Martin

Fnordspotting Initiativet Rättvis Konkurrens ställer intressanta frågor om företagande till både politiker och libertarianer. Misstag att allt för lättvindigt vifta bort de dilemma som uppstår när man försöker agera frihetligt i en ofri värld. Fnotspotting har väckt ont blod i libertarianska kretsar.

Och vad menar Fnolt Botting med det? Ja, jag vet inte. Och det är ingen som vet vem Fnolt Botting är. Men jag misstänker. Jag misstänker att det här syftar på en diskussion som vi hade Bubbla BBS. Där bland annat jag deltog och gav kritiska synpunkter, gav mycket kritiska synpunkter på den här kampanjen. Det kan ändå förmodligen syfta på något annat, jag vet inte.

Hur som helst. Jag satte lite grann i halsen när jag såg den här kampanjen. För jag har ju stor respekt för Nima Sanadaji. Jag känner honom. Han bor här på Malta, precis som jag och Sofia. Vi umgås, vi har många långa, intressanta samtal och debatter och sånt där. Det är inte det att vi är alltid överens om saker och ting. Han är inte en renordad libertarian på det sätt som vi är. Han är en sund, smart, frihetlig person.

Därför blev jag så paff att se hans namn associerat med den här kampanjen. Det är rättvist konkurrens handlar det om. Det är att dra en lans för att... Laglydiga företag som följer alla regler till punkt och pricka men som blir utsatta för det de beskriver som orättvis konkurrens från oseriösa företag som fuskar.

Vad betyder det då? Ett exempel som ges är att det är företag som exploaterar bidragssystem och till exempel tar emot väldigt mycket lönesubventioner från staten för att finansiera en verksamhet. Ett annat exempel är att städare ges väldigt låga löner, långt under kollektivavtalsnivå.

Ytterligare ett exempel är att istället för att ha egen personal anställd så fakturerar man egenföretagare. för motsvarande arbete. Och man pratar också här om skattefusk, om företag som gör smarta, aggressiva saker för att undvika att betala skatt. Så det är en salig blandning av olika saker, från saker som är liksom avgjort omoraliska, hur man än ser på saken, vem man än är, till exempel att exploatera lönebidragssystem och finansiera sitt företag, finansiera sina anställda med skattepengar.

konkurrerar med företag som inte har den, följer den. Men man klumpar ihop de här sakerna med till exempel att göra smart skatteplanering och att istället för att ha egen personal anlita egen företagare. Och det är hur man vänder och vrider på saken, så det är svårt att se vad som egentligen är fel med det.

Eftersom det är fullständigt lagligt. Det enda är att facket... gnäller på det. Och nu även då en kampanj rättvis konkurrens. Men det som framförallt sticker i ögonen på mig, förutom att man buntar ihop då väldigt olika typer av beteenden, vissa som jag tycker är väldigt omoraliska och andra som jag tycker är moraliskt acceptabla eller till och med moraliskt högstående, det är att hela idén här är att man ställer företagare mot företagare.

Istället för att rikta företagares ilska mot staten och politiker som inför de här reglerna, som inför de här skatterna, som är själva problemet, som är det som gör att företagen går på knäna. Problemet är inte konkurrens, utan problemet är att de här systemen överhuvudtaget finns. Sen finns det vissa företag som hittar kryphål och tar sig ut ur de här systemen.

Att då rikta ilskan mot de företagen som ägnar sig åt finansiellt och juridiskt självförsvar... Istället för att rikta ilskan mot staten som har skapat de här reglerna från början. Det är en sorts parallell till en klassisk marxistisk tankefigur. Så kan man säga att man splittrar den produktiva klassen.

Marxister är vanliga för att ställa arbetare mot arbetare. Här ställer man företagare mot företagare. Så vi har en grupp människor i samhället som vi gäller till en libertariansk klassanalys, en klassisk liberal klassanalys, kan kalla för den produktiva klassen som består av företagare men också av alla som arbetar i produktiva företag. Å andra sidan så har vi den improduktiva klassen, den tärande klassen, som består av politiker men också folk som arbetar i offentlig sektor och inte har produktiva jobb.

Och det rimliga från ett frivilligt perspektiv det är att alla produktiva krafter i samhället enar sig och försöker minska den exploatering och utsugning som görs av den inproduktiva klassen. Det här är precis ett marxistiskt resonemang förutom att klassanalysen skär på ett annat sätt genom samhället.

Det här tycker jag är, det sticker i ögonen otroligt mycket för mig Ställer företagare mot företagare och säger Ni har mer gemensamt på staten än vad ni har med andra företagare som gör sitt bästa för att kringgå statliga regler. Och skambelägger företag som gör vad de kan för att skydda sig mot de här statliga övergreppen. Även när det är saker som att undvika att betala skatt om det går eller att Utnyttjar fullt laglig möjlighet att anställa egenföretagare istället för att ha anställda med allt vad det innebär av arbetsskyddslagstiftning, löneskatter och så vidare?

