Martin

Vi är mitt uppe i årets Nobel-säsong. Förutom de årliga återkommande grälen om vem som ska få komma på Nobel-festen som vi pratade om för några veckor sedan, årets upplaga, så är de stora spänningsmomenten givetvis varje år vem ska få pris, vem ska få de fina Nobel-priserna. Och nu den här veckan så har vi fått alla de stora priserna.

Det känner givets nu. Jag tror vi har fått alla priser nu. Inte kemipriset kanske. Då har vi fått allihopa dem. Jag tänkte att vi kan prata om några av dem i alla fall. Ett pris som är intressant är givetvis medicinpriset. Katalin Kariko och Drew Weissman heter två forskare som har utvecklat mRNA-tekniken.

Jag vet inte om de är intressanta, men de betraktas som ledande namn och helt enkelt så har priset i år ges till mRNA-tekniken. som möjliggjorde de här underbara vaccinen mot coronaviruset som alla skulle trycka i sig för några år sedan. Och det är ett intressant pris, ett vågat pris. Kan man säga kanske att det är smart att passa på nu med tanke på allt som kommer fram om det här som ser ut att eventuellt vara ganska omfattande skadeverkningar från just mRNA-vaccinerna. Så kanske det skulle vara lite mer uppförsbackat genom priset om ett år eller två år eller tre år. De får passa på nu.

Boris

Ja, det är som med Obama och fredspriset ungefär. Klipp till snabbt innan det visar sig vad han är för en figur.

Martin

Ja, fredspriset. Fredspriset går till Iran. Till ett iranskt... Till Narges Mohammadi. Det som är en kvinnorsakskämpe i Iran. Jag tror att hon sitter i fängelse just nu. Hon har i alla fall suttit fram och tillbaks i fängelse. Sitter häktad och sånt. Hon är en av ledarna för Masa Amini-protesterna som pågick under det senaste året i Iran.

Vi har nog inte pratat om den här Masa Amini-episoden i Radio Bubbla. Jag kan inte minnas att vi pratade om det i alla fall. Nej. Det har varit en stor händelse. Jag har inte följt det så noga för att jag är måttligt intresserad av vad som händer i Iran. Och jag är helt ointresserad av kvinnors så kallade rättigheter. Men... Som jag har förstått saken då så var Masa Amini, hon var en ung kvinna i Iran som greps av polis för att hon inte bar hijab.

Och det var inte då den vanliga polisen utan det var den särskilda moralpolisen, den religiösa polisen som man säger ibland. Som är en sorts speciell, en sharia-polis som ser till att folk upprätthåller den här typen av vardagliga moraliska regler. Som till exempel att dölja sitt hår med ett tygstycke. Männen och unga tjejer, hon dog i polisförvar. Och den officiella historien är tydligen att hon dog av en hjärtattack.

Och vad vet jag? Hon var visserligen bara 22 år gammal, men hon kanske var kvadruppelvaxad. De kanske har de här mRNA-sprutorna även i Iran. Då är allting möjligt. Hon kanske dog av plötsligt spävdomsdöd. Eller så blev hon hjärnslagen av polisen. Var och en får bilda sig en egen konspirationstori, beroende på hur man är lagd. Hur som helst blev det enorma protester i Iran som pågick i ett halvårstid. Jag vet inte hur många som deltog men jag såg några siffror om att det var protester i fler än 100 städer och mer än 100 personer dog i samband med, alltså demonstranter dog i samband med de här sammandrövningarna med polisen.

Och tiotusentals människor greps och så vidare. Och som jag har förstått det, jag har inte så bra koll då, men som jag har förstått det så har protesterna också i vissa avscenen varit väldigt framgångsrika i det att man har brutit den här islamiska moralpolisens makt över kvinnors klädsel. Så att nu är det tydligen relativt vanligt, inte helt ovanligt, att kvinnor går på gatorna i Teheran utan att täcka över sitt hår.

