Martin

Brasiliens kulturminister Roberto Alvim av Skedas publicerade videoappell för nationalistisk kulturpolitik där en fras sägs påminna om citat av Josef Goebbels och som framfördes med låengrin av Richard Wagner som bakgrundsmusik. Den senaste politiska skandalen i Brasilien involverar alltså Roberto Alvim, Bolsonaros kulturminister.

Bolsonaros för detta kulturminister. Han har avgått efter en fadäs som ägde rum på Twitter. En video som postades till Twitter där kulturministern gjorde ett utspel om nationalistisk kulturpolitik. Och det som framförallt står i fokus då för kontroversen, det är alltså ett citat, någonting han sa i sitt tal, som uppfattas som en parapras av någonting som Josef Goebbels sa 1933, när han beskrev sin nationalistiska kulturpolitik.

Till att börja med så måste vi jämföra givetvis de här citaten. Det här är till att börja med vad Roberto Alvim sa. Den brasilianska konsten i nästa årtionde kommer att vara heroisk och den kommer att vara nationell. Den kommer att ha stor kapacitet för känslomässigt engagemang, djupt länkad till vårt folks angelägna aspirationer. Eller så kommer den vara ingenting.

Och här är vad... vad gubbelsom. Den tyska konsten i nästa årtionde kommer att vara heroisk. Den kommer att vara stålhårt romantisk, sentimentalitetslöst saklig. Den kommer att vara nationell, med stort patos och likaledes förpliktigande och bindande, eller så kommer den att vara ingenting. Så jag tror att man får konstatera i rättvisans namn att det som Alwim sa var en parapras på det som Gubbels sa.

Det är knappast ett sammanträffande, utan det är någon, och det är inte Alwim själv då, utan det är en av hans medarbetare, någon talskrivare, som har valt att låta sig inspireras av Gubbels citatet. Kanske inte så där super... Alltså taktkänslan där hos talskrivaren kanske inte var helt fantastisk. Jag vet inte, man kanske var lite arg på sin chef eller någonting. Men det är ett väldigt bra sätt att hämnas på chefen, lägger in gubbelsparafrasen i talet.

Men det är ju inte en parafras på så sätt att han säger någonting ursligt. Det är inte som att ingenting av det gubbel säger är särskilt upprörande. Att konsten ska vara nationell, att den ska vara romantisk, sentimentalitetslös. och heroisk och så vidare. Det är ingenting konstigt med det.

Så kan man ju tycka att även från ett politiskt korrekt perspektiv, visst man får inte säga att konsten ska vara nationell och så vidare. Men det är inte som att man har satt igång gaskammaren i Auschwitz bara för att man säger så. Inte är det någonting särskilt konstigt med det som kulturministern i Brasilien sa. Det var ännu mjukare och ingenting kontroversiellt. Jag vet inte ens vad det skulle kunna vara. Kontroversiellt förutom att säga att konsten ska vara nationell.

Boris

Globalismen förbjuder oss att vara nationella och inskränkta. Ja, jag har läst om det där. Det lilla är att kunna läsa som brukar gömda mig över i medlemsmedier som slog det med att Det finns en intressant vinkling på det här med parapras. Vi har en stark känsla av att Gubbels i sin tur som faktiskt, han var inte helt obildad måste tilläggas, tyckte väldigt mycket om att citera, när han talade om nazistisk och nationell kultur så tyckte han väldigt mycket om att citera 1840-talets.

Diktare och filosofer. Han hade ju en svaghet för fichte och Hölderlin. Hölderlin blev kanske lite knepigt efter Mora men annars så. Och det där låter som någonting som till och med någon av de två herrarna kunde sagt liksom under sin levnad och en hel del andra tyska tänkare och diktare.

Jag är ganska säker på att vi hörs här. Det är ursprunget, något som ingen kan säga något om. Det är alldeles korrekt på uttrycket. Viljan att skapa god kultur i samstämmighet med folksjälen. För att stärka nationen. Det är absolut inget konstigt med detta.

