Martin

För en vecka sedan i söndags så tog vi upp ett lite speciellt lyssnarbrev som kom från vår gamle brevskrivarvän Houston, Texas. Det var inte en vanlig resereport nu, utan det var ett brev om evolutionsläran och reflektioner kring ett inslag där Boris hade uttryckt oss, som Houston såg det, lite välslängigt entusiastiskt om evolutionen.

Vi kallade in vetenskapsredaktören och redde ut den här frågan i hopp om att Houston skulle låta sig blickas och återkomma med sina flyttrapporter från Texas. Mycket riktigt, ett par dagar efter inslaget. Faktum är att en dag, mindre än en dygn efter evolutionsavsnittet, så damp ner ännu en rapport.

Så håll i hatten kära lyssnare, här kommer Just on Texas. Hej igen, Radion! Ja, jag får helt enkelt be om ursäkt och göra bot och bättring. Jag skrev brevet om evolutionsteorin med glimten i ögat, leendes och kanske lite för att provocera en aning. Men slutresultatet var ju knappast uppbyggligt hördiga på er. Det finns mycket att säga i frågan, men jag inser att forumet inte är rätt, särskilt när vi ju trots allt har så mycket gemensam grund att stå på.

Men sådär blir det ibland för en gammal punkare som jag. Ibland slänger man iväg en osnörad känga åt fel håll i sin allmänna upproriskhet mot det mesta. Nåväl. Men vad är väl en ursäkt utan botgöringen? Här kommer därför en ny redogörelse för mina förvirrade iakttagelser här borta. Det viktigaste först. Bilar. Framförallt korvetter och mustanger. Man ser inte många sådana i Sverige, men här kryller det av dem.

De är så jävla barnskligt snygga på något sätt. Eftersom vi fortfarande är i ett så tidigt skede av vår företags uppstart och eftersom jag är så ny i landet att jag måste investera i lägenheter och stekpannor och sånt så har jag tagit över min kollegas Toyota Camry från 2013. Väldigt bra bil med knappast en pojkdröm. Han köpte dock en Mustang årsmodell 2016 som står utanför garagekontoret och är till min förfogen för det mesta.

Den mullrar riktigt bra och det är svårt att inte le som ett barn när man kliver ur den efter att ha kört en sväng. Nästa bil för mig måste nog bli en SUV för att kunna fortsla familjensäkert genom de kraftiga regn och väder som kommer ibland. Men därefter blir det en muscle car för mig också. Kanske en Camaro eller en Dodge, men antagligen en Mustang. Min deadline för det här är när jag har dubblat lönen som jag har nu, vilket borde ske relativt snart.

Det om det. En annan sak som var en markant och tydlig skillnad var att vi just har skaffat en egen lägenhet efter att ha varit inneboende de första tre månaderna. Efter att ha gått runt och kollat i kvarteret och själva tittat på ett par lägenheter så fick vi tipset om att ringa en mäklare så man slipper allt administrativt. De får nämligen betalt av hyresvärdena för att signa upp folk så de gör allt jobb åt oss gratis.

Efter att ha hört om våra önskemål och budget fick vi genast en lista på ett tiotal lägenheter att titta på. och dagen efter kom hon och plockade upp oss och körde runt oss och visade dem vi var intresserade av. Vi hittade genast en passande och ska flytta in per omgående nästa vecka. Så lätt kan det också vara. När jag skriver det här så känner jag mig faktiskt fortfarande lätt förvirrad över det hela, efter att ha spenderat större delen av mitt liv i Uppsala och Stockholm.

Ja, ni hörde rätt. En person kom och körde runt oss till ett antal per omgående tillgängliga lägenheter. En annan sak som jag vill ta upp är lite mer svårformulerad. Kanske är det mina svenska mentala spärrar som sätter in, men jag samlar mod och yttrar mig ändå, eftersom jag tycker mig ha hört Boris prata om att den nu rådande så kallade vänstern för ett krig mot alla typer av traditionella strukturer och normer eller något sånt.