Nästan som det var förr i tiden, alltså innan 1979. Men sen har jag också förstått att det pågår fortfarande en hård motreaktion där regimen försöker trycka tillbaka de här sakerna. Alltså först var man tvungen att ge efter lite grann. Och man satte alla på fri fot som man hade gripet och så vidare. Men nu håller man sakta och säkert på att straffa folk efterhand, begränsa möjligheten att organisera liknande saker.

Så vi får se var det landar. Men den här situationen är i alla fall fokuspunkten för fredspriset. De har valt ut Narges Mohammadi som är representant för den revolutionära kvinnosaksrörelsen i Iran.

Boris

Jo men jag blir ändå lite glad alltså, därför att det är... Varje försök av perser att frigöra sig från arabiskt och islamiskt förtrycke är ju väl lovligt och skulle de någon gång lyckas i sin helhet så förändrar det ju lite grann förhoppningsvis styrkebalansen vi talade om tidigare i den där mörka delen av världen.

Martin

Ja. Jag kan väl köpa det från ett pragmatiskt strategiskt perspektiv. Att allt som är dåligt för den islamiska regimen är bra för oss. Ja, men faktiskt. Jag tycker det är lite svårt att bli exalterad över att attackera islam för den enda saken som islam har någorlunda bra uppfattning av. Just där ska man trycka in sig och ha en sån här feministisk kritik av islam. Men fin, jag köper det. Tummen upp till fredspriset. Bra jobbat borta i Oslo.

Boris

Ja, för det kunde ha gått i Zelenski eller Greta. Det ska vi välja in Greta också. Men på riktigt,

Martin

jag var ju förhandskippade. Det är ju en skandal att inte Zelenski fick fredspriset.

Boris

Ja, det hade jag räknat med faktiskt. Eller Greta.

Martin

Det här var lite oväntat. Tänk att Obama fick fredspriset men inte Zelenski. Ja,

Boris

men det är seriöst konstigt. Speciellt när normen rullar ut.

Martin

Vi fortsätter lite på det norska spåret. Jon Fosse heter årets litteraturpristagare, dramatiker, romanförfattare. Han är den fjärde norrmannen som får litteraturpriset. Det är väldigt imponerande faktiskt att lilla Norge har haft fyra litteraturpristagare. Tänk på att det kanske inte är så hundra procent objektivt i relation till grannlandet där, men han är faktiskt den första läste jag idag som får priset som skriver sin litteratur på ny norsk.

Det tycker jag är lite pikt. Men jag vet absolut ingenting om John Fosse och jag har givetvis aldrig läst någonting av John Fosse så att med varm hand lämnar jag ordet till dig Boris. Vad ska vi tycka om John Fosses litteraturpris?

Boris

Jag kan väl säga att jag kommer låta så jäkla gnällig nu. Men Fosse, två saker utlöser han hos mig. utlöser en och förstärker en annan. Det ena att jag får lust att göra liksom en sån här gobble så tända ett bokpål och sen stå där och skriv. Härmed överlämnar jag denna osunda sjuka skrift till lågorna.

Den bara blam, in i elden där. Alltså, fas, jag har försökt läsa faser faktiskt. När jag hade gått en tid i kolmården så beställ, fick man ju beställa böcker hejvilt. Så jag, det är ju en sån här Jag beställde hem den första delen av septologin som då hade kommit på engelska. Jag läser hellre på engelska än på nyorsk. Det är den här obegripliga varianten av norska.

Och det är för att han var så jäkla hyllad. Och han jämfördes med Beckett, han jämfördes med Kafka. Och redan då tjatar det sig om att han bor i Nobelpriset. Och så är det. Jag kan ju säga att jag skummade alldeles andra hälften av de första två delarna av den här septologin. Det var så förbannat trist helt enkelt.

Han saknar ju Böckets och Kafkas humor. De är jätteroliga. Och i Böckets och Kafkas värld så finns det liksom ingen nåd. Det finns ingen nåd som helst utan det är en grundläggande pessimism. Ja. Men det finns ju nåd i Fosses verk och syns redan i den här volymen jag tuggade mig igenom.

