Martin

Givetvis är det så att det här påverkar folk psykiskt. Konstigt både annars och även just det här med de som lever mer instängda liv och ovana vid detta. Alltså bara det påverkar folk psykiskt. Det märker jag på mig själv. Jag är trots fängelse tid van att röra mig mycket mer än jag är nu. Det känns lite konstigt.

Det jag mest är orolig för är fortfarande de här masspsykologiska effekterna. När du resonerar så utgår det hela tiden från dig själv och tänker själv. Det skrämmande tycker jag de senaste två månaderna är hur många människor som går och väntar på signaler. Om hur ska jag göra? Jag tror att man kan leda folk i stort sett var som helst faktiskt.

Ja. Det är lite läskigt. Och där det uppstår debatter, det är liksom om vilken ledarsignal man ska följa. Men det finns inget annat. Väldigt få brukar sätta sig ner och tänka rationellt lugnt utifrån sin egen situation. Och väga och mäta och värdera fakta. Utan det är mer en fråga om man ska ropa halleluja till Tegnell eller Riva Arpi.

Det är det. Det är torftigt helt enkelt. Och det är någonting som har flyttat upp till ytan tycker jag. Det har tyvärr ett påtagligt förhållande att diskutera politik i allmänhet. Svenska folket är kanske lite väl fåraktigt. Men det här, när makthavarna liksom, man ser det ut i Europa också. Det är de brutala nedstängningarna och folk muttrar lite, men i gemen så går man dit där dit överheten pekar och det där känner ju de där uppe av väldigt väl.

Alla nedstängningar som vi har sagt många gånger har inte kommit av omsorg om oss. Här har man ju sett den perfekta stormen, den totala möjligheten att fixa till saker och ting. Det är något som man måste grubbla på väldigt mycket, alltså fåraktigheten som visar sig under pandemin.

Boris

Ja, och jag tycker att man kan... Man kan och bör uttrycka det ännu skarpare också, därför att från ett svenskt perspektiv så ser vi långt ifrån det värsta. För att saker och ting har inte alls varit lika hysteriska och galna i Sverige som i de flesta andra länder. Men om man tittar på resten av världen, och det är mycket viktigare, för att Sverige är ett litet land, det spelar inte så stor roll vad som händer i Sverige förutom för svenskarna.

Men i ett större perspektiv så har vi sett att... Om vi tror att svenskarna var fåraktiga, kanske vi hade lite på kän innan, nu vet vi svart på vitt att hela västvärlden... är totalt förryckta. Alltså det känns det känns nästan för smickrande att säga att att de är fåraktiga. Hela västvärlden har gått in i en total masspsykos och beter sig fullständigt galet och enormt destruktivt.

Och folk folk bara accepterar att politiker i inklusive liksom USA, Storbritannien, alla de stora länderna, att politiker bara roffar åt sig enorma mängder makt som de förmodligen absolut inte har formellt sett, juridiskt sett. Men även om de hade den så har den aldrig använts på det här sättet. Det har aldrig varit tänkt att de befogenheterna ska användas på det här sättet.

Att stänga ner samhällen, sätta miljontals människor i karantän eller husarrester, förbjuda företag att bedriva sina verksamheter och så vidare. Dela upp medborgare i politiska samtal. Essentiella respektive icke essentiella personer säger att ni får försörja. Ni får inte få försörja. Rullar ut massiva statliga program för att försörja de som inte de som har förbjudit staten att försörja sig.

Det här är ju ett oerhört oerhört och ofattbart omfattande tyranni som rullar söder som inte liknar någonting. Jag har inte aldrig hänt någonting i västvärldens historia där det har påverkat så många människor och så många företag. Men folk har bara accepterat det här. Jag fattar inte hur det gick till. Jag hade själv... När det värsta rullades ut så var jag själv inne i en sån här mental bubbla.

