då, särskilt för honom som själv har släkt som haft problem i området och så vidare.

Men han kallar salafismen och islamofasismen för a greater cancer än Assad-regimen. Och på sätt och vis så kan jag tycka att om man har en interventionistisk propaganda eller apparat som till exempel USA har, då kanske man ska fundera lite grann på ifall det finns några realistiska demokratiska utsikter.

Alltså på riktigt, när man håller på med sin interventionistiska politik. Eller ifall man kanske gör situationen värre för de som bor i området. Jag har bara svårt att tänka att det finns någon typ av bra utsikt. Nu när vi tydligen har... Pekomanalen verkar i alla fall ha uppdaterats. För nu verkar det som att det är Assad som är problemet igen. Om jag har förstått rätt.

saken rätt senaste dagarna i alla fall men det är lite oklart vad som egentligen händer och vem man ska hålla på med. Om det bara är de här två alternativen då är det bara de som finns och då får man liksom hantera situationen och inse att världen består inte enbart av goda varken höga eller vänsterliberaler utan det finns också en hel del autokrater, teokrater, socialister och andra människor som på sätt och vis också Även om de är vd-värdiga regimer på många sätt kanske också ha rätt till självbestämmande, precis som vi var inne på angående Palestina för en liten stund sedan.

Sofia

För det vi ska komma ihåg här nere i syren är ju hur många olika fraktioner det finns. Vi har kurder som slåss längst norrut, generellt är väl de bland de bättre, även om det finns lite PKK och lite kommodism i dem. Vi har ISIS som kontrollerar mitten, nästan mycket ökna. Ändå där. Sen har vi det som kallas rebeller som är en salig blandning av det som tidigare var Flea syrisk armen. Alnusra-fronten ingår väl delvis där. Del av det där är väl också gamla Al-Qaida.

Fredrik

Alnusra, är inte Alnusra vuxen ur Al-Qaida?

Sofia

Det ska man nog säga. Så egentligen, problemet är så här, oavsett vad som händer, om man tänker några scenarier. Okej, det går bra, bättre för kurderna, ett stort kurdstan uttryppas och sådana saker. Det kommer sannolikt leda till att många andra delar, till exempel Turkiet, känner att det här är oacceptabelt, vi kan inte acceptera det. Kanske att Assad går åt ännu hårdare, att Turkiet och Assad allierar sig tillsammans med ryssarna som inte vill ha kurder heller.

Och så blir det... Alla mot dem. Det är en lösning att se så. Den andra är att Assad återfår stor del av kontroller landet. Vad han naturligtvis kommer göra då är att röja ihop ordentligt. Hoppsan, ni har gjort ett upprum mot mig. Det här kommer bestraffas hårt. Det här kommer jag aldrig glömma. Det andra alternativet är om det går dåligt för Assad så går det sannolikt bra för ISIS, IS-karrysterna. Och liknande. Så vad man än gör, vilket håll man än puttar åt så kommer det bli jäkla kaos här.

Jag ser inte hur man kan få fred de närmaste kanske fyra, fem åren. Det kommer ta lång tid innan man får någon fasong på det. Och det är egentligen vad jag tycker västvärlden borde göra är ju bara hålla sig så långt borta från den här konflikten. För vad man än gör, vilken sida man stöttar så kommer det mycket blowback på det hela. Det blir kostsamt, det är inte säkert att någonting blir bättre av det.

Fredrik

Jag tror att när man diskuterar Syrien så är det en sak man verkligen måste tänka på, det här är proxykrig. Det är två supermakter, några supermakter och en del regionala stormakter som kör ett väldigt blodigt proxykrig. Jag menar, de som stödjer ISIS, som det är Saudi-Arabien och några sheikher i, förrän Arab-emiraterna var där. Iran, Turkiet, de här länderna före proxy-krig, Ryssland, USA, i viss mån Europa.

Det är väldigt, många civila dör, det finns ingen godsida. Jag tror det säkert fanns en del rebeller som verkligen ville ha liberal demokrati från första början. Men jag menar, det var väl orealistiskt att tro att de skulle kunna vinna det här. Man måste förstå att det här är, om man tittar på historien, det här är vanligt. En massa länder går in i ett proxykrig. Men det är för mycket disnifieringar. Det finns en snäll sida, det finns en god sida. Det här är inte Star Wars.

Och jag tror att en läxa vi kan dra från Syrien är att man måste göra realistiska bedömningar om hur man faktiskt kan få stopp på krig. Och jag vet inte om det finns någon enkel väg att få slut på det här i Syrien överhuvudtaget nu. Men det vill... Av vi får se.