Gustav N

Åsa Nilssonne, andliga, psykotiska och droginducerade upplevelser, olika sätt att beskriva snarlika skeenden. Dags att se med nya ögon på förändrade medvetandetillstånd. Det här är en kolumn i modern psykologi som mamma har skrivit. Vi har rapporterat en hel del på Bubbla om utvecklingen senaste åren av forskning på psykedeliska läkemedel. Någonting som i stort sett hade stannat av ända tills det ganska nyligen sattes igång igen av...

David Nutt och Robin Carhart Harris bland andra. Mamma beskriver här nu ett par olika scenarier där verklighetsuppfattningen kan vara förändrad. En psykiatrisk akutmottagning, en meditationsretreat och en rekreationsstund med svampar från internet. Samma upplevelse kan te sig helt annorlunda i de här tre olika situationerna.

Martin

Du kan få en snarlik effekt, men tycka att det känns väldigt annorlunda. Jag tycker det är en väldigt bra sätt att dra in det här. Exemplet här är att någon säger Jag känner inte riktigt igen mig själv Det är som om gränsen mellan mig och allt runtomkring har suddats ut Som om bordet här också är jag Och på en psykiatrisk akutmottagning så leder det här till en omedelbar psykosdiagnos Och kanske man blir inlagd och upppumpad med neuroleptika och gud vet vad som händer Men om du sitter på ett meditationsretreat i Thailand så kommer det komma en gul och klappar dig på huvudet och säger att du haft ett andligt genombrott.

Gustav N

Ja, nu måste jag skjuta in det här. Det är på meditationsretreaten som Gud vet vad som händer. På den psykiatriska akutmottagningen är det däremot väldigt sannolikt att det blir som du just beskrev. Men det är en bisak.

Martin

Det sista fallet då blir det samma person, en 24-årig student till alla tre exemplen, som har skaffat sig svamp. på nätet och de tycker inte det är minsta konstigt alls att de upplever att de är samma sak som bordet. Jag tycker den här artikeln är jätteintressant och framförallt det är kul att det publiceras sådana här artiklar i Sverige på anständiga hemsidor som jag antar att modern psykologi är.

Snarare än kanske mer flummiga hemsidor på vilka jag hade förväntat mig att hitta sådana här artiklar förr i tiden. Men inställningen som du är inne på verkar ha ändrats. Och det är väl bland annat din mor Åsa Nilsson som har bidragit till det. För hon har ju närmat sig en del lite mer flummiga ämnen. Hon har skrivit om mindfulness till exempel på senaste år.

Gustav N

Ja det har hon gjort och det har sin bakgrund i att mindfulness är en viktig komponent i en typ av kognitiv beteendeterapi som mamma arbetat mycket med. Så att det är en slags avmystifiering eller avflummning. som mamma har ägnat sig åt och försökt att visa på vilka sätt som mindfulness kan användas terapeutiskt och utan att man behöver oberopa någon slags mystik egentligen.

Martin

Man kan ju tolka det här på olika sätt. Ett sätt att tolka det skulle kunna vara att Den här meditationsretreaten och svampodlingskittet, de som håller på med de där grejerna, de borde passa sig. Samma beteende leder ju till psykosdiagnos, så det kanske man inte borde hålla på med droger om de inducerar diagnoser. Man kanske också borde vara försiktig med meditation om den leder till sådana konsekvenser som förebådar tung medicinering i psykiatrin.

Man kan också vända på kuttingen för att ta sig framåt. och undra om vi ska lita så mycket som vi gör på psykiatrin när de sjukdomsklassar saker som i andra kontexter är helt normalt.

Gustav N

Ja, det är förstås så att om man har hamnat på den psykiatriska akutmottagningen så har man inte bara en upplevelse som är annorlunda utan också en upplevelse som på något vis orsakar lidande eller funktionsbortfall. Och det kan jag förklara en del av den här skillnaden. Men jag håller med dig. Och en annan passage här som mamma lyfter fram är just den här skillnaden. Att vi har tre olika språk egentligen för att beskriva den här upplevelsen.

