Martin

Det har varit en liten våg av uppmärksamhet senaste veckan eller så kring en organisation som kallar sig RTTL, Return to the Land. Jag är inte helt säker på hur det började men jag tror att det var ett team av journalister från Sky News som fick nys om RTTL och gjorde ett reportage.

Sen var det många andra som hakat på så det blev en grej i mainstreammedia under loppet av en nyhetscykel, två dygn eller något sånt där. Och sen så var det en hel del svalvågor i sociala medier. Och Return to the Land själva, de drog väldigt aktivt nytta av den här situationen för att få mer uppmärksamhet. Så fortfarande nu så skulle jag säga att det är ganska mycket uppmärksamhet kring den här organisationen, åtminstone i mina flöden.

Vad är då Return to the Land? Jo, det är ett nätverk av amerikaner som vill bygga alternativa samhällen, fysiska samhällen. De har framförallt en plats i Arkansas, i den här berömda regionen som kallas för The Ozarks. Ozarks ligger huvudsakligen i Missouri och det är där som tv-serien med samma namn utspelar sig, i norra Ozarks.

RTTL, de håller till i södra delen av årsagsregionen som ligger i Arkansas. Den närmaste staden där de är heter Pocahontas. Det tycker jag är ett fint namn på en stad. Den ligger ungefär en halvtimme bort. Men de är rätt långt ut i spenaten där. Men de har köpt en bit land, ungefär 65 hektar, där de försöker bygga ett nytt samhälle.

De säger att det är ungefär 40 personer som bor där just nu och att de har hundratals ytterligare som är betalande medlemmar i organisationen för att stödja och kanske ansluta sig i framtiden. Och de har flera andra platser på gång där de vill bygga liknande samhälle, framförallt i sydöstra USA. Och det finns bilder och filmer på vad de håller på med.

Mycket praktiska saker. De breder mark. Anlägger vägar, gräver brunnar, bygger hus. De bygger bostadshus för familjer, gemensamma faciliteter, de har byggt en skolbyggnad och så vidare. Och alltihop är enbart för vita. Det är för vita amerikaner som vill upprätthålla vita amerikansk kultur. En officiell fras som de använder är att de bygger Intentional community based around shared ancestry.

Det är lite lustigt med det här fikomspråket och de här omskrivningarna. Vi kan eventuellt återkomma till det. Men det står i den här artikeln att ungefär 40 personer bor där. Det står också att sex stycken barn hemskolas i byn. Så jag vet inte hur man ska tolka det, men jag antar att det finns en del medlemmar som inte har familjer och kanske en del unga familjer vars barn är yngre.

Det nämns en familj som nyligen fick sitt sjätte barn. De har tydligen ett eget system i den här gruppen för ekonomiska incitament för barnafödande. En fråga som vi diskuterade nyligen i Radio Bubbla. Den här sexbarnfamiljen fick tydligen 1000 dollar som belöning när deras sjätte barn föddes. Kvinnorna tar hand om barnen och lagar mat och det skrivs om en gemensam middagsmåltid.

Så eventuellt så är det någonting som de gör generellt, att de har gemensamma måltider och sådär. Det låter jättemysigt, tycker jag, men det här är såklart kontroversiellt. Och det är rätt många medier som har gjort små skandalreportage där de åndgör sig över det här. Och de har fått politiker att börja titta närmare på om det här verkligen är lagligt. Köpa land och bygga hus utan att anstränga sig för att få dit en massa svarta människor.

Det kan väl inte vara tillåtet. Det låter ju bizarrt, men tydligen så har Attorney General i Arkansas, alltså högsta hönset i rättssystemet där, han har sagt åt sitt folk att de ska titta på det. Han heter Tim Griffin och han är republikan. Alltså folkvald republikansk politiker, toppolitiker i Arkansas. Och han tycker att det här ser ut som att det här måste bryta mot någon lag, så bussa hundarna på dem. Och den här gruppen då... Return to the land, de är också fokuserade på det juridiska.

