Martin

Milo Jönopoulos, 2015 bröts medvinden för identitetspolitik. Kulturlibertarianer vinner mark med förnuft och skämt. Vi pratade för inte så länge sedan om en krönika från Spiked Online som handlar om ett liknande ämne. Milo Jönopoulos hann inne på detsamma spår som Spiked, att under 2015 så har identitetsfänstern pikat.

Och nu, de kanske fortsätter bli galnare, men de kommer inte få så mycket mer inflytande. Därför att nu så samlas motkrafter. Alla möjliga sorters människor börjar vakna upp och inse att den här nya så kallade vänstern är en auktoritär strömning. Som är livsfarlig och omöjlig att kommunicera med, omöjlig att samarbeta med.

Den auktoritära, humorlösa, aggressiva strömningen. Nu kommer de möta en typ av motstånd som de inte riktigt har gjort tidigare. Och det som Milo och de andra på Breitbart brukar kalla det här för är Cultural Libertarianism. Det är lite svårt att översätta, för det har kanske inte direkt att göra med libertarianism som en politisk ideologi, utan Man kanske skulle kunna översätta det till kulturfrihetlighet eller något sånt där.

Men tanken är alltså att det finns grogrund för en bred allians för yttrandefrihet. Att oavsett vad man har egentligen för politiska uppfattningar, om man kommer ifrån det övrigt, så har vi ett gemensamt intresse att försvara yttrandefriheten gentemot de här människorna som fullständigt har slängt alla kulturfriheter. alla upplysningsförderingar och alla liberala arv i soptunnan och aktivt motarbetar, till exempel yttrandefrihet. Och det är en ganska optimistisk och inspirerande idé tycker jag att det kommer vända nu under 2016. Eller vad tror du Boris, är det för optimistiskt?

Boris

Alltså så här, på något sätt så... Jag försöker se det här framför mig. Alltså problemet med de här rubbade, alltså i verkligheten rubbade mentalsjuka tendenserna som den kulturlibertarianismen ska bekämpa är ju att... Det går inte att gå in i någon slags discussions-dialog med dom, det är komplett omöjligt.

Men dom går inte att skämta om heller på något sätt, det är ju en parallell verklighet det här. Ja, men... Det blir inte roligt om man ska skämta om något som är genuint korkat.

Martin

Det är det som... Det är ofta konstaterat, det är svårt att göra det. Det är ofta väldigt svårt att överträffa idag det som de kommer säga om sig själva om en vecka. Så man får anpassa sin strategi efter det faktumet.

Boris

Ja, det är det som är haken. Skämt, även grova skämt, bygger alltid på att man pekar på att folk... Man har ändå någon slags gemensam grund och tankesätt och syn på världen som gör att man kan peka på felaktigheter i motparten sätt att vara och tänka genom satir till exempel. Men det går fan inte att satirisera en del av identitetsvänsterns eller yttrandefrihetshatarnas ståndpunkter.

Martin

Men någonting som jag ändå tror är hoppfullt användbart i det här sammanhanget är att de är väldigt få. De är väldigt få, de har ingen folklig förankring, de är egentligen väldigt marginaliserade. Det enda de har, det är att de har en oerhört stark ställning i mainstream-media. Så mainstream media pushar de här människorna och deras bindgalna idéer väldigt, väldigt hårt.

Och de släpper egentligen inte in några andra åsikter tvärtom. Om du inte håller med de här social justice warrior-typerna så kan du väldigt snabbt bli brännmärkt. Och bli personen de gratar och inte får uttala dig och såna här saker. Men... Det finns en enkel lösning på det problemet som redan har implementerats sen för tio år tillbaka. Det är att man slutar konsumera mainstream media, man slutar acceptera det här beteendet. Att man tar en liten, väldigt extrem minoritet och lyfter upp den till de enda så långsvägiga åsikterna.

Boris

Ja, där har du en väldigt viktig poäng. Jag tror att det är det att man måste bryta sig loss helt enkelt från att ge sig i klinsch med... med de här människorna och skapa sin egen offentlighet. För vissa var rolig att driva och skämta med saker och ting. Men det ska vara riktiga saker alltså. Inte mainstreammedias skrivkulier och studiokretiner. Det är skulle att man låser sig vid just där du pekar på att det är en minoritet. Låt oss inte låsa upp oss vid vad de säger, tycker och tänker och gör.

