Gustav N

Allt vanligare att forskare köper och säljer medförfattarskap, befarar redaktörer för Journal of Neuroscience. Det här är en länk från Retraction Watch. Jag har fått en mycket uppmärksammad blogg av två stycken medicinska journalister som handlar om medicinska, framförallt artiklar som blir tillbaka dragna av olika skäl. Så det har blivit ett slags nexus för diskussioner om akademisk redlighet och oredlighet.

Här är det nu två stycken redaktörer för en... tidskrift för en övre vetenskap, Journal of Neuroscience, som beskriver hur de undersöker om det kan finnas handel med medförfattarskap, alltså att man köper och säljer en plats på en författarlista till en vetenskaplig artikel, baserat på deras eget arbete som redaktörer.

Martin

Jag har en bakgrundsfråga här Gustav.

Gustav N

Ja?

Martin

I den här, jag kanske missförstår det, men Det utmålas i den här artikeln som att det nödvändigtvis är ett problem att folk köper artiklar. Och du undrar bara varför det är nödvändigtvis ett problem? Vad är det för konstigt med det? I massor med andra sektorer så tycker man inte att det är det minsta konstigt. Vi har till exempel en artist som Britney Spears.

Vi gillar henne som en stor artist, vi går på hennes konserter och gillar Britney Spears. Men hon skriver inte sina egna låtar. Allting som hon framför på scen är låtar som andra har skrivit. Hon kanske hjälpte i kreativa processen, varit en musa för nån låtskrivare. Men det är andra som skriver musiken, spelar in musiken. I högre sträckning är det de andra artister som sjunger in låtarna på skiva.

Britney Spears kanske sjunger live, men inte i studion. Men för den sakens skull så tycker vi inte att Britney Spears är en illegitim artist. Det kanske finns folk som tycker det, men det är pretentiösa människor som inte riktigt tror sig på branschen.

Gustav N

Är det verkligen så? Skulle man inte ange vem det egentligen är som har skrivit låten? Skulle man inte tycka att det var en avvikelse om låtskrivaren var någon annan än den som står som låtskrivare?

Martin

Ja, fast på skivan står det att det är Britney Spears skiva. Vilket det också är. Det står inte röntvis vem som har skrivit låten. Låtskrivare är ju helt okända, men om du är insider i branschen kanske du vet. Men så kan jag tänka mig att det är vetenskapsvärlden också. Att man vet att den där artikeln skrivs av en sån här papers for sale-fabrik som producerar artiklar. Så vet man det och fakturar in det i sin bedömning på det sätt man vill.

Gustav N

Ja, det har ju funnits sådana. Jag tänker på andra exempel. Alexander Dymma, exempelvis. Den äldre. Han jobbade ungefär som Rembrandt. Han hade en hel liten studio med folk som satt och skrev. Och sen hade han själv en slags mästaroll och gick runt och övervakade skrivarbetet. Och sen publicerades det under hans namn.

Martin

Jag vet att det definitivt går till inom akademin att seniora professorer tar åt sig ären av arbete som de deras doktorandstudenter har gjort eller bara mer juniora forskare. Jag har personligen hört forskare säga att den där artikeln som min professor har publicerat, det är jag som har gjort 90% av jobbet. Hans namn står bara på den för att han insisterade på det.

Gustav N

Sånt förekommer. Men det uppfattar man också som en avvikelse.

Martin

Fast ändå inte va? För det är ingen som söker sak med den professorn och forskaren som egentligen har gjort jobbet. Han biter sin tunga och konstaterar att om 15 år eller 20 år, då kommer jag också vara professor och då kan jag ha parasiterat mina studenter.

Gustav N

Ja, det du beskriver förekommer. Ändå är det inte så som systemet är avsett att fungera. Man betraktar det där som oetiskt. Men det går ju nästan aldrig att bevisa. Och det är också väldigt sällan som någon har någon anledning att söka sak med den som har fattarskap på tveksamma grunder. Man hade kunnat tänka sig att man hade ett system där det var acceptabelt.

Men som det vetenskapliga etiken ser ut nu så har vi bestämt oss för att författarskap är ett tecken på en intellektuell delaktighet i arbetet. Och det är därför det också är en merit. Man hade kunnat specificera det på något annat sätt. Jag tycker att det är bättre att specificera det på andra sätt. Jag tycker att det är bättre när man skriver en vetenskaplig artikel att man har ett litet avsnitt där man skriver till exempel författaren nummer ett var den som kom på idén och den som gjorde analys nummer två.

Och så vidare. Och beskriver vilken roll de olika medförfattarna har haft. Men det är ju aldrig möjligt att skydda något system från marknadsmekanismer. Och även här så har vi då en fruktan att det förekommer köpeförfattarskap som då ger en felaktig bild av vilket akademiskt och intellektuellt bidrag olika personer har gjort.