De lyfter fram det själva, att de har en hög beredskap för att bemöta juridiska utmaningar. Om staten skulle stämma dem för... brott. Jag är inte helt säker men det är som antidiskrimineringslagar. Det finns Civil Rights Act i Entalans såklart och så finns det specifika lagar. Jag tror att det finns en som heter Fair Housing Act som är en sorts komplement till Civil Rights Act med fokus på bostadsmarknaden.

Så att det finns en förväntan även från den här organisationen om att de kommer anklagas för att bryta mot sådana lagar. Jag tycker spontant att det inte låter som att det ska vara så väldigt problematiskt. Ska det vara så svårt att sätta upp det här juridiskt så att det inte blir något problem i praktiken? Och de har en massa brasklappar. De säger så här att vår organisation vare sig säljer land eller hyr ut land eller bostäder.

Så att de verkar ha en del smarta lösningar. Men jag får också intrycket av att de har strukturerat det här projektet som en LLC. Det vill säga i princip ett aktiebolag, limited liability company, som medlemmarna köper andelar i. Så de har en process där man granskar dem och sådär, att de är lämpliga personer. Och sen får de köpa andelar. Och med det medlemskapet eller delägarskapet så får man tillgång till en bit mark som man får bygga på.

Och det finns en karta där man kan se att de flesta tomterna är tre acres eller lite mer. Så det är då lite mer än en hektar. Så de flesta tomter är så här 1,2 hektar. Kanske 1,5 hektar. Den största jag såg var 1,9 hektar. Och det finns då ungefär 50 sådana tomter. Så det är ändå så här, det är ganska stort. Det är ganska uppstyrt. De verkar ha ganska bra plan, bra struktur.

Jag tycker generellt sett att det här är ganska... Ja men det är ganska imponerande, uppiggande projekt. Och en annan sak som Return to the Land har är en ledare. Och han heter Eric Orwell. Och det stavas som Orwell men med ett O istället för ett E på slutet. Och på internet så kallar han sig för Arvoll. A-A-R-V-O-L-L. Och han är lite intressant. Jag känner inte till någon sedan tidigare men nu har jag tittat lite på honom.

Han är... En stilig, vältalig, karismatisk person. Han ser ut lite som en ung Viggo Mortensen eller något sånt där. Han har bra röst. Även jag som är lite kräsen med sånt tycker att det är helt okej att lyssna på honom. Och nu gör han en sån här virvelvind av framträdanden i alternativa medier. Han dyker upp så mycket i mina flöden nu att... Att ja...

Jag får intrycket att han använder sig av den här mediestormen för att nå ut till så många som bara möjligt. Så han har liksom laddat upp för det här och nu försöker han bara maximera effekterna av det. Han är gäst på alla möjliga podcasts, han gör sådana här podcastturné och han har också en massa högprofilerade gäster i sin egen podcast. Så han hade Nick Fuentes och Keith Woods som gäster för sex respektive fyra dagar sedan.

Och som sagt, han har själv varit med i en drös poddar och YouTube-kanaler. Jag själv såg honom till exempel hos Tom Rousel, Survive the Jive, häromveckan. Så han har en egen YouTube-kanal, Eric Orwell, som primärt verkar handla om ganska esoteriska, filosofiska ämnen. Jag blev lite höjd på ögonbrynen, men jag tror att han kallar sig själv för Nio... platonist, eller kristen platonist.

Men det är ganska djupa filosofiska idéer som han är väldigt engagerad för. Och den kristna biten verkar vara kanske lite flexibel eller lite idiosynkratisk. Jag noterade i samtalet som han hade med Tom Roussel att det var tydligt att de kom väldigt bra överens även på ett filosofiskt plan. Och de verkade överens också med att Orwells inriktning den här neoplatonistiska inriktningen han kallar sig kristen men det där är kompatibelt med Roussels hedniska och tämligen antikristna orientering.

Jag tycker mest det är sympatiskt med någon som är så väldigt uppriktigt djupt intresserad av neoplatonism som är ganska om skyr filosofens skola liksom. Det är lite, inte för att jag det tycker jag är ganska ballt. En annan sak också med Eric Orwell är att han är musiker. Han är klassiskt skolad musiker och han fäster särskild esoterisk vikt vid musik, om jag förstår saken rätt.

