Transkribering
John Tooby död vid 71 års ålder, grundade evolutionspsykologin tillsammans med sin hustru Leda Cosmides
Martin
John Tobey död vid 71 års ålder grundade evolutionspsykologin som forskningsfält tillsammans med sin hustru Leda Cosmides. Hyllas av vänen Steven Pinker som enastående älskvärd person och intellektuell gigant som förverkligade Darwins förutsägelse om att psykologin kommer läggas på en ny grund.
John Tobey började sin akademiska bana som antropolog. Han var professor i antropologi vid University of California i Santa Barbara. Men det han blev mest känd för är att han tillsammans med sin fru, de jobbade alltid som ett par. Och några till, de flesta av dem vid just UC Santa Barbara. De la grunden för det här nya forskningsfältet som kallas för evolutionspsykologi.
Revolutionerande och mycket kontroversiellt fält. i grunden så handlar det om det här som vi har ett citat i bubblorubriken, det är lite intressant Steven Pinker har skrivit den här nekrologen över John Tobey, Steven Pinker är en känd psykolog och forskare givetvis också medarbetare till Tobey och Kosmides sedan många många år tillbaka, i den klassiska boken det finns en sån här väldigt berömd standardverk som skrevs av Tobey Kosmides och ett antal andra personer som heter boken heter The Adapted Mind som publicerades 1992 och det här har Steven Pinker också skrivit i ett av kapitlen så han är en av dem som har varit med längs hela den här resan men han refererade till Darwin att det här är någonting som Darwin förutspådde skulle hända och Darwin skrev att han det här är från slutordet till om arternas uppkomst Origin of Species Precis nästan på sista sidan.
Näst sista sidan och sånt där. Så skriver han att i en avlägsen framtid. Så ser jag nya fält. Öppna sig för. Ännu mer viktig forskning. Och som exempel är. Psykologin. Kommer att baseras i framtiden. På en helt ny grund. Där man visar hur. Varje mental. Fakultet och kapacitet. Som människan har.
uppstånd har gradvis växt fram genom evolutionen. Och det var någonting som, vid det här laget så kanske vi tycker att det är en självklar idé, kanske till och med i någon månad. Människan är en biologisk varelse, vår biologi bestäms av våra gener, vår psykologi är en del av vår biologi, så rimligen bestäms även vår psykologi av våra gener.
Så det är en av de mest självklara sakerna i världen att utvidga Darwins projekt till att utbilda. Inte bara omfatta det fysiologiska utan också det psykologiska. Men Darwins teori var kontroversiell i sig när den presenterades. Och den här idén att man skulle kunna applicera den på psykologiska fenomen var enormt kontroversiell då. Det var en väldigt futuristisk idé och därför skrev Darwin i den avlägsna In the distant future I see open fields.
Men det var ingenting som han tyckte att folk skulle... Han skrev mer om det senare, han skriver fler böcker efter. Origin of Species. Han återkom lite grann till de här sakerna. Men det var framförallt på sista halvan av 1900-talet. När man började gå in på det här. På allvar. Och det beror nog mycket på att det finns ett inneboende motstånd. Mot själva grundidén. Det finns den här djupt rotade föreställningen.
Om att människans inre. Är något helt annat än hennes yttre. Hennes påtagliga fysiska väsen. Kroppen. Kroppen är biologisk. Det är inte så svårt att acceptera för de flesta moderna människor. Men själen då? Människans inre, det måste väl vara någonting mer. Någonting högre, någonting mer ädelt än bara en massa sladdriga nerver i en fettklump innanför skallbenet.
Trots att vi vet att det är våra fysiska, biologiska hjärnor som genererar våra psykologiska egenskaper. Så vill vi inte se dem som en och samma sak. Så vi klamrar oss fast vid den här. separationen mellan kropp och själ, mellan det fysiska och det andliga. Och historiskt har vi kanske tänkt på det som en sorts religiös uppfattning. Gud har ingjutit en odödlig själ i människokroppen som höjer människan över resten av skapelsen.
