Martin

Vi pratade tidigare om de här teknologiska skiftena som kommer med internet och decentralisering av teknik. Parallellt med det här finns det en diskussion som jag upplever är kopplad till den om globalisering och globalism kontra en framväxande nationalism och lokalism.

Jag är nyfiken på hur du ser på det här. Är det här en genuin konflikt? Är det här en central konflikt som vissa människor påstår och andra människor ifrågasätter? Att det finns någonting i tiden med globalism mot nationalism som är en definierande konflikt i vår tid?

Rick

Jag vet inte hur definierande det är, men däremot kan man tydligt se att det finns en motrektion. Jag menar, det finns en motrektion. Alla i princip värnar om sina intressen från stor skala till liten skala i familjen. Eller för den delen på individnivå. Och du har ett stort antal människor, stort stort antal människor som helt enkelt blivit utkonkurrerade av Kina och andra ställen och som aldrig kan finna sig i att det står 200 miljoner kineser på kö för att få arbeta för 10 kronor om dagen.

Du har Socialdemokratin här i Sverige till exempel som har gått från att vara någon slags solidaritet med varandra på samhällets botten till att nu istället vara översittare som bevakar sina privilegier mot människor som skulle kunna få en chans att få det bättre. Och det är ett sådant totalt skifte i var man befinner sig i maktpyramiden om man vill se det så.

Laval-målet var ett jättebra exempel där domstolen har tacklov. Så att i princip att socialdemokratin är full av skit. Så... Laval-målet kanske jag ska förtydliga där. Det var alltså ett mål där fackföreningsrörelsen i Sverige ville hindra polska arbetare från att arbeta på ett svenskt projekt. Och där dom... Det så småningom gick till domstol där man konstaterade att... Att vi är inom EU, här gäller de fyra friheterna, vi har fri rörlighet för arbete, kapital, varor och tjänster.

Facket kan gå och skita ner sig. För här gör vi ingen skillnad på människor mellan Polen och Sverige. Vilket förstås var den enda rimliga ståndpunkten. Det gör ju också att du får ett bakslag. Det gör att du får att människor känner att de missgynnas. De förlorar någonting som de hade och skologiskt känner man en förlust mycket hårdare än en vinst. Man sörjer en förlust av någonting mycket mer än man firar en vinst av någonting nytt.

Bridges sentiment skapar alltså ett. En väldigt negativ motreaktion mot att vi faktiskt har fri konkurrens om arbetskraft numera. Vilket då gör att du kan mycket väl få se politiska krafter som bara spelar på människors känsla av att ha förlorat någonting. Det är i sig inget nytt. I Europa har du generellt sett... ungefär 15 procent väljarstöd för det här budskapet att det inte är ditt fel att du är en förlorad misslyckad människa som är helt urusel på allting.

Det är inte ditt fel att du varken kan få ett jobb eller ett ligge eller en bostad. Det är de här människornas fel och om du röstar på oss så ska vi se till att de här människorna inte kan hindra dig från att blomstra till den människa du vill vara, din förbannade patetiska förlorare. Det budskapet har alltså resonerat med ungefär 15 procent av väljargrupperna rent historiskt. Nu har det växt lite grann. Jag tror att anledningen till att det växer inte är så mycket fråga med en globalism, utan i Europa framför allt så ser du ett ökad.

Man kallar för älfenbensfond på egenska. Du ser en ökad isolationism från en slags. Det är en härskande klass som du vill. Alltså en politisk adel som är mer och mer tondöv från hur samhället faktiskt ser ut och vilka orosmoment som finns. Då är ett sätt att yttra det här att lägga röster på ett protestparti. Det ser du på många ställen. Du ser det i Italien med Beppe Grillo och du ser det i Spanien med interpreterade populärer.

Vad heter de här nu då? Vi kan...på det måste. Du ser det i viss mån i Frankrike, men från national och så vidare och så vidare. Och jag tror inte att det här är ett utslag av nationalism så mycket som att det är att man, precis som de som föddes Trump, så är man helt enkelt helt jävla urläss på den här politiska korrektheten som skall fram i varenda skrymsla av samhället.