Eventuellt kan det ha något att göra med Pythagoras, som han är väldigt intresserad av och håller kurser om. Och det där tycker jag också är sympatiskt. Men hur som helst, det verkar finnas många som tycker att Erik Orwell är en briljant person, en sorts filosofisk ledare. Och han har byggt upp en följarskara. Och om jag uppfattar situationen rätt här så har han använt det förtroendekapitalet som han har byggt upp för att börja bygga ett lokalsamhälle.

Och nu försöker han få flera sådana här lokalsamhällen byggda framöver. alltihop, det är väldigt sympatiskt uppbyggligt som sagt, jag har själv inte stött på någon tidigare jag antar att jag måste sätta dem i flödet någon gång men det har väl varit så här någon video som handlar om kristen platonism eller neoplatonism jag har nog inte klickat på den, men från och med nu så håller jag ett öga på dem Boris, jag är nyfiken på vad du gjort för reflektioner kring Return to the Land och Och framförallt är jag nyfiken på om du har fått några intryck av Eric Orwell.

Boris

Ja, alltså jag är förstås sympatiskt inställd till sådana projekt. Jag har liksom ingen bild av Orwell. Jag har liksom inte kollat in honom som du har gjort. Intressant att vi börjar med en musiker som ägnar sig åt annat. Lerar alltså, så slutar med årvård.

Ja. Men jag tänker mest i termer av Sverige. Och den här typen av projekt tror jag faktiskt kommer att ha en fantastiskt bra grogrund i Sverige. Med tanke på att vi definitivt kan räkna med några år av tvångsblandning.

i svenska städer, må som stora de kommande åren när regeringen byter. Och det öppnar sådana oanade möjligheter för den här typen av projekt. Man definitivt, jag tror det kommer uppstå sådana, alltså även, jag håller på att säga icke-politiska, men alltså den här typen av projekt som inte har någon speciell politisk agenda förutom att, nej för guds skull, vi vill...

Vi vill leva och bo med de våra så att säga. Vilket är gott nog. Men jag eftersom du verkar titta på de här mer än jag, jag är väldigt nyfiken på hur försörjer man sig? Alltså är det en jordbrukarkommunity? Eller har de andra jobb? Sitter alla hemma och pular med IT eller vet du något om det?

Martin

Mm. Det är en bra fråga såklart och det är den stora knäckfrågan för alla sådana här projekt. Känslan jag får är att det här projektet försöker locka till sig folk som inte är programmerare. Utan de letar efter folk som är mer praktiskt lagda, som vill bruka jorden, bygga hus, odla saker. Alla har en och en halv hektar.

Det vill säga att det inte bara är... för att bygga ett hus utan förmodligen är det tänkt att man ska odla saker och sånt där. Det kan man förstås göra även om man jobbar med IT. Men känslan jag får är att det är människor med den typen av bakgrund och den typen av inriktning. Och det är lite baserat också på vad jag tycker mig se på bilder och video och sådana saker. Så jag tror att det är så.

Det är väl lite en fråga om också om... Om vilken skala och vilken sorts framtidsscenario man tänker sig. En av de stora inspirationerna bakom det här projektet är såklart Orania i Sydafrika. Som ju länge har varit en ledstjärna för liknande projekt. Och det är en stad som ligger i Sydafrika, det ligger mitt i Sydafrika. Där det bara bor vita, afrikansktalande människor.

Och de gör allting själva. Det är en väldigt viktig poäng för dem. De har egen infrastruktur, egna kulturella institutioner, egna kyrkor och vad det är. Men de odlar sin egen mat, de bygger sin egen hus, de har sin egen allting. Det är ganska stort, det är en stad med flera tusen invånare, Orania. Så de måste göra allting. Och de har dessutom en princip där att de tar inte in svarta människor ens som arbetare.

Inte ens som daglönare eller någonting annat. utan Alla jobb som behöver göras måste göras av vita människor. Och det gör ju att samhället får en viss prägel av den principen. Så att jag tror att Och det där är liksom Orania är ju betraktas ofta som Det ledande exemplet På den här typen av projekt Och det är ett väldigt beundransvärt projekt Det tycker jag också Men jag är väldigt bekymrad För Orania som jag nämnt tidigare I radion för att Dels är det att de befinner sig i en så extremt fientlig omgivning Jag har svårt att se hur de ska kunna undvika att hamna i direkt konflikt med det svarta majoritetssamhället, det svarta regimen i Sydafrika.