Också beroende på om man befinner sig på akutmottagningen eller på meditationsretreaten. eller i ett rekreationsintagssammanhang. Jag citerar nu. Inom psykatin och psykoterapin har vi ord som derealisation och hallucination. Inom den andliga traditionen har vi begrepp som nåd och uppenbarelse. Inom drogkulturen hittar vi ord som hög eller pundig. Mamman anser då att man skulle behöva en gemensam referensram och en gemensam terminologi för att beskriva de här upplevelserna. Redan det skulle för oss kunna minska den patologisering som ligger i.

Martin

Frågan är vilken tradition som kan bidra mest på den fronten? Psykiatrin ligger ganska risigt till där, därför att man har ett så pass begränsat perspektiv och man är inte neutrala inför de här fenomenen. Jag åtminstone tycker att en del av det är realisation är ett ganska rimligt begrepp. Hallucination är faktiskt ett ganska problematiskt begrepp. Men inom flera andliga traditioner så har man utforskat de här sakerna ganska djupt.

Till exempel om man tittar på… och tibetansk buddhism så har man en oerhörligt rik och sofistikerad terminologi för att beskriva olika typer av medvetande tillstånd och olika typer av skiftningar och förändringar som kan hända. Det skulle vara spännande tycker jag och definitivt inom drogkultur och sånt där så tror jag att man låter sig inspireras av den typen av andliga teorier och modeller.

Men tror du inte att psykiatriker och psykologer också bodde lite närmare på vad tibetaner har hängt på med i flera tusentals år? Eller för den delen till exempel den tidiga kristendomens monastiska traditioner med folk som har mediterat och utforskat olika sådana här medeltagande tillstånd?

Gustav N

Ja, det är mycket möjligt att det skulle vara en rik grund att odla i eller hämta ifrån. Överföringsproblemet så att säga, det brukar uppstå när man ska... uppnå samstämmighet mellan olika bedömare. Det är den stora fördelen med psykiatrins begrepp. Det finns en ofullständig men ändå utforskad grad av överlappning mellan olika personers bedömningar när de använder sådana här begrepp som derealisation och hallucination som vi inte har på samma sätt med andlighetens begrepp. Och det beror inte heller enbart på att man inte har försökt.

Martin

Men... Kan man dra några slutsatser vid avseende på psykiatri? Kan man spekulera lite kring det här? Jag har sett på nära håll i mitt liv att personer som har fått psykiatriska diagnoser, till exempel har sagt att de är psykotiska, När de själva inte haft den upplevelsen utan till exempel har ansett att de haft en andlig upplevelse.

Ofta i samband med att de tagit droger. Men vad tycker du Gustav som är lite medicinare och inne i den här sfären? Är det ett problem? Du tror att psykiatrin patologiserar ganska många fall som i själva verket borde tolkas på ett annat sätt.

Gustav N

Visst gör man det. Det klassiska svaret på den frågan är att man har bortfall. Det är både en överdiagnostik och en underdiagnostik. Det är så att säga det som en ämnesföreträdare förmodligen skulle säga till psykiatrins försvar. Men jag ser ingen anledning till att man skulle behöva diagnostisera ett tillstånd som patologiskt om den som upplever det här tillståndet inte har några problem med det. något subjektivt lidande eller om det är något besvärande funktionsbortfall. Då finns det ju helt enkelt ingen anledning att söka vård, som jag ser det.

Martin

Det är inte alltid som man söker vård frivilligt. Alltså personen själv säger att jag har ett problem, jag måste gå till en psykiatriker. Dels så händer det ofta att anhöriga säger att den här personen är konstig och forcerar ett möte med en psykiatriker. Det händer också att... Den. Det händer saker som gör att polisen eller någon bestämmer sig för att den här personen ska in, trots att personen själv inte anser att det är något problem, eller åtminstone inte något större eller handikappande problem.