Och sen såklart, om man spelar sina kort rätt så kan själen gå vidare till nya höjder efter att kroppen har gjort sitt. Det är en nyckelidé i vissa religiösa sammanhang. Men intressant nog så kommer motståndet mot de här idéerna framförallt från ett väldigt sekulärt håll. Det är mer från ett vänsterpolitiskt håll.
Man pratar om arv kontra miljö. Nature vs nurture. Natur kontra kultur och så vidare. Det är en väldigt, till bokstavligt talat, en klassisk diskurs. Även under antiken så diskuterar man vad som var av naturen respektive vad som bestämdes av sedvanor och konventioner. Det var så man pratade om det på den tiden.
De grekiska termerna var physis respektive nomos. Fysiskt är den naturliga världen och nåmos är det som bestäms av människor. Det är ett ord som betyder något i stil med lag. Alltså lagar, regler, sedvänjor, konventioner. Det var så man tänkte på då. Det är en urgammal debatt som jag hoppas vi får till för att komma tillbaka till.
Just den här klassiska grekiska diskussionen av den här frågan. Apropå en ny, väldigt intressant bok som jag hoppas vi ska få till för att prata om i radion framöver. Men... I modern tid ser det framförallt från ett politiskt vänsterhåll som man motsätter sig med en rationell biologisk förståelse av människan. Vilket beror på att vänstern har ett inneboende intresse av att framställa alla tänkbara problem som orsakade av miljöfaktorer.
Därför att det vänstern handlar om är att gripa in i miljön, alltså i samhället, i människors liv, i kulturen och ställa saker i rätta. Det är vänsterns existensberättigande. Så att om vi bara hade bättre institutioner. Om folk bara var bättre utbildade. Om vi bara kan ordna den eller den politiska lösningen. Om det visar sig att en massa problem.
Inte alls beror på brister i miljön. Då förlorar vänstern sitt existensberättigande. Så att ju mer man kan skylla på miljöfaktorer. Desto mer kan vänstern rättfärdiga sina maktanspråk. Att de kan peka på fler saker som måste korrigeras. Och som man tänker kan korrigeras. Så att. Det här är liksom den politiska bakgrunden till var evolutionspsykologin kommer från och varför den hade sån sprängkraft.
Och det krävdes så stora kraftsamlingar för att bryta igenom de här intellektuella blockeringarna. En av de intressanta sakerna med Tobbe och Kosmides och de andra i deras klick var att de inte bara torgförde sin egen teori. Utan en stor, initial, viktig del av deras projekt är att de gav en detaljerad beskrivning av... Den etablerade teorin.
De gav namn och akronymer på allting. Så de kallar för SSSM. The Standard Social Science Model. Som alltså är tabula rasa paradigmet. Där man vill se allting som sociala konstruktioner. Man ser kulturen som den dominerande faktorn och så vidare. Så att först definierar man det här. Det här är liksom motståndarteorin. Och sen har vi vår egen teori. De har ett annat namn på den. Och sen så börjar man mejsla ut ett nytt paradigm.
För att förstå mänsklig psykologi. Som en samling. Evolverade komponenter. Och det är sådana här. Man ser det mänskliga psyket som väldigt modulärt. Vi har inte några få. Övergripande. Generella mentala förmågor. Som vi sen applicerar på. Många olika områden. Flexibla generella själsliga verktyg.
Utan man vrider perspektiv. Det säger att. Vi har massvis med specialiserade delsystem i hjärnan som alla har evolverat för specifika biologiska instinktiva syften som sedan återanvänds och kombineras på olika sätt för att ge upphov till de här mer generella kapaciteterna.