Och om det blir en öppen konflikt så har jag svårt att se något annat utfall än att Orania blir totalt krossat. Därför att då kommer de gå upp mot den sydafrikanska krigsmakten ytterst. Så det är väldigt fint och beundransvärt det de gör i Orania. Men det känns inte för mig som att Orania på sikt kommer vara... kommer vara en del av den här rörelsen eller en del av lösningen på de globala problemen.

Och det här hänger ju ihop med just det här med relationen till landet. Och sydafrikaner, de vita sydafrikanerna, de verkar generellt, och det är också någonting som jag har personlig erfarenhet av, jag har pratat med folk som bor i Urania och sånt där, de är väldigt, väldigt fokuserade på den här frågan om att det är deras land och de kan aldrig skiljas från landet. Så det finns inget alternativ. De dör hellre i Urania.

Än att till exempel flytta till Australien eller flytta till USA eller flytta till Ryssland och börja om på ny, ta sina jordbruksfärdigheter och flytta dit och så vidare. Så att det finns en, och återigen det är beundransvärt och det är liksom en fascinerande grej och jag blir ganska imponerad när jag hör folk säga sådant och som verkligen menar det att de hellre dör än att flytta på sig.

Men det där är också ett problem och det finns, ja. Vi kan prata sen lite grann om hur vi tänker och hur vi jobbar kring det här. Men det finns också fördelar med att alla inte fokuserar på att försörja sig precis där i lokalsamhället. Utan att man behåller mycket relationer utåt och ekonomiska kopplingar och så vidare.

För att det kan vara både marginaliserande och försvagande. Man går bakåt i historien Om man blir jordbrukare Och faktiskt blir jordbrukare på heltid Och det är det som man försöker försörja sig på Förstår du vad jag är ute efter Boris?

Boris

Ja men precis Det var egentligen det jag ville säga För att Jag ser alltså En familj inte leva i sådär ett samhälle Samtidigt skulle jag nog inte vilja det Därför att jag skulle ha en känsla av att jag var En sittande fågel Bland väldigt många andra sittande fåglar Alltså det ligger ett jäkla riskmoment att gå ut så högprofilerat som Orwell och hans vänner gör.

Martin

Ja.

Boris

Och det är den där sittande frågan de kan pricka. Och någon i FBI har säkert inte velat begå tjänstefel utan de kommer ju skicka in någon människa där. Med fru och barn som ställer till djävulskap. Gå bakom plogen. Och för mig blir projektet där man är en mer integrerad del av samhället. Men ändå är vit, eller hur man nu ska uttrycka det. Det minskar risken så sanslöst mycket. försvinna.

Martin

Ja, och precis det du säger de tar en stor risk med det här beteendet som de har nu. Eric Orwell och Return to the Land de har uppenbarligen gjort en kalkyl. Jag måste anta att det är en sorts kalkylerat risktagande. Man drar på sig väldigt mycket negativa uppmärksamhet nu, inklusive den här kvisslingen till attorney general som nu undersöker möjligheten att lagföra dem för det måste ju vara någon lag de bryter mot och det är det såklart.

Men samtidigt att man når ut till bredare kretsar med det positiva budskapet. Så jag gissar att de är i en fas där de behöver hitta fler medlemmar. De behöver mer pengar. De kanske känner sig så pass säkra på sin juridiska modell att de vill expandera den. Och de är beredda att ta lite risker för att expandera och skala upp det och så vidare. Men för mig så är det där liksom...

Alltså det vrider sig i mig när jag ser det där. Och när jag tänker på... på hur vi skulle tänka, hur vi skulle agera i en motsvarande situation. Jag tänkte att jag kan prata lite om det. Vi pratar inte så mycket om det i Radio Bubbla, men det är ju så här som många vet, men kanske inte alla vet som lyssnar på Radio Bubbla, att vi har vårt eget projekt.