Sedan har du människor som förlorar på globaliseringen som fel. Du har människor som förlorar på konkurrens. Inte förlora på globalisering utan förlora på konkurrens. som på något sätt vill hävda sina intressen och gå runt marknadsregler. Men hur stor andel är de i sammantaget? Jag tror inte att det är lika mycket.

Martin

Jag kan känna att det finns en viss spänning här som jag har svårt att göra reda av själv. Å ena sidan finns det globalistiska tendenser som jag är i en varm vän av. Till exempel frihandel, internet som jag tror kan ha en otroligt stor potential tills det blir dödsstraff på det. Och jag har en viss skeptisk till nationalistiska strömningar.

Samtidigt när jag tänker på riktigt lång sikt vilken utveckling man skulle vilja se, vad skulle kunna vara en riktigt bra, positiv utveckling framöver? Då tänker jag i termer av radikal decentralisering. Då undrar jag om inte de här nationalistiska, antiglobalistiska stämningarna och strömningarna kan vara ett sorts naturligt mellansteg. För att ge ett exempel på det så hoppas jag och många andra libertarianer på att få ett bra exempel på det.

en radikalt decentraliserad värld i termer av världens stater. Istället för att vi har 300 stater, eller vad vi har nu, skulle vi kunna ha 3 000 stater eller 30 000 stater. Och om vi då får till exempel Brexit med Storbritannien som går ur EU, då kanske det så småningom kan stimulera till att Skottland går ur Storbritannien. Vilket kanske i sin tur kan resultera i att Orknyöarna går ur Skottland. Och plötsligt så börjar det här likna någonting som jag skulle tänka på som nästan den bästa utopiska utveckling jag kan tänka mig. Just det, då kommer Katalonien,

Rick

då kommer de gå ur Spanien och så vidare.

Martin

Ja, och Padanien går ur Italien och Bayern går ur Tyskland. Och så vidare, precis. Det finns väl 30-40 såna här aktiva självständighetsrörelser bara i Europa. Men de rör sig på något sätt i den här antiglobalistiska, nynationalistiska strömningen. Vilket får mig att känna mig lite kluven. Kan du hjälpa mig att bli mindre förvirrad?

Rick

Det finns ett talesätt inom politiken som säger att Sättet att få någonting att hända är att få människor att hålla med dig i sak av sina helt egna anledningar. Och med det menar jag att om du ser att det är positivt att världen decentraliseras och delas upp i 3000 stater. Jag hoppas personligen på Seasteading Movement, alltså att man sätter stora städer till sjöss om 10, 20, 30 år som är i princip oberoende.

Så... Det kan vara så att människor som är nationalistiska eller skithuvuden i allmänhet också vill ha precis samma sak som du vill ha i sak, men av sina egna anledningar. Och min poäng där är att det spelar inte så jättestor roll varför de håller med dig i sak så länge den åtgärden utförs och fortfarande leder till en decentralisering. Därför att man får utgå någonstans från att de har fel i sina åsikter om varför det här är bra.

Martin

Skulle du själv vilja bo på en seasteading-plattform?

Rick

Ja.

Martin

Var skulle plattformen ligga någonstans?

Rick

Ja, det är ju faktiskt en bra fråga. Inte i arktiska havet i alla fall. Men någonstans i Medelhavet vore det trevligt. Nu vet jag inte om det finns något internationellt vatten där. Någonstans i mitten kanske. Men jag tycker om, inte för varma somrar och inte för kalla vintrar, så en fördel med seasteading är ju faktiskt att man kan flytta sig så att man har tempererat klimat året om. Hur som helst så en av anledningen till att jag skulle vilja bo på en C-städningplattform är ju också att de första sådana plattformarna skulle ju vara väldigt hårdnackat libertarianska och anarkistiska. Då skulle jag känna mig direkt hemma. Du skulle inte se en massa Åsa Lindeborg på en sådan plattform.