Martin

Polisens underrättelsechef i region Mitt, Jale Poljarewius, säger sig vara helt övertygad om att polisen infiltrerats av gängen. Menar att det exempelvis kan vara poliser med spelskulder som får lån med ljuggeräntor. Och insatschef Daniel Larsson fyller i att kraven på polisutbildningen inte får sänkas, då det gäller att sålla ordentligt.

Vi har ju pratat många gånger om Jale Poljarewius. Den svenska polischefen... som haft en helt unik sorts retorik kring brottsbekämpning. Han betonar till exempel ofta behovet av konsekvensutsättning, som är en sån härligt militärisk, byråkratisk term som jag håller på att leva i och som jag är väldigt, väldigt förtjust i. Han har också bjudit på många bevingande ord som att vi ska vara som en sovjetisk stridsvagn, bara köra på och inte stanna förrän vi är i Berlin.

Och han sa också, kanske på samma intervju, att det är bara att kriga rakt in i kaklet Och inte ge sig för att bli utplånad gängen. Det är väldigt uppfriskande. Och det är inte bara snack heller. Jale Polgarewius, av allt att döma, så har han varit en stenhård bekämpare av kriminella gäng. Särskilt i Uppsala där han har varit verksam. Och han har också fått betala ett högt pris.

Han har till exempel blivit utsatt för attentat, mordförsök. Hans fiender på andra sidan i konflikten har... Jag tror att de sprängde hans bil utanför Uppsala. Radhuset där han bor, där hans barn låg och sov. Det är ganska läskigt. Nu för tiden så är han underrättelsechef i polisregion Mitt. Vi har inte hört så jättemycket från honom på ett tag, åtminstone har inte jag gjort det. Men nu på senaste har han börjat dyka upp igen.

Och nu, intressant nog, så agerar han gång på gång som talesman för hela den nationella polisorganisationen. Och det verkar ha att göra bland annat med att rikspolischefen Anders Thornberg Vägrar ge intervjuer. SVT har gnällt väldigt mycket på att de aldrig får göra lång intervju med rikspolischefen. Och sen så intervjuar de Poliareus istället och gnäller inför honom på att egentligen vill vi inte ha dig på den intervjun, egentligen vill jag att rikspolischefen vill få nöja sig med dig för att han är så feg och inte.

Det är en ganska intressant konflikt där mellan RPC och SVT. Anders Thornberg har någon sorts problem, jag vet inte vad det är, om han är sjuk eller någonting. Han har sagt att han inte ställer upp för ett förlängt förordnande, vilket är väldigt rimligt då om man inte pallar i intervjuer. Men när mellanchefen i någon polisregion får kliva fram och prata med pressen, för jag orkar inte.

Tydligen har regeringen stora problem också med att hitta en ny rikspolischef och de bönar och ber, snälla Anders kan inte du vara kvar ett tag till. Men under tiden. så vill jag påstå att Sverige har fått en inofficiell rikspolischef. Nämligen vår egen Jale Poljerevius. Eller Jail, som vi kärleksfullt kallar honom här i Rödie Bubblan. Boris, hur ska man tolka det här att vår vän Jale är ute och representerar hela polisen?

Boris

Nej men det är nog ett tecken på att han, han, inte på hans, inte enbart på hans egen framfysighet alls utan att rimligen finns det, har han stöd helt enkelt för att kliva fram. För jag tror inte han, han skulle kunna ta den här platsen utan någon typ av maktsgodkännande. Och han gör sig jäkligt mycket bättre om inte annat i det här.

Jag har aldrig varit så nervös i någon annan situation än vad lilla Anders gör, den märkliga stackaren. Och jag älskade ju Jarles stenansikte när han använde ordet, när hon försökte klämma åt honom i den här 30-minutersintervjun. Jag gränta, vad är det för uttryck? Och då väntade han sig, han sa, ja förlåt, det är lite olyckligt.

Han sa ju bara, det är ett uttryck vi har använt sen 90-talet. Både poliser och de kriminella. Så han hade ju liksom inte väntat sig detta, att han inte skulle göra någon avböjad för att han svarade ljuggränta. Dock var jag ju lite besviken. Jag tror att de här makterna som nu för fram Jales som alternativ till ny riksbibliotek.

Han är ju en polischef och också har tämt honom lite grann. Jag är besviken på att han... Man kanske inte kan begära det av honom, men han såg ju framför sig det här att ja, vi ska krossa gängen. Men han är ju beredd att hålla på med det där hela livet och att hans efterträdare ska göra det. Han vågar ju inte säga det som faktiskt är nödvändigt att säga.

