Martin

Joakim Andersen, Bruce G. Charltons bok om massmedia, pekar på samtidens beroende av distraktioner och oförmåga till djup koncentration, lyfter fram mediernas på samma gång totalitära och relativistiska tendens där den enda rätta åsikten byts ut över tid. Joakim Andersson, även känd som Oscar Day, fortsätter sitt lovvärda verv att introducera djupsinnig internationell litteratur till en svensk diskurs.

I det här fallet Bruce G. Charlton och hans bok Addicted to Distraction. Det är en bok om mediefrågor, hur massmedia har förändrats. under de senaste årtiondena och hur det påverkar oss. Hans des är ju hur massmedier utvecklas är någonting som är väldigt negativt och tilltagande negativt.

Han verkar beskriva medierna som någonting som delvis står utanför samhället, som någonting som inte har en naturlig roll och därför kan växa obehindrat. Inte olikt apropå någonting vi pratade om tidigare i den här sändningen, en cancersfullst på samhällsgrupper. Det finns flera specifika tendenser som beskrivs på ett ganska intressant sätt.

Till exempel att allting presenteras som åsikter i medierna. Det har en subversiv funktion, därför att det postulerar att det inte finns några fasta värden. Allt är bara åsikter, åsikter kan ändras. En åsikt är lika bra som en annan åsikt.

De är lika subjektiva och godtyckliga. Och som vi påpekar så här, att Charlton säger, det här, det är inte någonting som ibland, ibland så beklagar vi väldigt mycket på vänstern. Och säger att vänstern gör de här sakerna. Men, Det är snarare så att det är massmedierna som driver och styr den moderna vänstern än att vänstern har politisk kontroll över medierna.

Och som Charlton tydligen skriver så skulle gamla tidsvänster skulle frakta vårtidsmedier-drivna vänster och den här subjektivistiska, godtyckliga inställningen. Att det bara finns en massa åsikter och ingen åsikt är bättre eller sämre än någon annan och så vidare. Det är inte så som till exempel ortodoxa marxister resonerar.

Amen. Och sen är det ju också så att de här åsikterna byts hela tiden. Medierna slutar upp som en man bakom en viss åsikt, men ett halvår senare så är det ofta en helt annan åsikt som man slutar upp lika intensivt bakom. Och alla som inte bott under en sten i Sverige de senaste tre åren vet ju exakt, vid det här laget, hur det går till.

Så att Knight Charlton, han rekommenderar att vi helt enkelt ska avstå. Vi ska ha en luditisk inställning och ordinera oss själva en massmediefasta. Sluta lyssna, sluta läsa. Det finns inget bra skäl att dela det här. För vid det här laget så är det, som han är inne på, ett beroende av distraktioner. Det är som ett knark.

Att distrahera sig själv med kortsiktiga stimulerande... Det bästa är att bara klippa, inte ta del av det alls. Bara göra något annat istället.

Boris

Det här är en bra text av Oskar Reij. Och Charlton är ju intressant. Det jag saknar i Charlton's Analyst är ju den halva som faktiskt utgörs av konsumenterna. För att det finns ju något grundläggande i... Om människor nu har behov av att avskärma sig från verkligheten och gå in i en annan slags verklighet så är det saker som har skapat sig i deras vardagsbetingelse.

De är tomma i bollen, de har ingen historia. Vi har ju fått en stor grupp människor som inte ser bakåt, det är för att de har inga rötter bakåt, det är någon kunskap som gör att de kan vända sig om över axlarna och titta bakåt. Och de har heller egentligen inga planer för framtiden annat än att se till att de kan åka på semester i Thailand eller nånting sånt.

Alltså det är människor som lever här och nu och som är till barn ska ha maximal behov. Det skapar en grundläggande marknad för den här typen av media som Charlton Oskaröj beskriver. Det är som att dricka sprit ungefär. Sen blir det så beroende av att det spelar ingen roll vem du är.