Det är ett tecken på att det är en god kultur. På allmän hysteria att man inte lutar sig bakåt ungefär som du om det kanske var talskrivaren som ville jävlas. Men det är innehållet som är det viktiga.

Martin

i allt hållet. Sen var väl musik vanligt något, undvikt måste jag säga. Han har sitt skrivbord där han sitter och över hans huvud på väggen bakom hänger ett porträtt av Bolsonaro. Till vänster av honom står Brasiliens flagga och till höger av honom står ett stort kors av trä.

Åtminstone tror jag att det är ett kristet kors. Ovanlig utformning, jag är inte säker på vilken sorts kors det är. Den har två sådana här tvärpinnar över korset. Men det ser inte ut som någon av de valleveranterna.

Boris

Det är inga hakar i slutet på korset? Jo, faktiskt det är det,

Martin

små hakar på korset. Men bara så att säga i två avriktningar, är hur man ska uttrycka det. Det är en lite triangelaktig hak, faktiskt nu när jag säger det. Alla får se. Det är väldigt geometriskt och intressant. Ser nästan ut lite som... Jag vet inte, ett Clippern Stanley Kubrick-film eller något sånt där. Välregisserat alltihopa.

Och då det handlar om Lilla Fadäsen som du refererar till Boris. Att talet framförs till tonerna av Låengrin, en opera av kompositören Richard Wagner. Eller som vi kallar honom nu i tiden, Hitlers favoritkompositör. Det är något som jag slår mig när jag läser den här artikeln. Är inte det Boris, är inte det nästan värre? Alltså en sak är att man parafraserar Gubbels, men att dessutom ha Wagner som bakgrundsmusik. Då lävlar man upp. till någon form av hypernazism?

Boris

Ja, nej men det där... Det där är jävligt märkligt. Vi kan inte på något sätt bestämma. Ibland tillåts Wagner att spela, så att ingen säger nånting. Det är just Combon, fel person. De politiskt korrekta makthavarna oavsett land– –förbehåller sig rätten att säga när Wagner spelar.

Det är liksom ett tecken på nazism och när han inte är där. Det där kan existera parallellt i olika länders kultur. Det är ju i Sverige till exempel, det finns utmärkta exempel på detta. Och det är en av få saker här i världen som är lite svåra att greppa för mig. Men det finns ingenting som är så effektivt som att säga att... Det är liksom... Stöten är en politisk debatt ungefär så att... Men du din jävel, du lyssnar ju på Wagner. Det har man jätterögt.

Martin

Jag tänkte på det jag sa tidigare idag och lyssnade lite på Långrin. Bara för att jag hade läst några artiklar och kom ihåg det. Jag kommer att tänka på det när man spelar Wagner. Det finns ju faktiskt många många fler som syndat mot den heliga värdegrunden genom att ha Wagner i bakgrunden. Det finns ju en annan melodi från just Lohengrin som är en av världens mest kända melodier och som ofta spelas vid högtidliga koncertklasser. tillfällen. Vet du vilken melodi jag tänker på Boris?

Boris

Nej, inte på rockar.

Martin

Den går så här. Den kommer faktiskt från Lågrin. Den heter en sån här brudlåten, brudmarschen och sånt där. Jo,

Boris

men alltså att gifta sig är väl ett tecken på nazism, är det inte?

Martin

Ja, det kanske är så man ska tolka det. Jag kände mig lite nöjd när jag tänkte på det tidigare då. För jag och Sofia, vi hade ju enbart svensk folkmusik på vårt bröllop. Men alla ni andra som körde med den här klassiken, ni är ju nu bekräftade nazister. Och om ni jobbar som kulturministrar så får ni förmodligen sparka snart.

Boris

Ja, det är liksom, det åker in i personakten och kommer fram vid rämtlig tillfälle.

