Martin

Chestertons Ghost, libertarianska rörelsen i kris, infiltration av egalitär och demokratisk kulturvänster samt storföretag skapar identitetsbaserade splittringar. Här är en, tycker jag, väldigt intressant blogginlägg från en blogg som kallar sig för Chestertons Ghost eller The Right Stuff. Vi känner inte till den här bloggen sen tidigare.

Boris

Jag tänkte just fråga när visste vilka som stod bakom den eller vem som stod bakom den?

Martin

Nej, jag har ingen aning faktiskt. Men det här är en, uppenbarligen en så kallad paleolibertarian som skriver. Och det här är som en analys av den libertarianiska rörelsens tillstånd, eller som Chestertons ghost uttryckare, den libertarianiska rörelsens kris. Det är en väldigt intressant problemställning som målas upp här.

Något som vi har berört då och då, jag brukar prata om det här i förbefarten ibland i Radio Bubbla och jag brukar skriva om det ganska mycket på internet, så det här är något som intresserar mig. Men det formuleras här på ett stringent och starkt sätt från den ena sidan, eller en av sidorna, i konflikten, i krisen. Nämligen den palliolibertarianska sidan. Och om jag ska försöka sammanfatta den här diskussionen utifrån det här inlägget så det som påpekas här är att det finns väldigt många olika idéer om vad libertarianismen är och hur omfattande libertarianismen är.

Om man ser till den libertarianska rörelsen i den bredaste bemärkelsen så innehåller den alla möjliga typer av personer med alla möjliga typer av åsikter. Som alla har det gemensamt att de är för personlig frihet, men för äganderätt, de är skeptiska till staten. Men i många andra frågor, där kanske de libertarianska principerna i sig inte har svar, där drar folk åt väldigt många olika håll.

Ett exempel är att vi har de här bleeding heart libertarians. Som jag och många andra brukar konstatera, och även vår bloggare i det här fallet, så är de knappast libertarianer i någon meningsfull bemärkelse. De är ultra-leftist enligt det här blogginlägget. Jag är benägen att hålla med, åtminstone såvitt oss belangar så är de den yttersta vänsterflanken.

Det är sådana människor som inte minst finns nu medan de har infiltrerat Reason och andra sådana stora tankesmedier. Så de finns lite överallt. Och de kallar sig libertarianer. Jag säger att de är en del av den libertarianska rörelsen. Men det är definitivt ingenting som jag identifierar mig med. Och jag tycker att det är en ganska fräck kapning av libertarianismen. Men vi har också alla möjliga andra grupperingar som kallar sig libertarianer.

Vi har de här vänsterlibertarianerna, vi har geolibertarianerna. Som har massor av specifika idéer och vi har miljövänner, libertarianerna. Vi har the black anarchists som fokuserar mycket på människor med afrikanskt ursprung och deras ställning i samhället som är tillägg till de övriga libertarianiska idéerna.

Vi har mutualister, agorister, volontarister, national anarchists, vad är det för någonting? Feministiska anarchister. Och vi har Libertarian Leaning White Nationalists Som är lite grann antagligen Black Anarchists för att de fokuserar på Vita människors ställning snarare än svarta människors ställning Så vi har alla de här olika grupperna Och problemet då som Chester Thornsgrove påpekar är att Egentligen Så är deras primära lojalitet Inte till friheten, till de här frihetsfrågorna utan till någonting annat Det som är liksom den andra komponenten i deras namn Så om man är en black anarchist så är man egentligen lite mer intresserad av black än av anarchist.

Och libertarian leaning white nationalist till exempel, de är då egentligen primärt fokuserade på ja, såna här white nationalist frågor, invandring och biodiversitet och vad de nu kallar det för, men med sin terminologi. Och det här är någonting som vi ser även i Sverige naturligtvis. I Sverige har vi också de här libertarian-leaning-white-nationalist-typerna.

Jag vet inte vad dagsaktuell status det är, men åtminstone tidigare så har jag hört att de som driver Fria Tider, en väldigt framgångsrikt alternativ medieprojekt, att de ser sig själva som paljolibertarianer, libertarian-leaning, eller eller något åt det hållet. Men när man tittar på deras sida på freda tider, då är det ju inte libertarianism som man känner, utan det är ju bara att de är extremt fokuserade på invandringsfrågor. Det är otroligt mycket migration och problem med flyktingar och sånt där, och det verkar ta upp väldigt mycket av deras uppmärksamhet och engagemang.