Från början så vänder man upp och ner på väldigt mycket av den här förståelsen. Ja, det är någonting bara om bakgrunden till evolutionspsykologi. Jag tror att deras idéer, jag är personligen kanske, jag är inte helt övertygad om alla aspekter av ortodox evolutionspsykologi som den formulerades av Tobio Cosmides och de andra. Jag köper inte helt och hållet, jag har invändningar med många av deras idéer, men jag tror att de har gjort enormt mycket nytta framförallt och som motvikt till det som de kallar för the standard social science model.
vänsterns tabula rasa paradigm. Även om alla deras teorier är inte helt korrekta och så vidare. Så visar de väldigt tydligt, väldigt definitivt att det är fruktbart och väldigt rimligt att försöka förstå mänsklig kultur från ett biologiskt perspektiv. Spåra hur våra beteendemönster formas av vår evolutionshistoria.
För mig personligen var det en av mina mest formativa läsupplevelser. Det är därför jag är ganska engagerad. Jag har läst den här boken, The Adapted Mind. En stor blå tegelsten. Det var under en tid, framförallt på 00-talet, så rörde jag mig i kretsar där den här boken var ett slags bibel. Det var en av de viktigaste böckerna som man skulle kunna.
Som en chibolett som gjorde att man fick tillgång till de inre kretsarna av vissa sammanhang. Som man tvungit att kunna sin Tobi. Och Kosmides. Och definitivt så förändrade. Mitt tänkande väldigt mycket. Och satte mig på lite grann den kurs. Som jag varit på snus.
Boris
Mitt hjärta klappar lite. För den evolutionära psykologin. Trots min begränsade beläsandet. På området. Och framförallt. För att det går utmärkt. Att tankegångarna går utmärkt. Att förena med. Min favoritskola inom historienchangen, alltså annalskolan, som tittar på de långa linjerna i historien och framförallt hur människor utvecklar mentaliteter.
Det ligger i praktiken väldigt nära mentaliteter som gör det möjligt att överleva och mentaliteter som ärvs. Och det går väldigt väl att förena med den evolutionära psykologins grundläggande taggagångar. Men eftersom jag inte är uppdaterad på den, vilket jag ska göra framöver, så är man ju lite nyfiken på om någon har forskat på de väldigt extremt snabba förändringarna som har inträffat.
Det gäller alltså de grundläggande förhållanden som människan måste anpassa sig till. Alltså även sådana saker som välfärdssamhället och den teknologiska utvecklingen. Här står vi inför grejer som helt förändrar de grundläggande förutsättningarna för att vara och överleva som människa. Vi antar att det har forskats en del på detta området.
Martin
Jag vet inte. Jag är inte sådär perfekt uppdaterad. Jag var väldigt uppdaterad för ungefär 20 år sedan. Jag är inte det längre men jag skulle säga att de sakerna du tar upp nu det hör till de... Det hör inte till evolutionspsykologins styrkor. Därför att det finns ett väldigt starkt fokus på den historiska, den evolutionära adaptionsmiljön.
Det finns ett tekniskt term det heter EEA, de aktonimer för allting. Environment of Evolutionary Adaption. Och det är en sån tänkt ursprunglig miljö, alltså när människor levde som jägare, samlare och så vidare. Och ett problem som jag personligen kan se med den här ortodoxa evolutionspsykologin det är att man dels är man lite för fixerade vid just den miljön och sedan dess så har det hänt ganska mycket i genetisk forskning generellt och jag vet inte hur man har uppdaterat evolutionspsykologin.
Man har säkert gjort det i viss utsträckning men det vi har lärt oss mer och mer under de senaste årtiondena är att det har skett större utsträckningar. Genetiska förändringar i det man kan kalla för modern tid. Alltså efter den här förhistoriska tiden. Det är inte så att våra gener har varit konstanta. Sedan vi slutade vara jägare och samlare. Att det är som att vi har jägare och samlare gener punkt slut.
Och det är bara de som löper och mokar. Utan vi har adapterats till mer sentida miljöer också. Och det här med svaghet. Som jag ser. Och definitivt från ett. Analtskolan perspektiv. Så skulle jag säga att det finns. En spänning. En problematik där. De har lite för specifika idéer. Den övergripande projektet. Tycker jag är utomordentligt. Men de har lite för specifika idéer.