Av den här typen. Sen några år tillbaka. Jämför man internationellt så har vi kommit väldigt långt. Jämfört med många andra grupper. Även grupper som får mycket uppmärksamhet. Och jag och Sofia och våra barn. Vi bor ju numera i en liten bubbla by. Tillsammans med ett antal andra familjer. Vi har byggt saker här i snart fem år. Sen hösten 2020.

Nu är vi fyra småbarnsfamiljer som bor här. Det är sammanlagt nio barn mellan noll och sex. Och några till på väg. Så det är alltid väldigt intressant för oss att titta närmare på vad andra gör. Och jag försöker alltid plocka upp de här nyheterna. Det var ju inte så länge sedan vi pratade om ett annat projekt. Jag vill säga att det var i Kentucky men jag är inte säker. Andrew Isker och Jay Engel och deras gäng som vi pratade om för några månader sedan.

Jag vet inte hur många sådana här projekter finns, men förmodligen finns det hundratals eller tusentals. Och det är någonting som jag förstås tror är extremt viktigt. Därför att hur vi än ser på framtiden, vad vi än tror om möjligheten att vända de negativa utvecklingarna som pågår nu har pågått ett par generationer. Oavsett så verkar det långsökt för mig att tro att människor som växer upp i och lever sina liv i storstäderna ska kunna vända.

utvecklingen. Fysisk separation är ett måste. Även om vi så småningom måste in i städerna igen för att ta tillbaks dem. Vilket vi såklart måste. Och det är därför vi inte kan gå ut. Bland annat därför som vi inte kan gå ut och gå full Amish. Men jag tror inte att vi kan göra de andra sakerna om vi inte först omgrupperar på territorier som vi själva kontrollerar.

Och där vi kan kontrollera till exempel mängden indoktrinering som Som våra barn utsätts för. Därför att det som händer med barn som växer upp i Sverige och i västvärlden just nu. Är en extrem utarmning av deras kultur och också deras kapacitet att agera. Och det som jag har pratat om i många många år. Jag säger det gärna igen för att det är viktigt. Det finns fortfarande folk som behöver höra det.

Just nu så lever alla svenskar i praktiken i en sorts förskingring. Eller en inre exil. Vi är det spåra folk. Därför att vi har inte längre ett eget land. Vi har inte längre en stat som verkar för våra intressen. Sverige har fallit. Och vi svenskar, vi är måltavlor nu. Vi är villebråd i det land som tidigare var vårt. Vi är skatteboskap som mjölkas för att gynna andra grupper.

Andra sorters människor som överlag hatar oss. Och ofta öppet pratar om att de vill fördriva oss och ersätta oss. Det här är... verkligheten. Och jag tror att det är väldigt farligt att låtsas som att de här processerna inte pågår. Eller låtsas som att de inte redan har gått otroligt långt. Eller låtsas som att vi kan leva inbäddade i systemet utan att bli assimilerade. Och det finns ju historiska exempel som är väldigt intressanta här.

Och en sån sak är ju judarna. För att judarna var det spåra folk i tusentals år. Och de levde inbäddade. i europeiska städer i hundratals år. Och de fick då fungera. Till slut tog de till och med tillbaka sitt gamla hemland. En fantastisk historia som vi måste studera och hämta inspiration från. Vi pratade mycket om cynismen i det förra inslaget och vi ska fortsätta prata om det.

Men sen är frågan då, kan vi svenskar göra det? Kan vi bo inbäddade i Stockholm och Göteborg och alstra den här kraften och bygga upp en förmåga att göra motstånd? Plantera frön för nya utvecklingar i framtiden. Fan trot. Jag ska inte säga att det är omöjligt. Men det är inte en strategi som jag tror på. Men. Och det är precis som du säger Boris. Nu när det kommer den här vågen av tvångsintegration.

Ännu en våg. Att de ska plocka upp hela den grejen igen. Med bussningar. Och bostadspolitik. Och allt vad som kommer. Det är enormt aggressiv politik. Som skisseras av. av vänsterpartierna. Men det som är väldigt fint och hoppfullt i situationen är att vi svenskar har någonting annat. Nämligen den svenska landsbygden. Saker och ting är fortfarande hyfsat normala här ute.