Du måste ha ditt dagliga intrycksknark oberoende av vilken kanal det är. Så att... Tanken på avgiftning är ju oerhört korrekt faktiskt. Och en detalj i det hela är ju också hur Charlton beskriver den här tendensen i vår tid, populär kultur, att man inte kan vara så kär i sig själv.

ge oss andra typer av hjältar, även om ordet hjältar ligger illa i munnen i det här sammanhanget. Men jag läste den här texten direkt efter den här notisen om svenska barnböcker i Kina. De hänger ihop på något sätt för att den typen av förebilder, vare sig det är barnlitteratur eller barnfilm, eller vuxen litteratur och film som var vanliga förr, alltså.

Det finns starka män och kvinnor som gjorde någonting och ibland gick under förvisso. Då fick man en tragedi. Det existerar inte längre. Som det skrivs här så matas vi idag med anti-hjältar helt enkelt. Det kan vara... Vi har ju till och med seriemördare som hjältar. Vi har... Det är folk som har de mest märkliga böjelser och behov som hjältar helt enkelt.

Och det är inte så att de bryter mot det. laga regler och förordningar för att göra det bättre för sig själva och för människor och att de har någon slags vision. Sådana hjältar fanns det i gammal litteratur också utan det är samma sak det är. Det är folk som gör saker för stunden för att uppnå maximal behovstillfredsställelse.

När den så kallade hjältebilden blir vanlig i populärkulturen blir det en ursäkt för vanligt folk att vara hjältebilden. Likadana inte att en blir seriemördare om den bara tänker för stunden. Och just det här att media ger oss en bild av världen som saknar historia, den saknar framtiden, den finns bara här och nu.

Det som händer nu är det viktiga för dig och för allting. Det gör det ju också möjligt för media att så här ohärtsömlöst, men eller åsikter, byta ståndpunkt. För det finns ingen historia. Det som fanns igår, det finns inte idag. Det finns ingen historia. Så det är också ett skäl att avgifta sig. Om man håller sig till det media levererar då kommer man att bli totalt vilsig i pannkakan i tid och rum och orsakssammanhang. Så stäng ner så mycket ni bara kan.

Martin

Jag känner en viss kluvenhet här. Ibland undrar jag om det är så uppbyggligt egentligen det vi sysslar med med bubbla-projektet. För på sätt och vis så pumpar vi ut en stadig ström av nyheter. Det allra mesta som bubbla länkar till är mainstream-medier, mainstreamed-artiklar och så klart upplandat med lite annat.

Men det är rätt problematiska saker som vi förr folks uppmärksamhet till. Och naturligtvis så försöker vi göra ett bättre urval, vi försöker rama in det med våra rubriker. Och vi brukar sätta rubrikerna alltid på ett sånt sätt att man ofta inte behöver läsa mer än vår rubrik för att få ett hum om vad som har hänt. Det är en av våra kärnidéer.

Men samtidigt... Radio Bubbla till exempel. Vi lägger ner ganska mycket tid, du och jag, Boris och även producenten och andra människor som är involverade på att sitta och sprida sådana här nyheter och diskutera och kommentera. Men naturligtvis har vi tanke med det här och i bästa fall så kanske man kan tänka att Radio Bubbla är lite sådär som ett filter eller ett alternativ som man kan använda för att få lite koll och analys och diskussion kring nyheterna.

utan att behöva ta del av det här. Det allra mest degenererande och distraherande medieflödet. Men samtidigt, det är uppenbart för mig att det finns nackdelar. Jag vet till exempel att det är ganska många människor som har sagt till mig att jag hade helt och hållet slutat följa nyheter tills jag upptäckte Bubbla. Då började jag läsa Bubbla, sen lyssnade jag på Rödi Bubbla.