Jag undrar om det kriteriet verkligen är särskilt exakt. Ta till exempel att säga att den här 24-åriga studenten verkligen kommer in i det här med svampodlingskittet och börjar göra det varje vecka. Pratar om sina mystiska upplevelser. Nu börjar kamraterna i studentkorridoren undra vad han egentligen håller på med. Mamma kommer på besök och undrar vad det är för konstiga hallucinationer och märkliga saker.

Kanske hon ringer till sjukhuset. 24-åriga studenten tycker att allting är toppen. Men mamma är orolig och man kan bli insyltad på ganska olika sätt. I sådana här fall har läkaren väldigt stor makt. Läkare kan till exempel besluta om tvångsåtgärder.

Gustav N

Visst är det så. Jag tänker på det faktiskt. Foucault som skrev om psykiatrin som en disciplinerande kraft som då paternalistiskt städar upp avvikelser som man inte tycker tolereras till exempel att befinna sig på allmänt plats och verka konstig. Det här tyckte jag var nonsens ända tills jag själv gjorde psykiatrikursen på läkarprogrammet. Då fick jag en känsla av att det finns en sådan komponent också.

Martin

Jag träffade en kille en gång som var väldigt djupt religiös. Han var oerhört seriös med att läsa bibeln och sådana saker. Jag tror att han också använde droger. Vid ett tillfälle ställde han sig i Kungsträdgården i Stockholm. Ställde sig vid Karl XII stödsetyn och plockade upp sådana här små grus från marken. Det är en grusläggning där.

Så han tog upp sådana här små grus och började kasta mot folk som gick förbi. Det var en sån här grusläggning. och hojtade om att den som är utan synd kastar första stenen när jag är utan synd och nu ska jag kasta grus på folk. Det här ledde till att han blev tvångsintagen på psykiatrin. Han fick diagnos att han var psykotisk och de låste in honom med förevändningen att han utgjorde en fara för att han hade attackerat andra människor.

Men det enda han hade gjort var att kasta grus på folk. Det kan man tycka är fel, att kasta grus på folk. Men man är knappast en farlig person för att man deklamerar bibelsitat och kastar grus. Det är en intressant sak som jag läste en gång apropå det här. Det tydligen finns studier som visar att ungefär en av fyra personer i hela befolkningen har någon gång haft rösthallucinationer. Ja visst. Eller hört röster, som man kan säga också. En av fyra. Och samtidigt så är det ett av de starkaste kriterierna för att diagnostisera psykoser och schizofreni och sånt där.

Gustav N

Det är vanligt med hallucinationer. Om man själv är uppmärksam så har man fler illusioner och hallucinationer än vad man kanske annars skulle tro. Nu tror jag att det är hörselhallucinationer som är så vanliga medan rösthallucinationer däremot är mer ovanliga. Det kan hända till exempel om man inte har sovit på länge att man plötsligt hör ljud som egentligen inte finns. Men rösthallucinationer är något mer specifikt.

Martin

Jag har vid tillfällen haft väldigt komplexa musikhallucinationer. Jag har varit säker på att någon har slagit på stereon och börjat spela Beethoven. Och sen har jag insett att stereon var aldrig påslagen. Vi har aldrig lyckats få till en sån här rösthallucination faktiskt. Jag tycker det verkar väldigt mysigt. Tänk om man hade en liten röst inne i huvudet som man kunde sitta och prata med. Som kunde ge en tips och sånt. Ja. Socrates hade en sån. Han hade i sin daimon. som väglädde honom och berättade vad som var rätt och fel och sånt där. Han sa att det var väldigt viktigt för honom att det var nyckelingrediens i hans sätt, sätt att tänka och göra saker.

Gustav N

Där har vi ju till en aspekt på utomverkliga upplevelser av stor betydelse. Alltså inte bara andligt och spirituellt utan också filosofiskt.

Martin

Filosofiskt och praktiskt och socialt. Jag har också läst rapporter om folk som säger att såna här hallucinerade röster är väldigt bra för att de aldrig känner sig ensamma. Mm. För de har alltid sällskap, in i sitt eget huvud eller i en annan dimension. Eller vad man nu själv föreställer sig att den här rösten kommer ifrån.