Boris

Ja, även för dem så är det ju egentligen det gamla vanliga. Sverigedemokratiska tycker att man är väldigt missnöjd med hur statens tillgångar används. Men man har inga problem med att staten har väldigt mycket tillgångar tack vare att man har exproprierat skatter. Så att det är inte så mycket libertärningsmöjlighet med dem heller. Men jag skulle nog vilja hävda att det finns ett väldigt enkelt test för att kolla om någon är libertarian.

Mm. Ja men det är att man inte bryr sig om den här typen av diskussioner egentligen. En libertarian har alltid så jävla mycket att göra. Så han eller hon orkar inte, tror jag, hålla på att definiera sig gentemot 1700 olika etikett-libertarianer.

Martin

Det är faktiskt en ganska bra poäng som du har där, Boris. Alltså, min personliga inställning till allt det här är att jag vill gärna samarbeta med så många människor som möjligt. Vi har en ganska liten, ganska liten av insulär rörelser. Även när vi samlar så många vi kan, alla som kallar sig libertarianer får vara med, utom bleeding heart libertarians, de får inte vara med. Alla andra får vara med och vi kan testa att göra saker tillsammans, vi kan dra åt samma håll. Men, vi har en ganska liten rörelse.

Men till och med då så är vi ganska små. Om man åker till exempel på Anarcopulco, den här konferensen som vi har varit på helgen. Och där är det ju så här, där är alla ju såna här anarchokapitalister. Alla är ju anarchister och alla ska svära trohet till den svartgula fanan. Och om man pratar med nattväktarstat så kan folk liksom bli förbannade och tycka att man är en state lover. Folk är väldigt puristiska va, väldigt ideologiska.

Och det är väldigt roligt. Det är helt kul tycker jag att hänga en helg med folk som är... som är så renodlade och man behöver aldrig någonsin höra någon sån här sosie tjafs som ändå kan dyka upp på träffar med svenska nyliberaler. Men det är också...

Boris

Alltså inte minsta lilla.

Martin

Alltså vi har haft ett par föreläsare som har föreläst om minarki. Till exempel så har jag haft Liberlands president här som har berättat om hur han byggde upp en stat. Rick Falkvinge var här och pratade också om hur han byggde upp ett politiskt parti och det är lite... Det är lite misstänkt etatism. Det var en debatt om anarki vs. minarki mellan två debattörer här mellan Lark Rose som förespråkar anarki och Mark ehm, förlåt nu glömmer jag hans efternamn, Mark Skousen som eh som är en ekonom, framträdande ekonom, som förespråkar minarki och debatt fram och tillbaka och sådär.

Men tonvikten här är väldigt stark på en strömning inom den libertarianska rörelsen. Så som jag ser det. Många här ser det som att de är en del av den anarkistiska rörelsen som bara delvis överlappar med den libertarianska rörelsen. Men de har liksom skeptisk mot libertarianer och kallar sig inte libertarianer. Men min poäng här är att här, även om det är väldigt intressant och bra på många sätt, så är det ännu mer isolärt.

Det är ännu mer slutet och kufit och det är som en ännu mindre rörelse. Och även om det finns jättemånga ambitiösa, till exempel podcastprojekt... så är folk jätteglada över att de har en podcast eller en YouTube-kanal eller någonting. Om de har lika många lyssnare som Radio Bubbla så tycker de att det är jättebra. Trots att de riktar sig till en engelskspråkig publik och har en hundra gånger större potentiell marknad.

Så jag känner att man tappar mycket. Från mitt praktiska perspektiv så tappar man mycket på att hålla på och dela upp rörelsen i olika segment. Det är något som jag tycker att vi kan komma till senare när det blir mer... mer akut när vi börjar hamna i konflikt med varandra, när vi verkligen drar åt olika håll. Kanske när vi har kommit längre i vårt gemensamma frihetsarbete.

Men tills dess så tror jag att de goda krafterna som finns i rörelsen, de kan man inte hitta och snåla ut baserat på ideologiska etiketter. För att många av dem som jag tycker är allra bäst, de kallar sig inte ens libertarianer. De kallar sig kanske apolitiska och håller på med helt andra saker, driver åt kul företag och ordnar en bra situation för sin familj. åker runt och lever som nomader och utforskare och man kommer bort ur statliga strukturer och det är alla möjliga intressanta projekt som jag tycker är intressanta, inte det här ideologiska levipinkandet.

