Martin

Amerikansktillverkad ost får kallas gruyère enligt nydom i amerikansk domstol som menar att namnet använts på ost sålde i USA i decennier och termen är generisk för konsumenter och inte kan begränsas till en specifik region. Osttillverkare i Schweiz och Frankrike misstycker. Vi har ju en återkommande diskussion om ost i Radio Bubbla.

Det känns nästan som en passning från Bubblaredaktionen när vi får en sån här länk. Som inte bara handlar om bra respektive dålig ost, utan dessutom nämner triggerordet gruyère i rubriken. Man ska ju inte låta sig triggas av högre extremister på internet, men den här gången så har det faktiskt gått i fällen. Det har alltså pågått en rättsprocess i USA för att avgöra hur amerikanska osttillverkare får kalla sina produkter för gruyère.

Och gruyère är som många andra liknande produktnamnet på en viss region. Tack till elever och personal vid Riksantikvarieämbet för att de kunde jobba med videon! Varifrån produkten kommer. I det här fallet i Schweiz. Det ligger grujärligt i en del av någon av kantonerna i Schweiz. Det är alltså precis som till exempel parmesanost. Parmigiano-Reggiano är namnet på två regioner i Italien.

Parma och Reggio Emilia. Som båda ligger i Emilia-Romagna i norra Italien. Och det är bara där då som de två områdena som Parmigiano-Reggiano får tillverkas. Västerbottenost tillverkas i Västerbotten, tror jag. Det är ingenting jag faktiskt vet, men jag antar att det är så. Många exempel, men lätt att tänka ut.

Amerikanerna vill ändå kalla sin ost för gruyère och de har gjort det länge. Och nu har en domstol slagit fast att de får faktiskt göra det i USA. De får inte kalla sin ost för parmigiano-reggiano, men de får kalla den för gruyère. Ostproducenterna i Schweiz och Frankrike, för att gruyère tillverkas också i Frankrike. Det är lite komplicerat då, för att det är av historiska skäl att det finns en månghundraårig etablerad gruyèreproduktion i Frankrike.

Som ligger nära gruyère i franska Schweiz. De säljs under ett annat varumärke som heter Fransk Gruyère. De ostproducenterna i Europa lovar att de ska fortsätta kämpa för gruyère. skydda sitt varumärke och skydda sina rättigheter. Men det är nog tufft. Det finns en liknande konflikt apropå parmesan då, just kring ordet parmesan i USA.

Men det har man löst genom att parmesan, parmesan är användt för att beskriva amerikansk skitost som imiterar riktig parmesan. Det är det som parmesan alltid betyder i USA. Medan den äkta varan kallas för parmesan. Parmigiano-Reggiano. Där har man gjort en sån uppdelning. Man har två ord för parmesan, ett för fake och ett för äkta.

Boris, jag är kluven inför det här. Å ena sidan så har jag en personlig relation till Gruyère som kanske liknar andra människors personliga relation till Jesus Kristus, eller den heliga andelen. Jag blir heligt förbannad när de försöker smutsa ner eller att de försöker smutsa ner. detta vackra namn på en ost. Men å andra sidan ska jag konstatera att det innebär ju inte något som helst praktiskt problem för mig.

För det finns ju ingen som helst risk att jag skulle förväxla fake gruyère med den äkta varan. Eftersom jag inte är en amerikansk troglodyt. Så jag undrar vad du tycker Boris, de här ursprungsmärkningarna och regionrestriktionerna och allt det där, spelar de egentligen någon roll eller är de bara stiltiga atavismer?

Boris

Ja men det är faktiskt en knepig fråga. Väldigt knepig, så jag har varit alldeles tyst. Det ena är ju att jag, precis som Gruva Gär eller någon annan tillverkare av regional föda eller dryck, skulle bli störd om i andra änden av världen Då dök upp en produkt som hade samma namn som min produkt men som var väsentligt sämre.

Det är ungefär som om någon dök upp i USA och kallade sig Boris Benelish. Jag skulle vilja vara BLM-aktivist. Jag skulle bli lite störd. Detta farumärkesinte långt. Jag kan ha en viss förståelse för detta. Men den andra saken är ju att... Det är ju också så att alla de här gamla fina märkena börjar ju bli lite frånåkta.

Men det bästa portvinet görs inte i de gamla regionerna. Nya Zeeland är antagligen ett lika bra champagnland som Champagnerna som gör sin champagne. Så att, och vin ska vi inte bara prata om. Och det gäller liksom klassiska ostar, skinka och annat också. Så att, ja ty, så salomoniskt så menar jag att de här gamla märkena har all rätt att hävda sin, ingen annan får kalla detta om det inte är gjort i den här regionen.

