Martin

Snård spotting. Amerikanska isolationister som vill bli befriade från rollen som världspolis och lämna andra i fred är inte nödvändigtvis Europas vänner. Det är Amerika själv som målmedvetet försatt Europa i den situationen och ett tillbakadragande skulle skapa farligt maktvakum och skadan från världskrigen skulle ändå inte vara ogjord.

Isolation innebär också Petrodollarns fall. Ett fattigare Amerika och så det dels något dissidenterna inte. önskar sig. I den här texten så reflekterar Nordsbotting över amerikanska så kallade isolationister och den övergripande tesen som förmedlas är så att vi inte ska fler dess att tro att amerikanska isolationister nödvändigtvis är Europas allierade bara för att vi europeer är kritiska till den amerikanskt inflytande och gärna skulle vilja bli av med den.

Jag vet inte exakt vilka isolationister som Fnord Spotting syftar på eller för den delen vilka högersinade personer som han syftar på som han tycker allt för lättvindigt ser isolationister som somalierade. Men frågan är i högsta grad relevant för mig själv. Jag vet inte om Fnord Spotting kanske tänker på mig, det tror jag inte, men det är definitivt en relevant fråga för mig ser som mina närmaste allierade eller vad man ska säga.

Om man överhuvudtaget kan ha någon form av allians med amerikaner, vilket jag tycker är en relevant fråga. Mina mest värderade amerikanska kontakter, säger till exempel de riktigt bra personerna på Mises-institutet i Alabama, de är alla isolationister. Det är visserligen ingenting som gör att jag ser dem som allierade i den mån jag gör det, så beror det på andra saker.

Jag tror inte heller att de ser sig som allierade till Europa, därför att det ligger i sagas natur för dem att de tycker att vi europeer ska klara oss själva. De ska inte behöva bry sig. Men här kommer vi in på den problematiken som Fnordspotting belyser. Det är ett kortsiktigt, begränsat och ohistoriskt perspektiv att säga att USA ska sluta slägga i Europas affärer.

Jag vet inte om deras inblandning var något som började... rätt nyligen och ganska enkelt kan avbrytas. Men som vi har pratat om många, många gånger i Radiobubbla så har hela Europas historia under 1900-talet formats av amerikanska interventioner. De två viktigaste och mest formativa händelserna under 1900-talet var givetvis första världskriget och andra världskriget.

I båda de krigen så var det USA som var den dominerande aktören. Det var USA som avgjorde båda krigen och det var USA som dikterade villkoren för den efterföljande freden. Och efter andra världskriget så var ju USA länge en direkt ockupationsmakt i Europa. Och som vi pratade om tidigare så kan man se det som att Tyskland fortfarande är under USA-okuppation.

Eller åtminstone att Tyskland är en mycket hårt hållande amerikansk livsstad. Och de amerikanska interventionerna, de var extremt destruktiva. Det var störtandet av USA. Den urgamla europeiska monarkiska ordningen, första världskriget, krossandet av Tyskland, Europas bästa och viktigaste land, lagt i ruiner, föredmjukat, kastrerat, Sovjetunions ockupation av halva Europa efter andra världskriget.

Om det fanns någon rättvisa i internationella relationer, vilket det inte finns, så skulle USA vara skyldig i Europa, världshistoriens största krigsskadestund. Så, precis som Norrtbotting säger så är det oerhört fräckt när amerikaner beklagar sig över att de med sina skattepengar tvingas betala för att försvara Europa via NATO och så vidare.

Européerna, ja de lyfter inte sitt fingre, de bara lämnar allting till oss. Tyvärr måste jag säga också att nästan alla amerikaner jag pratar med, även sådana här intelligenta, sunda personer som generellt har ganska rimliga uppfattningar om politik, amerikansk utrikespolitik och sånt där, nästan ingen av dem har någon djupare förståelse för vad USA... egentligen har gjort. Man kan säga att det är så att en sån som jag har en väldigt esoterisk tolkning av saker och ting.

Men det är ändå häpnadsväckande att man får höra ibland. Även folk som tänker på sig själva som högerlibertarianer ser USAs intervention i andra världskriget som något som är i grunden ändå moraliskt rättfärdigt, moraliskt rimligt och begripligt. De slogs mot Hitler. Och att de sen allierade sig med Stalin som dödade långt fler än Hitler och hade betydligt svagare bevekelsegrunder för sitt dödande.

