Martin

Dansk Public Service granskar svensk journalistik och den svenska åsiktskorridoren. Uppmärksammar tydlig skillnad mellan dansk och svensk journalistisk harmoni med folket. Jag har ytterligare en titt på dansk public service och varför de är väldigt annorlunda jämfört med svensk public service. Det är inte första gången vi ser att svenskar måste gå till danska medier för att se vad som egentligen händer i Sverige.

Det har varit en väldigt intressant programserie tidigare i dansk radio där man har intervjuat svenska dissidenter. Folk som inte får komma till tals i Sverige säger saker om Sverige som... Som man varken får säga SVT eller Dagens Nyheter. Så då är det många svenskar, jag själv inkluderat, som har suttit och klistrat och lyssnat på svenskar.

De sitter och pratar med danskar om saker som man tycker de borde ha fått höra i Sverige. Här har vi en 28-minuters-tv-dokumentär om flyktingkrisen och den politiska korrektheten i Sverige.

Sofia

Det är en helt klart sevärd video. Och också utöver de här radiointervjuerna som danskarna har gjort med svenska dissidenter så har vi också anordnat en gemensam debatt för inte så jättelänge sedan. Jag kommer inte ihåg exakt när det var, men det måste ha varit något år sedan. där Henrik Arnstad debatterar mot danska journalister.

Och det är ju så att man bara vill skämmas ihjäl och försvinna från fläcken när man tittar på det. Förstås, it kind of goes without saying, men... I det här klippet får man istället se Sydsvenskan, man får se Aftonbladet, man får se Expressen och man får se Nyheter idag och man får se Joakim Lamotte. när han springer runt med sin telefon och gör sin medborgarsjournalistik eller vad man ska kalla det.

Det är väldigt kul att få se de olika tankesätten som finns på de svenska redaktionerna berättat ur ett danskt perspektiv. Lena Melin kommenterar och Anna Dahlberg på Expressen kommenterar, jag kommer inte ihåg vad hon heter som jobbar på Sydsvenska, de pratar om den svenska åsiktkorridoren och kommenterar att De helt enkelt inte håller med de danska journalisterna.

De trivs så bra med det svenska debattklimatet, för det är det som de är vana vid helt enkelt. De svarar inte på invändningarna eller sakpåståendena, utan de bara konstaterar att det är aldrig relevant med... De säger inte exakt det, men de säger att det i 99 fall av 100 inte är relevant att rapportera om etnicitet till exempel.

Och sen så verkar de bara vara oförstående inför... inför den danska typen av debatt och diskurs. Man får även följa Jean Frick när han är ute och jagar brinnande bilar. Det var väldigt intressant att titta på honom när han är i sin naturliga Murwell-miljö. Han kommenterar att den här grönden sätter han i journalistiken, både skadebatten och samhället.

För att man har helt enkelt bedrivit både självcensur men också sanktioner gentemot varandra när man hade trampat utanför åsiktskorridoren. Och jag tror att man har skadat många varumärken otroligt mycket i det beteendet och inte bara orsakat allmänna problem och kaos i den politiska debatten.

Jag menar, hur ska DN kunna få tillbaka sin anständighet egentligen efter det bakljuset kring politiska debatten? Kungshögårdsfestivalen där och de sexuella övergreppen som det visade sig att de mörkade. Förresten, jag tar tillbaka det där för att jag vet hur de får tillbaka sin renomer. För det de gör är att de skriver om historien i realtid när det uppdagas att de har gjort någonting fel.

Så i det fallet så behöver de ju inte ens utstå några konsekvenser. Istället har det blivit en trådsanning att det gick inte för journalister att rapportera om övergreppen i Kungstrigåren för att det fanns inga poliser som ville prata om det. Men det är uppenbarligen lögn.