Transkribering
Femårig flicka i London bötfälls med 150 GBP för att ha sålt saft till festivalbesökare utan licens
Martin
Femårig flicka i London bötfälls med 150 pund för att ha sålt saft till festivalbesökare utan erfodlig licens. Erhåller sedan officiell ursäkt och boten av skrivs. En ung flicka i London, unga fröken Spicer, bestämde sig för att göra ett entreprenöriellt projekt.
Sälja saft, i bullerubriken, i samband med en festival, Lovebox-festivalen. www.slu.se Hon var en tjej som hade en stor kärnhacka och satt upp ett bord och säljde lemonad. Hon blev avbruten av myndigheterna som stängde ner verksamheten och dessutom skrämde upp henne ganska ordentligt.
Hon blev väldigt bekymrad och hon sa till sin pappa att Först var hon väldigt stolt över sitt företagsprojekt, men sen blev hon ledsen över dålig samvete och sa till sin pappa, pappa, jag har gjort någonting dåligt. För att polisen blev arg på mig, jag måste ha gjort någonting dåligt. Vi hör ju de här historierna då och då om barn som får problem med myndigheterna för att de säljer lemonad.
Jag vet inte om barn säljer lemonad i Sverige, men det verkar vara vanligt i den anglosaxiska världen i alla fall. Det är ett klassiskt symbol för ungt entreprenörskap. Ofta är det första som många gör för att testa på att göra affärer, tillverka någonting, sälja och så vidare. I just det här fallet så har vi fått en kompensation och en ursäkt för att det där hände.
De menar att det var övernitiskt av polisen att göra så här. De säger att även om det är regelvidrigt att behända celllemonad så måste man också använda sunt förnuft och en viss måttfullhet, vilket inte var fallet. Det är fascinerande att läsa om de här fallen och jag kan också undra lite vad rör sig i huvudet på den polis eller inspektör eller vad det nu är för någonting som ser att en liten flicka står och säljer limonad och bestämmer sig att här ska jag göra en insats. Det mest värdefulla jag kan göra just nu för någon skattebetalare som finansierar min lön är att ge mig på och skrämma upp den här femåringen.
Boris
Ja alltså det är inte bara för, jag tror. Söndag, konspirationsdag. Jag tror att vad vi här ser är hur myndigheternas attacker mot allt som påminner om familjearbete. Att familjen är viktig. Det låter väl samma?
Det ska man slå till mot. Man bör notera att hon står där tillsammans med sin pappa. Och bara det är ju liksom, far och dotter ägnar sig åt entreprenörskap. Och vi ska komma ihåg då att pappan Anders Beiser är ju professor och föreläser i, undervisar i, på City University i London i organisationskunskap.
Och har ett antal böcker bakom sig också. Och jag tycker faktiskt att han är, jag håller inte med om allt han skriver, han är också kolumnist i Guardian. Men han har väldigt ofta poänger om det moderna samhället. Där han angriper en bra text för ett tag sedan om hur det finns en idioti som har brett ut sig i det moderna samhället.
Att du ska alltid ha roligt på jobbet. Han talar om vikten av att folk måste inse att när man jobbar så är en del saker jävligt besvärliga och tråkiga. Men det är ju en tillfällighet så man är klar med dem. Han talar också i texten om hur viktigt det är att man lär sina barn detta, att allt är inte så jävla roligt. Det kanske inte är så roligt att sälja lemonad. Men den här professoren tar alltså med sig ungen, sitt barn, och säljer lemonad.
Det är ju föredömligt. Och jag tror faktiskt att det är någonting i polisens medvetande som får honom att... Han är programmerad att liksom tycka att det här är någonting skumt.