Jag tycker mig se fler riktiga män här. Rakryggade, bredaxlade och stolta riktiga jävla män. av alla storlekar och åldrar som ser glada och levande ut och har naturlig plats i samhället. Först när jag upptäckte det här blev jag närmast förvånad och undrade om jag höll på att bli homosexuell för att jag ständigt gjorde denna iakttagelse. Sen inser jag genast att de här männen finns hemma i Sverige också men de har på något sätt blivit berövade i sin plats där.

Jag misstänker att olika former av kulturella angrepp ligger bakom det här. Det högg nästan till i hjärtat när ett antal pappor från min uppväxt susade förbi min inre blick som exempel på sådana män som inte har någon naturlig plats i det Sverige som jag var en del av, men som jag nu ser överallt här. Jag har kommit att tänka på det som att själva manligheten är under angrepp i Sverige.

Jag måste faktiskt erkänna att när jag kom hit var jag tvungen att kasta eller sluta använda ett antal plagg, för att de helt enkelt var för fjolliga. Något som jag aldrig skulle fått för mig i Sverige. Det här var inte på grund av någon sorts behov att passa in stilmässigt, eftersom om någonting så har jag snarare ett behov att inte passa in, gammal punkare som sagt, utan därför att de helt enkelt inte var plagg som var lämpliga för en man. Och bortom sveagränser var detta uppenbart.

Eftersom detta är en relativt känsligt ämne ser jag fram emot att höra om det här är något som ni kan sätta ord på utan att förelämpa någon sexuell läggning eller stil, för det är inte riktigt vad jag menar. Det är något djupare än så som jag tycker mig se. Jag vill också säga att jag inte längre orkar ta del av nyheter från Sverige och när jag pratar med folk där hemma orkar jag knappt fråga hur allt är. Två månader sedan skulle jag mer jublande ha pekat fingrar åt allt det skräp som jag lämnat.

Men nu blir det allt mer till en undertone av sorg. Det är ändå vårt land och det tycks vara riktigt, riktigt sjukt. Allt är glasklart härifrån, men om jag går in och sneglar på mitt Facebook-flöde ett par dagar så är jag indragen igen och inser att PK-maffian inte låter verkligheten sipa igen om ett endaste dugg. Hur brutal anspänningen än blir. Och jag tänker då... att själva folket har tagit gisslan av en uppsättning riktigt jävla nasty memer för att ändå återknyta något till vetenskapsredaktören.

Och det är därför Ni på Bubbla är vårt hopp. Därför att memer kan besegras, men de måste först upp i ljuset. Det finns mycket sjukt i det här landet också, men här finns det även gott om andra perspektiv. Och ofta räcker det med att veta att det finns ett endast annat sätt att se på saken för att slippa bli galen av ensam frustration. Det är just därför som ert arbete är så välsignat.

För att sluta på en mer hoppfull ton vill jag förmedla hur jag blev fri från Memen Sverige en gång för alla. Det hände nämligen vid ett givet ögonblick och var helt oberoende av var jag befann mig geografiskt för stunden. Det hände när jag bestämde mig för att jag fann i mig skiter i pension och bidrag och försäkringskassor och allt sånt skit och att om jag måste så tänker jag jobba tills jag dör.

Nej, inte om jag måste, jag tänker jobba tills jag dör. Då var det som om någonting plötsligt lämnade mig och jag fick frid. Jag tror att det har att göra med att jag annars under medvetet försöker lura mig till en större bit av välfärdsstaten, för att det går och för att inte vara den som blir lurad av andra. Nu befinner jag mig väldigt långt från välfärdsstaten Sverige, och jag jobbar så hårt jag kan och allt känns väldigt lugnt och stilla. Och jag undrar ibland varför jag var så jävla stressad i Sverige. Stillsamma kvällsfunderingar från ett ljusstånd som luktar vår.

