Martin

Krigsherren Khalifa Haftar meddelar att hans Libyan National Army följer folkmandatet att styra Östra Libyen och att FN-uppgörelsen från 2015 för att ena landet hör till historien. LNA stöttas av Ryssland, Egypten och Förenade Arabiemiraten medan regeringen stöttas av Turkiet.

Det här är inte en purfärsk nyhet men jag tycker det var så intressant att jag vill ändå prata om den någon gång i Radio Bubbla. Det är alltså ingenting som meddelades idag utanför en knapp månad sedan. Vi har pratat då och då om situationen i Libyen, Rady Bubbla och Haftar, krigsärern Haftar och hans gamla Kadhafi-generalen som nu basar över halva Libyen ungefär.

Det är en intressant utveckling där tycker jag, att för bara om ett år sedan så gjorde Haftar stora offensiver för att ta Tripoli och erövra hela Libyen. Och det har varit liksom, ja, dragande fram och tillbaka med olika sidor, komplicerade situationer med utländska intressen. Men nu säger Haftar att han, den här idén om att förena landet är en förlegad idé.

Det är någonting från det förflutna som inte är intressant längre. Hans mål är nu att upprätta en stat och styra den i östra Libyen. Så att i praktiken då, Tripoli får göra vad han vill. Han vill bara styra en stat i Österlibyen. Och det är ju vad han som säger än så länge, tror jag. Men det är en väldigt spännande tanke tycker jag att man faktiskt kan dela upp landet.

Dels så tror jag man kan säga att det finns en väldigt lång historisk presidens för att Libyen inte är ett land utan flertal distinkta provinser. Och även i vår tid, eller i senare tid, så vet vi att Libyen är ett, jag är inte helt säker på terminologin, men att... Klansamhälle med ett antal olika grupper inom landet som som historiskt har kontrollerat olika regioner och när man haft en en en en enande ledare som Kaddafi till exempel så har det byggt väldigt mycket på att balansera de här klanerna mot varandra.

Så från ett sådant libertarianskt perspektiv från det hoppianska perspektivet så kan man säga att vi vill ha ett Afrika. av tusen Liechtenstein och sveitsiska kantoner. Och det finns inget ställe som är så bra att börja på som Libyen. Så varför inte dela upp Libyen i två? Två länder kan vi börja med, men så småningom varför inte dela upp Libyen i tio eller eller 20 olika regioner? Vad tror du om den här idén, Boris? Eh, jo.