Martin

Nej, de är väldigt få, väldigt marginaliserade och irrelevanta och ointressanta. Vid det här laget ser vi vad vi är trötsamt och ointressant att lyssna på vad de håller på med. Jag ägnar inte så mycket uppmärksamhet längre. utan jag söker mig till andra saker som jag tycker förtjänar min uppmärksamhet. Jag tror att om vi jobbar på det sättet så kan vi helt enkelt börja ignorera dem. Och om det är så att 9 till 24 och Dagens Nyheter och andra sådana publikationer ska pusha den här agendan, då bara ignorerar vi dem. Det finns ingen som tvingar oss att läsa sådana skitsajter och låtsas som att de är relevanta och att det spelar någon roll vad som står i dagens nyheter i Svenska Dagbladet.

Boris

Jätteviktigt, det är för att det är så här att ta en sån stål som Fredrik Wildtannen. Han får sin position därför att det blir små twitterstormar mot hans märkliga stålpunkter eller chiffer till en annan. Och det stärker deras positioner i mainstream media och i kulturetablissemanget. Men om man totalt bara kopplar förbi, de bryr sig inte om det utan skapar en ny offentlighet. Då eroderar man ju deras grundval också.

Martin

Det är också viktigt att komma ihåg att de här människorna, de har ingen ekonomisk roll i samhället. De har ingen del i produktionen, de gör ingenting nyttigt eller produktivt på något sätt. De är helt utanför all ekonomisk relevans. Den de har är en förmåga att äska bidrag och vara försörjda av andra människor. gu.se Men det är vi produktiva människor som finansierar 100% av de här människornas verksamhet.

Om vi rycker finansieringen, då kommer de här människorna att svälta. De har ingen färdighet, ingen kompetens, de skulle inte kunna försörja sig på rättvisa villkor i ett fritt samhälle. Det är också något som vi ska tänka på, att de är helt beroende av oss. Vi finansierar dem helt och hållet. Förutom att vi bör sluta med det, så... Bör vi tänka på det? Att det är vi som tar notan för allt det här.

Vi kan använda oss av det faktumet, även om vi kanske inte kan helt och hållet undgå beskattning av sådana här saker. De är oerhört svaga. De är få, de är svaga och de är en väldigt onaturlig parasitär. Men i slutändan är det en ganska liten utväxt på samhällskroppen. Vi måste bara sluta låtsas som att de är stora. Vi måste sluta låtsas som att de är någon sorts majoritetsrörelse.

I själva verket finns det nästan ingen som håller med om de här sakerna. Jag menar, den här generala spjutspetsen av de här människorna, de som håller på med det allra mest extrema, intersektionalistiska, kulturmarxistiska genushaveriet, De har ju sådana idéer att det är inte bara vi som tycker att det är helt sjukt det de säger. Om du frågar en vanlig svensk om vad de tycker om de senaste identitetsvänster-grejerna så blir de ännu mer chockade än vi för att de är inte lika luttrade.

Boris

Nej, och vi låter oss nog bli allt för upptagna och lockas in i strider och dissussioner med de här människorna. Vilket som jag säger, det är en parasitär utväxt på samhällskroppen och...

Martin

Men det vi pratar om i termer av opinionsstöd, det är ungefär feministiskt initiativ. Så det är liksom 2% eller så av befolkningen, max, som känner något stöd för det här. Och vad kanske att du har enstaka människor som säger rösta på Socialdemokraterna, Miljöpartiet och sånt där. Men om man ska försöka approximera det här med opinionsundersökningar så har du alla gånger mindre än 5% som visar något som helst stöd för det här.

Och med tanke på hur extrema de här idéerna är så kan man nog konstatera att kanske 95% av befolkningen tycker hjärtligt illa av de här idéerna. Och det är någonting som vi kanske kan ta med oss under 2016. Att sluta bete oss som att de här människorna inte är marginaliserade och extrema idioter. Ja.