Boris

Precis, och göra de saker du beskrev nyss snarare ett tecken på en libertariansk hållning, vad man än kallar sig. Och för att gå tillbaka till det jag sa, förutom en sant libertariansk hållning måste det för gud skulla innebära att man rycker på axlarna lite grann åt det här. som har skrivit det här eller den gruppen som propagerar för att en korrekt libertariansk inställning innebär att man erkänner nationen citat, en grupp människor som har samlats baserat på blodsband, gemensam historia och jord.

Det där tycker jag bara låter jätteläskigt alltså. Men jag har bara låtit säga, jättekul paleolibertarianer. Chilla bort till bergstoppen där borta och sen samlas där och bygger en stamm baserad på era blodsband med blod och jord. Varsågoda. Vad är problemet?

Martin

Det är en väldigt bra poäng tycker jag. Och jag undrar också om inte den här skribenten går lite grann i sin egen fälla. Om han inte blir föremål för sin egen kritik. Därför att han kritiserar då folk som har ett annat intresse. Bortom frihetsfrågorna. De är egentligen mer intresserade av någonting annat. Och det här tycker jag är en knepig fråga. Men man skulle ju åtminstone kunna ifrågasätta om det inte är så att paljolibertarianerna egentligen är konservativa.

Och sen är de också libertarianer för att libertarianska principer kan anses följa ur en viss typ av principiell konservativ ståndpunkt. Man kan säga kanske Edmund Birks ståndpunkt i högerutsträckning. Han är palliolibertarian. Och ta som exempel i den här artikeln, den ligger på sin plats. Nu tycker jag personligen, på det rent personliga planet, om man inte bara pratar om rörelsen och strategiska frågor, så är det väl så att jag är ganska mycket en palliolibertarian personligen.

Jag är benägen att hålla med den här skribenten om att den här typen av kulturradikalism, när man är nyliberal i ekonomiska frågor men kulturellt sett, värderingsmässigt sett, så har man i övrigt mer gemensamt med 68-vänsterns syn på kulturen. Man är ganska ointresserad av eller avfärdande inför till exempel lokalsamhällens roll, hemskolning.

Den här typen av frågor som nästan aldrig uppmärksammas av skandinaviska nyliberaler men som är väldigt viktiga för den internationella rörelsen och viktiga ur det här kulturella perspektivet. Jag är benägen att hålla med om att de där sakerna är väldigt viktiga och jag tror precis som den där skribenten att libertarianism, libertarianska principer kan bara få genomslag i ett relativt välordnat, homogent och på viss sätt lite traditionellt samhälle.

Och det finns också väldigt bra poäng i det här med att. att libertarianismen som vi ofta känner den här den moderna nyliberala formen det är någonting som är väldigt unikt för den västerländska civilisationen och det är knappast så att det är någonting som kan överleva i ett moraliskt vakuum så att även om det inte följer de libertarianska principerna som vi har gemensamma att man också ska ha andra värderingar så är jag benägen att hålla med mycket av den här analysen Men från rörelseperspektivet så tycker jag ändå att det är väldigt problematiskt.

Vi har ju en annan diskussion som pågår mellan tjock respektive tunn libertarianism. Man pratar också om det här ibland som brutalism kontra humanism. Och det är en sån här debatt som har varit, den interna debatten om libertarianismen som jag tycker är ganska löjlig på många sätt och vi har nämnt det förut i radion så jag ska inte gå in på detaljer men man kan säga att det den här paljolibertarianen gör det är att han konstruerar på sätt och vis en sån här tjock libertarianism.

Det vill säga någonting som hardcore libertarianer ofta kritiserar. Så du tar libertarianismen och lägger ut till några saker Klassiskt exempel är att du säger att vi ska vara libertarianer och stå för privat ägande och personlig frihet men vi måste också tänka på hbtq-människors rättigheter och att vara antirasister och tänka faktiskt lite grann på social jämlikhet.

Och det är liksom libertarianism plus som är det vi borde fokusera på istället för bara den här tunna libertarianismen som inte är tillräcklig och som inte kan svara på moderna människors behov och vad man nu vill. Och därför kan jag tycka att den här positionen, även om den är förnuftig och jag håller med om analysen i mångt och mycket, så kan jag tycka att i nuläget så är den lite för tjock.

Man lägger till lite för mycket och jag tror att vägen framåt nu åtminstone på överskådlig sikt är att vi försöker samarbeta så mycket det går. Vi kan ta de här konflikterna när de faktiskt dyker upp, men jag tror vi klarar oss med att vi ska kunna göra det. Tokiga anarkister och folk som tar pengar från think tanks och palliolibertarianer och alla de här strömningarna.

