Martin

Kosovos parlament röstar för att skapa 5 000 man stark stående armé. Serbiens premiärminister Anna Brnabic utesluter inte militär intervention som svar. NATO uttrycker besvikelse över beslutet då kosovansk armé antas öka spänningarna i regionen.

Ett stort steg för lilla Kosovo när man bestämmer sig för att skapa armé. Försöka skapa en stående armé. Man har redan en, någonting som kallas för säkerhetsstyrkan, Kosovo säkerhetsstyrka, som har ganska lätt beväpning, men de har lite uniformer och sånt där. Men nu ska de omvandla det till en stående armé.

Och det här är naturligtvis ett av de viktigaste stegen som ett land, en grupp måste ta om de vill bli en suverän entitet. För man kan ju säga hur mycket man vill att man är ett land, men om man inte med våld kan försvara landets integritet och gränser så är det ju just bara snack.

Så det är ju... Det är en av nyckelkomponenterna, om inte nyckelkomponenten med stort N i den här processen. Kosovo är ett litet område som har varit en del av Jugoslavien naturligtvis, när det begav sig. På 90-talet hade man diverse krig och konflikter efter att Jugoslavien bröt upp. Och det mesta har ju stabiliserats.

Så då har vi liksom Kroatien, Serbien och Bosnien och så vidare. Så det mesta har blivit ganska stabilt. Men... Kosovo är den enda kvarvarande tvistefrågan, för det finns några till. Och vi ska inte glömma Libland heller, som är en helt ny jugoslavisk tvistefråga, apropå tidigare inslag. Men Kosovo i alla fall har varit en del av Serbien och har även historiskt varit en del av Serbien under väldigt långa tider.

Men befolkningen i Kosovo är ju en del av Serbien. Inte serber, utan de är ju etniska albaner. Nästan alla som bor där är albaner och pratar albanska. Så att det faller sig, det är inte en helt oredande tanke att Kosovo och Albanerna, som den gruppen kallas, får ett eget land och de verkar vilja göra det i alla fall.