Men jag tycker att det är jätte... Och jag blir misstänksam mot en producent i andra änden av världen som säger Det här är en grygar. Därför att det är entreprenöriellt så fattigt att inte kunna sälja osten under ett nytt namn. Det har man gjort förut i USA. De gjorde ju... USA har ju liksom två anständiga ostar, som de menar är deras egna, men brick cheese, som egentligen är en limburgare, och som man gjorde för att det skulle bli en limburgare. Men man tyckte att den blev bättre än Limburgern, så man kallade den för Brick Cheese istället, genom att han pressade mellan tegelstenar.

Martin

Brick Cheese, ett namn som bara andas kvalitet. Ja,

Boris

det är ju det afrikaner du pratar om. Men sen ville man ju också ha... Det fanns ju mycket tyska invandrare, och de ville ju ha sin Bismarck-Schlosskäse. Bismarcks favoritoost. Och de fick väl fram en varät som var bra, men den kallade de för Liderkranz istället. Och den säljer fortfarande stort, även bland icke-tyskar i USA.

Så att det är ju inte fel att inspireras av en matprodukt som görs i en annan del av världen eller i grannlandet. Och försöka göra den bättre, eller göra med en twist på den. Men det är lite själsfattigt och jag blir misstänksam om man prompt ska kalla det för samma sak som den gamla produkten så att säga.

Martin

Man kunde köpa på olika ställen. Men det känns lite bättre eftersom det inte finns någon ost i Europa som säljs som Schweizerost. Det är aldrig namnet på en specifik ost som jag vet av. Det är en samlingsbenämning. Det är som en abstraktionsnivå över vad en amerikan är kapabel till att absorbera.

Boris

Men det är ungefär som jag i den här veckan sa. I en ostbutik i Höterosvallen så fanns det en korg med vad jag trodde var parmesanost till lagad Åherrans Massamånade. Det stod i alla fall där på den. Men inte att det var parmesan. Det såg ut som parmesanost. Men det stod italiensk hårdost på dem.

Så jag höll upp en bit och frågade, är det här parmesan? Ja det är parmesan men det stod italiensk hårdost. Det är ingenting annat då, säger man visst. Nej men parmesan är ju en italiensk hårdost. Och då tänkte jag, ja okej då, för det var jäkligt billigt. Alltså det var en av de mest smaklösa, det var inte lite smaklöst, den var smaklös. Jättemärklig produkt. Denna italienska hardost.

Martin

liknande ostar på vår lokala nätbutik där vi köper nästan alla våra livsmedel. Och det var ganska många sorter, men en av de sorterna hette, inte italiensk hård, den hette Italian Style Hard Cheese.

Boris

Det är nog samma producer.

Martin

Ja, Italian Style Hard Cheese. Och sen så testade vi också Grand Padano hade de en, och sen hade de en som är Grand Moravia, som jag tror är en tjeckisk producerad ost. som inte bara är en parmesan kopi utan som har lite anor. Jag kan ha missuppfattat det men jag tror att det är en lokal liknande. Och så testar vi några olika varianter till. Vi käkar oss igenom alla de där för att se vilken vi ska ha som standard, billig, parmesan liknande ost här hemma. Min favorit var faktiskt Italian style hard cheese. Ja,

Boris

det var nog bättre än min.

Martin

Jag har för övrigt haft en svensk ostupplevelse på senaste. Apropå våra tidigare diskussioner här i radion. Jag har faktiskt fått mig att delvis omvärdera svensk ost. Vi fick en fin present av en av grannfamiljerna här. De hade varit i Sverige och de gav oss en bit Västerbotten. En riktigt härlig vardagslyx. rejäl bit svensk finost hemma.

För Sofia var det som julafton och hon var helt salig. Jag var också glad att få ge Västerbotten en ny chans efter många år att jag stannat och baktalat svensk ost och det grövsta och flabbat åt att Västerbotten skulle vara något att ha med internationella mått. Västerbotten jag käkat nu. Den var helt okej. Den var helt okej. Inte inte alls en provinciell dussin ost. Den var habil. Jag har ätit av dem flera gånger nu och det är ingen gruyère men det är en helt okej ost.

Boris

Swedish style hard cheese.

Martin

Den har kanske en viss släktskap med parmesan som är lite mjukare, sötare parmesan. Sofia beskrev den på ett liknande sätt när jag frågade henne hur smakar den egentligen?

Boris

Ja men en del försöker i Sverige sälja in Västerbotten som en... istället för parmesan och satsa på den som en exportprodukt med den inriktningen. Jag tror inte det har gått så bra, men...

Martin

Amerikansk mat. Don't get me started. Jag har haft en... Ja, berätta! Nej, jag vet inte. Jag ska spara det där till kanske en annan gång. Jag håller på... Jag håller på med lite varborg. Vi sparar lite en annan gång. Det finns med hela bakgrundshistorien så det är bättre om jag tar det från början. Tyvärr så kom jag i kontakt med amerikanska matbegrepp nästan varje dag just nu. På grund av en grej som pågår.