Boris

Ja en sista liten randavmärkning. Uppstår inte problemet för den där rörelsen när den försöker börja diskutera hur samhället ska ordnas. Och det är egentligen en ganska komplett ointressant diskussion. Det viktiga är hur samhället som vi ser det nu. ska rivas ned.

Martin

Det är en jättebra poäng Boris. Det vi har gemensamt nu är framförallt vårt motstånd mot det som finns nu. Vi har generella abstrakta idéer om kriterier för hur det som kommer efter ska funka. Där tenderar vi att vara ganska överens. Men det är jätteviktigt det som du säger att det ligger i sakens natur, i hela vår idétradition.

Att vi är inte de som kommer med exakta planer för hur samhället ska fungera. Det är inte en av de saker vi gör, utan tvärtom. Det är det våra motståndare gör och väldigt stor del av vår poäng är att man inte ska göra det. Som, det var som Karl Marx sa, det kände du säkert till Boris, att vår uppgift är inte att skriva recept för framtidens soppchock. Nej. Precis.

Så att, så att, så att det där är någonting som vi kan också hålla oss i. Och hitta lite styrsel från, hoppas jag. Att, om vi börjar glida in för mycket på det där. Och det gör det även om, du vet, folk sitter och dividerar och säger Ja, men hur skulle ett anarkokapitalistiskt samhälle funka? Vem skulle bygga vägarna? Allt det där. Det är inte en jävla väg, alltså. Ja, det är alltid, alltid med vägarna. Vet du att vägarna kom upp i anarki vs. menarkidebatten på Nörka Polka? Med hjälp av Garvin Gellos. Vi satt i publiken och hörde hur Mark Skousen började prata om att vi måste ha eminent domain för att kunna bygga vägar.

Vi trodde han trollade, men jag vet inte. Det var en liten parentes men när alla de här frågorna kommer upp, det rätta svaret på de här frågorna det är att vi har inte svar på de här frågorna och det är hela poängen. Vi tror att människor klarar av att hitta de här besluten själva, vi tror att man kan skapa marknader för att organisera de här sakerna och till skillnad från alla andra så har vi inte en ritning för precis hur samhället ska se ut i alla olika aspekter och det är vår största styrka, inte ett problem.

Boris

Och jag tror att de flesta av oss heller inte har något behov av att övertyga andra om att just vår egen personliga syn på hur vi själva vill ordna vår tillvaro att den på något sätt skulle vara allmänhiltig och att andra ska inordnas i den. Det ligger något oerhört förmätigt i tanken på att jag har inget krav på att min vision av hur jag vill ha livet ska gälla några andra än folk som jag har nära mig.

Martin

Nej, det är en väldigt bra poäng och dessutom så har vi en väldigt bra illustration bara här i oss själva, du och jag Boris. Din ingång i den här sammanhangen är ju väldigt udda jämfört med de flesta. Du kallar dig för Marxist. Du är en gammal Marxist och har varit aktiv inom vänstern och gjort en massa hyfsat seriösa saker på den sidan. Men du och ganska många andra Marxister har närmat sig en sorts libertariansk ståndpunkt utan att egentligen ha särskilt mycket gemensamt i analysen.

Man tar sig hit och ändå så hittar vi väldigt mycket mycket gemensam mark och vi måste inte sitta och debattera hela tiden om om marxismens riktigheter och sånt där, för vi har jättemycket gemensamt. Även om du är marxist och jag är någon sorts reaktionär, en arko primitivist eller vad vad jag nu är för brutalist. Det tycker jag är så töntigt. Men men, men du och jag, vi är ganska udda ingångar, båda två och väldigt olika jämfört med varandra. Och ändå så kan vi ha den här fina radiosämjan och sitta och analysera saker utifrån de principer och de perspektiv som faktiskt är viktiga. Ja,

Boris

vi är föredömliga.

Martin

Som alltid, verkligen. Ja. Ja, men vad härligt att vi fick gå loss lite på den här Chestersons ghost. Vi hade en liten diskussion i Bubblas redaktionsgrupp om det här tidigare idag. Jag tyckte det var jäkla intressant. Så jag tänkte att vi skulle lyfta den här länken och bara ner oss lite i den. Få se om diskussionen fortsätter. Jag hoppas det.