Martin

Varför är det intressant att veta vilka akademiska bidrag som olika personer har gjort? Vore det inte mer rationellt och objektivt att publicera all forskning anonymt? Så att det inte finns någon risk för en bias där man säger att superkändis professoren T.S. H. har skrivit det här, det ska vi ta på allvar, men nybakad juniorforskaren X, hans papper bryr oss inte lika mycket om. Vore det inte bättre om vi inte visste vem som har skrivit saker och ting?

Gustav N

Det finns en stark bias, både berättigad och oberättigad av det slaget. Personer som man litar på. De ger ju en imbus av trovärdighet åt sina resultat. Men samtidigt så kan man då tendera att övervärdera resultat som kommer från till exempel kända universitet och bli överdrivet skeptisk mot resultat från universitet som man aldrig hört talas om. Ditt förslag är ju väldigt radikalt och kul.

Jag försöker se framför mig nu hur en sådan värld skulle se ut. Man skulle få basera meritvärderingen på någonting helt annat. Man skulle få också... att man kan värdera resultaten mycket tydligare efter indikatorer som faktiskt spelar roll. Till exempel att man då har mekanismer för kvalitetskontroll av data och analyser som man tydligt kan specificera.

Martin

Vad skulle nackdelarna vara? En nackdel som jag kan tänka mig spontant är att forskare skulle inte ha samma incitament. Eftersom jag vet att forskare ofta är motiverade av den höga status som det innebär att bli publicerade i fina tidningar. Och det är ofta en starkare drivkraft tror jag än att få den eller den positionen. Det är det som ni forskare skryter om, att ni har fått en publikation i den eller den tidningen. Inte att ni har fått anställningen där eller stipendiet från den stiftelsen och så vidare, eller hur?

Gustav N

Ja, det skryts mycket om att man har fått artiklar publicerade i tidskrifter med hög prestige. Oavsett vad det står i artikeln. Och det man skulle vilja att det skröts om är just det själva fyndet. Att man är glad för att man har hittat någonting nytt som beskriver världen på ett sätt som man inte hade förut. Men det skulle förstås också bli svårt att kommunicera vetenskap om man insisterar på att allt skulle vara anonymt. Man skulle inte kunna ha en vetenskaplig konferens exempelvis där man...

Höll ett föredrag om sin forskning. Då skulle alla se vem man var. Det skulle bli svårare att diskutera sina fynd. Man skulle få hitta på ett helt nytt system. Kanske göra det med någon slags forumteknik istället.

Martin

Man skulle väl åtminstone kunna ha en helt anonymiserad peer-review-process?

Gustav N

Ja, åtminstone nästan. Experter på ett område vet ju ofta ungefär vilket arbete som görs inom området. Men det försöker man ju med på många håll. Själv tycker jag att det är bättre med fullständig öppenhet istället.

Martin

Åtminstone under det system vi har nu. De har definierat ett antal kriterier, sju kriterier, som de använder i den här studien för att gissa eller bedöma sannolikheten för att en viss artikel inte är skriven av den person som den sägs vara skriven av.

De påpekar det här problemet själva, vi ska säga det i rättvisans namn, men jag tycker ändå att det är lustigt att de publicerar den här listan med de här sju kriterierna som de använder och de säger själva att det är en skitproblem. De hoppas att det inte blir så att publiceringen av de här kriterierna gör att producenterna av falska papper... börja ändra sin taktik för att bli upptäckta.

Men det går ju inte att komma ifrån att givet att de har publicerat de här sju punkterna så är det väldigt, väldigt enkelt för de som håller på med det här att ta reda på det. Jag vet ju ingenting om den här branschen uppenbarligen, men jag föreställer mig att om jag var en sån person, de pratade om paper mill här, alltså om jag hade till exempel ett informellt företag som sysslade med att sälja forskningspapper till forskare som hade lite bråttom och ville ha en extra artikel.

Då skulle jag verkligen hålla koll på den här typen av forskning och vad som publiceras om det. Så att jag skulle läsa den här artikeln på Retraction Watch som vi pratar om just nu. Jag skulle läsa den först av alla. Och direkt så skulle jag se till att om jag skriver en artikel till någon så ska jag också skriva cover letter för att garantera att cover letter skrivit i samma stil med samma typ av stavfel och så vidare.

Så det blir nu en obligatorisk tilläggstjänst när man köper en artikel från mig att man också får sitt cover letter. Alla de här andra sakerna är också ganska enkla att lösa. Till exempel att se för Guds skull till att inte använda samma e-postadress för mer än en författare. Ja. Och mer specifikt, ja de har också lite andra idéer kring e-postadresserna. Men alla de här sakerna är väldigt enkla för paper mails att fixa, eller hur?

Gustav N

Jag tycker det är väldigt förtroendegivande att du tar den här branschvinkeln. Och det är klart man ser framför sig att paper mills som nu kanske är amatörmässigt skötta kommer att kunna utvecklas och professionaliseras. Och undvika den här typen av faktiskt ganska fåniga misstag som gör att det blir uppenbart, eller i alla fall misstänkt att ett arbete är spökskrivet mot betalning.