Martin

Drottningen godkänner Boris Johnsons plan att suspendera parlamentet till den 14 oktober. Underhuset kommer vara suspenderat från andra veckan i september. Minskar tiden för EU-vänliga ledamöter att anta lag som tvingar Johnson att be EU skjuta på Brexit om man är på väg att lämna utan avtal. Ja, det är lite stolp i rubrikläsning där känner jag.

Jag känner mig själv lite förvirrad. Och det är en komplicerad fråga så låt oss... Låt oss backa lite grann här. Vad är det som har hänt? Boris Johnson har beslutat sig för att upplösa det brittiska parlamentet. Det är en process som på engelska kallas för prorogation. Jag vet inte om man kan säga prorogering på svenska, men man säger också suspension, alltså upphävning på svenska.

Upplösning används också som översättning. Man kan också säga auktionering med en term. lite en egoistisk utveckling därför att jag inte har lyckats ta reda på vilken som är den formellt korrekta översättningen av den här lite exotiska termen från brittisk politik som är lite exentrisk och komplicerad. Så vad är prorogering?

Vad är den här typen av upphävning av parlamentet? Åtminstone för min del så är det här någonting som jag förknippar med historiska processer och historiskt så har man ju använt sådana här prorogeringar och upphävningar av parlamentet i olika typer av kontroversiella syften. Det mest ökända tillfället var givetvis Karl I som upplöste parlamentet år 1629 och sen inte sammankallade något nytt parlament utan han härskade utan parlament i 11 års tid.

Och det är för alldeles många som tänker på den här tiden som en positiv vändelse men sen gick det som det gick med engelska parlament. Det var ganska obekvämt att det finns ett visst mått av ängslighet. kring eventuellt irreguljära parlamentsprologeringar.

Men det här är någonting som är normalt. Upplösning av parlamentet ska normalt ske, eller sker normalt sett i brittisk politik, en gång varje år. Varje höst så upplöser man parlamentet. Och det är egentligen inte konstigare än att man startar en ny parlamentarisk session i samband med att en ny regering tillträder och lägger fram sina ord.

Regeringsförklaringen genom ett så kallat Queens Speech. Vilket då går ut på att regenten läser upp regeringens ord. Det är inte regenten som håller talet, eller regenten som håller talet, men regenten läser bara upp den regeringsförklaring som premiärministern har författat. För att det är drottningens regering som hon läser upp regeringens regeringsförklaring.

Jag tror att det är motsvarande term i svensk politik. Så det här är helt normalt, att när man ska lägga fram en ny regeringsförklaring, till exempel när man har en ny premiärminister eller man bara börjar ett nytt parlamentsår, så upplöser man parlamentet och några dagar senare så återupptar man det. Normalt sett, och historiskt, så händer det här en gång om året på hösten. Nu är det lite speciellt, därför att den innevarande parlamentssessionen har pågått ovanligt länge.

Senaste gången som man hade ett Queen's Speech, en regeringsförklaring, var i juni 2017. Nu har vi en session som har pågått i mer än två år. Det är den längsta parlamentssessionen som Storbritannien har haft på nästan 400 år. Ja. Så det är väldigt konstigt att man inte haft en upplösning. Och det har att göra med Brexit.

Det har att göra med att man, det har jag läst i alla fall, att det sägs att man har upplevt att parlamentet har så väldigt mycket extra att göra med Brexit. Man har bara fortsatt på samma session som startades av Theresa May i 2017. Men sen är det också det att normalt sett så är, så träder upplösningen för att den pågår bara i några dagar, kanske en vecka eller sånt där.

Nu blir det fem veckor. Och det här är en sorts intressant drag som Boris Johnson har gjort. Tre av de här fem veckorna är veckor då parlamentet oavsett skulle vara generat. Det är då som de stora partierna i Storbritannien har sina partikongresser. Det är särskilt tre veckor i september då man har dem av hävd.

Och då har man ingen parlamentarisk verksamhet för alla är på sina partikongresser. Så nu är det alltså de tre veckorna då man oavsett inte ska vara genererad. Om du skulle haft någon aktivitet plus två veckor, vilket är kanske liksom... Dubbelt så långt, två eller tre gånger så långt som man normalt rätt har. Det är inte något så ovanligt, eller exceptionellt eller diktatoriskt att man har en parlamentsupplösning.

Det är helt normalt. Vanligtvis sker det en gång om året. Och det är heller inte så mycket parlamentarisk verksamhet som man går miste om. För det brukar vara någon vecka om året nu. Det är två veckor om året. Ungefär. Men nu är ju saken att det här är en väldigt kritisk tidpunkt. Tiden från nu. till den 31 oktober som är det utsatta datumet för Brexit.

Och nyckelfrågorna här det är ju, får man till en Brexit deal, ett avtal som gör att man kan lämna EU på ett mer välordnat, strukturerat sätt. Och Boris Johnsons linje det är ju att om vi inte får till en deal då blir det istället en no deal Brexit, som hade blank alla för en hard Brexit.

