Martin

Trump-administrationens fientlighet mot etablerade medier liknas vid pantomim av Politico. Mellan skål och vägg odlas bästa möjliga relationer med journalister. Antagonismspel för att distrahera anhängare. Ja, det här var en mycket intressant artikel, måste jag säga, från Politico Magazine. Det är ju... Inte, inte, inte ens jag.

Inte ens. Jag, ska jag säga. Jag är inte immun. Mot... Den här Trump-kremlologin som är en riktig fluga i vårt tidigvärld. Alla försöker förstå vad Trump håller på med. Vad är det för strategi? Är det fyrdimensionellt schack? Eller är han bara dum i huvudet? En del av vad den här artikeln handlar om är just hur... Gör man de här analyserna, hur kommer ut information från Vitehuset?

Vem är det som får den? Vad finns det för strategiska ansestagande kring själva informationsspridandet? Det här är alltså en lång, lång artikel som handlar om fake war on fake news. På ett sätt och vis är det väldigt komplicerat och väldigt meta, men mycket, mycket intressant. Till att börja med ska jag säga att den här tesen som sammanfattas i bubblarebriken Det vill säga att kriget mot mainstreammedia, ständiga förelämpningar där man förbannar mainstreammedia för deras lugnare, deras partiskhet och kallar dem för fake news och så vidare som Trump hållit på med hela valrörelsen Det är egentligen inte riktigt vad som pågår i Vita Huset.

Bakom kulisserna ser man mycket mer kompis med medierna. Det är en del av textens poäng. Men när jag läste den till slut så insåg jag att den tecknar egentligen en mer komplex bild som framförallt handlar om att i Vita Huset finns det väldigt många olika aktörer. Det råder ett tillstånd av kaos, panik och maktkamp.

mellan olika interna spelare. Det är en betydligt mer komplex bild som presenteras. Därför rekommenderar jag att läsa hela den här artikeln. Men generellt så är det intressant för att under hela valrörelsen, de senaste ett och ett halvt åren, två åren och sånt där, sedan Trump började kandidera till presidentarbetet, så har han haft den här oerhört mediefientliga retoriken.

Och som vi har pratat om många gånger före Radio Bubbla så är det här en central del av hans strategi som är oerhört bra för honom. Därför att folk är väldigt missnöjda med det blir medier. Och om man spelar på det missnöjet så har man det som ett ymnihetshorn av känslor som man kan väcka upp och kanalisera. Man kan säga på ett sätt att det är en väldigt tacksam, enkel målpavla.