Martin

Japanska glasstillverkaren Akagi Niyogiyo höjer priset på populär barnglass för första gången på 25 år med motsvarande 80 öre. Producerar och sänder minutlång film på rikstäckande tv där ledning och anställda bugar och ber offentligt om ursäkt för höjningen. Ökade produktions- och förpackningskostnader uppges vara drivande faktorer.

Akagi Neo Geo, ursäkta min japanska, är ett japanskt glassföretag. De kanske gör annat än glass, jag har inte öronkoll på deras verksamhet. Men de är kanske mest kända för den klassiska glassen Garigarikon som de har tillverkat sedan 1981. Och det är en ganska enkel pinglass, kanske som vilken puck vi skulle säga i Sverige.

Den finns i olika smaker, olika fruktsmaker, kolasmak osv. Den finns också i diverse knäppa japanska specialsmaker. Till exempel... Spaghetti Napolitana. Ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö Det måste vara ketchup.

Det får inte vara tomatsås eller tomatprev. Det måste vara ketchup och spaghetti. Och så har de något kött och jag tror kanske paprika och lök och sånt där. Men huvudgrenserna är spaghetti och ketchup. De har också glass med smak av majssoppa, smak av omelett, smak av russinsmörgås. Vad nu det är för nånting. Ja, du förstår. De har en massa konstiga roliga smaker. Jag har inte riktigt fått klart för mig om Garry Garry Kun är en isglass eller en vanlig glass.

Eller kanske att de har båda varianterna. Jag tycker det ser ut som isglass. Och det beskrivs ofta som isglas. Men jag är inte helt säker. Namnet Gary Gary Kun översätts i engelsk press till Mr. Crunchy. Hur man översätter det i svenska. Den här glassen har något av en kultstatus. Och är en klassisk glass. Man kan jämföra i Sverige med... Förr i tiden så fanns det aldrig vaniljpuckor.

Det var lite före min tid. Men nu är Pigeline jämförbara. En billig glass som är god, folkkär och så vidare. Och nu har de alltså höjt priset. Från 60 till 70 jen. När jag har gjort mina efterforskningar så har jag noterat att under lång tid så har priset angetts på internet till 70 igen. Men det är väl det officiella minimipriset och sånt där. Det kanske är priset som de tar av butiker och sånt där så de har ökat från 60 till 70 igen.

Och det är så en skillnad då. Det är från, hur man i svenska pengar sprider då, från 4 kronor och 67 öre till 5 kronor och 45 öre. Det är fortfarande väldigt billig glass. Men senaste gången de höjde priset var så antar jag att det var 1996. Och med anledning av detta så gör man då den här videon där företagsledningen och vad det ser ut som i stort sett hela företaget.

Alla står utanför huvudkontoret och bugar och ber om ursäkt. Säger att vi höll ut i 25 år men nu är vi till slut tvungna att höja priset. Vi ber sig hemskt mycket om ursäkt. Så det här är ett fantastiskt framgångsrikt PR-gippo får man ju säga först av allt. Alltså den här filmen har ju gått viral, miljoner av människor har sett den. Och det är genialiskt bara därför att man riskerar det här kanske klagomål från kunder, alltså kallat svekdebatt.

Varför höjer de priset, garri garri, kunderna alltid kostar 60 igen, vad håller de på med, vart är världen på väg och så vidare. Men här har man en proaktiv strategi och vinner istället allmänhetens sympatier med stor säkerhet. Vem kan beklaga sig över den här prishöjningen nu när hela företaget har stått och bugat sig och bett om ursäkt.

Det är något väldigt speciellt japanskt, givetvis det här med ritualistiska offentliga ursäkter. Det är verkligen inte alla kulturer som har det. Samtidigt kan man fråga sig, jag i alla fall som är relativt okunnig om japansk kultur, jag frågar mig, vad betyder det egentligen att ett företag går ut och offentligt ber om ursäkt för någonting som alla egentligen förstår att man inte behöver ber om ursäkt för? Är det månne en smula vanbördigt? Är det rent av så att man underminerar själva kultur? institutionen av offentliga ursäkter genom att göra det på osynne eller som ett gippo?