Det är ingenting som de riktigt tänker på för att man är så fast i den här amerikanska historieskrivningen. Men det är svårt att inte tänka på det om man är europe. Och till exempel om han har rest i Östeuropa har sett konsekvenserna med egna ögon. Så om amerikanerna är kritiska till USAs deltagande i världskrigen, då är det oftast bara det här ja, men amerikanska skattebetalare ska inte belastas med krigsäventyr och så vidare.

Det känns ofta också som att de har mindre sympati för europeersk lidande under det amerikanska åket än de har till exempel för vietnameser och iraker som har handlat i kläm. Och de har nästan aldrig någon förståelse för att USAs krig i Europa hade fundamentala orsaker och att de var ondvikliga på grund av vad USA är.

Så vad skulle Europa ens vara utan amerikansk intervention? Det skulle förmodligen vara väldigt annorlunda, men det är nästan omöjligt att det ens är så. Man kan såklart fantisera med olika scenarier, men utifrån mig är det helt omöjligt att räkna ut vad Europa skulle vara. Vad skulle det innebära om USA implementerade en omedelbar fullskalig isolationism och lämnade Europa helt i fred över en natt?

Det är givetvis en väldigt komplicerad fråga. En tanke som jag har är att man, jag är inte off-nord på att det ska råda med mig, men man... Man kanske kan göra en jämförelse här med statens roll i samhället. De flesta intelligenta och bildade människor förstår att de moderna jättestaterna är enormt destruktiva och att det vore ojämnförligt mycket bättre om staterna aldrig hade vuxit till den här nivån, bortom den ganska måttfulla nivå som de var på för hundratals år sedan.

I stort sett alla exempel vi har på moderna samtida minimalstater är fantastiska framgångssagor. Men det betyder inte att vi nödvändigtvis vill avskaffa allt vad staten heter över en natt. Om det ännu skulle vara ett praktiskt alternativ. Det är lite grann ett klassiskt tankeexempel. Om du har en knapp som du kan trycka på som gör att staten försvinner helt och hållet, 100% staten bara försvinner omedelbart om du trycker på knappen.

Skulle du trycka på knappen. Och det här blir ju lite mer komplicerat, även för den som är en ny stat. hängiven libertarian. Vi har levt så länge under megastaterna att resten av samhället är inte i närheten av att ha de kapaciteter som krävs för ett fungerande självstyre. Staten har konkurrerat ut och återstampat ut det gamla civilsamhället.

Familjen har reducerats till en blekskugga, har varit det en gång bara. Den moderna individen är ett yngkligt kräk. jämfört med vad en man var förr i tiden. Och biegenskaper, kyrkoförsamlingar och allt som fanns förut i tiden det är huvudsakligen historiska fenomen vi har laget som vi inte har kontakt med.

Vi kan egentligen inte förstå oss på dem, vi kan svårligen återskapa dem och vi kan definitivt inte göra det över en natt. Och det går igenom precis hela samhället. De flesta företag, inte småföretag som har en eller två personer som jobbar men så fort det händer. De flesta företag som jag var lite större än så är totalt samma vuxna med staten. De är beroende av regleringar. De är beroende av bidrag. Vad svågre kapitalism hela vägen upp.

Det finns inget oberoende utbildningsväsende där familjer själva uppfostrar och utbildar sina barn. Alla förlitar sig helt och hållet på staten för att göra de sakerna. Vad händer i ett samhälle där allt och alla är helt beroende av staten om staten plötsligt försvinner? Jag personligen. Jag skulle eventuellt föredra det snarare att trycka på knappen. Det här är en del av en avslutning av en del av vårt program om att ta hand om statens krig. Om alternativet var att staten aldrig skulle försvinna, att staten aldrig skulle krympa rejält, därför att, som jag ser det, så är situationen desperat dålig och det verkar inte finnas någon annan väg ut ur den här etatistiska mardrömmen än att trycka på den där fantasiknappen.

Men det skulle leda till enormt mycket kaos, enormt mycket lidande och det vore klart mycket, mycket, mycket bättre om vi kunde avveckla staten steg för steg under loppet av ett par, tre generationer sig. Ja Boris, jag har fler tankar om det här. Jag kan ju såklart tugga på hur länge som helst. Men jag är nyfiken på vad du tycker om den här texten.