Boris

Vår vän i Tjusens brev är så fin, det känns nästan som att man är vanhelgad att säga saker efteråt. Men man ville göra det ändå.

Martin

Det är otroligt fina brev som vi får från Texas. Det är en underbar läsning verkligen. Väldigt inspirerande, intressant, djupblodande frågeställningar. Bättre brevskrivare till en radiokanal kan man inte ha.

Boris

Det här blir lite grann som de gamla Amerikabreven, du vet. När Karl Oskar Anderladd tog sig till Frihetens land och började om. Och sen skickade de brev hem till släkten och berättade hur bra allting var. Vi befinner oss i samma situation på något sätt. Jag måste börja med bilarna faktiskt. Vi tar en enkel människa och vi tar bilarna först. Det där är viktiga frågor som vår vän tar upp alltså.

Men jag förstår dock inte riktigt motsättningarna här som han tar upp med de olika bilgrejerna. För att han vill ha en SUV nu för att kunna transportera hela familjen. Alltså USA är fyllt med gamla trevliga stora bilar som också faktiskt uppfyller lite grann muskelbilsfunktionen.

Jag skulle snarare rekommendera en stationsvagn från tidigt 50-tal eller till och med en Oldsmobile från 1948 behöver inte vara stationsvagnsvarianten. De är extremt rimliga, man får plats med fyra personer i framsätet och fyra personer i baksätet och de sitter bekvämt. Och man kan ju faktiskt byta motorn till en modernare V8 och få lite mer huss i den.

Så att undvika en modern SUV utan att leta upp en gammal redig bil från sent 40-tal till ett 50-tal. Och om du sen ska skaffa en riktig muskelbil, alltså du är inne på det här med fjolligheten. Och Mustang är lite fjolliga. Det är, nej, alltså vi förväntar oss att det måste vara en Charger eller Challenger du skaffade, inget annat.

Det förtjänar beteckningen muskelbil. Söndag eftermiddag får du åka runt och titta i huset efter dem och rapportera nästa gång vad du har hittat.

Martin

Mycket intressant. Vi får följa med spänning vad Justin hittar för bil till slut. Du menar att man kan köpa en station wagon och ändå få den här muskelbilkänslan?

Boris

Ja, de har ju kraftiga V8, lite sega kanske, men jag träffade en bekant i förra veckan som hade köpt en Oldsmobile 48, väldigt välskött. 120 000 bara. Extremt väl skött men jag håller på att trycka in en ny motor i den så att man får lite mera kraft i den. Men de här gamla, rediga motorerna, gigantiska utrymmen, mycket tuffare än en modern chuv alltså.

Martin

Ja. Mycket intressant. Vi går vidare till nästa del av det här brevet. Bostadsfrågan. Det här är någonting som det är nog många våra lyssnare som som är väl bekanta med det här. Men det är ändå värt att upprepa om vi eventuellt har någon ny tillkommen som lyssnar att den här situationen som man har i Sverige i städer som Uppsala och Stockholm som just hon skriver om.

Det är jättesvårt att få tag på en bostad där man ska stå i kö i massor med år eller slanta upp många många miljoner för att hitta någonstans att bo. Den här typen av situation är inte naturlig, den är inte normal. Den kan bara jämföras med till exempel situationen i östtyskland om du ville få tag på en nylonkjorta.

Det var oerhört svårt. Du kunde stå i kö för att få en nylonkjorta. Du kunde köpa en på svarta marknaden, betala extrema överpriser och om du hade fått tag på en sån här skjorta så kunde du sälja den dyrt. Du kunde använda den för byteshandel för att få västvaluta eller andra ovanliga varor. Det här är en absurd situation som enbart kan uppstå på grund av planekonomi.