Boris

Ja men det där, jag har inte ens tänkt tanken men svaret på din fråga är nog ja alltså De har drabbats lite grann av en västerländsk sjuka alltså det här att man använder sig av ursäkter förlåt och falsk ödmjukhet bara för att komma undan så att säga glida iväg och de marknadsför sin glas på det här sättet. Andra marknadsför sig själva genom att, eller slipper ta stiger genom att vara så här ja förlåt så mycket.

Martin

Ja som sagt jag kan absolut inte emulera en genuin japansk sensibilitet men jag tycker väl att det är lite vanvördigt, kanske drar nästan ett löjhetsskimmer över riktiga och fränta djursekter som jag tycker är en fin tradition som jag hoppas att japanerna ska hålla hårt i. Jag kan inte sluta med den institutionen som jag har. Det här med inflation tycker jag är väldigt intressant. Sofia brukar säga att vi måste höja medelösa avgiften i bubbler premium därför att vi måste inflationsjustera den varje år.

Jag tror ju någonstans att hon har rätt. Förmodligen så minskar våra intäkter en hel del varje år för att vi inte höjer beloppet i reella termer. Samtidigt så vet jag inte. Jag tycker det är en knepig fråga. Jag själv är agnostisk vad gäller de underliggande ekonomiska realiteterna. Jag är inte säker på att vi faktiskt har en jättestor inflation när alla faktorer är inräknade. Det finns inflationsdrivande mekanismer i ekonomin men det finns även deflationsdrivande.

Ytterst beror det på vilken del av ekonomin man tittar på. Sen vad får det för effekter på hela det här? hela apparaturen. Oavsett, även om jag tror att vi har kanske mer inflation än vad man säger officiellt, det är ju det jag oftast har misstänkt, så har jag ingen aning om hur man ska försöka beräkna den faktiska inflationen på ett rimligt sätt. Men, det finns faktiskt då en, det är roligt att få på den här artikeln, att det finns en smått klassisk illustration av hur inflation fungerar, som har cirkulerat i den svenska libertarianska sfären, och som använder sig just av glass.

som mått. Det är ett inlägg som skrevs av Ulrika på bloggen Ankor på VIFT där hon jämför prisutvecklingen på pigelin mätt i svenska kronor respektive guld. Så där kan man se att en pigelin kostade 50 öre när den lanserades 1972. Och när det här blogginlägget skrevs, jag tror det var 5-6 år sedan, så kostade en pigelin 8 kronor.

Så priset i kronor har gått upp med en faktor av 16 men mätt i guld på en krona. så har priset legat konstant. Det har fluktuerat lite grann, men det har historiskt inte förändrats. Så att om du har haft för vana att betala för dina pigelin med guld, då har du fått ungefär lika mycket glass för pengarna under hela perioden från 1972 till idag.

Och nu tror jag att en pigelin kostar ännu mer. Jag för mig att jag såg en pigelin för 12 kronor senast jag var i Sverige, jag ska inte svär på det. Vilket i sådana fall är dubbelt så mycket som det pris som jag minns bäst. Nämligen 6 kronor. 6 kronor är av någon orsak det klassiska Piglin priset för mig. Jag kollade upp det faktiskt och det visade sig att en Piglin kostade första gången jag köpte en Piglin så kostade den förmodligen 4 kronor.

Den kostade 4 kronor mellan 1990 och 1998. Och mellan 1998 och 2010 så kostade den 6 kronor. En tidsberoende uppenbarligen åt väldigt mycket Piglin. Och det var också sådana här kontroverser. Många minns säkert det stora Pigelin-sveket, Pigelin Gate i Sverige 1995, när GB Glass gjorde om Pigelin så att den blev mindre.

Istället för att höja priset, vilket de ville, de ville höja priset på fyra kronor, men de vågade inte för de visste vilken folkstorm de skulle leda till. Istället behöll de priset på fyra kronor, men minskade storleken från 54 gram till 48 gram. Men efter den här vågen av protester... som svepte genom Sverige och överhängande risken för revolution. Så ändrade man tillbaka dem från 48 gram till 54 gram 1998.