Jag har aldrig lyssnat på nyhetsradio tidigare, kollat på nyhetsprogram på tv. Men nu lyssnar jag på Rödi Bubbla och för första gången någonsin så tycker jag att Det är väldigt intressant med nyheter. Ibland så är nästan svartnare ögonen på mig när jag hör sådana saker och tänker, vad har jag gjort? Vad sysslar jag med egentligen? Håller vi på att förstöra människor med bubbla-projektet?

Boris

Det där har jag också nyddat jättemycket på. Men jag har nuddat vid ett svar tidigare och grullat en hel del på min kammar. Jag har tänkt så här att, är din hållning verkligen logiskt konsistent? Du kan inte hävda det igen och samtidigt hålla på med... Sånt som definitivt beskriver sig i samma zon. En slags uttryck för vilja att synas och höras som någon slags personlig fåfänga.

Då faller liksom allt du säger. Men jag tycker vi ska se det vi håller på med som ett vaccinationsprojekt helt enkelt. Man tar de dåliga, man tar de här bakterierna, odlar dem som vi gör helt enkelt. Tack till elever och personal vid Värmlands- och sjukdomstjänst. och ingesera folk så att de blir mer motståndskraftiga. För man behöver motståndskraft. Även om du är en individ som inte följer nyhetsflödet så är du faktiskt omgiven av nyhetsflödet och du måste vara vaccinerad.

Det är det ena vi ägnar oss åt. Det andra vi ägnar oss åt, det andra viktiga saken som jag menar gör att det vi ägnar oss åt är rättvisa. Det vore ju väldigt illa om vi drog någon slags politiska slutsatser innan det bestående. Sramar och liksom avslutade efter att vi hade kört fem länkar så sa någon av oss att Och kära lyssnare, här kan vi råda bot på genom följande.

Och så talade vi om hur man skulle rösta på och såna här saker. Det gör vi inte. Vi talar om för folk att tänk själv och framförallt gör saker Vad det nu än gör om du blir skomakare eller. eller kakel eller åt det var. Så att det är ett vaccinationsarbete helt enkelt. Någon måste göra det.

Martin

Tack så mycket Boris, nu känns det genast lite bättre. Kan jag sova i natt också?

Boris

Ja, jag kan inte dra samma rapsa i munnen för att du får ångest.

Martin

Ja, vi får se. Vi kanske inte kommer syssla med det här för alltid. Tills vidare så tycker jag skämt åsido att det är en väldigt bra och viktig sak som vi gör. Men artiklar som den här som vi pratat om nu illustrerar att det verkligen inte är oproblematiskt. Det är en intressant dimension i själva verksamheten, ska jag villigt erkänna. Det är inte alltid svart på vitt, själva grunden för det vi sysslar med.

Boris

Det är definitivt inte enkelt. Vad vi inte får glömma bort här dock, det är ju ett mer svettigt problem. När du är redo att diskutera frågan, då rör vi oss i det. Då är det med hänseende till en grupp som reflekterar, tänker och väljer sin tid, så att säga. Vi och våra lyssnare och andra där i kring.

Men vad gör man då med den stora gruppen? De som faktiskt har, höll jag på att säga, snart ett biologiskt betingat behov av att alltid få ett intryck in i hjärnan. Jag tror vi befinner oss där. Rör dig vilken stat som helst. Människor har alltid ett par lurar i öronen eller sitter och tittar i mobilen på filmer och sånt.

Alltså det är som vi står inför en mänsklighet som är paniskt rädd för tystnad omkring sig. Som är paniskt rädd för att inte någon ska sjunga eller prata rätt in i huvudet på dem. Det är för att om ingen gör det, då blir det tyst och då måste de höra sina egna tankar. Och det tror jag är det. Väldigt många människor finner det obehagligt för de kanske inte hör någonting alls då. Det blir bara tyst. Och då fattar de att det är något fel och det vill de inte fatta. Vad man gör om det, åt detta har jag ingen jävla aning om.

Martin

Ja, återstår att reda ut. Det är mycket intressanta frågor som vi trivelse utan kommer att återvända till.