Boris

Jag hoppar in om ett tag. Jag vill höra mer.

Martin

Ja, alla som har lyssnat på Radio Bubblan i några år vet ju vart jag vill ta den här diskussionen, för det senare. Det är att situationen mellan USA och Europa är ännu mer komplicerad än vad Fnord Spotting antyder i sin text. Jag menar inte att Fnord Spotting inte skulle ha varit medveten om de här sakerna, han skrev ut en kort text som innehåller vissa förenklingar. Han pratar om 1917 och saker som har hänt sedan dess.

Amerikansk intervention i Europa började inte när USA gick in i första världskriget. Det är för att USA har under hela sin existens varit fokuserat på att påverka Europa med den radikala, progressiva agenda som är själva fundamentet på vilket USA grundades. Det här är någonting som jag givetvis har pratat mycket om i Radio Bubbla genom åren.

Jag hoppas att du, kära lyssnare, inte tycker att det är tjatig. Det råkar bara vara extremt viktigt. Enligt min mening så är det kanske det enskilt viktigaste faktumet för att förstå... Alltså hela den senmoderna epoken och allt som har hänt under de senaste två århundradena. Jag är i alla fall helt säker på att det är det mest underskattade faktum som finns för att förklara vår tid.

Med tanke på att medvetenheten är extremt låg. Men historien är korthet då och här får ju du Boris som kan mer. Du får gärna slå mig på fingrarna om du vill nyansera och så vidare. Men USAs historia är att det är ett land som grundades av progressiva fanatiker som flyttade till USA och flyttade till Amerika. för att kunna få fullt utlopp för sina radikala idéer.

Det handlas om radikala protestantiska grupper som kom på kant med katolska och mer moderata protestantiska samhällen i Europa som tyckte att de var knäppskallar och inte ville ha dem där. Och då åkte de till kolonierna istället. Från första början så fanns i de amerikanska kolonierna som en del av deras kulturella DNA, kärnan i deras kulturella och andliga DNA, det fanns ett hat.

mot den etablerade ordningen i Europa som var korrupt, som var förirrad, som hade förskjutit den och så vidare. Och givetvis en vilja att attackera och störta den ordningen. När de bildade en egen stat, när de vann sin självständighet genom det kallade frihetskriget, så börjar de, alltså de börjar, omedelbart så börjar de lägga sig i europeiska affärer.

Och driver dem i en progressiv riktning alltid. Det var bara sex år. Efter att kriget tog slut och Storbritannien erkände USA som självständig och så vidare. Sex år senare så behövde USA ge entusiastiskt stöd till franska revolutionen. Thomas Jefferson var amerikansk ambassadör i Paris under den tiden. Han var eld och lågor över att radikala, progressiva krafter ville störta den urgamla franska monarkin.

Det tyckte Thomas Jefferson var superbra. Tummen upp! USA har intervenerat i Europa så länge USA funnits. Och alltid med en radikal, progressiv agenda. Alltid mot monarki och för demokrati. Mot den etablerade ordningen för liberalism. Mot naturliga hierarkier för egalitarism. Mot kulturell mångfald och för gränslöshet och universalism.

Med all kraft de kunnat uppåda har de spridit. den amerikanska ideologin som är en avsakraliserad version av en extremistisk form av protestantisk kristendom. Men det blir ännu mer komplicerat. Det är ännu mer komplicerat för att de här radikala, progressiva, ultraprotestantiska grupperna som skapade USA och det här kommer tillbaka till Fnord Spottings perspektiv lite grann, kanske från ett annat håll.

De är ju samtidigt inte direkt en främmande extern kraft i relation till Europa. Du och jag pratade lite jättekort om det här Boris Harmdan. De var ju européer hela bunten. Deras idéer utvecklades i Europa. Det var ju engelsmän som åkte till kolonierna för att göra de här sakerna. Idéerna hade ju kristalliserat sig, framförallt i England. Man kan argumentera givetvis för att armaprogressiva idealen egentligen står i strid med de mest ursprungliga europeiska värderingarna och egentligen är en kulturell kontaminering från Mellanöstern.