Men man höjde istället priset då till 6 kronor. Så att jag tror att man ändå ska ta glass på allvar som en inflationsindikator och studera glasspriserna noggrant. Ja,

Boris

men hur pass... Ä också i, alltså... Ja och nej. Det du sa förutom att det finns en massa saker som är i spel här. Det är egentligen svårt att studera och beräkna vad man ska kalla den verkliga inflationen. Och glass är lite knepigt. Det är därför jag tror att glassproducenter vet mycket väl, de vet inte varför, de vet att glass har i det västerländska medvetandet ännu.

Det är en väldigt speciell position och man kan nog höja priserna ganska mycket. Och folk kommer inte att sluta köpa. Det är som glassen är för västerlänningen och Japanen också. Du måste ha din glass. Och det är bara att titta på de här premium-märkena på glass till exempel.

Det är helt sinnessjuka priser för Häagen-Dazs eller Ben Jerry eller de nya svenska hantverksglassarna som Gärna Glass, inte spelt roligt. Men den är ännu dyrare än de utländska premium-märkena. Och Nicks glass också och samma sak, eller den lite äldre lejonätten Björnen.

Alltså de, bara på sitt rykte av att vara lite mer handverksvass och dessutom i till exempel Ben-O-Jerrys form, politiskt korrekt och ekologiskt medvetna och älskande av alla icke-vita människor, så kan man ta ut mera pengar. Alltså det är någonting där som gör att glassen lyder inte under normala...

ekonomiska regler och inte tillgång och efterfrågan, utan människor behöver glass för att stilla mycket märkliga, även för dem okända, behov tror jag. Och sen har glassen dessutom blivit ett sätt, som jag är inne på, att markera sin politiska medvetenhet och tillhörighet. Glass är knepigt att analysera, tycker jag, kopplat till inflation.

Martin

Tänk vart vi ska gå. Apropå de här glassbytterna Hägandas och Ben Jerrys, jag vet att vi pratade för något år sedan om det här i Radio Bubbla, om att de är så överskattade, alla de här varianterna. Jag har faktiskt hittat en variant som jag tycker är bra, som blev favoriten när jag testade den. Nämligen Magnum, Magnums version av glassbägaren. Särskilt den som heter Mandel, var faktiskt riktigt bra, med stor positiv överraskning.

Inte alls lika fancy som de här Hägen-Dazs och så vidare, men faktiskt prisvärdegod. Boris, du som är lite äldre än vad jag är, vilken är din klassiska glass som Pigeline? För mig då, den här billiga glassen som jag hade råd att köpa när jag var liten och bara hade några enstaka kronor. Vilken är din klassiska glass och vad kostar det den?

Boris

Min klassiska glass är ju... Vaniljpuckstången, och jag hade för mig att den kostade 30 öre, men jag sa ju det när jag pratade igår. Men jag kollade och den kostade faktiskt 75 öre, när jag kunde bara köpa den. Men sen slogs ju, puckstången fanns, de populära smaken var ju vanilj, jordgubb och perron.

Och så fick man dem också i skolbespisningen på lördagarna. För vi gick ju i skolan på lördagarna på min tid. –Vilken glass i skolan! –Ja, visst. På lördagar fick man alltid stek och en glass efteråt.

Martin

–Det är gamla Sverige, riktig välfärd.

Boris

–Ja, men det var... Snack om då var det välfärd, verkligen. Lördagsteken och puckstången. Sen kunde man gå hem och spela fotboll. Och... Men det där blev ju så... Allt det där slog sig ut när iglon kom. Alltså isgrassen på två pinnar. Det var grejen. Det tog över helt och hållet.

Martin

Hade iglo kolasmak från början?

Boris

Ja, iglo hade kolasmak. Det fanns iglo, kola och apelsin. Sen kom det då och då lite testsmaker som jag inte ens minns. Det var apelsin.

Martin

och cola som var dominerande.