Och det som har hänt i Sverige och på alla andra ställen i världen, förutom några enstaka ovanliga ställen där man har en liknande situation, framförallt i de socialistiska länderna. I alla andra ställen så är det jätteenkelt att skaffa bostäder. Och även om det är självklart att det finns vissa så vill jag upprepa det, därför att jag vet att det finns människor, förmodligen till och med folk som som lyssnar på Radio Bubbla, som fortfarande är fast i den här mentala spärren av att tro att det måste vara på det här sättet.

Men faktum är att om du åker till, egentligen vilken storstad som helst i Europa, om du åker till Berlin eller Bryssel eller Barcelona eller vart du vill, Så kan du nästan på dagen kan du få en lägenhet. Du kan få på en vecka garanterat, tre, fyra dagar kanske det tar att få en hyresrätt. Mitt i stan, du kan bo precis mitt smack i stadskärnan om du vill eller bo i en förort.

Du väljer själv beroende på hur mycket du betalar i hyra. Men oavsett vad du vill ha så kan du få det direkt därför att de har en fungerande marknad. Det finns helt lika likheter med rövertid i Sverige. Hur det går till på Malta där jag och Sofia nyligen har slagit ner bopolarna. Vi hade en process som liknade det som Houston skriver om. Vi kontaktade en mäklare som specialiserade sig på hyreskontrakt, beskrev vad vi ville ha och sen så blev vi rundkörda i bil av mäklaren för att titta på olika objekt.

Vi träffade några olika mäklare men jag kan berätta hur det gick till. När vi träffade den mäklaren som till slut löste problemet åt oss. Då kan man säga att vi skickade ett mail först. Där vi beskrev vad vi ville ha. Vi vill ha ungefär så här mycket plats. Vi kan tänka oss de här områdena. Vi skulle vilja ha en bostad som har de här egenskaperna. Som har de här faciliteten och så vidare. Mäklaren ringde. Ställde några följdfrågor.

Det ville vara för tydliga. Jag har meningen i så här, så här. Kan ni tänka er det här? Då är du profilklar för mig. Senare samma dag på eftermiddagen så skickade mäklaren över länkar till ett antal objekt. Och så kan det här vara någonting. Och så sa vi så här, det här är inte så intressant men de här tre kan vara intressanta. Nästa morgon så kommer mäklaren att plocka upp oss och säger att jag har tre objekter som jag kan visa er men jag har det här objektet som jag tror är precis det ni letar efter.

Vi åkte dit. Och det var bara så här, pang, det var perfekt. Vi åkte på någon visning till, men bara ett par timmar senare så var vi bara, det här som mäklaren visar oss, det är där vi ska bo. Och nu är det där vi bor. Poängen är bara att det är väldigt enkel. På en fungerande marknad har man folk som hjälper en, som gör de här sakerna åt en, som serverar på ett silverfat. Bara man berättar vad man vill ha. Det finns inga likheter med planekonomiska sönderreglerade bostadsmarknader i Stockholm.

Kom ihåg det, ni som går och funderar på att det är tufft i Sverige och kanske att man skulle flytta utomlands. Definitivt är det så att hela boendesituationen blir mycket, mycket, mycket bättre när man flyttar.

Boris

Det är som en annan värld,

Martin

vilket det också är. Och att rakryggade, bredaxlade och stolta riktiga jävla män av alla storlekar och åldrar inte verkar ha en naturlig plats i samhället längre. Vad säger du Boris?

Boris

Det där är ett alldeles korrekt iakttagande. Jag tror det är lättare att få syn på, att se det här klart och tydligt om man placerar sig i Texas eller... eller i den amerikanska västern. Det blir mer påtagligt då. Jag tror i det västerländska svågerkapitalistiska samhälle med starkt statsapparat, där blir de gamla manlighetsidealen helt omöjliga.

Att klara dig själv, stå upp för dig själv, definiera vad du tror på och vad du tycker är viktigt här i livet. Allt sånt, alla de gamla traditionella manlighetsidealen går ju på tvärs mot en samhällsordning, överheten. har format här. De är omöjliga. Det lämnas inget utrymme för det. Och därför angriper man dem konstant på alla plan som skadliga.