Jag ska erkänna att jag tenderar själv att tänka på det sättet, men det blir som en akademisk fråga givet hur etablerad kristendomen redan var i Europa sedan mer än 1000 år tillbaka, när de här sakerna verkligen började spåra ur från 1500-talet och framåt. Och när de här progressiva idéerna började bli en politisk kraft på allvar, framförallt i England på 1600-talet, och fick det här avgörande ideologiska inflytandet under kristendomen.

koloniseringen av Nordamerika. De här grupperna som insisterade på de radikala jämlikhetsideal, gjorde uppror mot den etablerade ordningen, och så vidare. Det var en europeisk rörelse, och den levde vidare även i Europa. Och så småningom så tog den över Europa, med mycket hjälp från de mer extrema kusinerna på andra sidan pölen. Men det finns den här sammanflätningen, mellan den amerikanska historien och den europeiska historien.

Den amerikanska grenen kallar sig för liberalism. Den europeiska grenen av liberalismen kallar sig för socialism. Men i grunden är det precis samma sak. Det är samma virus som har infekterat den europeiska civilisationsorganismen. Och USA är i slutändan en del av den europeiska civilisationen. Det är en del av organismen där det inte fanns några antikroppar.

Viruset kunde växa sig enormt starkt och sen kunde det återinfektera resten av kroppen med en ostoppbar kraft. I alla fall, det är så jag kommer tillbaka till den här tesen, alltså att den progressiva revolutionen var kanske oundviklig när det kanske hänt, även utan USAs inblandning.

Det kanske bara var ett olyckligt sammanträffande för Europa, att det råkade finnas den här oerhört resursrika, välpositionerade kontinenten, på Andersina-Atlanten, och att en massa första klassens radikala, egalitära, demokratiska knäppskallar. råkade lägga beslag på den kontinenten och använda den som en plattform för sin kulturella krigföring.

Det är ungefär som om en bunt knäppskallare idag skulle lyckas koronisera rymden för alla andra och sen använda sina positioner i rymden för att terrorisera alla som är kvar på jorden och tvinga dem att acceptera sin ideologi. Ett scenario som förlåt skulle kunna utspela sig så småningom, det är något som vi ska vara oroas för. Precis som vi ser det här. Det skulle vara den logiska fortsättningen på den mångtusenåriga historiska cykeln av imperiers uppgång och fall.

Och hur nya, embryon till nya imperier springer ur de gamla imperierna. Så att när Europa har tagit över det gamla europeiska imperiet, vad kommer därnäst? Det är förmodligen ett läskigt rymdimperium. Förlåt Borit, nu har jag gått totalt off topic, nu sitter jag och pratar osammanhängande om rymden igen. Nu måste jag avbryta mig,

Boris

säger något jävligt. Vi hamnar ju alltid där, så det ska vara. Nej men alltså, jag håller med om det du säger, samtidigt håller jag liksom själv på att jag så tyst beror på att jag sakta håller på att montera ner och bygga om. För vilken gång i år, det vet jag inte min syn på USA. Men jag rör mig mer och mer mot en primitivare förklaringsmodell än du kanske har där.

Jag ser det mer som en... Jag lägger inte så stor... Det är förvisso av vikt. Att sådana som inte ens min idol Oliver Cromwell ville ha på de engelska öarna fick flytta eller tog sig till Nordamerika. De riktigt galna människorna, alltså mättastena vi på 1600-talet flyttar till, tar över Nordamerika.

Men lika viktigt som det, eller kanske till och med ännu viktigare, det är, tror jag, att Nordamerika blir avskälpningsplats för det allra sämsta i den europeiska genpolen. Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat på min video! Dels i fråga om intelligens men också i fråga om personliga karaktärsdrag och så vidare.

Det är en skurknation från början. Även en förbrytad koloni som Australien ter sig ha en bättre jämnpolning än Nordamerika i begynnelsen. Det är inte bara en fråga om att det är vissa idéer som kommer från Europa. Det är amalgamet med att dessa idéer kan ju röra sig i en...

Man kan se provröret framför sig. Ta en del sten i vi och sen doppa ner. Sänk det i ett provrör fyllt med det absolut sämsta av mänskliga egenskaper. Tjuvaktighet, lathet, förslaganhet, modighet, blodtörst, psykopater. Då får man det vi får i Nordamerika, en slaggprodukt.