Så vi till exempel, vi bor i utkanten av en by med ett par hundra invånare. Och här finns det exakt ett hushåll som inte består av nordeuropeer. Det finns en familj och man ser sällan till dem. Folk här har ganska sunda värderingar. Och det är inte det att de är belästa eller upplysta, men de är oftast sunda och rimliga. Och det är ganska lätt för oss att komma överens om dem.

Och de flesta vet också att politiken som bedrivs från Stockholm är vansinnig. Och när vi då och då pratar politik med lokalbefolkningen så är de ofta överraskande baserade. Jag tror man ska akta sig för att glorifiera vanligt folk på landet. Jag är inte benägen att göra det. Människor ute på landet har ofta innerst in en väldigt stark identifikation med till exempel välfärdsstaten.

Men det är en enorm skillnad jämfört med hur folk är i städerna. Och den relevanta jämförelsen är såklart inte med oss som är aktiva i diverse filosofiska sällskap och så vidare. Som sitter och pratar om BAP och neoplatonism och sånt där. Utan man får jämföra grannarna man har här ute med grannarna man skulle ha i en stad. Och den jämförelsen är nästan komiskt skev. Och det finns många sådana här ställen. Det finns förmodligen tusen fina små byar runt om i Sverige.

Där man kan leva på ett helt annat sätt. Och en av dem är nu hem till en liten koloni. Grundad av familjer från Bubblanätverket. Så det är ju ett enormt plus för att bo just här. Men det finns andra platser också. Man kan börja bygga lite var som helst. Vi pratar inte så jättemycket om det här projektet i Radiobubbla, därför att Radiobubbla är lite mer utåtriktat. De här sändningarna når ut till fler och vi har en betalvägg men vi vet att avsnitten delas och så vidare.

Vår verksamhet som nybyggare på den svenska landsbygden är ingenting som vi visar upp för världen. Vi har en annan podcast där vi pratar om det projektet och det kommer komma fler avsnitt av den inom kort. Och om man har som det normala podcastflödet som betalande medlem så får man alla de avsnitten automatiskt. Men jag pratar gärna om det lite grann då och då i vanliga Radio Bubbla för att jag tror att det är så viktigt.

Och också för att jag själv är så oerhört nöjd med mitt nya liv här. För att det är fantastiskt tycker jag att bo på landet i Sverige. Det är faktiskt allting som jag drömde om och medar till. Vi som bor här ute, vi pratar om det ofta. Det är lite som en dröm. Kan det verkligen vara verkligt att vi kan leva på det här sättet i ett grannskap fyllt av goda vänner, likasinnade, sunda människor, med barn som springer fritt mellan husen, nästan helt avskärmade från alla skadliga idéer, alla beteenden som förstör samhället utanför.

Det är förunderligt och det är underbart. Jag är lite lätt omtumlad faktiskt av den här upplevelsen och det är en av orsakerna till att det inte har gjort så mycket radiobubbla under sommaren. Jag vill såklart fortsätta göra radion och göra en sändning i veckan och sånt där men det känns väldigt annorlunda för mig nu. Framförallt för att jag är så totalt frånkopplad från nyheter och resten av samhället för att jag är så totalt inkopplad i allting som händer här och alla lokala projekt som vi har här ute.

Som är väldigt roliga men också känns väldigt produktiva och meningsfulla. Så på en lite annorlunda not så vill jag gärna uppmuntra er som lyssnar att fundera på er egen situation. För jag vet att många, förmodligen nästan alla har tänkt den här tanken. Så fortsätt tänka tanken och fundera vidare. Är det här någonting som skulle kunna fungera för din familj?

Det är den här försörjningsfrågan som vi redan varit inne på. Hur försörjer man sig om man bor ute i spenaten? Och det är den stora svåra frågan. Men till den frågan Boris, i vår tid så finns det fantastiskt många möjligheter att jobba på distans. Man behöver inte längre bo där man jobbar. Och man kan tycka vad man vill om orsakerna, om internet och coronaviruset.