Och det som dyker upp via en slags perverterad form av... av manlighet, alltså antingen en totalt avmaskuliniserad manlig varelse eller någon som är överdriven åt andra hållet men inte har någon verklig grund i klassiska manlighetsideal och dygder.

Alltså det blir bara ytor, det blir tessosteronpumpade solariebruna människor, Paradise Hotell och så vidare. Ja, så är det. Manligheten är satt under konstant angrepp i vårt samhälle. Den är skadlig.

Martin

Jag skulle vilja anlägga ett, kanske ett lite mer intersektionellt perspektiv på den här frågan. Jag tror inte man kan skilja attacken mot manligheten från andra problem, andra problem. relaterade tendenser. Jag tror att de egenskaper som förknippas med traditionell maskulinitet, precis som du är inne på Boris här, så det är samma egenskaper som förknippas med de traditionella västerländska, europeiska kulturerna.

Så det är inte det att det är specifikt manligheten som är under attack, utan det är traditionella värderingar, europeiska värderingar, upplysningsvärderingar. som är under attack. Och många sådana egenskaper som till exempel att vara självständig, att vara stark och självständig, att ha ett oberoende omdöme. Många sådana egenskaper som att ta ett ansvar, att äga saker, att skydda människor.

Sådana här saker som är traditionella manliga värderingar, men som också är traditionella. traditionella europeiska värderingar, kan man säga kanske liberala men egentligen fel, traditionella värderingar. Så att jag undrar om det är så mycket manligheten som en totalt frontalangrepp på en hel kultur som är tätt kopplad till manlighet.

Men jag skulle vilja göra den här distinktionen, därför att det är inte så att... att kvinnor egentligen är mindre kapabla eller benägna att ha de här europeiska värderingarna. Det som jag ser, åtminstone i väldigt hög utsträckning, är en sorts falsk dikotomi, där man försöker få det här att vara till en fråga om män mot kvinnor. Det är i själva verket en fråga om traditionella civiliserade värderingar, å ena sidan, och å andra sidan, nihilism. och dekonstruktion och cyniskt genererad antikultur.

Boris

Jag vill inte säga mot det på den punkten, utan lite, lite kanske. Jag tror att vi ska inte över... Resultatet av kriget mot de manliga dygderna är, och vi också, att man undergräver och angriper det bästa landet och upplysningens värderingar och hela det bra kulturarvet.

Men att man gör det, det beror helt enkelt på att man just angriper de manliga dygdena till vardags. De som är överhetens ledare är ju inte speciellt begåvade personer som drar upp en fältågsplan mot den västerländska upplysningen av traditionerna från renässansen. De vill befästa sin makt och då skjuter de hårt på det de upptäcker, det vill säga självständiga, starka individer.

Och resultatet av detta blir ett frontalangrepp på västerländsk civilisation. Men sen det där med kvinnorna är en synnerligen viktig fråga. Hur angreppet på dem... För de är ju också bärare av den västerländska upplysningen av detta arvet. Men i min manliga inskränkthet har jag faktiskt inte funderat så mycket på de konkreta uttrycken för detta. Men jag lovar att göra det till nästa gång.

Martin

En konsekvens av den här attacken mot maskulinitet som jag reflekterat över det är att i min erfarenhet, i min personlig erfarenhet, både i människor som jag själv har träffat och i situationer som jag läst om Jag har fått mig flera gånger att tänka att de bästa männen är kvinnor. Ofta när man träffar folk som verkligen har renodlat de traditionella positiva masklinidealen så är det faktiskt personer av kvinnorskön som på något sätt är mer fria än personer av biologisk mansskön att leva ut de här värderingarna.

