Martin

F-Pack löns Sirapens OPEC, kartell som kontrollerar 72% av världsmarknaden och har drivit upp priset till 1300 USD per fat. Anklagas av oberoende producenter för maffia metoder och är i ständigt krig med Siraps pirater. Det var en fascinerande essä det här som kommer till oss från Vanity Fair.

Vi har ju faktiskt pratat lite om sirap tidigare i Radio Bubbla, men jag lärde mig väldigt mycket nytt från den här artikeln. Och det är inte utan att jag har undrat över det här med kanadensisk sirap. Vad är det som är så speciellt med den? Varför kan man inte lika gärna göra lönsirap någonstans? Jag vet att det finns amerikansk till exempel. Jag har också pratat med amerikaner som säger att de föredrar inte ens sån här fin kanadensisk lönnsirap.

Utan de vill ha lite billigare, enklare märken till sina pannkakor och sånt där. Och du Boris, du har ju... Jag har ju ätit faktiskt sirapade pannkakor tillagade av dig vid några tillfällen. Jag antar att du har djup expertis här inom lönnsirap. Om vi börjar där, kanadensisk lönnsirap, är det en bra produkt? Är den överskattad? Vad kan vi säga om den?

Boris

Jag har, ärligt talat, smaskat i mig det väldigt få gånger. Det är svårt att få tag på i Sverige. Majssirap är egentligen olika smaktillsatser som går under beteckningen lundsirap. Men jag tycker det funkar ganska bra. Lundsirap är ju dels som det konstateras här, alltså riktig kanadensisk, väldigt mycket dyrare. Extremt mycket dyrare. Det finns faktiskt en copbutik på Söder som har ett lundsirap.

brukar ha riktiga kanadensiska tolkamärken. Men den är liksom, en förpackning är 100 lappen dyrare än den vanliga amerikanska. Och man kan väl säga att den är inte alls lika söt. Jag har ingenting att jämföra med helt enkelt i smakväg. Det är en väldigt speciell smak och påminner inte om amerikansk syra, syra är det bästa uttrycket.

Det är en väldigt speciell smak. Och märkligt nog så drar den faktiskt mer mot svensk mörk baksirap som inte är så sötslisket, så den ljusa baksirapen. Så att jag kan nästan förstå den här amerikanska grejen att när jag får mina våfflor och pannkakor och bacon så får man det här sötslisket. Det känns mer naturligt än den fina lundsirapen från Kanada.

Martin

Jag har inte provat den så mycket.

som är precis som Opec med oljan i Mellanöstern. Så att på, sedan 1966 så har man, vad kan man säga, man tvingar in, de större producenterna måste vara med i den här kartellen. Det finns någon lag på det. Och de små producenterna forceras in med vad som beskrivs som maffiametoder. FBAC lägger beslag på sirapen som produceras och skickar den till ett centrallager som kallas för The Reserve.

I sirapsreserven bevaras de här, och när man säger att det kostar 1300 per fat, det är inte bara en lustighet jämfört med oljebranschen. Det är bokstavligt talat fat, stora plåttunnor som de förvaras i, i sirapsreserven. Och där kontrollerar FBAC, dels gör de testa sirapen, kolla kvalitet, kolla färggradering på olika sätt. Men de styr framförallt hur mycket man ska sälja för att kontrollera priset.

Och de tar också en sorts skatt på det här, de tar 54 dollar per fat. Så att, de här var väl väldigt framgångsrika. Ända sedan 1966 så har de kontrollerat den här branschen. Och så fort priset började gå ner, och det har ju berott då delvis på att oberoende producenter har velat sälja sina egna priser.

Men då trycker man ut från marknaden. Man har också fått konkurrens från nordöstra USA. Där man tillverkar lönsirap. Som säkert gör varierande kvalitet. Men den är i alla fall inte en F-pack godkänd lönsirap från Quebec. Man har också tydligen duster med pirater. Sirapspirater som specialiserar sig på att stjäla de här stora faten från sirapsreserven. Det är en fascinerande värld som vi får inblick i här.

Boris

Den är jättefascinerande alltså och mitt hjärta klappar nog för sirapspiraterna. Dels kan jag väl tycka att det är väldigt kul. I sig är det en ganska rationell grej att man slutar tillsammans och bevakar marknaden och sådana saker. Men samtidigt så innebär det ju en strömlinjeformning av utbudet.

Vilket uppenbarligen är, jag har varit lite konfunderad när jag såg hur de delar in sina, när de får in all sirap så får man ju känsla av att de helt enkelt... Det är där in den i fyra grupper och sen allt eftersom det kommer in från olika lokala producenter så hamnar det i en speciell tank och blandas med annan siap som är ungefär likadan som den som man nyss fått in.

Och det där innebär att då tar man ju bort alla de här sakerna som de självständiga. Lunds syrapproducenterna talar om, ungefär som en bra vinproducent säger att mitt vin ska avspegla naturen, omgivningarna, miljön. Det är liksom en slags terroartänkande. Och det är rimligt att man som syrappproducent säger att det här är min lunds syrapp.

Den avspeglar det här på bygden, på jorden och träden. Så på det sättet känner jag en stark motvilja mot den här. Man kan ha sådana sammanslutningar för att samarbeta kring distribution och marknadsföring och så vidare. Men här har de gått ett steg för långt.

Martin

Det är precis den reflektion som jag gör. I den här artikeln så har vi bilder från Sirapsreserven. Det är alltså ett stort, en stor lagerlokal fylld med de här vita tunnorna. Vi kan se att de är staplade högt på varandra. 6 rader stora fat ovanpå varandra. Jätte, jättestort hus som börjar fulla de här vita tunnorna.

Och på en första anblick så kanske det ser lite häftigt ut. Wow, ett stort hus fyllda med tunnor, med sirap och sånt där. Men sen så får man ju tänka ett steg till. För jag har ju uppfattat lönsirap som en exklusiv hantverksprodukt. Men det här är ju absoluta raka motsatsen till det. Det är en miljon identiska plåttunnor.

Jag har ju föreställt mig att det här var att man köper de här små... på glasflaskorna, de är ofta lite fina och sådär. Det där är ju upptappat på Sirapsgården, eller Sirapsskogen, vad man nu kallar det för. Men allting kommer från centrallagret på Sirapsreserven och är legat i de här vita tunnorna. Det är ju nästan äckligt.

Boris

Ja, det tar bort all själ i det hela. Det är sorgligt.

Martin

Död åt Sirapskartellen, länge lever Sirapspiraterna i Quebec.

Boris

Vi står i en härlig krang. Jag är silapspirat.

Martin

Om det är någon där ute som känner en silapspirat så får ni gärna höra av ert lås så kan vi göra en intervju. Det skulle vara ett kul specialavsnitt faktiskt.

Boris

Då kan vi nämna att man får se var det tar vägen med det svenska savsötningsprocessen. Årets blåsa glögg, deras årgångsglögg. är ju faktiskt söta med björksal.

Martin

Jaha, vad intressant.

Boris

Ja, så det kan vara en ny grej på gång här.

Martin

Glugg med björksal, det här kan vara något.

Boris

De som har smakat den har varit ganska blandade i sina omdömen. Men jag tycker ni ska testa om ni kan få ta... De har tagit slut antagligen, men prova gärna.