Vi tog paus också från radiobubblan för att vi skulle precis få barn. Så ett par veckor innan förlossningen, det var i början av mars, så slutade vi stort sett sända radiobubblan. Vi dog ner på det. på takten och sedan också veckorna efter. Så man kan säga liksom mars mars och en bit in på april så var jag ganska urloggad och innan dess så kände det mer som att det här är liksom en diskussion och att vi funderar på det blir ett politiskt dragkamp.

Men jag kom tillbaka från bebis bubblan så var det som att hela planeten hade gått totalt bananas på ett sätt som. på ett sätt som man inte känner igen överhuvudtaget. Jag tror att nu har vi svårt att hitta ett språk för att prata om det här, just för att det är så extremt, det är så nytt. Alltså, inga av de formuleringar vi normalt använder för att prata om om liksom lämmelaktiga beteenden och masspsykos och så vidare, ingenting räcker till därför att det här är så mycket större och så mycket mer katastrofalt än de tidigare exemplen.

Martin

Ja, och jag tror det har skett den. Alltså, dels visar det här... Här kommer det att bli dystert. Men det här visar att den lilla energi som fanns i västerlandet, det har man kunnat diskutera förut. Europa i utförslöpan, man måste komma tillbaka till den tidiga randa av expansion, styrka och vilja.

Nu ser man att det där däcket var väldigt punkterat. Och när man säger att nu ska ni vara hemma, då stannar folk hemma. Och det är här jag tror den stora psykiska smällen kommer. Alltså folk har avsatt sig till och från arbeten och upprätthållit relationer. De har bara gjort det. Och så nu plötsligt kommer påbudet att gå hem, stanna hemma. Och då försvinner allt det som de har försökt intala sig att det ger deras liv ett värde.

När de sitter hemma och tittar på Netflix för femtonde timmen i sträck. Och jag tror en av de stora frågorna med samhället kommer bli, det kommer vara oerhört svårt att få människor få lite lite fart på dem igen. Därför att man har ryckt bort dem från där de intalat sig var värdefullt och nu vet de att det där behövs ju inte heller. Alltså det är...

Boris

Och nu har de den perfekta ursäkten, så kan de vara, vad är det det handlar om? Så de inte känner för att göra det som jobbigt eller så. Det är bara, ah men corona. Det kommer aldrig bli slut med det i många år. Du vet, jag skulle ha gjort det men corona kommer iväg ändå.

Martin

Ja, och det här kommer jag lyfta det här klassiskt skämtet. Fast det är ju på riktigt att kvällstidningarna kör ibland det här löpet. Din svullna mage kan vara en hemlig sjukdom. Hjärtklappning kan vara en dödssjukdom och så vidare. Det här kan man köra med tidigare än serviet. Jag känner att det totala ursäktandet.

I och med att man har gått in i en vana av att leva i det punkterade samhället. Ett punkterat liv där man bara sitter på änden. Alltså utmaningen är gigantisk och dessutom har Sverige och andra länder staten tagit sig för att de kan ju styra, det är bara att trycka lite nya pengar eller låna lite nya krediter. Det är ju verkligen mer än i Romariket sista dagar. Det kommer att bli tungt detta alltså.

Boris

Jag tycker också det är värt att påminna sig om att inget av det här, absolut inget av det här beror på viruset. Det finns ingenting i viruset eller sjukdomen som på något sätt motiverar eller förklarar. Varför det händer utan det handlar enbart om om vår reaktion på saker som händer. Det är för övrigt också att att det är så att mig betraktar felaktigt narrativ och säga att allt det här som händer den ekonomiska krisen i väst och så vidare som pågår just nu att det är Kinas fel.

Det är en vanlig retorisk grepp i inte minst i USA. Steve Bannon. Han säger i varje sändning nu och vår om pandemik att om om du går nu och är arbetslös. Om du om du är fattig om du måste gå på bidrag från staten och så vidare. Det är Kinas fel alltihop enbart Kinas fel. Men så är det inte för det fanns ingenting. Det var inte Kina som tvingade västvärlden att begå ekonomisk självmord över en natt.