Jag har läst en del. Den ses som ett av hans portalverk, när han lämnar dramatiken och blir romanförfattare. Det handlar om två personer som båda heter Asle, båda är konstnärer. En vill ta livet av sig för han är så uttråkad och den andra håller på att supa sig till döds för att han orkar inte ens vara uttråkad.

Och han... Det låter så... Fästligt låter det. Ja, det är så jävla fästligt. Men till slut så lyckas han som är uttråkad av livet och som har slutat supa på något sätt frälsa han som är uttråkad av livet och försöker supa sig till döds. Det här spelar ju över. Fosses eget liv, han la sig in gravt nedkrökad 2012 och konverterade på sjukbödden, katholicismen.

Han fick inte en ny lever, han fick en ny tro. Och liksom hela boken är ett speldom med, ja det är den här tanken på att hur skulle det, det är samma person men de kunde ha gått åt två olika håll och så vidare. Och så tillbakablickar till barndom och... Det är så jävla tråkigt. Han använder i princip ingen kommentering och inga punkter.

Det är jävligt snårigt att följa med helt enkelt. Ibland vet jag inte vilken ast det är som pratar. Så jag måste ha koll på det. Och blev aldrig bakkallad, vem var full för att kunna orientera mig. Det är fruktansvärt trist och blev oerhört tydligt, precis som de senare delarna som jag inte har läst. Och jag kan bara instämma med, i P1-skulpturradion så intervjuade de ju folk och han tyckte om Fosse.

Och en bokhandlare, jag kände direkt om honom, han var helt förtvivlad. Det är ett sjukt val, det är ett dåligt val. Det är mer... Han skriver ju bara om folk som inte pratar med varandra. Vem kommer vilja köpa det här? Men han är oerhört älskat på kultursidorna. Och av regissörer och producenter av dramatik. Och det är det som förstärker min alltmer tilltagande tro på att romanskrivande är en död konst.

Det var inbyggt från början i romanen helt enkelt. Att den uppkommer, vi var som en... När Västerlandet står någorlunda högt fortfarande och sen bara följer det med utför. Alltså romanen kan inte lösgöra sig om samhällets utveckling. Och de skrivande skikten blir bara mer och mer korkade. Och mer och mer inåtvända och mer och mer inavlade.

Och Fosse är ju ett exempel på det. Han ser ju till och med inavlad ut. Och... Jag har ju faktiskt tagit mig igenom mediereaktionerna på Fosse, liksom. Och... De är likadana allihopa. Alltså, de tackar Fosse för att han öppnar öppnar nya världar för dem, att de får läsa om alkoholister, prostituerade, människor med självmords tankar och hur det har fått då, en skrev att det har fått med att andas på ett nytt sätt.

Alltså det här är dödgräva litteratur helt enkelt. Det är fruktansvärt, alltså det finns ont litteratur som jag tycker är jävligt välskriven och kan till och med vara upplyftande. Det här är bara så aptråket. Och skulle de ha gett det normandpriset? De kunde ha gett det till Dagstolstad som han inte gillar, men han är ändå bra. Och också varit nämnd i diskussionerna. Och man kunde definitivt ha gett det till Knausgård. Men istället ger man det till den här gamla mollusken. Det är sorgligt.

Martin

Det var ingen varm omfamning precis av Jon Fosse. Jag blir inte sugen på att läsa hans böcker nu. Jag hade tänkt beställa de här men jag får avställa Amazon-katalogen. Mer Nobelpris. Vi har ju också en... Fysikpriset som går till Anne Louget, en fransk eller möjligen fransk-svensk atomfysiker. Hon forskar på attosekundfysik som har att göra med extremt små och kortvariga händelser.