De är lite förbundna vid den här. Alltså inte helt. Så lite underbyggda idén. Om den ursprungliga. Evolutionära. Miljön. Det är ganska mycket sådär liksom. De konstruerar ganska sådana här elaborerade historier. Om vad de tror hände på den tiden. Men det är väldigt enkelt för en intelligent person. Att bara se deras historia. Och sen konstruera en annan hypotetisk historia.
Om vad som kunde ha hänt på den tiden. Hur det skulle kunna ha haft evolutionära konsekvenser och så vidare. Så jag tror att det som är kvar. Det är att man skulle analysera de här sakerna. I termer av. De här förhistoriska komponenterna, de här modulerna som evolutionspsykologerna menar att allting består av. Vi har vissa moduler för till exempel samarbete mellan människor.
Vi har en modul för att detektera parasitism. Se till så att vi kan pola resurser utan att bli exploaterade. Vi har moduler för relationer mellan män och kvinnor. Det måste vara på ett visst sätt. strategier för att för föräldrar att ta hand om sina barn. Vi har till exempel RK-selektionsteori som vi pratade om en del tidigare. Det är en del av det här fältet.
Så att i modern tid så skulle man studera hur de här komponenterna har har kommit i spel på ett annat sätt på grund av de annorlunda sociala förutsättningarna. Jag tror att det är så man skulle diskutera det. Till exempel då kanske att R-selektering har fått mer spelrum på grund av den industriella revolutionen och välförstaten relativt K-selektering. Bara som ett enkelt exempel på hur de här sakerna skulle kunna skära in i varandra.
Boris
Fascinerande. Det är därför att jag antog det. Eftersom man inte kan läsa allt. Jag antog att efter Adaptive Mind. Så hade det utvecklats. Hade det skrivits ett oherrans massa böcker. Där man studerade just. Övergångar. Korsningar. Konflikter och så vidare. När grundläggande förhållanden. Förändras. Vad sker med ursprungliga. Parningsriter i det moderna.
Och det senmoderna samhället. Eller i det feudala. Och det här med genetik också. Jag trodde det fanns 70 hyllmeter jag kunde läsa framöver när jag hade tid. Men så har det inte fallit.
Martin
Jag ska inte säga för mycket. Jag ska inte säga att det absolut inte finns. Men en annan sak som har hänt det är ju att den här ursprungliga klicken, de som jag har lite skämt om att kalla för ortodoxa evolutionspsykologer liksom UC Center Barbara-klicken Tobiko Smith och så vidare. Det har ju hänt så mycket mer som dess. Och evolutionspsykologi fanns, i mer generell bemärkelse, fanns ju även innan dem. Och sen deras tid så finns det mycket, mycket mer forskning av den här typen.
Ett exempel för att knyta an till någonting som vi pratar om då och då i Ödebubbla, det är ju... Edward Dutton och Michael Woodley of Menie och det här gänget, deras böcker som man håller på med, man kan säga man kan säga evolutionspsykologisk forskning men inte på lika ja, lika då restriktiva det jag kallar för ortodoxa premisser, utan där pratar man mer om vad som har hänt i modern tid och det har påverkat liksom frekvensen av olika psykologiska drag, mutationsfrekvenser och såna här saker som Som de är väldigt intresserade av.
Så där har du väldigt intressanta forskare. Som jobbar med. Som du själv har läst. Flera av ditt böcker. Som jobbar med på den moderna epoken. Men såvitt jag vet så var det ingenting som John Tooby. Och Lina Kosmidis egentligen höll på med. Jag tror att de skulle varit skeptiska mot det. För de skulle sagt att. Hoppas inte jag säger fel. Ni får rätta mig om jag har fel. Men jag tror att de skulle sagt ungefär att. På sin tid i alla fall. Att det har inte hänt så jäkla mycket. Sen Jägare samlar stadiet. Så att det finns inte så mycket. Och hämta det i en bidragspro. Och det är ett problem som jag har i en bidragsteorier.