Precis som i naturen så utvecklas det alltid helt nya arter i periferin. Och Nordamerika är en periferi. Jag tror det är viktigt att komma ihåg att det är inte bara idéer utan man förflyttar en stor del av europeiskt trasproletariat till Nordamerika. Och där kokas det en hemsk brygd. Och nu har de kommit tillbaka i 150 år eller mer. Ungefär så.

Martin

Jag tänker på, jag försöker gå tillbaka till Fnord Bottings fråga här, eller det han implicerar. Vi sitter fast ihop med USA, inte sedan 1917 utan sedan 1789. Och vi kan drömma om ett mer ursprungligt, till exempel ett monarkiskt aristokratiskt Europa som levde vidare istället för att bli ett republikanskt demokratiskt träsk i USAs regi, som det faktiskt blev.

Men inga av de där krafterna finns ju kvar. Det finns i stort sett ingenting. Vi kan bygga vidare på, inte på samhällsnivå. Många av oss är intresserade av att försöka manifestera sådana värden i våra egna liv, i våra egna familjer, i våra grätsar av vänner, våra kollegor och så vidare. Vi kan fortfarande föra det gamla Europa vidare, men inte på samhällsnivå, inte politiskt, åtminstone inte just nu. Så vi är i ett väldigt dåligt läge på många olika plan i Europa.

Så vad händer om USA lyfter sin hand från Europa? Det skulle hända att de över en natt bara implementerar total isolationism. Det kanske kommer en ny president eller vad det nu är för något. Jag tycker att det är svårt att säga men det är en ganska intressant fråga. Alltså givet hur saker ser ut i Europa på många sätt så kan man föreställa sig att Europa skulle ta på en tangent i en progressiv riktning.

Bli ännu mer extremt meganitärt och kulturradikalt och så vidare. Men jag är inte säker på det heller. Det finns också andra tendenser som talar för en annan utveckling. skulle kunna normaliseras. Till exempel som jag ofta gärna pratar om, alla invandringskritiska rörelser. Jag tror många europeer på högkanten börjar ta det här för givet ganska mycket nu, att det finns i alla europeiska länder stora invandringskritiska partier som sitter i parlamenten och har mycket inflytande och sånt där.

Det betyder ju att tiotals miljoner europeer faktiskt tydligt säger nej en gång var fjärde år åtminstone till massinvandring. till islamisering, till kulturellt självhat och så vidare. När det kommer till kritan, när det kommer till kritan så är det att USA har den här som jag kallar den här progressivismen, liberalismen som kärnan i sitt kulturella DNA.

Men Europa, Europa som helhet har ett mycket mer mångsidigt arv. Vi har det här progressiva som en del av våra urgamla strömningar som vi måste leva med. Jag tror inte nödvändigtvis att vi kan eller bör helt utrota de här progressiva tendenserna. Det är också något som lever i mig. Och jag har inte minst de senaste två, tre åren, så har jag själv bejakat och utforskat progressiva tendenser i mig själv.

Så det handlar inte om att man ens vill vara, enligt min mening i alla fall, maximalt reaktionär eller maximalt högre än man ska tänka på det. Men vi har också så mycket annat. Sånt som var ett bandlyst i USA från första början, men som faktiskt lever i Europa. Under ytan kanske, men det lever och vi ser många konkreta tecken på att det måste finnas där under ytan. Sånt som man kan tänka på som aristokratiska traditioner.

Det är sånt som vi skissar på så smått från tid till annan. Hur vi kan hitta en aristokratisk ideologi för moderna människor. Och kanske återuppveckla den. aristokratisk radikalism, vilket är vad som verkligen skulle behövas för att återställa ordningen i Europa. Men det är någonting som är, och det är inte otänkbart i Europa, men det är någonting som är absolut väsensfrämmande för Amerikas Frente Stater.

Boris

Jag tycker man ska vara oerhört hoppfull om... om riktiga tok-isolationister tar makten i USA. Av det enkla skälet att USAs blotta närvarokuvar ju varje form av normalt beteende av europeiska regeringar och europeiska övrighet.

De graviterar alltid mot USA och NATO. Det bara är så. Man kan titta på Meloni som är jättestöddig och jättekaxig innan hon blir vald under valkampanjen. Efter att hon är vald, jag menar hon är ju oftare i Kiev nu och träffar Zelensky och oftare i Bryssel och träffar Ostrasbord och träffar Stoltenberg än vad Boris Johnson är.