Hur elementarpartiklar rör sig och interagerar med varandra. Bland annat använder man extremt kortvariga laserpulser för att studera saker. En av de saker som Anne Louget är känd för är att hennes grupp har utvecklat extremt snabba lasrar som kan skjuta en 170 attosekunder lång ljuspuls.

Genom att bara skjuta precis så lite kan man studera en väldigt finkornig effekt på vad den här fotonen gör. Jag vet inte hur många fotoner det handlar om. En attosekund, jag såg en beskrivning av vad en attosekund är för någonting. Åh! Proportionsmässigt så förhåller sig en attosekund till en sekund som en sekund förhåller sig till 31 miljarder år.

Delar man det med 170 då, 170 attosekunder, så är det motsvarande det som relationen mellan en sekund och 200 miljoner år. Alltså det är helt ofattbara tidsperspektiv. Väldigt svårt att förstå hur man kan bygga en maskin som är så snabb att den kan öppna luckan och stänga den igen på en gång. Jag har inte byggt den så.

Jag testar inte att bygga den nu, det är eftermiddag. Så det är stort. Litet menar jag, det är väldigt väldigt litet. Men stort. Vilket för mig osökt in på det som kanske är det största med det här priset, fysikpriset. Och det är att Lunds universitet, där Ann Lüge är verksam. Tack för att ni tittade! har emrata fått sitt första Nobelpris.

Jag vet inte om du såg det Boris, men det är ju verkligen fantastiskt för... Lund. Det har varit lite kämpigt för Lunds universitet som grundades formellt år 1666, alltså för 357 år sedan. Men som lundensare gärna påpekar så fanns det högskoleverksamhet certifierad i Lund redan år 1425. Vilket gör att man kan säga att Lund är Sveriges äldsta universitet. Men sen tog det alltså 598 år innan de äntligen fick ett Nobelpris.

Boris

Och då är det tack vare en fransk import.

Martin

Man kan jämföra med andra universitet. Inte för att det är en tävling, inte för att det spelar någon roll. Men som lite kuriosa så kan man om man vill göra en jämförelse. Och vi kan ju ta då, jag är lite på måf och ingen särskild orsak, men låt oss titta på, vi kan ju ta Uppsala universitet som är lite av en uppkomling i sammanhanget. Det är ju ett nyare universitet som lundensarna gärna menar på. Uppsala universitet grundades ju först.

1477 och är alltså bara 546 år gammalt. Men hur många Nobelpris har man fått på Uppsala universitet? Vet du det, Boris? Åtta! Ja, ja. Det beror lite på hur man räknar faktiskt. Bland uppsaliensiska alumni så kan man räkna till 16 Nobelpris. Men du har helt rätt, Boris. Det är åtta Nobelpris som har utdelats för forskning som har bedrivits vid Uppsala universitet.

Så det är ju lite skillnad. Jag vill inte säga något särskilt med det här egentligen. Jag vill bara framföra mina varmaste gratulationer till Lunds universitet. Lilla Lund, som har växt upp och blivit ett stort och mäktigt Nobeluniversitet nu.

Boris

Jag tycker det är väldigt skönt att det tog sådant tid faktiskt. Du som är Uppsala-bo kan ju liksom förstå att det är kul att driva med dem. Men jag är lite lättad över att man har så lång tid på sig. universitet i förra året innebär ju att om de får fram Nobelpristagar inom 300 år så är det ändå jäkligt snabbt jämfört med Lund. Det är lite skönt att veta.

Martin

Eskilstuna har ju då 597 år på sig innan de får Nobelpris. Ja, det är rätt skönt. Men Boris, hand på hjärtat, tror du att Eskilstuna hinner snarare på ett Nobelpris under de närmaste 597 åren?

Boris

Nej, jag har ju oerhört svårt att fördela. Det är skönt att veta att de har tiden på sig. Men det kanske skulle behövas några tusen år till.

Martin

Vi håller tummarna för Eskilstuna. Det är Eskilstunas tur nästa gång.

Boris

Nästa millennium.