Martin

Ja, det här med nationalistisk kulturpolitik... Finns det något att säga för det begreppet?

Boris

Ja, alltså det är den enda kulturpolitik som är värd namnet oavsett land. Det går inte att tänka sig en kulturpolitik i vilket land som helst. Om det inte utgår från det här som det påstår inte finns folksjälen alltså stämningar and av mentalitet som finns hos ett folk i en visiven tidpunkt som är resultatet av vad som har hänt genom historien.

Sen kan den folksjälen försumpas. Det beror inte bara på den utländska invasionen, det beror också på utvecklingen av senaste årtionden i sig i Sverige. Det krävs en nationell uppryckning av kulturen, om vi bara pratar Sverige.

Problemet är att SD gör vissa ansatser kommunalt– –och även i riksdagen i olika utställningar. Men problemet de gör är att... En bra sak är att angripa dåligt i kulturellt inflytande. Det krävs en kulturell tukt av den svenska befolkningen som börjar bli mer och mer okultiverad och lider under obildning administrerad av årtionde asoseri.

Det är inte bra. Förlåt om jag säger det, men gubbers ord är liksom... Och den brasiliansa kulturministerns ord och vad de nu har hämtat ifrån är alldeles korrekta. Det behövs liksom styrka, romantik, mod och heroism i kulturlivet. Och att det står på nationell botten. Det är inget konstigt. Det har inte blivit konstigt förrän de senaste 20-30 åren i Sverige, innan dess, var även de stora radikala svenska diktatorerna...

Även om vänsterradikala diktare, du menar, Dan Andersson är vänsterradikal, man kan inte tänka sig en mer nationell, för att inte säga landskapsbaserad diktare än Dan Andersson. Så man tror det är ganska omöjligt faktiskt idag i Sverige, officiellt sett.

Martin

Mm, så hur skulle en nationalistisk kulturpolitik fungera? kunna se ut, en som är värd att ha och genomföra. Jag menar, en uppenbar åtgärd som jag tror att även du har förespråkat tidigare, Boris, är att lägga ner alla former av kulturpolitik och avskaffa all statlig involvering i kulturverksamheter, det vill säga den libertarianska lösningen.

Det skulle förmodligen leda till en, åtminstone leder det till en total krasch för antinationell konst, eftersom sån existerar nästan enbart genom finansiering från staten. Jag vet inte om det också skulle leda till en uppenbar åtgärd. Ett uppsving för heroisk nationell. Men tänker du att man borde göra nånting mer än att bara lägga ner hela det rådande statliga kultursystemet?

Boris

Det är till själva början, jag förordar alltid svebjebruk i sina fall, bränner skiten och raskar alltid bra gödningsmedel, i verklighet också. Som kulturlivet är uppbyggt idag och finansierat och administrerat. Sucks ju till och med sunda människor in i fördärvet. Tar man bort alltihopa.

Då finns de kvar som i verkligen meningen vill skapa och de kommer tvingas. Söka sin näring i det som händer, det som sker. Bli mer realistisk och därmed mer storslagna. Om de inte blir alldeles hopplösa. Det är svårt att skriva recept för. Man ska aldrig föreskriva hur det ska målas, skrivas.

Det kan sjungas, komponeras och så vidare, eller dramatiseras. Men det viktiga är att vi måste ta bort det som är ett hinder idag. Det som deformerar människors sätt att tänka. Och det är det offentligt understödda och uppbyggda kulturlivet. Det är det vi ska ta bort. Ingenting kan bli sämre. Vi har ju sett att det går att bygga upp alternativ media vid sidan av.

Det är det vi ska ta bort. De är långt ifrån perfekta, men anställdigt bra vid sidan av de stora offentliga systemen. Det är klart att det går att bygga upp andra saker också vid sidan av. Men allt som försvagar motståndaren är bra. Det här kväver våra tankar och våra drömmar. Lägg med skiten.