Men utan USAs närvaropåverkan och utan NATO så skulle kraften i Italien och Frankrike, även om de är opolitiska nu, kunna agera mer självständigt. utan amerikanska närvaro. Och även i Sverige alltså. Det vore lättare för starka krafter att växa fram också om om de där uppe inte ständigt hade de amerikanska institutionerna att luta sig emot.

Jag läser in en slags, jag kanske missläsar eller feltolkar för Norrbottingen, men jag läser in en slags tanke om att vi skulle befinna oss i en situation där USA... inte kan och inte bör och inte får bara packa ihop över en natt och dra därför att det finns ett stort säkerhetspolitiskt hot.

Vilket då ska utläsas som Ryssland. Men där tycker jag att han är ute och seglar. Om USA försvinner så är det ju inte så att det kommer börja rulla stridsvagnskolonner mot Paris. Och att de utgår från Moskva. Situationen kommer att lugna sig, stabilisera sig. Inte bara i Ukraina, vi kommer också få en del gränsjusteringar. Inte bara där kanske.

Men då kan det. De förvissa mediokra ledarna i europeiska länder sättas ner och pratar lite mer lugnt och vardagligt än vad de har möjlighet att göra idag. Alltså, Ukraina-kriget är inte det första kriget i de senaste årtiondena som USA har startat.

De startade också inbördeskriget på Balkan som kan blåsa upp igen och de är säkert på väg att starta ett nytt i Georgien. Så de måste bara väcka, alltså de är det stora hotet mot lugn och ro och stabilitet. Och även med mediokra statsmän så får vi det bättre i Europa. Och vi får en möjlighet att nya ledare kan växa fram. Bort med dem så fort som möjligt. Det är inget att vara rädd för.

Martin

Jag vet inte heller exakt vad Flodersbotting syftar på. Det var som jag sa inledningsvis, han säger ju inte vilka de här isolationisterna är han tänker på, vilka det är i Europa som sätter för stort tilltro eller för stort värde på dem. Och det är ju liksom, ja, det är lite typiskt för Snortspotting också, man får säga det, han uttrycker sig ofta lite mystiskt, han har ofta lite svårt att prata över skägget, eller han vill inte prata över skägget, så att man får gissa lite grann vad han syftar på.

Det blir intressanta, läsvärda artiklar, jättebra avstamp för våra diskussioner ändå. Tack så mycket. Men jag vet inte hur man ska ta om det så, om du tolkar honom rätt Boris. Då håller jag givetvis med dig om att det är ingenting. Det finns inget överhängande hot från öst mot Europa. Att Ryssland skulle marschera vidare genom Ukraina och in i Tyskland och Frankrike. Om det inte vore för amerikanernas närvaro.

Det som förmodligen skulle hända, antar jag, militärt och geopolitiskt strategiskt. Om USA bara försvann genom någon slags isolationistiskt trolldrag. Det är att på 5, 10, 15 års sikt så skulle det ske en enorm upprustning militärt i Europa. Där alla europeiska länder, förmodligen alla europeiska länder, kanske utom Liechtenstein då skulle rösta upp.

Och sen så skulle vi se en helt ny sorts ordning i Europa med kanske mer konflikter på sätt och vis. Så historiskt har det varit många konflikter och krig inom Europa. som inte varit orsakade av USA för att de har varit långt innan amerikanerna. Kanske amerikanernas förläpare egentligen var skyldiga till en del av de som startade 30-åriga kriget.

Men till exempel en sak som vi pratat om tidigare är att det finns ett land i Europa som åtminstone från ett militärt perspektiv är enormt dominerande jämfört med alla andra länder, nämligen Frankrike, som är det enda europeiska landet som fortfarande har kvar en riktig krigsmakt. Och dom har... Det är välkänt att de har kärnvapen, de har ett eget kärnvapenprogram som är väldigt oberoende, till skillnad från det brittiska kärnvapenprogrammet som är väldigt starkt knutet till det amerikanska.

Och de har ubåtar och hangarfartyg i hela klubbet och de är bra på att slåss för att de slåss i Afrika. Det är en kolonial makt som än idag har koloniala krig öppet och i det fördålda. Franska soldater kan slåss på riktigt för att de gör det regelbundet. Lite grann som kanske amerikanska soldater.