Men faktum är att man kan jobba 100% på distans eller åtminstone så pass mycket att man kan få det att fungera. Så man kanske jobbar en dag i veckan i Stockholm eller Göteborg och sen jobbar man resten av veckan hemma. Det är en ganska vanlig modell. Och vi bor ungefär mittemellan Stockholm och Göteborg. Det är drygt tre timmar till båda städerna. Så det är bara att sätta sig i bilen och sätta på en podcast.

Och det finns jättemånga fina karriärmöjligheter. Jag personligen har en ganska bra situation för att min civila karriär är inom teknikbranschen. Och jag har en hyfsat... seniorprofil på den marknaden så att jag kommer inte med mössan i hand till mina uppdragsgivare så att för mig är det ganska enkelt att tjäna pengar på distans. Jag är privilegierad på det sättet. Jag har byggt upp en hyfsat stark plattform yrkesmässigt men det är många många andra som är i en liknande situation och i teknikbranschen kan man till och med hitta juniora positioner som är helt eller nästan helt på distans.

Och jag tror att det är absolut vägen framåt. och jag uppmuntrar också folk att vi hade en diskussion här för ett tag sedan med en kamrat som sa att nu när jag bor här ute kanske jag ska sadla om och starta det här företaget och jag sa don't quit your day job det är viktigt att vi har kvar de här kontakterna med städerna att vi fortfarande är kompatibla med städerna med livet utanför därför att det är en väldigt mysig och romantisk tanke att gå full amish och ha häst och vagn och sådana saker Det är jättescharmigt, men det kommer aldrig leda någon vart.

Det kommer aldrig leda någon vart förutom att vi kommer vara lyckliga och vi kommer ha många barn och sådana saker. Men vi kommer aldrig kunna vara en faktor för att förändra någonting i samhället. Och vi kommer aldrig, vi kommer vara väldigt sårbara. Det kommer vara ganska lätt att dra på oss om de upptäcker oss och vill göra någonting. Men det är mycket svårare att dra på folk som är väletablerade, välpositionerade i samhället.

När det bara är en fråga om att man bor på ett annat ställe och man har sina barn undangömda från massamhället. Men man är fortfarande inkopplad i allt det andra. Och man är inte, vare sig ekonomiskt utarmad eller som beroende av självförsörjningsjordbruk eller såna här saker. Det har man som en hobby. Men det ska inte vara mer än en hobby. Och det här är en sån här grej som folk inte fattar riktigt när vi pratar om det.

När vi pratar om att vi vill starta den här jordbruksverksamheten. Då säger folk såhär. Det där kommer inte gå, det är för svårt och vet hur svårt det är att försörja sig som bonde. Men ingen här ute har någonsin haft ambitionen att försörja sig på den typen av verksamhet. Och det där tror jag är lite grann en vattendelare, en skillnad mellan olika projekt. Och jag ser det som ganska viktigt att hålla fast i den här, den frankringen, ekonomiska och sociala, också en fråga om social ställning.

Att man inte ska vara amish utan man ska också ha en ställning i samhället. Amen. Sen blir det väldigt spännande såklart. Jag får lite hjärtklampling när jag ser de här sakerna. Med tidningsreportagen och Eric Orwell som gör allt han kan tydligen för att dra mer uppmärksamhet till projektet och så vidare. Det är någonting som vi inte alls är intresserade av. Men om det skulle komma en journalist hit och ville skriva om oss.

Jag skulle inte säga ett ord till dem. Jag skulle förvänta mig att ingen som bor här skulle säga ett ord till dem. Men det blir en fråga på sikten då, hur ska man navigera attacker, propaganda, påverkan? Och där är det intressant att se de här Return to the Land, hur de gör. Dels det här lite inlindade språket. De ska förklara vad de gör på ett sätt som inte låter alltför anstötligt och rasistiskt och så vidare.

Men jag tycker att alltihopa är så ironiskt och det finns någonting här om man tänker på strategier. För att det de gör egentligen, det är att de bygger ett helt vanligt samhälle. De bygger en helt vanlig by på exakt samma premisser som alla andra byar någonsin i världshistorien har byggts på. Och jag menar verkligen alla byar därför att multikulturalisterna, tvångsintegratörerna av människoraser, de har aldrig någonsin byggt några egna samhällen.