Då måste man bara klippa rakt av och det får gå som det går. Så det är den ena stridsfrågan och den andra frågan är, kan alla remainers, de som är emot Brexit, kan de i elfte timmen stoppa Brexit på något sätt? Och för att göra det så måste de rimligen ha parlamentet. Så att de tappar flera veckor av tid är ju eventuellt då väldigt dåligt för dem. Det är inte så irregulärt som det ser ut, men ändå så kan det nog i backspegeln. ser ut som ett genidrag från Boris Johnson. Eller vad tror du, Boris?

Boris

Jag tror att det är det. Jag har varit smart förtjust. Jag har aldrig gillat Boris Johnson. Framförallt eftersom han har fått anspråk på mitt namn. Men jag hade inte riktigt väntat mig den här handlingskraften. Jag tycker att det är... Ska man uthärda parlamentarismen så är det i alla fall trevligt om det finns folk som spelar tufft.

Som John som gör det här. Jag tror att han kommer att komma ur det hela. Två saker kan hända. Antingen kraschar man ur EU och förlöser det ganska raskt. Eller som backar EU och i brittisk mening bättre villkoren. Men jag tror att maktmässigt sett, och det förvånar mig faktiskt- -...så gör han allting rätt nu.

Jag tror merfarten av vittarna är aptrötta på det här- -...som har pågått under mig tiden med ständiga omröstningar, babblanden osv. Om nån tar tag i rodret och säger att de gör så här- -..och dessutom kör lite finter i parlamentet... För att försvåra för motståndarna då som vi blockerade Brexit. Så jag tror att folk kommer att gilla det. Det är lite bonnigt, bara någonting händer va? Så rör sig folk åt det hållet. Jag är förvånad kort sagt över hans fingerfärdighet.

Martin

Ja, definitivt. Som jag tror att du är inne på lite grann. Det är någonting som ligger i tiden. Det våras för starka män. Man måste ju på något sätt bara gilla en kar som går till drottningen och säger nu upplöser vi parlamentet. Och drottningen säger okej, vi gör ingen mer parlament nu i åtminstone fem veckor. Det är ju något väldigt dramatiskt och romantiskt.

Skicka rätt stort signaler även om det kanske inte egentligen är superovanligt eller har så stora konsekvenser. Men som symbolpolitik så är det vackert.

Boris

Jag tror det är vackert kraftfullt och effektivt och kommer att vinna uppslutningar och anslutningar. Alltså att folk säger att bara någonting händer liksom.

Martin

Han har ju åstadkommit en hel del polarisering i Storbritannien. De har ju stora demonstrationer i London. Det är alltid tveksamt hur många det är som är på gatorna. För det är ju lite partsinlagor där. Men det verkar vara ganska stora demonstrationer. Där man har lyckats intala folk. Och där Boris Johnson har lyckats lura folk att säga att han är en sån här... som stänger ner parlamentet för att gripa makten som kung Charles, som Karl I på 1600-talet som regerade som en tyrann i mer än ett årtionde.

Det är den bilden som målas upp nu i Storbritannien och jag tror inte det är Boris Johnsons nackdel. Tvärtom, han framstår ju som att han kommer lite grann här från ingenstans och direkt så börjar han att göra det. Ja,

Boris

och det var ju... Det var en komisk att se. Hans ledarna för oppositionen och brexit-mottståndarna i alla politiska partier hoppar ju rätt in i fällan. Det är som de intervjuade Corbyn igår, stående på gatan i London. Och babbel, babbel, babbel.

Det här är ett övergrepp, det är diktaturfasoner. Och vi måste få tid att prata och diskutera. Alltså han sa alla saker som man ser i det där stora gråhavet. Folk vill inte höra att vi måste diskutera ännu mer. Alltså det är vad de har gjort i två år nu. Men de hoppar rätt in i fällan.

Martin

Jag hörde en Boris Johnson-anekdota om dagen. Jag lyssnade på Rush Limbaughs radioprogram. Han var på semester så han hade Mark Stein som inhoppare. Han har Mark Stein som bikari ibland. Och Mark Stein är en gammal personlig bekant med Boris Johnson. Och han berättade en sån här Boris Johnson-historia. Han sa att han och några andra vänner satt på puben och drack öl.

Och de skulle träffas där och dricka öl. Och det enda de väntade på var Boris, som inte hade dykt upp än. Och till slut så kom han, han var liksom tio minuter senare, en kvarts senare och sånt där. Och de undrar väl varför. Och han sa att ja, jag blev senare men jag bara, plötsligt slog det mig. Jag uppfylldes av tanken att en dag så kommer jag vara Storbritanniens premiärminister. Och alla garvade och skålade med sina ölglas och sånt där.

Jag skrattade åt honom. Han har varit uppfylld av den här tanken. Distraherad av den möjligt nibland under åren som har gått. Men nu är han nog desto mer uppfylld av själva verket och fokuserad på att göra jobbet. Det är faktiskt.