Martin

Får man passa på förresten, kanske Bård, att säga någonting om din nya sajt, bandolish.se. Som sagt, det är första gången vi har länkat till den från Bubbla, men det blir definitivt inte sista gången. Det är känsligt för oss, vi får inte vara för partiska, bara länka till våra egna sajter. Men det är väldigt roligt tycker jag, att du äntligen har en egen sajt.

Boris

Ja, det är det. Det känns som att komma hem och få en plats för skrivandet som gör att man kan bygga något mycket mer ordentligt än att bara droppa dagboksutdrag på Facebook. Så det här ska jag ingna, inte dygnet om, men nästintill för att bygga ut mycket ordentligt. Det är vanligt otroligt.

Martin

Du har ju skrivit enormt mycket på Facebook. Jag har ju nästan fått lite panik ibland när jag har sett det. Det är en rolig bubblarhistoria förresten att orsaken till att du och jag fick kontakt med varandra hösten 2014, det var ju vi hade träffats i olika sammanhang vid fritidsfronten och sånt där tror jag, men jag följde dig på Facebook och jag och Sofia såg att du lade ut texter på Facebook som var helt fantastiska och vi tyckte bara så härregud...

publicerat det här bara på Facebook. Har han liksom ingen blogg, skriva lite i en tidning. Det här är ju fantastiskt. Det här är som han skallade metrokrönikor, fast ännu bättre. Med essäer och kåserier. Och kulturartiklar. Helt fantastiskt. Och så frågar vi dig. Vi hörde av dig fråga, får vi ta dina texter och återpublicera dem på vår vår sajt på frihetligt.se Och du säger, ja visst, kör på. Så på det sättet så börjar vi liksom ta dina texter och använda dem då för att bygga ut vår sajt med innehåll.

Tack för mig. Men under hela den här tiden så och sedan i samband med det så började vi prata och sen uppstod det att det bubblade och allt det andra. Men jag har ju tänkt på mycket sen dess på att du skriver så enormt mycket bra texter, alltså verkligen bra texter och också många. I stort sett dagligen, jag tror nästan varje dag även när du satt i fängelse så la du upp intressanta texter på Facebook. Och jag får ju panik när jag tänker på det för Facebook är ju som ett stort minneshål där saker bara försvinner.

Mark Zuckerberg kontrollerar alltihopa. Om du hamnar i onåd så försvinner alla dina texter och så vidare. Och när vi tittar på det nu, om vi kunde importera dina Facebook-postningar för återpublicering på din sajt, så visar det sig att det var 1 500 inlägg och sånt där sedan januari 2016, som var den period som vi kunde kolla på då. Minst tusen av dem är långa, fylliga texter som idag är omöjliga att hitta via Google.