Så att resten av Europa skulle behöva snegla oroligt på Frankrike. För Frankrike skulle initialt ha en så enormt dominerande ställning. Men sen skulle andra länder komma i kapp. Tyskland såklart och även länder som Sverige. Sverige hade en formidabel krigs- och framtidskrigs-krigs-krig. militärindustri, militärindustriellt komplex och en formidabel krigsmakt för bara ett par generationer sedan.

Och det är ju inte otänkbart att det är så. Att man skulle kunna ta en liknande linje igen. Så nu måste vi ha den här styrkan som krävs för att upprätthålla den klassiska svenska neutralitetspolitiken. Så nu ska vi bygga jävligt många ja's och nya grejer. Det tror jag skulle hända. Det skulle bli en stor upprustning. Och om Putin ska invadera Ryssland, vilket jag tror att han har absolut inget intresse av, så har han ett väldigt kort tidsfönster efter att amerikanerna försvinner. Innan det blir totalt omöjligt för honom för att europeiska...

Boris

Det skulle vara väldigt nyttigt för det inre livet, för industrin, för teknisk och vetenskaplig utveckling. Det har det alltid varit, att enskilda länder satsar på att stå starkt rustade. Men just det med hierarkier, jag måste packa lite, när jag sa det här med gen, den sunkiga genpolen som vi exporterade några hundra år dit bort. Problemet var ju också, och de riktigt politiskt galna puritanerna, problemet var ju också att där öppnade sig ju kontinenten, en hel kontinent, för alla extremt begåvade människor som tyckte, som Tesla och andra, som tyckte att där borta kan allting hända mycket fortare än det händer här.

Och det där är ingen bra, alltså Europa utvecklades så länge genom att man hade fungerande hierarkier och organ i samhället där begåvningar trots allt alltid kom till sin rätt. Men de fick kämpa. I USA så kunde de få fritt spelrum på ett helt annat sätt vilket jag inte tror alltid är lyckligt helt enkelt.

Martin

Ja visst, det finns en inbyggd tröghet, en konservatism om man så vill i själva den europeiska kontinenten. Och en sak som är så speciell med USA Den nordamerikanska kontinenten och framförallt en del av den som USA la beslag på är en så oerhört kraftfull bit land. Det finns ingen del av jorden som är så strategiskt gynnsam att hålla.

Ekonomiskt, geostrategiskt, de har den bästa jordbruksmarken, de har fantastiska kustremsor med hamnar mot båda de stora världshaven. De har alla olika typer av klimat och miljö. liksom jordbrukszoner, ekologiska zoner inom ett och samma stora landytan. De alla sorters naturresurser som finns kan utvinnas hemma vid, de kan producera allting som man kan vilja producera.

Det är liksom en... Att ha sitt land just där USA ligger geografiskt, det är otroligt imba, som kidsen skulle säga. Det är liksom mycket, mycket, mycket bättre än att ha sitt land i Australien, Sibirien eller Europa. Europa är också en bravit land. Men USA är ett fantastiskt bravit land. Och sen till det kommer ju såklart att hela landet var tomt. Det fanns hur mycket plats som helst. Alltså för nybyggare.

Man hade den här, liksom, the frontier som man fortfarande har i USA. Och det gör att man har den här livshaliga kombinationen. Det genetiska bottenskrapet men sen har man också de galnaste människorna från hög IQ-populationen Alltså den mest neurotiska och skruvade medelklassen som är dödligt smarta men otroligt knäppa. Alla de här människorna har enormt mycket möjligheter och enormt mycket spelare.

Alla deras initiativ får accelereras av att de är i den här otroligt gynnsamma miljön som USA var. Framförallt i tidiga USA men även idag. Det som jag brukar säga är att jag har oerhört negativ syn på USA men jag fantiserar fortfarande ibland. om att flytta till USA och leva i USA. För det är ändå där, på grund av de här väldigt väldigt orättvisa och ojämlika skillnaderna mellan olika platser så är det fortfarande i USA som de största möjligheterna finns att skapa helt nya saker, att bygga nya stora saker.

För att Europa är gammalt och trögt och långsamt, men i USA kan man bygga saker och bara få dem att explodera. Och det beror inte på att amerikanerna har en så fantastisk frihetlig ideologi utan det beror på att De har den här plätten land som är så jäkla optimal på alla sätt. Det är för jävligt.