Boris

Jag tycker det var en väldigt bra kritik du hade just mot kampanjerätvist konkurrens. Jag förstår inte så mycket av det. Det är ett snortspottningsresonemang här. Vad man inte låtsas om är just det här med staten. Alltså vad ett interagerande med staten leder till.

Han har ju ett exempel. Han har en udda tankegång om att det är skillnad på lönebidrag och lönebidrag. Att om ett företag som går dåligt använder sig av lönebidrag, då är det dåligt. Men om jag förstår någon rätt som att ett företag går bra använder sig av lönebidrag,

Martin

då är det bra. Hans tanke är då att ett väl fungerande lönsamt företag kan använda lönebidrag som ett sätt att få tillbaka en del av de skattepengar de betalat in. Han tänker sig då, är ett företag nettoinbetalare till skattsystemet eller inte?

Boris

Ja, men det där är Bishafel va? Går man in i det där systemet, vare sig man går med vinst eller förlust som företag, så är det bra. Det problem jag har med det är att man accepterar systemet. Och det kan man aldrig göra. Man går med på detta. Och det måste för varje sand företagare vara en omöjlighet.

Martin

Jag hade en väldigt stark känslomässig reaktion. Jag mådde nästan fysiskt illa när jag såg den här kampanjen. För det går emot så mycket som jag tror på. Det har också att göra med en mer övergripande strategisk fråga. Som jag och många andra ser det, att undvika att betala skatt och att kringgå regleringar, det är inte enbart en fråga som vi kan ta fram. om ett moraliskt rättfärdigt självförsvar, att man vill skydda sina egna resurser från staten, vilket man har en absolut rätt att göra enligt äganderättsprincipen.

Man har rätt att göra i stort sett vad som helst för att freda sig själv, sitt liv och sin egendom, inklusive använda våld och göra väldigt drastiska saker, enligt en libertariansk moralisk princip. Men det är inte bara det, utan det är också så att det är även en strategi. Det som Rättvist Konkurrens håller på med är lobbying, att påverka politiskt. Det kallar vi för voice.

Att göra sin röst hörd och försöka påverka ett system. Men att sluta betala skatt och strunta i regleringar och ta sig ut ur den här statliga regleringssfären. Det är det vi kallar för exit. Att påverka genom att rösta med fötterna. och signalerar till politikerna att det här systemet funkar inte. Om ni fortsätter att höja skatterna, då kommer ni att få in mindre skatteintäkter för vi kommer att hitta sätt att helt och hållet kringgå och betala skatt.

Det är två olika teoretiska modeller, strategier, exit och voice. Jag och många libertarianer är väldigt varma förespråkare för exit snarare än voice. Exit är mer effektivt än voice. Och då... Då känns det som att det är en sådan här kampanj säger. Det är att skit i Exit.

Exit, det är bara oseriöst. Det är bara fusk. Voice är det enda som är legitimt. Företagare ska hålla sig på mattan. Lyda alla lagar till punkt och pricka. Betala alla skatter till sista kronan. Det spelar ingen roll om det är rimligt eller inte att de här skatten och regleringarna finns. Det enda som är legitimt vad gäller att på något sätt göra motstånd och skydda sig själv är att Prata med politiker och hoppas att de tar sitt förnuft i fånga.

Innan politikerna har besignat att man får göra på ett visst sätt så får man absolut inte göra det. För då är man oseriös, man är ingen riktig företagare men en fuskare och man riskerar att brändmärkas av sådana här näringslivslobbyister. I alla fall. Jag har den här starka tjänstemestreaktionen med Fnords botten och har några poäng. Det är ganska komplicerat när man väl har gett sig in på den här branschen.

Det finns en massa företag som praktiskt rimligen inte kan hålla på med alla de här problemen. betonade för att kringgå staten, undvika skatt och så vidare. Det kan bero på att en viss bransch är väldigt hårt reglerad på ett visst sätt eller att man är under myndigheternas lupp och så vidare. Från ett extremt libertarianskt perspektiv kan man säga att även de företagen har en moralisk skyldighet att inte finansiera en förtryckande stat.

Att göra vad man kan för att undgå det. Och jag kanske personligen tenderar att tänka att det vore bättre om de bara lade ner sina verksamheter om de stängde ner sina företag. och säger att vi tänker inte bidra med de här värdena till samhället på de här premisserna. Men då pratar man väldigt extrem, libertariansk, anarchokapitalistisk, ultra exit-orienterad strategi. När man väl har det här systemet så är det inte lika svart och vitt.

Jag tycker att den här frågan om nätdjupbetalningsskatt i systemet, den är inte helt orimlig för det är också ett... Eventuellt en sorts självförsvar att försöka ta tillbaks lite pengar om man blir bestulen hela tiden. Även om det sker genom ett formellt bidragssystem. Snarare än så kallat skattefusk.