Boris

Instämmer till 112 procent. Det är ju så, alltså kvinnor som vill hävda sin rätt, de är ju tvungna att vara starka och självständiga om de inte ska smyga runt i statens korridorer. Och då får de... helt enkelt blir bärare av de klassiska manliga dygdena. Men jag tror också att det är ett sätt som staten och övrigheten angriper kvinnornas bärande av upplysningsidealet på och därmed också manligheten, är ju det totala undergrävandet av familjen faktiskt.

Att staten går in och kräver. Att få ta ansvar för fostrandet av barnen intills dess att de är 30 år ungefär snart. För det kan staten och dess handlanger mycket bättre än barnens föräldrar och barnen själva när de har passerat en viss ålder. Man tar också över det totala.

kontrollen över familjens ekonomi med hjälp av att suga in alla pengar skattevägen och sedan fördela ut nådegåvor i form av barnbidrag, fräddarledighet och så vidare. Så staten har ju tagit undan den materiella grunden för Män och kvinnor att kunna vara män och kvinnor och vära de här gamla klassiska idealen.

Och det är därför, för att knyta an till slutet av vår vän i Houstons brev, att det enda sättet att vara riktig man och kvinna är att dra sig undan statens kontroll på olika sätt. Och som till exempel han och hans familj gör, flyttade i Texas eller vart som helst håller jag på att säga. Tack! Men lever man i det här samhället så måste man vara mycket medveten och sträva efter att så lite som möjligt ha någonting med staten att göra.

Martin

Ett oerhört intressant ämne som jag är säker på att vi ska återkomma till. Vi får helt enkelt bestämma att vi återkommer till det här. Jag skulle vilja prata om det här också i kontexten av feminism och vad feminism och kvinnoslagskamp är för någonting och vilka konsekvenser och utvecklingar det har haft. Jag känner att vi ska förära det här ämnet flera egna inslag. Jag skulle vilja gå vidare till nästa punkt.

Vi går igenom stycke för stycke här i Justens brev. Så intressant och så mycket sprängstoff här i det här brevet. Nästa stycke är också ett intressant ämne som vi diskuterar för sällan, nämligen kläder. Just nu berättar han att han känner att han var tvungen att kasta eller sluta använda en del plagg som han hade för att de var för fjolliga.

Boris

Jag vill ju veta vilka, han nämner inte det.

Martin

Nej, vi får ingen detaljerad information om det, så vi kan bara spekulera och gissa. Just nu frågar jag om... Om det här är någonting som vi kan sätta ord på utan att förelämpa någons sexuella läggning eller stil. Och jag skulle vilja göra ett försök här, att sätta det här i en lite annorlunda kontext. Därför att jag tror inte att det här handlar om fjollighet, eller om någon sorts dragning, tendens till en annan sexuell läggning.

Jag tror inte att det handlar om en sorts... Det är inte könsöverskridande dynamik här. Utan jag tror att när Houston pratar om att klä sig som en man, att där kan inte en man ha på sig. Distinctionen här är inte mellan man och fjolla, utan distintionen är mellan man och pojke. För att någonting som man ser väldigt ofta och utpräglat i Sverige och i alla samhällen, säkert även i Texas i viss utsträckning, det är att vuxna karar klär sig som små pojkar eller som tonåringar.

Man ser hela tiden en karl på 50 bast som klär sig som han är 19. Och folk som stilmässigt. Det handlar inte om att vara vuxen, det handlar om att växa upp och bli en riktig komplett person och inte vara ett barn längre.

Boris

Ja men det där är en väldigt, väldigt bra tankegång. Och i och med att vi förväntas hålla oss kvar i det här tillståndet av att någon annan tar hand om oss så förväntas vi också ständigt vara barn. Och oavsett manlig ålder så ska man vara klädd som i bästa fall någon i sena tonåren.