Att man måste börja tömma landet. Det finns inget som kan stoppa nyrekryteringen annars. Han är beredd att vara som en gubbe på Gröna Lund som slår ner de här figurerna som hoppar upp hela tiden. Det är liksom det sisyfrost jobb han är beredd att göra. Fast han säkert vet att det enda som han kan göra är återigen att börja tömma land. Annars är det en omöjlig uppgift.

Martin

Ja, Leopoldo Jerevis är en oerhört formell, strikt och principiell person. Det märker man ju direkt på honom. Så för honom är det säkert väldigt viktigt och självklart att hålla en väldigt strikt åtskillnad om vad som ingår i hans polisiära uppgifter och vad som inte ingår i dem för att det snarare är en politisk fråga. Och han skulle ju gå långt, långt utanför sitt mandat som polischef om han började prata om att vi måste stripa in vandringen och sätta igång återvandringen.

Så det skulle man kunna tänka sig att det blir, som vi också har drömt lite om för flera år sedan, att det skulle kunna vara som näst steg, Jarl Polerievius evolution, när liksom puppan blir en fjäril till slut, men i den fas han är i nu, så tror jag att det är helt rätt för honom att vara i det här eviga gängkrigsläget, bara kriga och kriga Det han säger uttryckligen också, han fick ju frågan i en intervju, kan man få bukt med kriminaliteten, kan man få bort den kriminaliteten?

Nej det kan man inte. Vi kan göra att vi kan bekriga det här gänget, vi krossar det här gänget. Sen kommer det komma ett nytt gäng, och då får vi kriga mot dem och krossa dem och då kommer det ett nytt gäng. Det är verkligen hans Sisyphos perspektiv på det. Men det är ju hans jobb. Och man kan ju, om man vill, kan man läsa in undertexten där att det han säger är så länge politikerna fortsätter fylla på med mänskligt skräp, med genetiskt kriminella människor, då är det det här som gäller. Då ska vi kriga och kriga Det enda vi kan göra så länge politikerna fortsätter. fortsätter att skapa de här gängmiljöerna.

Boris

Men så länge folk är så trögtänkta, alltså han skulle lära sig att droppa lite mer tolkningsbara grejer.

Martin

Ja, men han är liksom, han är väldigt... Strikt. Ja, han är väldigt stel och det är en av de charmiga sakerna om honom, att han är totalt humorlös. Det finns de här roliga incidenter på Twitter, vi pratade lite grann om hans Twitter tidigare. Jag såg några idag, en sån där gamla klassiker, som att han... Han postade på Twitter, det var flera år sedan, han skrev det där, vapenbeslag i Uppsala. Han bildade på några pistoler, eller vad det var.

Och sen någon skriver en kommentar på Twitter, så frågar jag så här, hade de licenser på de där? Varupå Jalu Porebe svarar, licenser? Frågetecken, frågetecken, frågetecken. Detta är illegala vapen, tagna i beslag vid olika insatser. Ingen har haft licens. Och så är det en annan som frågar Är det sportskyttar nu igen? Ja, det är på det regeringssvaret Nej, fel igen!

Bara kriminella gänggrupperingar och grovt kriminella! Så han har ingen humor, ingen känsla för ironi Han är som Robocop! Ja, han är som den sovjetiska stridsvagnen som bara rullar på när han kommer till Berlin. Det är så han ska vara. Låt Jale vara Jale för att Sverige behöver lite Jale-polyerevris. Ja, det vet jag. Jag är besviken på honom av två andra orsaker. Det ena är att han tydligen har skrivit en däckare.

Boris

Nej, men va?

Martin

Han har skrivit en däckareman. Han är kompis med någon däckarförfattare. Jag känner inte igen namnet men det är tydligen någon etablerad däckarförfattare. Tillsammans har de skrivit en däckareman. Han har hjälpt den här författaren med research och författaren har hjälpt honom att skriva den här boken. Jag tror det heter Barnsjukhuset och handlar om ett gisslandrama. Så Jarlöp Åhlérus är ett däckarförfattare. Det finns en fin bakgrundshistoria där.

När han kom till Sverige. Jag ska säga det här med Jugge. är Ljuggräntan. Jarl Polyarewicz är Ljugge själv. Ni som kan, ni som lyssnar bra i det bubblar mycket, ni vet det här. Han är jugoslav. Han hette från början inte Polyarewicz utan Polyarevitch eller Polyaritch eller Polyitch eller vad tusan av ljuggar heter. Han kom till Sverige 1975 då var han 11 år gammal och han kunde inget svenska såklart när han kom hit.