Bara för det här viruset. Det var betydelsefullt att Kina satt ett väldigt dåligt exempel. Genom de här massiva nedstängningar som kopierats av alla andra länder. Det grundläggande problemet det är att vi är så svaga. Att vi tror att vi måste göra som Kina gör. Och det är ett problem hos oss. Hos europeiska och europeisk ättade folk. Och de ofattbart usla ledare som leder oss.

Och det är någonting som... Också att det du säger Boris, att... Det här är någonting... som avslöjde någonting om våra samhällen som var ett faktum långt innan viruset kom. Det var inte att viruset knäckte oss, utan när vi blev hamna i en kris som vissa cyniska personer exploterade för att öka graden av tyranni, då visade det sig att vår motståndskraft mot tyranni var noll.

Den fanns inte överhuvudtaget. Jag trodde ändå att det skulle finnas mer motstånd, mer friktion, mer kampvilja, men det fanns absolut ingenting. Hela västvärlden la sig bara platt. Som en man lade typ platt på marken. Man ser knappt några protester överhuvudtaget. Mot det som har hänt. Och om jag ska vara helt ärlig. Om man tänker i termer av att nya politiska rörelser ska komma fram och göra bra saker.

Kanske nationalistiska rörelser eller populistiska rörelser, vad det nu är för något som ska komma. Alltså glöm det. Om det här är nivån, om det här är vårt politiska, samhälleliga immunförsvar mot chocker, att vi lägger oss platt och säger, snälla politiker, berätta för oss när vi får lämna våra hem igen. Då finns det ingen potential överhuvudtaget i politiska förändringar.

Det som måste till för att jag ska få lite optimism tillbaka, det är att det kommer en massiv motreaktion nu mot alla de här nedstängningarna. Folk säger att vi är inte slavar, vi är inte djur som ni kan hålla inlåsta. Vi bestämmer själva när vi går ut, när vi driver våra företag och så vidare. Och ur en sån motrörelse så skulle det kunna komma någonting konstigt. Folk skulle kunna gaska upp sig, hitta lite självförtroende och hitta lite frihetstörst igen. Men just nu så ser det inte väldigt ljust ut på den fronten.

Martin

Men till detta bidrar ju det här. Otroligt många människor har ju... i sin ordentlighet bara trampat på och trampat sig in i ryggen och liv utan att tänka efter egentligen. Och det är det där som är uppenbarat för dem. Och jag tror det där bidrar till att man inte vill ut igen in i äckorgulet.

Man vet inte varför man ska trampa runt och nu när man upptäcker att staten tänker ändå se till att du får åtminstone 93% av din lön. De som inte jobbar får bidrag i alla fall va? Så då tappar de den sista motivationen. Jag vet inte vad som behövs för att spränga loss folkhurssoffrorna just nu men visa mig vilken knapp jag ska trycka på så gör jag det.

Boris

En sak är att det kommer bli en väldigt omfattande ekonomisk kris som i år, där nästan alla västländer kommer att ha negativ ekonomisk tillväxt. Och det kommer inte att vara mycket bättre nästa år på många ställen. Och det är ju sånt som traditionellt sett har väldigt stora effekter i människors liv. Och även om många människor tycker att det känns lika bra att gå på bidrag, sitta hemma i soffan och låta oss sätta bro på ett virus.

så skapar det också mycket negativa reaktioner. Historiskt vet vi att olika typer av uppror, revolutioner och så vidare har ofta varit drivna av den typen av ekonomiska missförhållanden. Så där kan man kanske ändå hoppas på någon sån som man säger ibland, accelerationistisk utveckling. Där folk blir förbannade, inte på grund av att de blir spottade på, trampade på av politikerna, som de borde bli förbannade på, utan de blir förbannade på att deras ekonomiska situation blir märkbart så här.

Martin

När underhållspengar till HIT är på och jobba bidrar och sånt krymper och fler små och mellanstora företag och kult. Då kommer det bara att mullra. När man inte längre får 93 procent av lönen per automatik genom såg och kapitalismens försorg. Då kan det börja hända saker. Det kommer före eller senare. Någon form av social rörelse.