Martin

Jag skulle vilja uppehålla mig lite mer vid den här frågan om kläder. Tänkte både för min egen räkning och just dem så kanske vissa andra personer. Jag själv är en sån här person som inte riktigt klär mig som en vuxen person. Jag brukar säga att jag klär mig som en slusk. Men egentligen så klär jag mig bara ganska omågligt, ganska pojkaktigt. Jag har lite snygga kostymer och sånt där som jag ser riktigt bra ut.

Men jag trivs inte i det. Jag föredrar liksom gå runt i t-shirts och liksom an andra kläder, liksom inte riktigt gentleman och mässigt. Men däremot du Boris, du är otroligt välklädd. Så länge så länge jag har känt dig så har jag tänkt på verkligen slagit mig att du är. Du är otroligt snyggt och gentleman och mässigt klädd. Antingen så är det jobbsnyggt, jag har väldigt snygga kostymer som jag måste skräddarsydda för att de sitter så perfekt.

Men även när du inte går runt i kostym och ska gå på viktiga affärsmöten och sånt där så är det alltid väldigt elegant och maskulint klädd. Det är många som inte vet, kanske folk som inte träffat dig på riktigt och sådär, som inte vet att förutom att du är ett orakel vad det gäller både svensk och global politik så är du ett modeorakel. Därför tänkte jag fråga dig, kan du ge några tips till unga män som vill ha en mer elegant och maskulin stil i honom klär sig?

Boris

Nej, men faktiskt inte. Det är en av de sakerna som... Alltså hur människor klär sig följer ur hur de är och var de befinner sig helt enkelt. Och jag, alltså... Det är dubbelt. Det ena är att väldigt många människor lever kvar i det här att inte växa upp. Då kommer de att ha kvar barn- och tonårsklädermodet hela livet.

Det andra är att jag tror väldigt många människor... faktiskt känner behov av att inte klä sig som ett barn och tonåring. Men i och med att alla andra gör det så känner de att fan jag vågar inte sticka av, jag vågar inte ta på mig kostym eller se ut på det och det sättet för det är ingen annan som gör.

Så att ett, så i och för sig ett bra sätt att träna sig i att sticka av och stå upp för det man som individ tror på det är faktiskt... Vad tycker jag själv är snyggt helt enkelt? Och inte anpassa sig till omgivningens dresskod. Men det där är, alltså, det hör också till det allmänna förfallet tror jag.

Nu tjatar jag igenom den svenska vänstern. Att den gången satte den svenska vänstern tidig... En tid satt den svenska västern och allvästen i att vara välklädd. Det var väldigt viktigt. Det är bara att titta på gamla demonstrationsbilder och... Framförallt från Italien och Frankrike där de var fånigt verkligheten. Men det var en självklarhet också.

Det var en av de saker man kämpade för att... Och det tillhörde till det här kampen för värdigheten helt enkelt. Men det är en bra komplex fråga. Den kom lite oväntat. Så jag måste formulera ett mer begåvatsvar till kommande gånger.

Martin

Vi får titta på det. Har en liten stileskola här.

Boris

Ja, men jag har en direkt fråga till vår vän i Houston. Som jag hade där i början. Det är det här fascinerande grejen med Texas. Jag måste ha stött på den. Att man stärker jeansen. Mm. Här i Sverige så kör vi jeansen i 60-grader klartvätt eller någonting sånt. Men en riktig man i Texas, han lämnar in det på kemtvätten och begär att få jeansen stärkta. Det är som om det var ett par stålstuprör. Så jag undrar om han börjar anamma det modet själv?

Martin

Det var en intressant fråga. Det skulle vara ett stort skrägg att ta för Houston, Texas som enligt uppgift är gammal punkare. Ja. Vi bollar tillbaka den till soliga vårdoftande Houston och konstaterar att breven från Houston, Texas är riktiga höjdpunkter i våra sändningar. Vi vet att det inte bara är vi som tycker det, utan att de här breven är väldigt uppskattade av våra lyssnare. Så Houston, vi vet att du lyssnar. Tack så mycket och skriv till oss igen.