Han lovade sig själv och han pratade med sin morbror eller vad det nu var och sa att jag ska lära mig så bra svenska att jag till och med kan skriva en bok på svenska. Så 40 år senare förverkligade han sin barndomsdröm att han kunde skriva en bok på det nya språket som han lärde sig. Han säger också, det är väldigt svårt för mig att inte bli charmad av Jale Polirebius, han säger också att hans stora inspirationer är dels Sjövalvalö och dels Hamilton-böckerna.

För mig, som ni alla vet, är det böcker som jag själv har läst. Båda de serierna av tio böcker har jag läst två gånger vardera och jag är ganska precis till dem. Han säger precis rätt saker. Linda mig runt sitt finger. Jalepolirevist. Den andra saken som jag gör mig skeptisk det är att jag nu för första gången ser ett rörligt bild av Jalepolje Revit så har jag hört hans röst för första gången.

Och han låter inte alls som jag trodde han skulle låta. Han låter inte alls som en sovjetisk stridsvagn som bara rullar på på väg till Berlin. Han har liksom en... Han är ju två meter lång och sånt där. En väldigt stor och kraftig kar. Ser väldigt liksom maskulin och farlig ut. Ser ut som en riktigt farlig jugge, liksom. Men hans röst är helt fel för kroppstypen. Hans röst ligger liksom en oktav över vad den ska ligga på egentligen.

Så han pratar dels med så här... Väldigt gälle, onaturligt, ljus röst så här. Och dessutom en väldigt mesig intonation. Som att han ska vara så här mjuk och mesig och mild hela tiden. Och jag vet inte hur det här går ihop riktigt med de här liksom hårda orden han säger. Det kanske det som gör att han kommer undan mer. Men jag blev väldigt besviken på hans förhållanden. Jag tycker han har en väldigt charmig accent. Alltså hans dialekt och brytning.

Han pratar en så här bred, plebbig stockholmska. Med en liten, liten hint av jugoslaviska. Det är ett sånt här yugga accent som är tydlig om man har erfarenhet av den här typen av yugga accent. Men jag tror att många missar den. Många tänker nog inte på att den finns där. Jag märkte inget. Inte?

Boris

Nej. Du har skarpt öra.

Martin

Han påminner mig lite grann till rösten då om vår gamle kompis Tibor. Han hade också en sån här, du kanske vet om jag tänker på det, han hade också en sån här subtil yuggoslavisk accent som man ibland inte riktigt vet. Om det är för att han är ljugge eller att han är autist. Det är precis den som Jalepolyrevis har.

Boris

Det kan finnas samma skäl där till Viales. Ja, ja, exakt. Ingen jämförelse i övrigt.

Martin

Det var så väl en allvarlig association. Nästa gång du lyssnar på Jalepolyrevis så kommer du garanterat att höra hans ljugesätt. Ja, nu kommer jag att höra det.

Boris

Nu måste jag lyssna igen nästa gång.

Martin

Ja, i alla fall. Så jag vet inte var jag landar. Jag är lite besviken efter att ha sett honom. Han är inte riktigt lika kraftfull uppenbarelse. Men ändå så hejar jag på Jalipol Jerevis. Trots däckar, författeriet och allt det där så tror jag att han är faktiskt rätt man för jobbet. Ta över den svenska polisen, köra stridsvagnen.

Boris

Det är inte sant det du säger om rösten. Alltså, jag tänkte inte på det så. Ni menar inte Ljugge-accenten där, utan tonläget. Jag tror faktiskt att det fungerar. Därför att en väldigt hotfull framtoning, och det har han ju. Inte ens jag vill bli förhörd av honom. Ser honom sitta där på andra sidan bordet, lite frånvarande polera flinten och späna ögonen igen.

Alltså just den hotfulla framtoningen tror jag av en del kan upplevas som en del av det här. Det blir extra hotfullt om rösten inte lirar med framtoningen. Det blir mer hotfullt då.

Martin

Det blir lite psycho-vibben. Inte kontrollerad maskulinitet, alfa-vibben. Det är mer att den här killen är galen. Man vet inte vad han ska ta sig till.

Boris

Ja, för vad vet ni? Ska han kasta sig över bordet?

Martin

Så mycket uppdämd vrede där som inte ens kommer ut- för att han måste ha några mesiga påklister där i tiden. Ja, det är farligt. Vi fortsätter följa med stort intresse. Vår kamrat Jarl Polly Arevis håller verkligen tummarna för att han dyker upp mer framöver. Så tror jag det blir också.