Boris

Men då accepterar du ju också, då tror jag mer att då ser man frågan för begränsat. Då accepterar man alltså. Man ska aldrig acceptera system och principer som är extremt orättfärdiga och dessutom legitimera statens, i det här fallet Arbetsmedlens eller Försäkringskassans rätt att styra lönesättning och villkor på arbetsmarknaden.

Det är ett grundfel som både Kampanjen och Fnordspotting gör här. staten och byråkratin som en slags passiv kraft som det faktiskt går att resonera med. Och att de inte ser att varje försök att interagera med staten stärker statens makt, problemformuleringsinitiativ osv.

Man ger dem ett erkännande. Och har man kommit överens om ett regelverk och att man ska följa det så kan man ge sig fan på att när du vaknar upp dagen efter så är regelverket ändrat igen till företagarens nackdel. Alltså man går aldrig till sängs med fienden. Och där tror man måste vara extremt kompromisslös. Allt annat gör att man kommer att skatta, inte åt staten men åt förgängelsen. Det är farligt.

Martin

Det är bra poäng i alla och det är definitivt min inställning och det som gör att jag har den här Dygg-Märgs-reflexen när jag ser en sån här kampanj. Samtidigt tycker jag förlåts på att ni har en särskilt bra poäng i det näst sista stycket där han säger att från ett libertarianskt perspektiv så är det mest väsentliga inte att interagera på ett visst sätt med staten, skatter, bidragssystem och så vidare.

Utan det viktigaste är att... Inte försätta sig i en situation där man bara har dåliga alternativ. Man måste välja mellan pest och cool. Det viktigaste är att man inte ger sig i lag med dåliga, ohedliga aktörer. som staten. Du säger att man inte kan sätta sig i de här situationerna som hela tiden kräver kompromisser och som är väldigt nedbrytande. Och det är väldigt likt det du säger också Boris, att man inte ska ge sig i lag med de här.

Boris

Ja, precis. Men det stycket och de satserna är jättebra men de för mig strider med allt annat han säger. Det är den ganska tydligt formulärt grej. Det är fel att ha svart arbetskraft eller F-skattare.

Martin

Jag är helt säker på att Fnord och Spotting inte tycker det. Men därmed tycker ju kampanjen det. Kampanjen tycker ju helt uppenbart utan någon som helst tvekan... Jag kan läsa högt nu från kampanjen. Så här står det. De oseriösa använder sig av många olika kryphål. Istället för att anställa egen personal faktureras arbetet vidare till egenföretagare som inte betalar skatt. Utländska företag används som front för att utföra olagligt arbete i Sverige.

Papperslösa städare ger svarta löner som är så låga som 20 kronor i timmen. Det var också problem med åkerinäringen, företag som tankar sina lastbilar utanför Sverige fast de mest kör i Sverige för att undvika bensinskatt. Det är saker som egentligen ingen dimmlig, någorlunda liberal människa har några invändningar mot.

Man målar med en extremt bred pensel. I slutändan känner jag att... Jag är inte helt negativ till att folk håller på med opinionsbildning, policyarbete och sånt där. Jag brukar säga ibland att det finns folk till allt och det är inte helt fel att det finns folk som försöker påverka politiker i en något mindre skadlig riktning.

Men det är någonting som bara kan ske ifrån premissen. Vi har en enorm... övermäktig stat som styr allting i hela samhället. Och nu är frågan vi vill besvara, hur får vi den här staten att fungera så effektivt som möjligt? Det är en klassisk slitsfråga kan man säga inom libertarianismen. Murray Rothbard till exempel, en av våra stora lärarmästare, han menar på att det här är en relevant fråga.

Att vi bör fundera på hur vi kan Hur kan staten bli ändå så effektiv som möjligt? Undvika statlig ineffektivitet. Hur kan vi få staten att på olika sätt efterlikna marknadsmekanismer? Han mosatte sig den här idén om att man liksom ska påskynda för fallet och att det är bra om staten är ineffektiv för då kommer den att kollapsa tidigare och så vidare. Men Mario Rothbards främsta lärjunga, Hans-Hermann Hoppe, Jag har också sagt en sak som är väldigt viktig och träffande tycker jag.

Det är att den här typen av, som han kallar det, left libertarians, vänsterlibertarianer skulle vi kunna säga. Det här skriver han i sammanhanget, det handlar om invandringspolitik. Han skriver om förment libertarianska frihetliga personer som är väldigt positiva till obegränsad invandring. På svenska skulle vi kalla dem för nyliberaler. Han säger att de här människorna tror att de är väldigt principfasta.

De tror att de är de som uttolkar de libertarianska principerna allra mest. De verkligen drar dem till sin spets och är väldigt konsekventa. Men det de i praktiken är, är viagra för staten. Det är en väldigt bra formulering som kommer från Hoppe. Det är precis vad rättvist konkurrens är. Det är viagra för staten.