Transkribering
Mattias Svensson, Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt i nylanserade podcasten The Usual Suspects
Martin
Mattias Svensson, Johan Norberg och Fredrik Segefeldt diskuterar Per Kornhals-hybris Hur fria marknader förbättrat världen och den diktaturhyllande vänstern i nylanserade podcasten The Usual Suspects.
Boris
Här får du köra fritt, för jag har ärligt talat inte haft en chans att lyssna. Men jag ser fram emot att höra dig berätta så ska jag lyssna i efterhand.
Martin
Ja, det är det. The Usual Aspects är en ny podcast som annonserades för ett par veckor sedan. Då fick vi veta att det var en sån här podcast på gång med just de här tre välkända huvudpersonerna bakom mikrofonerna. Och nu har de då släppt äntligen det första avsnittet. Och vi är ju många som ser fram emot det här, därför att Mattias Svensson, Johan Nordberg och Fredrik Segerfelt är ju lite grann den svenska nyliberalismens ikoner.
De var tongivande alla tre på 90-talet. I den här nyliberala rörelsen som fanns på den tiden kring Frihetsfronten, tidskriften Nyliberalen där alla tre skrev flitigt. Och i vår tid, det var ju väldigt länge sedan, men i samtiden så är ju också Svensson Nobelsegerfält De tre nyliberaler, om man säger så, som får medieutrymme. De bjuds in till tv-soffor, Mattias jobbar på Aftonbladet Kultur, Johan Norberg har krönikor i Sveriges Radio, och Segerfelt verkar sitta i en sådan här tv-soffa väldigt ofta.
Säkert någon gång i veckan sitter han och kommenterar och debatterar med vänsterprofiler. Så alla de här tre personerna är med ett uttryck som Mattias använder i podcasten Alibi-liberaler. De är liberala eller nyliberala alibin som Aftonbladet, Sveriges Radio, SVT och så vidare använder för att visa att, titta vi har minst en person som inte är vänster.
Vi har Fredrik Segefeldt och han hatar chossar. Så dom har liksom efter. Efter en karriär som aktivister och inspiratörer under 90-talet har de funnit sig till detta i den mediala finrummen och fyller en ny sorts funktion där. Det kanske låter lite drallant när jag pratar om det här, men jag tycker att det är alldeles utmärkt att folk från våra kretsar rör sig vidare och får plats i media.
Det är jättebra. Det är en del av att våra idéer blir mainstream. Med just det har jag förberett mig. Det är intressant att få en sån här podcast. För det här har ju de här herrarna ett helt fritt format. När Segerfelt sitter i en tv-soffa så kan inte han säga vad som helst. Norberg måste naturligtvis vara försiktig när han lägger upp en Sveriges Radio-krönika i Godmorgonvärlden. för att han har en speciell målgrupp att tänka på.
Mattias Svensson skriver på Aftonbladet Kultur och sånt där. Vad är skillnaden då, när de har en egen podcast där de kan säga precis vad de vill? Kan de ta bladet från munnen och kanske säga någonting som de inte riktigt kunde få in i den här Aftonbladet-krönikan? Och så vidare. Det är en av de spännande saker som man funderade på innan man fick lyssna på avsnittet.
Tack! Tyvärr hörde jag inte så mycket av den barren och spännande saker som man inte skulle höra från de här herrarna i ett annat sammanhang. Ingenting som jag trodde att någon av deras uppdragsgivare drönkade på näsan över. Utan det var ett ganska stilsamt samtal. Det märks att formatet är ett uppsluppet samtal mellan de här herrarna som är kompisar, uppenbarligen vana vid att prata med varandra.
Det låter som att de har ställt upp en mick mellan dem när de har suttit och fikat. Det är väl en ganska lovande början på en efterlängtad podcast-satsning. Lite rörigt, om jag ska ge lite anteckningar. Lite rörigt, framförallt i början. Väldigt långt introduktionssnack, metadiskussion om att vi har en podcast, vad häftigt och sånt där.
Ungefär tio minuter. i början 10 minuter av 60 som jag uppfattade mest handlade om det. Och sen så var det ju rätt flabbigt, väldigt flabbigt hela avsnittet. De sitter och garvar åt varandras skämt och sina egna skämt. Framförallt så fort Johan Norberg säger någonting som är minsta lilla roligt så börjar Svensson och Segerfelt att skratta innan Norberg ens har sagt klart det han ska säga. Vilket innebär att...
Boris
Martin
De tycker det i alla fall. Men det innebär att som lyssnare så får man den pålagda skratten innan man själv har hört skämtet. Det innebär att man själv vet om man ens ska dra på smilbanden. Så sitter de andra två deltagarna i podcasten och garvar. Så det där är ju lite. Jag kan tycka att det är mer elegant och trevligt för lyssnaren om man inte sitter och garvar åt sin egna skämt utan låter lyssnarna fundera själva lite grann kring vad som var roligt och sådär.
Sen så tycker jag att de gjorde en väldigt bra sak i podcasten, nämligen att de hade tre tydliga avsnitt efter introduktionen. Då var det en av de här tre herrarna som fick ta upp ett ämne som de var intresserade av att prata om. Det tror jag är en jättebra idé. Det tror jag precis vad en sån här podd behöver. Den behöver lite struktur. Och sen håller man sig lite till den strukturen så att folk vet vad de kan förvänta sig. Och så att det inte bara blir massa pladder och metadiskussioner hela tiden.
Så det var väldigt bra. De hade först pratat Johan Norberg. Han pratade lite grann om sitt senaste bok. Mattias Svensson pratade om en bokrecension som inte blev av, tror jag. Och Segerfelt hade också ett ämne som han pratade om. Det var ändå lite bra struktur. Så jag rekommenderar den. förstås, att lyssna på den här podcasten så att folk kan bilda sin uppfattning.
Jag vet ännu inte hur vi ska klassificera den politiskt, men de pratar i alla fall om att de är nyliberaler, att de är de klassiska nyliberala tremuskritörerna, de kallar sig libertarianer och sånt där. Så vi får välkomna de här härerna nu till sfären av libertarianska podcast i Sverige. Det finns ju Råd i miset, frihetsfaxen, Råd i bubbla.
The Usual Suspects finns det nu, Fontänen finns det, även om det inte kommer så jättemånga avsnitt. Och Caroline King har väl en podcast också, har gjort åtminstone några avsnitt om den andra resan, som bloggen heter. Det är kul med tillskott i den här buketten av frihetliga ljudprodukter. Men jag hoppas att de filar lite mer på strukturen så att det blir mindre rörigt och flamsigt och mer fokus på intressanta ämnen som de här vill kommentera.
Och naturligtvis... Det skulle vara roligt om de ville ta ut svängarna lite mer. Kanske säga något mer kontroversiellt. Du måste ju veta någonting som de inte får ut på Aftonbladet och Sveriges Radio och sånt där. Man har ju undrat lite grann varför de här herrarna varken så fastlåsta vid vissa specifika frågor som inte är så kontroversiella längre. Varför de aldrig tar i de mer kontroversiella delarna av libertarianismen om de nu tänker på sig själva som libertarianer. Så jag hoppas på ett mer strukturerat och mer radikalt avsnitt nummer två.