Det de gör det är bara att de tar över existerande samhällen. Men alla byar och städer som någonsin har skapats från grunden har skapats av och för människor av en viss etnicitet. Utan att det någonsin har behövt vara en premiss, någonting som man ens har behövt prata om egentligen. Det finns den här diskursen om att de sysslar med exkludering och segregering och så vidare.

Och det är så det framställs även av de själv faktiskt. Men det mest operativa är egentligen inte att de säger nej till svarta människor eller nej till judar och sånt där. Utan jag gissar att de inte har några svarta människor som ansöker om medlemskap. Jag tror inte det finns en kö av svarta och judar och latiner som de hela tiden säger nej till. De skjuter bort liksom. Det de egentligen håller på med, det centrala som de gör, det är att de avlägsnar sig själva.

De går ut från det normala samhället och bygger någonting eget från scratch. Och de är nära varandra men de är långt bort från alla andra. Så den här exkluderingsaspekten, den har en betydelse. Men att den står i centrum, det har rätt mycket att göra med hur det sinnessjuka massamhället fungerar. För att från den andra sidans perspektiv så skulle motsvarigheten vara att ta över ett samhälle som redan existerar.

Och köra ut halva befolkningen därifrån. Det är det enda sättet för dem att göra det. Eftersom de inte kan skapa saker själva. Och det är så de gör också. De tar över städer. De tar över regioner i hela länder. Och sen börjar de följa människor. Och det är det som händer i Sverige och många andra länder just nu. Så att när de ser ett sånt här projekt, då applicerar de direkt den manlen på det. Och de pratar om det som att Return to the Land på något sätt har en aktiv agenda för att driva bort icke-vita från sitt samhälle.

Men, som sagt, jag tror inte de har något problem med svarta som försöker bosätta sig där. Utan deras problem är av allt att döma. Det måste vara så att... Deras problem är att få likasinnade vita människor att flytta dit, att ta det steget och komma dit. Det är ju alltid den stora utmaningen med den här typen av projekt, att få bra människor att ansluta sig. Så svarta finns överhuvudtaget inte med i bilden. Och jag gissar att de inte lägger någon tid alls, någon energi alls på att göra sig av med svarta eller värna sig mot svarta som försöker komma dit eller något sånt där.

De bor långt ute i obygden, i ett ojustvänligt hörn av ett berget område. Som de har valt i hög utsträckning för att fastighetspriserna är så låga. Det vill säga, det är ingen annan som är intresserad av att bo där. Det ska väldigt mycket till kan man tycka för att en sån sak ska sticka i ögonen. De flyttar ut i Spenaten till en plats där ingen annan vill bo. Och där planerar de att bo för sig själva och ha ett eget litet samhälle. Vilken fräckhet. Hur understår de sig att bo någon annanstans än i en stad kontrollerad av kommunister?

Så jag tänker så här, det jag laborerar med lite här är att det finns på sätt och vis en väldigt enkel sorts retorik som borde kunna vara ganska effektiv. För man behöver inte alls acceptera den här premissen och det här konfliktperspektivet som folk har. Och sen så kommer det såklart ner till en massa konkreta saker som har att göra med ägande och juridik och sådana saker.

Men de attackvektorer vi ser... som vi är uppmärksamma på är helt andra saker. Helt andra saker än det här. Ja, fint. Fick jag prata lite om vårt nybyggarprojekt också i Radio Bubbla. Som sagt, vi har lite en separat podcast där vi pratar mer ingående och där vi försöker ha med fler av dem som bor här och bygga lite pepp.

och inspiration där. Så att om ni inte redan följer de bitarna gör det och det är såklart på BBSen som alla de här sakerna händer. Och om du lyssnar på det här och tycker att det här låter intressant men du är inte medlem eller du vet inte vad vi pratar om du har inte koll på de här sakerna så går det alltid bra att skicka ett mejl till mig. Martin at bub.la så kan vi snacka mer och kanske slussa in dig i alla de här sakerna. Om det är så att du är en kompatibel person.